Krig och död – olika synsätt?



I diskussion efter gästblogginlägget ”Delning av Irak: mer våld, fler flyktingar och etnisk rensning” har jag fått följande kommentar av en Niklas Lundgren. När jag nu besvarat kommer jag på att göra det som ett extra blogginlägg.

Niklas Lundgren skriver.
”Jag ifrågasätter inte att USA är en supermakt och jag stöder på inget sätt allt USA företagit sig genom åren men min poäng är och förblir att du i dina resonemang lägger all tyngdpunkt på USA när det finns många fler perspektiv som måste analyseras och värderas. Det är dessa perspektiv jag försökt peka på och som jag saknar.

Jag blir fortsatt mycket förbryllad över ditt kvantitativa resonemang. För den som blir dödad i krig eller av en repressiv regims våldsamhet spelar det föga roll om detta orsakats av USA eller genom Saddam Husseins, eller någon annan diktators förvållande. Att fler dödats av den ene eller andre förtar inte brottet. Alla dessa offer har samma människovärde och detta är min huvudpoäng. Att någon gör våld på människovärdet får aldrig någonsin tas som intäkt för någon annan att göra det samma. Detta är en i högsta grad humanistisk princip och jag förstår inte varför du verkar ifrågasätta denna.

”Kamp mot repressiva regimer har ofta, ja kanske vanligen inneburit kamp mot USA och dess stöd till sådana regeringar.”
NATO untitled

I den moderna historien finns det talrika exempel på repressiva regimer som på inget sätt stötts av USA (även om USA under samma epok självfallet också stött diktaturer – detta förnekar jag på inget sätt). På listan finns Sovjetunionen, Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien, Ungen, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien, Albanien, Kina, Kambodja, och en uppsjö andra länder i den Tredje Världen – länder som ytterst stöddes av den repressiva regimer i Sovjet eller i några fall Kina.

Bland diktaturer som överlevt det sovjetiska imperiets fall och andra diktaturer som inte nödvändigtvis varit direkt relaterade till Sovjet men som ändå inte stötts av USA finner vi Kuba, Nordkorea, Irak, Syrien och Libyen för att nämna några.
Med de exempel, som nämns ovan, blir ditt påstående ”Kamp mot repressiva regimer har ofta, ja kanske vanligen inneburit kamp mot USA och dess stöd till sådana regeringar” mycket ihåligt och föga förenligt med den historia vi faktiskt kan studera.

Åter, från ett människorättsperspektiv är inte huvudfrågan vem som ligger bakom repressionen utan repressionen som sådan och de människor som drabbas av den. Brott mot mänskliga rättigheter är precis lika allvarliga oberoende av vem som begår dem. Ett brott får aldrig någonsin tas som intäkt för att begå ett annat brott.”

Mitt svar.

”Visst har du vid första anblicken rätt i att det inte spelar någon roll vem som dödar en som individ. (Jag bortser nu de som strider av t.ex. politisk eller religiös övertygelse, vilket tarvar en diskussion i sig). Men man riskerar att stoppa huvudet i marken om man tar reda på om någon dödar fler än andra, och inte ställer sig frågor om varför det är så. Visst spelar det roll om nazisterna dödat 6 miljoner judar och ej 6 000.
Obama och Natanyaho images

Det spelar också roll om 1700 eller 170 000 människor dött i det USA-stödda interventionskriget i Syrien. Osv.
Du påtalar helt riktigt att USA inte är inblandat i alla repressiva regeringar och du nämner här Sovjetunionen och andra länder i det så kallade östblocket.
Frånvaron av val, med undantag, var en svaghet i dessa vanligen fattiga länder du nämner, liksom repression av oliktänkande. En annan sak är att demokratin i den vanliga tappningen inte innefattar det ekonomiska området, där en allt mindre grupp fattar beslut utan demokratisk insyn och med kapitalackumulation, ej världsbefolkningens behov, som främsta ledstjärna. I dessa länder var en betydande del av ekonomin under icke-privat kontroll, vilket bidrog till samhällen utan arbetslöshet. Kommande socialistiska stater måste vara klart mer demokratiska än dagens demokratier, där demokratin i gängse tappning inskränks tydligt i USA, och i europeiska länder via EU.
Imperialism imperialism_usa

Jag demonstrerade 1968 mot Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien och i mitten av 1980-talet mot Sovjets krig i Afghanistan. Du då?

