Kort bakgrund:
Ända sedan medeltiden har man sett att ohälsa och dödlighet varierar med social ställning och ekonomiska tillgångar. Till en del beror dessa skillnader på att omfattningen (prevalensen) av hälsrelaterade vanor vanor (rökning, födointag som medför fetma etc) i olika klasser eller socioekonomiska grupper. Forskning har under de senaste decennierna visat att det finns sociala orsaker till ohälsa, sjuklighet och dödlighet även när man statistiskt kontrollerar för dessa skillnader i hälsovanor. Det rör sig om en omfattande forskning som ofta kallas socialepidemiologisk eftersom man använder epidemiologiska metoder.
I ett nytt blogginlägg som kommer inom kort ska diskuteras olika alternativ för att försöka minska skillnaderna.
Man analyserar t.ex. en befolkningsgrupp eller ett representativt urval av befolkningen och inhämtar uppgifter via intervu, hälsoundersökning och kanske rentav genetiska markörer och följer sedan denna grupp över tid med avseende på t.ex. dödlighet. Jag har deltagit i ganska många sådana studier inom alkohol- och drogområdet och varit med om att publicera ett antal vetenskapliga artiklar i diverse tidskrifter inom alkohol- och drogområdet. Men detta blogginlägg är ingen forskningsöversikt.
Mot bakgrund av denna kunskap är det av intresse att studera mått på ohälsa och dödlighet i olika sociala grupper (olika indelningar finns) i befolkningen över tid. En svensk ledande socialepidemiolog professor Denny Vågerö vid CHESS Stockholms universitet redogör för läget i ett kapitel ”Ökade skillnader i hälsa i världen – ojämlikheten globaliseras” i boken ”Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd.” Stockholm:Liber, 2012 med Mikael Rostila och Susanna Toivanen som redaktörer. I Sverige skiljer det sig omkring 5 år i förväntad livslängd mellan hög- och lågutbildade, såväl för män och kvinnor.
En annan viktig, om än omdiskuterad och i alla avseenden inte lika väl belagd, är den tes som Wilkinson och Picket presenterar i boken ”Jämlikhetsanden” (och i uppföljare).(En rescension av mig finns i Läkartidningen nr 38, 2010; http://ltarkiv.lakartidningen.se/. Dödligheten, ohälsan och sociala problem är större i mer ojämlika samhällen. Eftersom det är väl belagt att USA och de allra flesta länder blivit mer och mer ojämlika (se t.ex. tidigare blogginlägg här) kan man uppställa hypotesen att de socioekonomiska skillnaderna i dödlighet i t.ex. USA ökat över tid.
Denna fråga behandlas i en vetenskaplig artikel i den vetenskaplig artikel ”Differences in life expectancy due to race and educational differences are widening and many may not catch up” (Health Affairs 2012;31:1803-1813) med hela 15 föfattare, alla professorer eller liknande, från olika universitet i USA. Mest känd för mig är Lisa Berkman, professor vid Harvard, som för drygt 35 år sedan publicerade ett första arbete som doktorand tillsammans med professor Len Syme vid US California Berkeley, där de på Alameda County-kohorten kunde visa att ett dåligt socialt nätverk innebar ökad risk att dö. (Jag träffade Len Syme i Berkeley i slutet av 1980-talet och skrev ett par arbeten om alkohol från denna kohort. Han berättade att han fick idén om betydelsen av socialt nätverk då han besökte Japan. Japanerna rökte som borstbindare, men de levde länge. Vad berodde det på? Kanske på att de höll ihop, kanske var det sociala nätverket viktigt? Artikeln blev startskottet till en intensiv forskning om det sociala nätverkets betydelse. Alameda County ligger söder om Berkeley, nära Oakland).
Ett budskap eller resultat i artikeln är att den förväntade livslängden hos män och kvinnor med mindre än 12 års skolgång i USA år 2008 inte var bättre än på 1950- och 1960-talet. Dödsbevisen i USA innehåller uppgifter om ras och om högsta utbildning. När man tar hänsyn till även ras var skillnaderna mellan olika grupper än större. Vita män och kvinnor i USA med minst 16 års utbildning hade en förväntad livslängd som var drygt 14 år längre för männen och drygt 10 år längre för kvinnorna än den var hos svarta med högst 12 års skolgång. Det andra viktiga, resultatet var att skillnaderna ökat över tid och lett till att det finns minst två ”Americas”. ”These gaps have widened over time and have led to at least two ”Americas”, if not multiple others, in terms of life expectancy..”.
Jag skjuter här in andra erfarenheter. Den ansedda medicinska tidskriften the Lancet rapporterade 2009 (2009;373: 399-407) att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-kommunistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.
intressant.se, Telia, politik, mutor, imperialism, kapitalism, dödlighet, Nina Björk, spekulationsekonomi, ekonomi, massmediahälsa, socialism, utbildning, reklam, folkhälsa,
SvT Uppdrag Granskning 12/12 Svd 12/12 AB 12/12 DN 20/9
SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9 DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
Sveriges Radio 7/9 DN 6/9 , Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv
2 svar till “Ökade sociala skillnader i dödlighet i USA”
Det är nog ännu knepigare sammanhang än så. För fyra år sedan fick jag syn på en sammanställning gjord av fattigdomsforskare i USA som pekade på att inte bara fattiga levde kortare tid än rika. De rika levde visserligen längre än de fattiga i hemlandet, men de levde kortare tid än rika i jämförbara länder. Ganska märkligt, en sorts ”social smitta” från fattiga till rika på nationell nivå? Ungefär som när fattigsjukdomen tuberkulos även drabbade rika förr i tiden? http://bjornbrum.blogspot.se/2008/10/unequal-america.html
Vill gärna se den rapporten. Man har ju för länger sedan funnit en graderad dödlighet och ohälsa. Direktörerna klarar sig bättre än högre tjänstemän som klarar sig bättre än mellantjänstemän som klarar sig bättre än lägre tjänstemän etc. Bland bra forskare inom området finns Georg Kaplan, Machenbach, Marmot, Denny Vågerö, Finn Diderichsen och Wilkinson. (Har träffat dem alla, och publicerat tillsammans med Georg och Finn.)