Reportrar utan gränser har nyligen rapporterat att USA halkat ned till 46:de plats i nationslistan över pressfrihet. Men man ligger dock före Haiti, men efter länder som Rumänien, Polen, Tjeckien och Sverige, som ligger på tionde plats. Det kunde varit sämre.
Rapporten speglar den grad av frihet som journalister, nyhetsorganisationer och nätanvändare har i de 180 länder som ingår i studien. Den omfattar också de insatser som gjorts av myndigheterna att respektera och säkerställa respekt för denna frihet.
Den bygger dels på en enkät som skickas till våra samarbetsorganisationer (18 frivillighetsorganisationer (NGO:s) som arbetar med yttrandefrihet, till vårt nätverk av 150 korrespondenter till journalister, forskare, jurister och människorättsaktivister.
De 180 länder som rangordnas i årets index är de som Reportrar utan gränser fått enkäter om från olika källor. Vissa länder ingår inte på grund av bristand tillförlitligher. Det har skett en stor förändring i den metod som används för att sammanställa indexet för 2013, inklusive användning av en ny enkät. Kvantitativa frågor om antalet kränkningar av olika slag hanteras av vår personal. De omfattar det antal journalister, medieassistenter och nätanvändare som fängslades eller dödades i samband med sin verksamhet, antal bortförda journalister, antalet som flytt, antalet fysiska angrepp och arresteringar, och antalet media som censurerats. Vid en militär ockupation av ett eller flera områden behandlas eventuella kränkningar av ockupationsmakt som brott mot rätten till information i främmande territorium och införlivas i poängen för ockupationsmakten.
Detta blogginlägg replierar främst på en färsk analys av John Thurley, professor i juridik i USA. Han har tidigare analyserat och påvisat en klar minskning av demokratin av USA, vilket blev ett viktigt underlag för två i mitt tycke viktiga blogginlägg här om tio inskränkningar i de demokratiska rättigheterna i USA 4:de och 6:e januari 2013. (Sök i arkivet).
Blogginlägg.
”Vi har tidigare diskuterat attacken av president Obama på pressfriheten. Liksom då det gäller den omfattande NSA-attacken på privatlivet har detta knappast lett till protester från demokratiska och liberala väljare till att man sätter utsläppande av journalister inom övervakning eller behandling av reportrar som potentiella brottslingar för att ta emot information från uppgiftslämnare Nu har det kommit en rapport som borde innebär stor för varje amerikan. USA – en gång världsmästare för pressfrihet enligt professor Thurley ligger nu på plats 46 i världen enligt World Press Freedom Index. Denna tillbakagång beror till stor del på president Obamas mediepolitik., som innebär en fortsättning av president GW Bushs policy.
Tyngdpunkten ligger på att spana efter journalisters källor ofta med hjälp av journalisten. Inte mindre att åtta personer har åtalats enligt Spionerilagen (”Espionage Act”) sedan Obama blev president, jämfört med tre under Bushs två mandatperioder. År 2012 var Wikileaks-grundaren Julian Assanges år medan 2013 är Edward Snowdens år. Samma år lade USA:s justitiedepartement rabarber på adressboken för en journalist på Associated Press – ”Associated Presskandalen.”
Uppgiftslämnaren (”whistleblower”) är fienden. Där för fick Chelsea/Bradley Manning 35 års fängelse, medan man nu föreslår 105 års fängelse för frilansjournalist Barrett Brown i ett fall med dataintrångt (”hackning”). USA sjunker till 46: e på Press friheterna Under Barack Obama
USA har tappat 13 placeringar och bedöms ha sämre pressfrihet än till exempel forna Sovjetrepubliker som Litauen, Lettland samt Rumänien, Polen och Tjeckoslovakien (Både Tjeckien och Slovakien rankas högre än USA) och ligger också efter länder som Ghana, Sydafrika och El Salvador.
