Pål Steigan Norden och NATO

Jag deltog i Nordiska fredssamtal i Degerfors 12-14/8.
* Detta arrangerades av Stockholmsavdelningen av Folket i Bild Kulturfront *

Liksom förra året var det mycket givande och trevligt, fullt med bra föredrag av kunniga talare, livliga diskussioner i ett utmärkt arrangemang med hjälp på platsen av kommunalrådet Jan Ask och dennes medarbetare.

Stämningen var optimistisk trots nederlaget för freden och Sveriges folk med Värdlandsavtalet. En del talare var mer kända som de tidigare regeringsledamöterna Maj Britt Theorin och Thage G Peterson, riksdagsmannen Stig Henriksson, skriftställaren Jan Myrdal och regissören Stina Oscarsson medan andra var mer okända för en bredare allmänhet. Jag hoppas kunna återkomma med Youtube-upptagningar av vissa föredrag.
Programmet har presenterats i tidigare blogginlägg Nordiska fredssamtal i Degerfors

Bakgrund:
Fred och avspänning i Norden blir en allt mer angelägen och brännande fråga. På kort tid har det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde – Nordatlanten, Nordkalotten och Östersjön – skärpts betydligt.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde ökar behovet av ett fördjupat nordiskt samarbete. Men säkerheten i regionen är inte enbart – kanske inte ens i första hand – en fråga om militärt försvar. Det är en politisk fråga, som kräver diskussion och aktivitet inom breda skikt av folket i de nordiska länderna.
Folkets kulturkonf-uppsala
Därför anordnar Folket i Bild Kulturfront för femte året i rad nordiska fredssamtal i Degerfors.
Frågor som kommer …att tas upp är bland andra:
• Vad innebär Natos framflyttade positioner och aktiviteter – däribland utökad aktiv militär verksamhet och ett svenskt värdlandsavtal – för freden och säkerheten i regionen?
• Vilken betydelse har den väststödda statskuppen i Kiev, Ukraina, inbördeskriget i Donbass, västmakternas respektive Rysslands agerande och den ryska annekteringen av Krim för säkerheten och stabiliteten i Europa och Norden?
• Hur bör de nordiska länderna förhålla sig till den USA-ledda insatsen i Irak och Syrien, som sägs syfta till att ”förebygga och besegra terrorism och bekämpa ISIS”?
• Hur kan vi bidra till ett stopp för de nordiska ländernas deltagande i kriget i Afghanistan?
• Hur ska man folkrättsligt se ingripandet i Mali, som de nordiska länderna stödjer med roterande system för transportflygplan?
• Vilken roll spelar FN i pågående konflikter?
• Hur kan Nordens folk och länder försvara FN-stadgans och folkrättens principer, särskilt förbudet mot angreppskrig?

steigan
I sessionen NATO och Norden – FN och folkrätten på lördag förmiddag hölls följande presentationer:
Jan Myrdal, Visst kan folket värvas till självförintande krig.
Tine Spang Olsen, Danmark – et krigsførende NATO-land
Pål Steigan, Norden och Nato
Erik Göthe – Freden, FN och folkrätten
Ola Tellesbø – Bokpresentation : Sikkerhetspolitiske veivalg Skjebnefellesskap med USA og NATO?

Denna Youtube återger Pål Steigans fördrag:

i , , , , , , , , , , ,

  2 comments for “Pål Steigan Norden och NATO

  1. 12 september, 2016 at 17:14

    Förre socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt har gjort en avskedsintervju där han berör Sveriges deltagande i NATO:s operationer skriver Nyhetsbanken. (http://www.nyhetsbanken.se/2016/09/juholts-enda-fel-var-ett-ja-till.html) Under hans kritiserade tid hade S hela tiden bättre opinionssiffror än under hyllade Löfvén.

    Bara ett utdrag här.
    ”Håkan Juholt lämnar politiken. Han är bitter över hur han blivit behandlad av Nato-kamarillan i partiledningen.

    I SVT:s morgonsoffa och i Ekots söndagsintervju har han släppt ut sin bitterhet.Det enda han ångrar var att han gav efter för krigsivrarna i den egna partiledningen och gick med på att skicka krigsplan till Libyen.
    Det han upplever allra värst är att partiet till och med rensat ut alla hans tal från partiets tidslinje på Facebook. Det har också sagts att han inte skrivit sina tal själv, vilket upprör honom djupt.
    Idag tar han det som bevis på att det var bra tal. Bland annat sade han i ett tal att Sverige som alliansfritt land inte skulle medverka i Nato:s planerade krig mot Libyen.

    Det fick han sedan äta upp. Nato-kamarillan tvingade honom att göra upp med Alliansen och gå med på att Sverige skickade en kontingent JAS-plan till Libyen.

    Det är det enda han ångrar från sin tid som partiledare. Kompromissen fick honom att framstå som velig. En bild han senare inte kunde ändra.

Comments are closed.