USA har försökt påverka val i många andra länder, med odemokratiska metoder. Man har också bidragit till att störta demokratiskt valda regeringar som Mossadeq i Iran och Arbenz i Guatemala 1953, Sukarno i Indonesien 1965, Sihanouk i Kambodja, Allende i Chile 1973, Grenada 1986. Dessutom alla försöken att störta Castro, Chavez och sandinister i Nicaragua. Glömde viss Aristide på Haiti och Selaya i Honduras detta millenium. Och nu det långvariga undermineringsarbetet i Ukraina och stödet till statskuppen där. I Venezuela verkar man försöka upprätta en variant av Ukraina-interventionen.
Vår historia visar att USA är den i särklass mest krigiska staten efter andra världskriget.

I boken ”USA som världspolis” finns i kapitel 1 en bilaga med förteckning av många av de krig där USA deltagit i
Bilaga: Några av USA:s krig efter andra världskriget. Grundorsaken är imperialismen med USA:s ekonomiska, politiska och militära elit som ledande makt i nödvändig strävan efter kontroll över så stor av produktionsmedlen och naturresurserna som möjligt.
Europa
1991: Kroatien och Slovenien bryter sig ur Jugoslavien, uppbackade av Tyskland.
1995: Jugoslavien. Nato startar flygbombningar av serbiska ställningar i Bosnien.
1999: Jugoslavien. Nato genomför massiva flygbombningar av framför allt nuvarande Serbien. USA driver igenom Kosovos självständighet
och skapar USA:s idag största militärbas i Europa, Camp Bondsteel.
Mellersta Östern
1953: Iran. Mossadeqregeringen störtas genom en militärkupp organiserad
av USA och Storbritannien. Den diktatoriska shahregimen styr sedan på USA:s mandat i nästan 30 år.
1978: Israel-Palestina. Kampen om Palestina, den första av flera Israel-invasioner av Libanon.
1979: Iran. Revolution och Khomeini tar makten; slaktar vänstern.
1980: Irak och Iran. Stort krig vilket slutar först 1988; väst levererar vapen till Irak.
1980: Carterdoktrinen* om Persiska viken; det anges som ett vitalt
amerikanskt intresse att hindra andra stater att ta kontroll över oljan.
1983: Libanon. USA-ambassad och militarbas angrips, och cirka 300 amerikaner dödas.
1986: Libyen. USA flygbombar Libyens huvudstad Tripoli.
1988: Persiska viken. Amerikanskt krigsfartyg skjuter ned iransk passagerarflygplan med pilgrimer (290 döda).
1991: Första Irakkriget.
1993: Irak. Omfattande sanktioner som successivt slår hårt mot civilbefolkningen.
2002: Irak m.fl. Bush proklamerar USA:s rätt att militärt intervenera i ≫skurkstater≪, i första hand Iran, Irak och Nordkorea och i andra hand Kuba, Syrien och Libyen.
2003: Andra Irakkriget inleds.
2012: Syriens rebeller förses med vapen och pengar från Saudiarabien, Qatar och Turkiet. Inbördeskriget är ett faktum.
Asien
1950: Korea. USA saboterar strävandena till återförening av Korea efter kriget, och ger stöd at bildandet av fascistregim i Sydkorea. Raider och artilleribeskjutning in i Nordkorea. Koreakriget slutar först 1953 med vapenstillestånd. Facit: 3–5 miljoner döda.
1975: Vietnamkriget, som har pågått sedan 1957, slutar.
1979: Afghanistan. Sovjet invaderar och lämnar landet först 1988. USA stödjer motstandsrörelsen mujaheddin.
1996: Afghanistan. Talibanerna tar, med hjälp av Pakistan och krigsherrar, över makten.
2002: Afghanistan. USA anfaller och två ockupationsarmeer besätter efterhand landet.
Afrika
Frihetsgudinna gråter bild
1993: Somalia. USA invaderar ≫av humanitara skäl≪ vilket slutar med massaker på en ovillig civilbefolkning och ett antal invaderande soldaters död. Förödmjukande fiasko för USA.
1998: Sudan, Bombningar av ≫strategiska mal≪ i Sudan vilka visar sig vara fabriker för tillverkning av läkemedel.
2006: Somalia. USA övertalar Etiopien och finansierar landets invasion av Somalia, varvid den fred som de islamistiska domstolarna lyckades skapa ersätts med det krig och kaos.
2011: Libyen anfalls av Nato och med stod av inhemsk opposition störtas Gaddafi och dödas.
Latinamerika
1954: Guatemala. Den vänsterliberala Arbenzregimen störtas av en invasionsstyrka bestående av exilguatemalaner, stödda av USA.
1961: Kuba. USA utrustar en anfallsstyrka, vilken blir slagen i Grisbukten. Intensiva försök – ekonomiskt, diplomatiskt och militärt,inklusive många mordförsök på Fidel Castro – att störta den nya regimen, inleds.
1973: Uruguay. Militärkupp for att eliminera den breda Frente Ampio. Kuppen sker som en del i CIA:s stora operation ≫Återgång≪(till högerstyre).
1973: Chile. USA stöder aktivt militärjuntans störtande av den folkvalda Allenderegeringen och en långvarig högerdiktatur upprättas vilken tar tusentals människoliv.
1981: Nicaragua. USA bygger upp Contras militära styrka i Honduras.
1982 sker det första stora Contrasangreppet inne i Nicaragua.
1983: Grenada. USA invaderar militart och störtar den demokratiska Bishopregeringen i landet.
1986: Haiti. Diktatorn Baby Doc störtas och USA fortsätter att styra.
1989: Panama. USA invaderar landet varvid minst 4000 civila offer krävs.
2002: Venezuela. USA understödjer en statskupp och erkänner,omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet ar kuppen misslyckades.
2004: Haiti. Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas av USA och skickas till Afrika. En statskupp genomförs med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas.
2012: Columbia. USA etablerar en flygbas och markerar det politiska stödet till landets högerregering, framfor allt i en aggressiv hållning till Venezuela.
Bekämpa USA-imp KP stockholm_bekampa_usa_1