Varför har det blivit så här? Svaret är lika självklart som skamligt. Det beror samtycke eller tystnad av många som vägrar att opponera sig mot Obama trots en politik som har lett till upprepade krig och militära äventyr i utlandet, mord på amerikanska medborgare efter eget gottfinnande, angrepp på privatlivets helgd, vägran att utreda krigsbrott , och attacker mot media och slår larm. Som jag skrivit idigare finns det en tydlig personkult kring detta president som har skyddat honom från opposition från många demokratiska och liberala väljare. Än värre är att denna tystnad har lett till en massiv ökning av presidentens befogenheter som fortsätter bortom Obamas tid som president. Han kommer att lämna efter sig ett annat system och ett annat land än då han tillträdde. Det kommer inte bara vara svårt för att kritisera missförhållanden i framtiden, men blir ännu svårare att återfå mark som vi har förlorat. Ökningen av nationell övervakning och av presidentens befogenheter under Obama har blivit det nya normen.
Rapporten utgör ett sorglig mått på USA:s ställning i världen. Obama hade möjlighet att ta itu med många typer av missgrepp under Bushadministrationen. Dock valde han att behålla och expandera denna politik. Nu har de centrala rättigheter som länge har utmärkt invånarena i USA (menar Thurley) – integritet och fri press – offrats av Obama och hans anhängnare med knappast mer än en axelryckning av saknad.
Våra anspråk på att vara världsledande då det gäller medborgerliga rättigheter och skydd för konstitutionen ifrågasätts alltmer runt om i världen. I själva verket har de problem som beskrivs i min tidigare kolumn på ”Tio skäl till varför USA är inte längre är The Land Of The Free” bara blivit värre. När vår pressfrihet -och vårt privatliv faller ihop fortsätter Vita huset att betona att vi måste lita på att presidenten gör det rätta – de gör precis det som våra grundlagsfädrer varnade oss för.
Sammanfattningsvis klandrar jag (professor Jonathan Thurley) inte Obama för att han (liksom andra ledare) har visat en omättlig aptit på makt. Jag klandrar inte honom för att använda sin stjärnställning för att avleda uppmärksamheten från denna politik Nej han bara krävde dessa befogenheter men, för att parafrasera Julius Caesar: ”Felet kära medborgare ,finnsinte i våra stjärnor, men hos oss själva.”
Medborgare, demokrater, vänner & organisationer som vill främja av sanning och tryck- och yttrandefrihet – upp till kampen mot detta förslag till inskräning av våra demokratiska rättigheter!
i Andra om: demokrati, yttrandefrihet, Alfred Nobel,USA, imperialism, desinformation, Krig, Politik, tryckfrihet, massmedia Bradley Manning,röttsröta imperialism visselblåsare mod, spioneri, journalister
Rapport från reportrar utan gränser Jonathan Thurleys blogg 14/12 Jonathan Turleys blogg december 2012 Manning Nobelpriskandidat Mannings modiga uttalanden vid rättegångenSvT 24 SvD 5 mars DN 28/2 Expressen N Funcke Henrik Alexandersons blogg Dagens Arena 14/3 Guardian SvD 20/10 DN 20/10 Hayden i Afghanistan.nu nr 2 2011 ”Tankbilen” Chossudovsky i Globalresearch 15/10 Counterpunch 15/10 DN Wolodarski ledare 12/10 DN 14/10 DN 12/10DN:s ledare 12/10 Folkrörelsen nej till EUMotvallsbloggen 12/10
SvD 12/10 Aftonbladet 12/10Expressen.seSvT 12/10 Nobelpriset till NATO 2013 – Counterpunch 12/10
19 svar till “Pressfriheten i USA halkar ned till plats 46, efter Rumänien men fortfarande före Haiti”
USAs placering är verkligen inget de kan vara stolta över. Samma sak gäller många av de länder som här på bloggen allt som oftast benämns i positiva ordalag. Av de 180 länderna har vi Ryssland plats 148. Det ”demokratiska” Kuba plats 170. Iran plats 173. Vietnam plats 174. Kina plats 175. Syrien plats 177 och Nordkorea plats 179
Christian, läs Zoltans information.
