Detta inlägg baseras på artiklar och debattinlägg i Aftonbladet, Dagens Medicin, Folket i Bild-Kulturfront, Göteborgsposten, Irak-Solidaritet, Läkartidningen och Svenska Läkare mot kärnvapen, som jag skrivit, ibland tillsammans med kolleger. Nyligen publicerade Anita Lilburn en artikel i Flamman.
Har du hört talas om uranvapen? I så fall tillhör du verkligen en minoritet. Kunskapen om dessa vapen och dess hälsoeffekter av uranvapen är tämligen okänd i Sverige. Utomlands hittar man rubriker som ” Stor ökning av missbildningar i Falluja, Irak” (Guardian 2009), ”WHO tystade ned bevis på effekter av utarmat uran säger experter” (British Medical Journal, 2006).
Uranvapen har använts av USA och Storbritannien under Gulfkriget 1990-91, i krig i f.d. Jugoslavien, i Irak åter efter 2003 och kanske i Afghanistan. De tillverkas i bl.a. USA Frankrike, Indien och Ryssland och Pakistan – och kanske i Sverige av Bofors, som ingår i den stora vapenkoncernen BAE Systems, men som vägrat besvara frågor om detta från undertecknad.
Uranvapen står i strid med internationella konventioner. I december 2010 uppmanade 148 stater i FN:s generalförsamling alla stater att informera om innehav och användning av DU i en resolution. USA, Storbritannien, Frankrike och Israel röstade mot medan Sverige lade ned sin röst, liksom flera EU-länder. EU-parlamentet har dock med stor majoritet fyra gånger röstat mot DU-vapen.
Vad är uranvapen?
Det handlar om projektiler som innehåller uran och som används därför att de är mycket tyngre än bly och har mycket större penetrationsförmåga genom pansar och bunkrar. I uranvapen, som helt domineras av uranisotopen U-238, kan finnas avfall från anrikning av U-235 i naturligt uran till kärnkraftsbränsle (utarmat uran, “depleted uranium”, DU), låganrikat uran och det särskilt farliga uranet som redan använts i kärnkraftverk, med små mängder mycket giftigt plutonium.
Vid nedslag brinner projektilerna med hög temperatur och bildar ett fint stoft av uranoxider, som lätt sprids med vinden. När stoftet inandas eller på annat sätt kommer in i kroppen kan partiklar fastna i lungorna och nå andra organ. En miljondels gram U-238 sönderfaller med tusentals alfa-partiklar per dygn, som skadar celler och arvsmassan, liksom små mängder giftiga och andra radioaktiva ämnen.
Hälsoeffekter
Uranvapen kan med stor sannolikhet orsaka cancer, missbildningar och ökad dödlighet. Man har funnit en signifikant ökning av barnleukemi i Basra, Irak och en fyrfaldig ökning av cancer och hög nivå av fosterskador i Falluja, där hårda strider pågick mellan trupper från USA och irakier 2004. Andelen pojkar bland nyfödda var lägre liksom i Japan efter atombomberna 1945, ett tecken på skada på könskromsomen. Forskare fann att uranrester är en sannolik orsak efter analyser av prover från jord, vatten och av hårstrån från föräldrar till missbildade barn, vilket stöds av forskning på försöksdjur och cellkulturer. Enligt rapporter från Irak är uppemot 300 platser förorenade med uranrester. Det är oklart vilken typ av uranrester som använts i dessa vapen. Ökad cancerfrekvens har också rapporterats efter krigen i f.d. Jugoslavien, bl.a. hos militärer från Italien. Studier på försöksdjur och cellkultur ger stöd för att uranvapen kan orsaka allvarliga hälsoeffekter.
I november 2011 redovisade forskare från Irak och Sverige en omfattande nedsmutsning av naturen i Irak av uranrester och allvarliga hälsoeffekter vid en workshop vid Luleå tekniska universitet. Forskarna antog också en resolution som beskriver uranvapen som mycket farliga, och som hävdade att de stater som tillverkar dessa vapen måste erkänna detta.
Sveriges riksdag har tidigare avslagit motioner om förbud mot DU-vapen. Utrikesutskottet skrev 2008 ”Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att verka för ett förbud.” Nu finns tillräckliga bevis. Olika uppgifter tyder på att uranvapen kan ha använts i Afghanistan. Bör inte regeringen utreda om att svenska soldater i Afghanistan har exponerats för uranvapen och om Bofors tillverkar(t) dessa vapen?
Senare denna månadska frågan om uranvapen åter tas upp i FN:s generalförsamling. Den svenska regeringen har nu möjlighet att rösta för ett moratorium (sannolikt svagare skrivning liksom vid tidigare tillfällen i FN) liksom de flesta av världens länder med all sannolikt kommer att göra. Men man måste då ta fasta på vetenskaplig kunskap, tillämpa försiktighetsprincipen och inte så okritiskt följa USA som man brukar.
