Joseph Wakim från Australien publicerade 12 september en artikel på www.globalresearch.ca. Liksom andra före honom påpekar han inledningsvis att det finns ökade belägg för att Al Quaida är djupt engagerade i Syrien för att störta regeringen, med USA:s stöd, vilket behandlats i olika blogginlägg här.

Charlie Skelton i the Guardian har beskrivit den starka kopplingen mellan Syriens nationella råd (SNC) och USA och Sunday Times hur Storbritanniens underrättelsetjänst utbildat utländska jihadister för strid i Syrien som ”rebeller”. Skelton har också väl belagt att talesmän för SNC som regel har bott utomlands i många år och har koppling till USA, dess underrättelsetjänst eller närstående organisationer.

Mest intressant i artikeln är nog diskussionen av relevansen av olika uttalanden av dåvarande president GW Bush för dagens situation. Artikeln återges nedan med smärre modifikationer.

”Al-Qaida nu en amerikansk allierad i Syrien” (Artikelns titel).

Medan vi reflekterar över 11-årsdagen av al-Qaidas attacker på amerikansk mark finns det en bländande ljus som kan skymma vår sikt. Denna svurna fiende kämpar nu hand i hand med USA mot den syriska regimen.

Det historiska ”State of the Union”-talet av president George W. Bush den 20 september 2001 innehåller mycket om moral och om principer för ont och gott.

Presidentens ultimatum var tydligt: ​​Antingen är ni med oss, eller är ni med terroristerna.

I Syrien finns ökande bevis för att al-Qaida och dess allierade aktivt bedriver terror och utför självmordsbombningar för att störta Assads regimen.
< Syriska medborgare som föredrar ett sekulärt och stabilt tillstånd framför utsikterna för en irakisk stil sekteristiska tillstånd kan mycket väl vända samma fråga runt till den amerikanska regeringen: Är du med oss ​​eller med terroristerna? I veckan lovade chefen för Salafistisk jihad och nära allierad till al-Qaida, Abu Sayyaf, "dödliga attacker" mot Syrien eftersom "brott" av regimen "manar oss att jihad". Bush kallade al-Qaida som frihetens fiender: ”terroristerna” direktivet befaller dem att döda kristna och judar ”. Men shejken Muhammad al Zughbey förkunnade att denna jihad är en religiös plikt och att ”alawiterna är mer otrogna än judar och kristna”.

I sitt tal uppgav Bush att al-Qaida var ”kopplad till många andra organisationer i olika länder … De rekryteras från olika nationer och utbildas i terrororism. .. De skickas antingen hem eller till andra länder för att sprida ondska och förstörelse ”.

Men det är exakt så som de utländska jihadister i Syrien har beskrivits av reportrar. De finansieras och beväpnas av Saudiarabien och Qatar. Och de samarbetar med den fria syriska armén som understöds av USA.

Bush fördömde talibanregimen eftersom den ”sponsrade och gav skydd och stöd åt terrorister. Genom detta begår talibanregimen mord ”. Elva år senare ger parallellerna till USA:s regering en obekväm sanning.

Om det syriska upproret bara var så enkelt som i berättelser om den arabiska våren, där medborgarna söker demokrati och frihet. Men dessa obeväpnade demonstranterna sak har sedan länge blivit kiddnappad av dagordningar som har lite att göra med syriska demokrati, och mer är att göra med ett slags proxy krig för att skapa en sekteristisk sunnitisk stat som försvagar shiiterna, Irans främsta partner i regionen.

Bush kunde korrekt hävda att al-Qaida ”vill störta sittande regeringar i många muslimska länder som Egypten, Saudiarabien och Jordanien” – som alla var amerikansk-israeliska allierade på den tiden.

Men hans uppräkning nämnde inte Syrien eller Irak, de verkliga målen för al-Qaida. Varför väcker försöken att störta Syrien, med samma terror, inte alls samma ilska?

Bush fortsatte: ”Vi kommer att svälta ut terroristerna från finansiering, vända dem mot varandra, driva dem från plats till plats, tills det inte finns någon fristad eller ingen vila. Och vi kommer att jaga nationer som ger stöd eller tillflyktsort för terrorism. ”

Detta åtagande faller platt med tanke på finansieringen av jihadister i Syrien från bland annat USA. Terrorismen har spritts över gränserna, vilket är motsatsen till Bushs profetia.

USA:s regering kan inte fortsätta att skriva ut checker till rebellerna med en hand och hålla för ögonen för sin omoraliska och olagliga taktik med den andra handen. Det kan inte gömma sig bakom ”ändamålet helgar medlen” eftersom det finns alltför många oskyldiga liv som står på spel.

Bush red på sina höga hästar: ”Vi för en strid för våra principer och vårt första ansvar är att leva efter dem … må Gud hjälpa oss”.
Om principer och moral ska tas på allvar måste de tillämpas konsekvent.

Den amerikanska regimen bör aktivt och offentligt ta avstånd från de utländska terrorister och jihadister som sprids inom suveräna Syrien.
Den bör fördöma al-Qaida för dess militanta intervention och de de saudiska shejker som utfärdar fatwa för en förintelse av alawiterna

Den vi idag ser är en hågkomst och sorg över al-Qaidas brott för 11 år sedan, men samtidigt samarbete i lönndom med denna svurna fiende.
Min fiendes fiende är min vän -kanske tillämpar USA en princip som de lärt sig av sina pragmatiska arabiska allierade.”

Dagens provocerande fråga: Vem har mest människoliv på sitt samvete – Obama eller Osama?

i Andra om: Syrien, Fria syriska armen,Osama bin Laden, Obama, Bush, Krig, USA, Politik, terrorister, Al Quaida, jihad,infiltration

Global Research 12/9
DN 13/9 SvD 13/9 Aftonbladet 12/9 Expressen 10/9 SvT 10/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7