Privat sjukvård sämre också i låg- och mellaninkomst- och inte bara i höginkomstländer – ny studie.


Vi har sedan länge med starka fakta framfört kritik mot de negativa effekterna av privatiseringar inom hälso- och sjukvården. En viktig del av kritiken är att det saknas vetenskapligt stöd för att vården blir bättre, däremot finns många indikationer på att den blir sämre. Professor Göran Dahlgren visade för ett par år sedan i en omfattande littersturgenomgång att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare, (Socialmedicinsk Tidskrift), specialnummer). Som Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5/10 2011, finns det dessutom risk för att privatisering medför att vården blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov.

LEON satt ur spel.
I en artikel på DN Debatt 14/4 med titeln ”Nödvändigt med ett socioekonomiskt index i ersättningssystemet” riktade Jan Halldin och jag kritik mot att ”Primärvårdens Vårdval ger en fortsatt ojämlik vård”. Vi kritiserade bland annat måttet ”antal läkarbesök”, bland annat då Vårdval medfört att en del sjukvårdskontakter som tidigare korrekt togs om hand av sjuksköterskor nu går till läkare, då det ger bättre ersättning. Detta medför också att den lovordade LEON-principen urholkas och att vården fördyras onödigtvis. (LEON=Lägsta Effektiva OmhändertagandeNivå). Filippa R och andra landstingsråd hade inga bra motargument i sitt svar.

I våras publicerade Maciej Zaremba mycket väl underbyggda artiklar brister i svensk sjukvård med i artikelserien ”Patienten och prislappen”. Artiklarna gav stöd åt all den kritik som bland annat jag riktat mot negativa effekter på vården av privatisering och okunnig styrning, men hade ett rikare underlag. Jag kommenterade i blogginlägg Zarambas artiklar och fokuserade på de inneboende bristerna i kapitalismen är grundläggande för nackdelare som privatiseringarna medfört.

OBS att min generella kritik innebär inte att det inte finns bra privat vård!
I DN Debatt 16/4 ger fem professor/överläkare inom medicin sitt stöd åt Zarambas analyser i ett inlägg med titeln ”Zarembas artikelserie en träffsäker belysning”. De kritiserar vårdsamordnaren Roger Molin som riktat svepande icke konkret eller analyserande kritik mot Zaremba. Artikelns inledning: ”I ett genmäle till Maciej Zarembas artikelserie om det svenska sjukvårdssystemet påstår Roger Molin, måhända en av ingenjörerna bakom systemet, att Zarembas kritik är ”oseriös”.
De avslutar ”Molins version har vi hört förut, det är den byråkratiska maktens tolkningsföreträde som med kraft kliver in för att tysta en debatt som man inte vill ha.”

Dagens efter, 17/4, publicerades på DN Debatt inlägget ”Vårdens kontrollsystem bättre inom andra områden” där tre forskare riktar kritik utifrån ett annat perspektiv.

Sedan Zarembas artikelserie har den socialdemokratiska partikongressen tyvärr beslutat ge sitt stöd till privatiseringarna, men med större möjligheter till kontroll. Detta är en djupt otillfredsställande eftergift.
Sjukvård i uland untitled

Må så vara kan man tänka – men funkar privat vård bättre i fattigare länder som en del påstår?
Nyligen har en omfattande vetenskaplig studie publicerats av ledande företrädare för olika prestigefyllda forskningsinstitutioner: Basu, Andrews, Kishore och medarbetare ”Comparative Performance of Private and Public Healthcare Systems in Low- and Middle-Income Countries: A Systematic Review” PLoS Med. 2012;9(6):e1001244. Den har också rapporterats i Läkartidningen.
Författarna sökte i stora databaser över vetenskapliga artiklar med sökorden enligt WHO:s health system themes: accessibility and responsiveness; quality; outcomes; accountability, transparency, and regulation; fairness and equity; and efficiency. Av 11 178 potentiellt relevanta studier behandlade artiklar förhållanden i låg- och mellaninkomstländer.

De har i denna metastudie jämfört den privata och offentliga sjukvården ur en mängd aspekter. I konklusionen av metastudien skriver författarna att den inte stödjer antagandet att den privata sektorn generellt skulle vara mer ekonomiskt effektiv, mindre korrupt eller medicinskt sett mer effektiv än den offentliga sektorn. Däremot, skriver de, visar sig den offentliga sektorn ofta ha problem med att hålla tider och visa respekt för patienter.