Exempel på icke-militära, politiska interventioner från USA:s sida.
1955–60: USA genomför framgångsrika politiska interventioner för
att byta ut regeringar i Argentina, Vietnam, Ungern, Haiti, Japan,
Chile, Irak, Laos, Sudan, Libanon, Nepal, Ecuador, Sydkorea och Turkiet.


i Andra om: , , , , , , , , , , , , , al-Qaida, , , ,, , ,

Uppropet DN -svensk oenighet Al Jazeera Nyhetsbanken – Nato-medlemsskap förenligt med svensk lag? Nyhetsbaken om Nato-toppmöte Svensk insatsstyrka redo för strid 2015 Blogginlägg 22/6 DN 15/4DN 2/4DN Debatt 22/4 DN Debatt 25/1 Nyhetsbanken 2/4 SvD 2/4 Youtube om NATO-övning FIB-Kulturfront DN 26/9 Sydöstran 24/5 DN 30/5 Middle East Online DN 25/4 Björnbrum 23/5 Russia Today 14/5 om Syriens syn på fredsförhandlingar Gulf Today Nyhetsbanken Reuters om al NusraMiddle East Online 15/5 USA-bloggen 25/5 Israel förbereder nytt anfall mot Syrien 16/5 DN 15/5 Erik Helmerssons ledare Turkiet vill ha flygförbudszonNepal News DN 15/5 Protester i Turkiet 16/5 Aron Lunds rapport NY Times25/3

  4 comments for “Krig och död – olika synsätt?

  1. MIkael B
    14 augusti, 2014 at 23:27

    Krig och död – olika synsätt?

    Kommunister (dom som finns kvar) stöder Rysk och Kinesisk imperialism oavsett om den utövas av en kommunistisk eller kapitalistisk parasitklass och hävdar att detta utgör en avgörade skillnad från hur liberaler och konservativ höger ser på saken.

    För dom döda spelar det dock ingen roll.

    Om dom såg så skulle dom inte se något annat än narcissism oavsett om utövandet av poltisk religiositet utövas från vänster eller från höger.

    Var är den ryska listan???

    • 15 augusti, 2014 at 07:43

      Kommunister stöder inte ryska eller kinesisk imperialism.
      För dom döda spelar det ingen roll – det spelar en enorm roll om det bedrivs en politik som kraftigt ökat dödandet och det är främst USA som bedriver en sådan politik – fakta är mycket tydliga.

      Den ryska listan är avsevärt kortare än USA:s: Jag nämner Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan – krig som jag demonstrerade mot. Vad gjorde du? Till detta kan läggas Ungern 1956.

      Att sila mygg och svälja kameler….

    • Benny H
      15 augusti, 2014 at 08:44

      Finns ju knappast någon rysk lista. Du kanske blandar ihop Ryssland med Sovjet som alla utan kompetens i historia gör Mlkael B? Dags att läsa på lite och sluta ursäkra gangsterledarna i Washington!