Du får ursäkta Anders, men jag lägger ingen större vikt i vad Zoltan skriver då han ständigt tycks agera som megafon åt den kubanska diktaturen.
Däremot förstår jag inte hur du kan välja att bygga ett inlägg på en rapport av ROG om du delar Zoltans syn på organisationen. Isåfall känns ju hela inlägget oseriöst.
Jag känner inte till organisationen lika väl som Zoltan. Att den trots sitt beroende gör denna rankning är intressant. I t.ex USA har en markant koncentration av ägandet av större massmeida skett till ett fåtal bolag, dominerade av ett fåtal personer/institutioner och till stor del beroende av reklamintäkter. Ur boken ”USA som världspolis” (har du inte köpt den än?) kan man i kapitel 9.2 (”En modell för ideologispridning”) läsa ”I USA 2011 ägde sex bolag 90 procent av mediemarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De sex bolagen är General Electric (NBC, Universal), Newscorp (Fox
& Wall Street Journal), Disney, Viacom (Paramount & MTV) och Time Warner (CNN, Time, Warner Brothers) och CBS.”
* Detta påverkar rimligen pressfrihet och rapportering.
Att använda en källa de gånger den säger ”rätt” saker, samtidigt som man avfärdar den de gånger den säger ”fel” saker är inte vetenskaplighet utan enbart hyckleri. Antingen tar man in hela rapporten som trovärdig och inser att USA kommer på en inte allt för hedrande placering, men att landet ändå ligger mil före länder som Kuba, Ryssland och Kina när det gäller pressfrihet. Eller så avfärdar man hela rapporten som strunt.
Även om resultaten denna gång stryker oss medhårs anser jag man ska ha klart för sig vad Reportrar Utan Gränser (RUG) är för organisation: Den finansieras till stor del av västerländska regeringsorgan och den får pengar från den högerextrema Kubamaffian i Miami. Den är helt beroende av dessa finansiärer, inte av ideella individer. Dess förre mångårige generalsekreterare Ménard fick avgå efter omfattande korruption.
I de flesta fall följer RUG efter Washington; så kritiserar RUG påstådd bristande pressfrihet i Venezuela, men nämner knappt den blodiga förföljelsen av journalister i Honduras som motsatt sig den USA-stödda statskuppen 2009. Washingtons fiender är RUGs fiender. Att de nu kritiserar USA kan vara för att behålla viss trovärdighet eller på grund av stridande viljor. Men RUG bör tas för vad det är.
Att citera RUG om pressfrihet är som att citera Freedom House, som varje år publicerar en lista på frihet i världen. Men sällan nämns att Freedom House är ett organ för USA-administrationen.
”Pressfrihet” är en intressant fråga. Är det pressfrihet när några få medieföretag totalt dominerar utbudet? När storföretag och banker äger tidningar/TV som har att bevaka dem? När Pentagon är en av de största aktörerna i mediebranschen?
Det är frågor som alltför sällan ställs. I alla fall inte i Sverige, där vi ju har den bästa av alla (medie)världar. Eller?
Den som vill veta mer om RUG kan söka i arkivet på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida, http://www.svensk-kubanska.se
Så enkelt är det sällan i bedömning av källor och vetenskapliga arbeten.
Christians kommentar om hur han idealt tänker sig att man inom vetenskapen hanterar källor skulle ha omöjliggjort alla vetenskapliga framsteg.
När man jämför och rangordnar olika länders pressfrihet, tillkommer i fallet Usa extrema bedrägerier, sk psyops, som överhuvud inte tas upp i konventionella undersökningar oavsett om det gäller ROG eller mer objektiva.
Usas makteliter där medierna ingår spelar i en annan liga än normala nationer och till synes i ett ökande tempo när det gäller att skapa illusioner.
Hur skall man rangordna pressfrihet när skolskjutningar som aldrig inträffat kan präglas in i allas medvetande som en verklig händelse och som genast utnyttjas för att försöka driva igenom lagändringar för vapeninnehav.