Närmare 15 organisationer har i ett brev till urtikesminister Carl Bildt bett den svenska regeringen att rösta ja till resolutionen denna gång, efter initiativ från Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigföring (AR)K. Brevet kommer att presenteras i kommande blogginlägg.
intressant.se, politik, uranvapen, Utarmat uran,USA, Depleted uranium, Kärnvapen, svält, krig, Irak, Afghanistan, ekonomi, FN, kriser, Svensk politik, utrikespolitik, cancer, missbildningar, spädbarnsdödlighet,
Aftonbladet 16/1 2012
Göteborgsposten 1/4 2012
Läkartidningens arkiv (nr 43 2010)
Dagens Medicin 16/4 2012Svenska Läkare mot kärnvapen
Folket-i-Bild-Kulturfront Svenska Dagbladet 28/6 2012 DN mars 2012Flamman 4/10SvT 1/12 2009 expressen DN IraksolidaritetARK Socialistiska läkare Folket-i-Bild-Kulturfront
5 svar till “Orsakar kärnkraftsavfall cancer och missbildningar? Drabbas svenska soldater i Afghanistan?”
Bra att du fortsätter att skriva om utarmat uran, särskilt som du själv är läkare! Själv skrev jag min första artikel i detta ämne på Svenska Dagbladets Brännpunkt-sida i januari 2001. Jag hade fått upp ögonen för dessa vapen genom att följa debatten i Italien. Där var det utarmade uranet då en stor fråga, eftersom många av de italienska soldater som under nittiotalet varit stationerade på Balkan efteråt insjuknade i leukemi, i flera fall med dödlig utgång. Italien vände sig då till USA med en förfrågan och fick till slut bekräftelse på att Nato använt tiotusen pansarbrytande projektiler med spetsar av utarmat uran i Sarajevo-området. På Sardinien där Nato sedan länge testat sina vapen med utarmat uran har det också förekommit onormalt många fall av olika cancersjukdomar, både bland militär personal och bland människor och boskap som lever i närheten av skjutfälten.
Så bra att du tar upp detta. Kände tyvärr inte till din artikel. Jag har i något sammanhagn skrivit ”Rapporter finns om snabb ökning av lymfom hos italienska fredsarbetare på Balkan under 1990-talet (Italian Ministry of Defence, 2001)” I artikelutkast till Aftonbladet skrev vi ursprungligen ”Ett orsakssamband styrks av att Italiens regering nyligen beslutat att betala ut 9 miljoner euro till anhöriga militär personal för 98 dödsfall, som kan relateras till uranvapen.” Beslut om detta togs nog förra året i Italien. Vill gärna ha dina referenser till bl.a. Sardinien. Ett problem´metodologiskt är att vissa missbildningar är mycket ovanliga, och det fordras flera fall för att bli vetenskapligt signifikant. (Den traditionella signifikanstestningen går ju tillbaka till 1920-talet och experiment i jordbruket om jag minns rätt). Utrymmet räcker inte för att här diskutera hur man ska se på orsaksbegreppet.
Jag vet inte om man kan säga att det i Italien är vetenskapligt fastslaget att det är det utarmade uranet som orsakat de dödsfall, insjuknanden och missbildade foster som rapporterats. Men det anses, precis som du skrev, så pass sannolikt att man börjat betala ut skadestånd till de drabbade eller deras efterlevande. Som jag minns så var de italienska experter som fick i uppdrag att utreda orsakssambandet oeniga. Jag kan inte på rak arm ge dig några uppgifter om Sardinien, verksamheten på skjutfälten där är fortfarande något som stöts och blöts, men det var nu flera år sedan jag skrev om detta senast och jag har inte hunnit uppdatera mig i frågan.
Tack för informationen. Jag har nu kontakt med barnläkare i Kabul, där man ser en ökning av barn med missbildningar som kommer till sjukhuset. Data är långt ifrån ideala men vi skaq försöka utreda detta.
Även i f.d. Jugoslavien ser man tydligen en ökning av cancer efter bombningarna där. Att bomba med de här bomberna är klara brott mot mänskligheten. Det kan inte finnas någon gräns för illviljan hos dem som konstruerar och använder dessa bomber.
Numer får man emellertid Nobels fredspris om man sprider dessa gifter över världen. Varför ställer vi oss inte upp som en man, i hela Västvärlden, och protesterar mot detta? För att vi inte vet. I så fall, varför skriver media, journalister, ingenting om saken. Detta är ju, trots allt, välkänt för alla som informerar sig lite utanför svenska stormedia.