Anders Romelsjö på jinge.se

Persson rädd för virtuella spöken

Persson säger att han är tveksam till vad som kommer att hända med samarbetet med (v) efter valet 2006.

”- Jag vet inte var de står och kommunist-debatten är besvärlig”, sade han enligt SvD.

Göran Persson vet mycket väl vad det han kallar ”kommunistdebatten” handlar om. Ohly svarade ärligt på en fråga, och eftersom högerkrafterna äger och styr merparten av massmedia så gör man spektakel av det uttalandet till den grad att det nu utmynnat i en pudel.

Göran Perssons attack i TV på en äldre socialdemokratisk kvinna var mitt första egentliga intryck av den mannen. Han sade någonting i stil med ”- Ni i ert parti..” när hon för första gången såg Persson live, hennes egen partiordförande.. (Han trodde att hon var vänsterpartist) Debatten är besvärlig, säger han nu? Persson fäktas som vanligt mot virtuella spöken..

Personligen anser jag att Vänsterpartiet ska gå i opposition om man inte erbjuds plats i en kommande regering. Att vara ett stödparti innebär bara att man får kritik för det dåliga medan regeringspartiet får beröm för det som sköts bra.

I ärlighetens namn är det är ingen stor fråga för mig, men jag tycker inte att (v) ska stödja (s) om man inte får statsråds-poster. I nuläget tycker väldigt många

människor precis likadant som Vänsterpartiet, men bara 6-8% säger att de kommer att rösta på (v).

Det är ett pedagogiskt problem som partiet inte kan komma till rätta med så länge man sitter i Perssons knä.

Jinge

16 svar till “Persson rädd för virtuella spöken”

  1. Personligen Jinge så tror inte KAS att Vänsterpartiet kommer att handla så att allianskartellen kommer till makten hur nesligt dom än behandlas av GP, jag kan inte bara tro att detta kommer att ske, men om det gör det så kommer det att drabba oss sjuka,förtidspensionärer och arbetslösa mycket svårt. Vi kommer alla i princip att bli behandlade som socialfall. Dessutom kommer landets ekonomi att för all framtid att bli körd i botten på ett sätt att socialförsäkringssystem kommer att få ligga i privata händer. Det verkar som om GP alltid har detta i baktanke, att stödet kommer hur han än beter sig. Skulle Vänsterpartiet för en gångs skull låta stoltheten slå ut i full blom så ska i alla fall inte KAS låta skulden för detta ligga på vänsterpartiet … Om så händer får väl tysnad bli och lidande.

    Vänligen till dom 6-8 %
    KAS

  2. ”men om det gör det så kommer det att drabba oss sjuka,förtidspensionärer och arbetslösa mycket svårt”

    Det gör det ändå. Fast maskerat under (s)-flagg..

  3. Nej jinge där har du fel socialdemokraterna planerar inte att göra alla socialförsäkringstagare till socialfall och dessutom i samma veva sänka socialbidragen som allianskartellen planerar att göra.

    KAS

  4. Det skrev jag inte heller Kas! Men skillnaden i nedtrappning av välfärdsstaten är nog bara marginell med Persson eller Reinfeldt vid rodret.

  5. Jag är 59 år jinge och om alliansen vinner gör dom om min förtidspension om två år till en riktig pension och den blir 6800 kronor brutto i stället för 10200. på beloppet 6800 kronor skall skatt dras ungefär 2040 kr och då blir det kvar 4760 kronor. Du får gärna kalla det för marginella förändringar. Hoppas att du inte är förtidspensionär och hamnar på marginalen.

    KAS

  6. Vi får väl se kas. Jag är övertygad om att samma grej händer med (s) vid makten, möjligen aningen långsammare..

  7. skillnaden mellan oss Jinge är att du gissar och jag har läst dokumenten och tyvärr här skilljs våra vägar.

    vördsamt KAS

  8. Det var dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt (s) dennes närmaste man Erik Åsbrink (s) och riksbankschefen Bengt Dennis som såg till att kreditavregleringen blev verklighet.
    I novemberrevolutionen – den okända statskuppen 1992.
    Minns ni den gigantiska pengarullningen i slutet av 1980 och början av 1990-talet med 500 % ränta? Då blev jag övertalig och långtidssjukskriven som fastighetsingenjör på dåvarande Stockholm Energi AB. Medan utlandet såg på sjönk Sverige ner i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Ekonomer och politiker hävdade att det var svenskarnas eget fel, vi hade levt över våra tillgångar. Men det fanns en annan förklaring.

    I november 1985 genomförde några få sammansvurna en reform som fick katastrofala följder för Sverige. Allt skedde i största hemlighet och utan onödig inblandning från riksdag och regering. Effekten blev så dramatisk att det i efterhand har liknats vid en kupp.

    Avregleringen av kreditmarknaden var kanske det största ekonomisk/politiska misstag som har begåtts i Sverige?

    Det blåste redan då som nu nyliberala vindar.