Det verkar som Usas eliter testar såna bluffscenarier nu och de räknar med en kommande ekonomisk tillbakagång som kräver att det förväntade missnöjet hos befolkningen inte kan uttryckas med vapenmakt. Dvs de priviligierade, hur många de nu är, fruktar att ett inbördeskrig närmar sig. Och det är bråttom att avväpna befolkningen.
De som medverkat i bluffen tycks ha mutats med nya bostäder.
Wolfgang Halbig, den seriöse erfarne experten på att utreda skolskjutningen vid Columbine har förgäves krävt information av myndigheterna i enlighet med gängse regler men hela historien vid Sandy Hook är insvept i dunkel. Inga bevis har framlagts och inga påstått inblandades familjer har kunnat intervjuas.
http://memoryholeblog.com/2014/02/19/wolfgang-halbigs-quest-for-truth/
Har inte förut hört att alla skolskjutningar i USA bara är påhit. Tyvärr så slutas man aldrig att förvånas av alla dumheter som förekommer här på bloggen…..
Skolskjutningarna i USA är väl inga påhitt
Christian
Jag syftade på EN skolskjutning den vid Sandy Hook för vilken det helt saknas bevisning att ngn skadats eller avlidit. Detta enligt en nationell expert (vid namn Halbig) på skolsäkerhet och många andra seriösa människor.
I samma kommentar nämnde jag skjutningen vid Columbine. I den riktiga skolskjutningen med många döda var Halbig expertvittne och han är väl förtrogen på den gängse gången när det gäller att få ut uppgifter från myndigheterna om verkliga händelser. I länken ovan ger han därför uttryck för viss frustration i sin korrespondens med myndigheterna som i fallet Sandy Hook uppför sig mycket besynnerligt.
Om du syftar på EN skolskjutning varför skriver du då? ”Hur skall man rangordna pressfrihet när skolskjutningar som aldrig inträffat” skolskjutningar=plural=mer än en
Om du läser Peters kommentar så hävdar han just att skolskjutningarna i USA enbart är ett påhitt i syfte för USAs elit att undvika ett inbördeskrig. Att detta faller på sin egen orimlighet inser alla. Det republikanska partiet har sitt starkaste stöd bland de rika i USA och de kämpar med näbbar och klor MOT hårdare vapenlagar.
Christian
Din kommentar 21 feb som nu införts skrevs innan mitt förtydligande.
Det var alltså i och för sig inte meningen att ta upp andra skolskjutningar.
Men även de andra uppfattas av många kritiker som ett led i att avväpna befolkningen.
Den enklaste förklaringen som angivits är att alla(?) såna desperados har varit kraftigt medicinerade med psykofarmaka. Detta kräver ytterligare resonemang om huruvida de som sköt var särskilt utvalda och i ngn mening ’vallats’, tex genom webb-diskussioner, men den aspekten hoppar jag nu.
Du hävdar att de rika vill försvara rätten att bära vapen. Jag håller med men det beror vilka rika man pratar om. Det är medelklassen som försvarar rätten att bära vapen så vitt jag förstår. Denna medelklass innehåller förstås en andel måttligt eller tom mkt rika. Men den oligarki som har den verkliga makten och som i hög grad bestämmer hur de sk underrättelsetjänsterna utnyttjas har en myckenhet av sk psykologiska operationer i gång. RMA revolution in military affairs – resolution of conflicts other than war från 1990-talet handlar om olika metoder att manipulera civilbefolkningen överallt i världen.
(RMA togs enligt en helt säker källa upp av Sveriges försvarsmakt utan modifieringar av det amerikanska originalet. Om och isåfall i vilka sammanhang de applicerade detta har de varit tysta om.)
Den skarpaste kritiken mot de globaliseringssträvande makteliterna kommer förståeligt från en del höger-intellektuella inom medelklassen eftersom de förlorar jobben och blir rånade av bankernas finanssvindlerier.