  2. Peter Grafström
    15 augusti, 2014 at 13:00

    Anders redovisar(som vanligt) och i motsats till Niklas utförliga kvantitativa uppgifter om den enorma omfattningen av Usas förtryck. Utöver detta vill jag lägga till följande.
    Niklas L har missförstått vem som utöver den verkliga makten överallt.
    Niklas nämner Sovjet och östblocket som exempel på av Usa oberoende repressiva regimer. Men östblocket, järnridån och det kalla kriget var helt och hållet Usas uppfinning i gott samarbete med England. Endast en kort period runt 1953 fanns det hopp för att Sovjet tillsammans med ett flertal andra länder skulle lyckas slita sig loss från angloamerikanernas dollar/pund tyranni. Inga andra Sovjetledare än Stalin gjorde allvarliga försök att göra sig oberoende av Wall street och London och det var också orsaken till att han mördades och att han demoniseras intensivt. Både Lenin och Trotsly var finansierade av Wall street och London och tvingades acceptera amerikanska offshore industrier på ryskt territorium som genererade profit oavkortat till Usa Chrustiev och de som följde accepterade dollarn som reservvaluta och det försvårade för Sovjet och östblocket att konkurrera i och med att deras affärer med väst gödde Usas och Englands parasiterande funktionssätt. Eftersom östblocket var i ett stort underläge (även pga ideologins begränsningar anser jag)hade de behövt den differentiella fördelen av att slippa göda fienden.
    Allt sovjetiskt förtryck av östblocket skedde i samförstånd med väst och var västs önskan.
    Usas strategi är att förhindra konkurrens och förhindra socialt ansvarstagande regimer. Man vill antingen ha det som det var under lång tid i sydamerika med intensiv amerikansk exploatering eller som i öst ineffektiva ekonomier som importerar högförädlade produkter från väst och levererar råvaror dvs det råder en kolonial situation. Jag vill inte förringa östblockets försök att bygga ett alternativ till kapitalismen men det jag vill trycka på är att de var aldrig fria från London och Wall streets inflytande. En av de högst uppsatta, Maxim Litvinov, var nära lierad med den brittiska bankkartellen och Stalin vågade aldrig helt putta bort honom trots att han och många andra som rensades ut försökte dra in Sovjet i en livsfarlig situation där England och Usa kunde ha påstått att Sovjet var den aggressiva parten som startat andra världskriget.
    Amerikanska historiker och sociologer var i hög grad inblandade i krigspropagandan och har å det grövsta beljugit bakgrunden till båda världskrigen och det som följde. Den enorma historiefalskningen och döljandet av angloamerikanernas intensiva konspirerande gör det möjligt för Niklas och andra att behålla en del illusioner. Jag hävdar att alla diktaturer, fascistiska eller röda orsakats av angloamerikanernas inblandning. Det går inte att ta till vara vanliga medborgares intressen om man öppnar upp ett land på det sättet som de angloamerikanska imperialisterna vill. Så det finns inga reppressiva regimer som uppstått oberoende av imperialisterna. Allt det onda är en direkt följd av Usas och Englands inblandning överallt. Och det i sin tur beror på deras företags och bankkartellers roll som är den mekanism som göder en numerärt betydande parasiterande överklass i England och Usa.
    Niklas resonemang är urtypiska för hur etablissemangsliberaler med kunskap hämtad från de ovan nämnda angloamerikanska etablissemangets propagandamaskineri utan ett uns av sanningshalt accepterar att glida fram genom livet med djupt neddragna skygglappar.
    Hade England och Usa varit normala länder som producerar i stället för att parasitera med våld och med en enormt överdimensionerad spioneri och infiltrationsverksamhet, så skulle en stor del av världens länder idag haft någon form av blandekonomi och i likhet med europa i huvudsak varit sekulära samhällen med tolerans för olika religioner.
    Frihetskämpar i små länder som rört sig i riktning mot kommunism har alltid gjort det som en reaktion på imperialistiskt förtryck. Hade de blivit mer renhårigt behandlade (av Usa)finns det inget skäl att tro att de skulle ha radikaliserats. Oavsett var man har sina ideologiska sympatier. Intellektuella självständighetssträvande politiker tar efter vad som verkar vara framgångsrika förebilder, dvs i första hand socialt ansvarstagande blandekonomier. När Usa aggressivt sätter hinder i vägen radikaliseras dessa intellektuella. Man kan med fog hävda att allt ont i modern tid är Englands och Usas fel.
    Om man som Niklas vill att man i en uppkommen situation skall bortse från att Usa orsakat den och ingripa mot en regim som Usa önskar få bort kommer ondskan aldrig att minska. Amerikanerna gör bara ont värre överallt vilket illustreras av många aktuella händelser. Men Niklas kämpar likt Don Qujote tappert vidare bakom skygglapparna.

Comments are closed.