    Vem var skyldig till att Sverige höll på att gå i konkurs? Bakgrunden kan sökas i 1980-talet hos amerikanske ekonomiprofessorn Milton Friedman och hans nyliberala idéer som spreds över världen. Friedmans budskap var att marknaden klarar sig bäst själv. Därför måste den befrias med hjälp av privatiseringar, sänkta skatter och avregleringar. Frontfigurer för idéerna var Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien.

    Även i Sverige fanns ett antal ekonomer och politiker som blev starkt påverkade av Friedman. Men här var det svårt att få gehör för nyliberala idéer. Regleringar och statliga åtgärder för att hålla arbetslösheten nere var närmast en dogm. Därför var det i största hemlighet som Riksbankschefen Bengt Dennis, finansminister Kjell Olof Feldt och dennes närmaste man Erik Åsbrink bestämde sig för att agera.

    På hösten 1985 inträffade den revolution som till en början hade det oskyldigt byråkratiska namnet kreditavregleringen, men som i själva verket var den krutdurk som satte igång bankernas miljardrullning med Sveriges ekonomi. Bankerna fick plötsligt låna ut hur mycket pengar de ville. De vräkte ut pengar över svenska folket, som glatt köpte hus, bilar och dyra kapitalvaror.

    I början såg det ut som tidernas fest med yuppies dansande på storstädernas gator. Men inflationen skenade. Och på bara några år byttes köpfesten ut mot depression och massarbetslöshet. Tusentals företag gick i konkurs. Mängder av svenskar tappade fotfästet. Baksmällan varade i nästan tio år.

    Sverige gick in i väggen på grund av kreditavregleringen.
    F.d. statsministern Ingvar Carlsson (s) hävdade själv att den misslyckade avregleringen och dess effekter blev en avgörande orsak till att socialdemokraterna tvingades byta ekonomisk strategi och prioritera kampen mot inflationen före kampen mot arbetslösheten.

    Hur gick det till? Vad visste egentligen regeringen? Varför var det ingen som bromsade innan det var för sent? Vem bär ansvaret? Vem vill bli pensionär?

  9. Rätt Eddie! Jag läste en lång artikel, var det på ordfront(?) om detta, jag tror t.o.m att jag har den kvar. DEn finns nog dessutom länkad till här på den här bloggen, men jag kommer inte ihåg. Det var en stor soppa av alltihop och det var då sossarna influerades av nyliberala idéer.

    Personligen tror jag att Kas har fel, men rätt såtillvida att det kommer att gå långsammare att nedrista det som finns kvar av välfärden med (s). Det blir mer raka puckar med Reinfeldt & Co..

  10. ”Minns ni den gigantiska pengarullningen i slutet av 1980 och början av 1990-talet med 500 % ränta?”

    När var det 500 % ränta mina herrar 1988 i september?
    1990 i september ?, eller 1992 i september?.
    Ni debaterar inte ärligt, ni tänjer på verkligheten i absurdum.

    Hela statsskuldens utveckling följer exakt räntebetalningarna på lån upptagna av borgerliga regeringar.

    Försvaret av valutan var politika beslut som fattades av borgerliga regeringar hade dom totalt struntat i det så hade bara dom som spekulerade blivit fattiga inte svenska folket.

    Gåvan på 60 miljarder till bankerna var onödiga det skulle ha varit lån.

    Hade borgarna låtit tillgång och efterfrågan styra värdet på kronan hade det inte uppstått några spekulationsmiljonärer ej heller några blå räntemiljonärer efter att dom avgick.

    Hela syftet med att alla dessa lån och räntebetalningar var att bakbinda arbetarrörelsen och det lyckades dom med.

    Svenska folket betalar numera 10 miljarder i räntor varannan månad till kapitalägare vilket var avsikten.

    Nu för tiden forsätter dom Fredde moderat som talar om fri införsel av arbetskraft och det enda han är ute efter är att det skall byggas upp privata socialförsäkringssystem och att lönerna skall sänkas.

    Dom där herrarna är full i fan och kommer att fortsätta att spela skjortan av svensk arbetarrörelse.

    KAS

  11. ”Denna tradition av att inte vara parlamentariska” som Persson tycker sig ha upptäckt skulle jag gärna vilja få preciserad…vad menar han?

  15. Bakgrunden anges vara uppgifter i tidningen Dagens Industri den 21 september 1994 att fondkommissionsföretaget Öhman under räntekrisen 1992 fick låna 750 miljoner kronor av Riksbanken till en ränta om 34 % medan andra fondkommissionärer samtidigt fick betala 500 % ränta för motsvarande typ av lån.

    Omständigheter kring lånet

    Det lån som avses i artikeln i Dagens Industri beskrivs av Riksbanken sammanfattningsvis på följande sätt. Riksbanken lämnade den 17 september 1992 E. Öhman J:r Fondkommission AB ett lån på 750 miljoner kronor till 34 % ränta, när marginalräntan var 500 %. Sedan det konstaterats att lånet byggt på ett missförstånd gjordes räntevillkoren om till 210 %, vilket bedömdes motsvara en vid denna tidpunkt gällande marknadsränta för Öhman. Lånet löpte under tre räntedagar.