Att RUG ev. kan publicera något vettigt någon gång är inte konstigare än att det kan finnas något vettigt att läsa då och då i Bonniers/Schibsted/Stenbecks tidningar. Det har att göra med att försöka upprätthålla trovärdigheten. Men det jag pekade på är vad RUG är för organisation, nämligen i maktens tjänst. Man ska inte låta sig luras varken av RUG, Freedom House eller en lång rad liknande organisationer. Att se var finansieringen kommer ifrån brukar vara en utmärkt början.
Jag har inga som helst problem med att vara megafon för Kubas politik (eller som Christian Anonym kallar det ”megafon åt den kubanska diktaturen”.) Jag sympataiserar starkt med Kubas humana och människovänliga politik. Därför uppträder jag, i motsats till Christian, med mitt namn. Däremot skulle jag aldrig kunna se mig själv i spegeln om jag förespråkade EU/NATOs krigspolitik.
Att, som RUG, anse att pressfriheten är större i länder som Honduras, Colombia eller Mexiko än Kuba visar vad RUG är för något. I Kuba har inte en enda journalist dödats, torterats eller ”försvunnit” sedan revolutionens seger 1959. Jämför det med villkoren för journalister i de nämnda länderna. Bara i Honduras har 29 journalister mördats sedan den USA-stödda kuppen 2009. Ingen har gripits. Pressfrihet?
Just media är en väldigt viktig fråga. Att kontrollera media är lika viktigt som oljan för att upprätthålla dagens värld. Se hur effektivt vi manipuleras i samband med krigen mot Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Venezuela, Kuba etc. Läs John Pilger eller Noam Chomsky. För alternativ, åtminstone när det gäller Latinamerika, rekommenderas Flamman och dess reporter Dick Emanuelsson, Proletären eller Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
Zoltan du lurar inte mig och förmodligen ingen annan heller i din propaganda för den kubanska diktaturen. Tillochmed partier långt ut på vänsterkanten som Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet erkänner att Kuba är en diktatur. Därför blir det oerhört märkligt varför du fortsätter hävda motsatsen.
Christian Anonym tar kritik mot bristande pressfrihet i USA som intäkt för att angripa Kuba. Alltså bort från ämnet för det ursprungliga inlägget, precis som han brukar.
Men låt oss ta hans ”argument”. Jag lurar ingen om ”Kubas diktatur”. Det behöver jag inte. Miljoner och åter miljoner föredrar ”diktaturen” Kuba före ”demokratin” Colombia, Haiti, Honduras eller Mexiko, för att ta några exempel. De skulle hellre leva i ”diktaturen” med dess humana politik, än rota efter mat på soptipparna i sina demokratier.
Kuba hyllas av förtryckta, progressiva och fattiga i hela världen. Det finns solidaritetsorganisationer med Kuba i stort sett varje land. När en USA-president besöker Latinamerika skyddas han av tusentals militärer och möts med demonstrationer. När Fidel Castro reste dit hyllades han av tiotusentals oavsett vart han kom. Kuba åtnjuter ett enormt anseende i sin del av världen. Så jag har gjort ett grundligt arbete, Christian!
Att Jonas Sjöstedt föredrar Israel före Kuba tror jag har att göra med hans heta längtan att ingå i en socialdemokratisk regering. Vad de andra småpartierna tycker är jag inte närmare insatt i eller intresserad av. Vad jag vet är de splittrade i inställningen till Kuba. Intressantare för mig än partier med några hundratal medlemmar är att regeringar i länder som Brasilen, Argentina, Ecuador etc. ställer upp på Kuba.
I vår fria press kallas valen i Afghanistan och Irak ”demokratiska” och ”historiska”, medan valda presidenter som Nicolas Maduro i Venezuela eller Janukovitj i Ukraina kallas diktatorer. Vem som låter lura sig överlåter jag åt andra att bedöma.