Några resultat:
* Tillgängligheten till privat vård tenderar att vara bättre för höginkomsttagare, medan den offentliga sjukvården är mer tillgänglig för låginkomsttagare.
* Väntetiderna är genomgående längre i den offentliga sjukvården, medan renlighet, artighet och personaltillgänglighet ofta är bättre i den privata sjukvården.
* Diagnostik, följsamhet till kliniska riktlinjer liksom förskrivningsstandarder är genomgående bättre i den offentliga sjukvården.
* Frekvensen av onödiga, dyrare procedurer, särskilt kejsarsnitt, är högre i den privata sektorn.
*
Den offentliga sektorn är effektivare när det gäller att behandla tuberkulos än den privata.
* Kvaliteten varierar för statistikinsamling inom den offentliga sektorn, men den privata sektorn saknar genomgående resultat, även inom så kallade public–private partnerships.
* Flera delstudier rapporterar om betydande offentlig finansiering (skattepengar) för att reglera den privata sektorn, dock med begränsad effektivitet.
* Delstudier visar hur den privata sektorn diskriminerar fattiga patienter och kvinnor.
Sammanfattningsvis konkluderar författarna att den privata sektorn är mindre effektiv än den offentliga, vilket beror på högre läkemedelskostnader, oprecis diagnostik, överbehandling och ökad risk för komplikationer.
Författarna rekommenderar att den offentliga sjukvården ges ökade resurser, då den har uppenbara fördelar jämfört med den privata i mellan- och låginkomstländer. Vidare önskar man att den presenterade studien blir utgångspunkt för ytterligare studier inom området.

Författarna nämner särskilt Världsbankens förespråkande av stöd till den privata sektorn, som oftast bygger på obestyrkta data. Paradoxalt nog har Världsbankens egna studier visat att den offentliga sjukvården fungerat väsentligt bättre än den privata. Trots detta har Världsbanken ofta drivit på privatiseringar. Författarna menar att denna inre konflikt inom Världsbanken undergräver dess egen analys och trovärdighet.

Nu vet vi att den offentliga sjukvården fungerar bättre i låg- och mellaninkomstländer. Frågan är om politiken tar hänsyn till dessa evidensbaserade studier.

Vill medborgare och skattebetalare i låg- och mellaninkomstländer vill betala mer för en vård som sannolikt är sämre genom och mer ojämlik och där utsatta grupper riskerar att hamna i kläm, och där vinstmedel, som för svenska riskkapitalbolag inom vårde, kan gå till skatteparadis i utlandet?

intressant.se, , , , ,
, , , ,, , , , , , , ,, , , , , , ,

Studien av Basu & Co Läkaruppropet Läkartidningen Ingrid Eckermans blogg Läkaresällskapet – Zarembas reportageserie Läkartidningen 28/5 Läkartidningen 21/5DN 17/4 Läkartidningen 27/5 Läkartidningen 28/5 DN Debatt 16/4 DN Debatt 17/4 DN Debatt 7/4 USA-bloggen DN Debatt 18/2 DN 16/2 DN 17/2 Zaremba Alliansfritt Sverige Alliansfritt Sverige 20/2 Ingrid Eckermans blogg Svensson DN 15/2För ett alliansfritt Sverige bloggen DN 13/2Socialdemokraterna i region Skåne- Blogginlägg SvDAb 16/2 Expressen SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten DN Debatt 1/11 Hägglund DN Debatt 1/11 Hallengren/a> DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/42, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011
SvD 26/4 DN Debatt 12/3 2013 Läkartidningen 23/4 2013 Socialistiska Läkare

  2 comments for “Privat sjukvård sämre också i låg- och mellaninkomst- och inte bara i höginkomstländer – ny studie.

  1. Peter Grafström
    21 oktober, 2013 at 16:22

    Anders jag bara undrar:
    Anser du att etablissemanget driver frågan om privatiseringar för att kunna få en starkare förhandlingsposition gentemot fackföreningar och därigenom kunna hålla tillbaka löneökningar?
    Dvs är det enligt dig rationella inhemska motiv som råkar sammanfalla med vad det globala kapitalet önskar?

    • 21 oktober, 2013 at 17:29

      Jag tror att det är en bidragande, underordnad faktor. Men fackföreningsrörelsen har generellt försvagat markant i många länder. I USA vidtog president Reagan olika åtgärder för att försvaga fackföreningen. Han tillät en slags strejkbrytare att komma in när flygpersonal strejkade för ett 30-tal år sedan vill jag minnas. I Wisconsin förde nyligen guvernören en uppmärksammad kamp mot fackföreningarna. Vi läser då och då hur de multinationella bolagen i diverse länder motarbetar facklig anslutning. Ryanair har uppmärksammat i Sverige nyligen. I det radikalare klimatet och under Keynes inspirerad dominerande ekonomi, under tryck från starka vänsterpartier – med en klart radikalare politik än t.ex Sverige V – i många länder var fackföreningarna på sina håll ibkland något av kamporganisation. Till försvagningen och vandringen långt ut åt höger av fackföreningsrörelsen bidrag förstås sönderfallet av s.k. ”realsocialistiska stater”, som Sovjetunionen. Neoliberalismen, med dess kraftiga tillväxt av den finansiella sektorn, med borttagandet av GLass-Stegall-lagen och andra ökade möjligheten till spekulation och en period med ökande ekonomiska skillnader och ökad arbetslöshet inleddes, samtidigt med ökad koncentration av ekonomin. Det skrivna är ingen analys, snarare än (ganska ytlig) beskrivning.

Comments are closed.