Och Christian, du som är så glad i demokratin här, varför är du anonym? Själv är jag sedan årtionden registrerad och övervakad av SÄPO, trots att jag inte finns i något brottsregister. Dessutom förstås registrerad i demokratin USA, med dess massövervakning av allt och alla. Dina motiv för att dölja dig kan vi bara spekulera i. Men du borde inte ha något att oroa dig för, med dina åsikter.
Slutligen; frågan om demokrati/ diktatur är inte så enkel. I demokratin Sverige tas de viktiga ekonomiska besluten av ett litet antal, ej valda, kapitalister. Och allt mer av det som är kvar av makten flyttas till Bryssel Och oavsett vad Sjöstedt & Co säger anser jag Kuba vara betydligt mer demokratiskt än USA, som ju diskussionen ursprungligen handlade om.
Det är du, Christian Anonym, som låter lura dig av vår ”fria” press om Kuba. Inte jag.
Jag vill förtydliga vad jag menar med att min uppfattning ligger nära Zoltan. Jag syftade på hans kritik av västmedierna. Kuba är förvisso en diktatur enligt gängse terminologi i väst.
Men det hänger ju samman med en bakgrund av tidigare hänsynslös exploatering som revolutionärerna lyckades avskaffa. Hade Usa accepterat frigörelsen och samarbetat konstruktivt hade Castro antagligen valt en pragmatisk linje vilket han ursprungligen gjorde en trevare för. När det inte var möjligt tog utvecklingen en annan väg.
Det handlar om att freda den uppnådda självständigheten som möjliggör att man kan avlägsna sig från det ondskefulla tillstånd som angloamerikanerna etablerar överallt.
Anledningen att angloamerikanerna pläderar för demokrati är för att de har väl inarbetade metoder att korrumpera och underminera demokratier.
Det genomgående mönstret som beskrivits av Usas egna agenter är att påtvinga länder ogynnsamma lånevillkor och den vägen förhindra dem att utvecklas. Angloamerikanerna hatar att se andra utvecklas och bli konkurrenskraftiga. De hatar allt som de inte kan exploatera.
Både Tyskland och Tsarryssland var på väg att bli världsledande ekonomier. För att stävja detta stödde angloamerikanerna bolshevikrevolutionen och startade två världskrig(bla genom att dressera och finansiera Adolf Hitler), varefter de som segrarmakter har kunnat ägna sig nästan ostört åt en grotesk historieförfalskning.
Den svenska pressfriheten används av de stora aktörerna till att sprida den sortens verklighetsförfalskning, dag ut och dag in. Sveriges privatägda dagspress och den statliga public service är bara megafoner för angloamerikanernas ondskefulla propaganda.
Om de nämnda medierna bara spred 90% desinformation skulle jag betrakta det som en stor förbättring
Till sist vill jag påpeka att jag inte hör hemma på vänster/högerskalan politiskt.
Å den ena sidan är det positivt med kreativa samhällsnyttiga entreprenörer och man vill inte hindra dem att bygga upp förmögenheter. Å den andra sidan så går tiden och många generationer senare kan det hela resultera i oligarkier bestående av stora släktträd där alla grenar vill kunna leva överklassliv. Denna grupp växer i geometrisk progression och eftersom de har råd att ha många barn växer de antagligen snabbare än medelklassen. Om det tex i 1700talets England handlade om några 1000 familjer bör det fn röra sig om miljoner individer. De flesta av dem med namn som inte leder tanken till anfadern/modern.
Jag har inget förslag på hur man skall se på detta, men jag vill tro att angloamerikanernas ondskefulla inflytande i världen beror just på att det handlar om att målmedvetet verka för att tillgodose såna oligarkiska släktträd med rikedomar.
Detta att Engelsmännen och före dem Venetianarna sedan århundraden varit besatta av befolkningsbegränsning hänger nog samman med att de själva på sikt tänker sig att vara ensam herre på täppan. Cecil Rhodes föreställde sig att den förträffliga brittiska rasen skulle ha fullbordat sin utbredning och dominans världen över omkring år 2100.
Detta ansåg han låg i hela mänsklighetens intresse.