Denna artikel ”Second Salisbury Alleged Poisoning: Still More Questions than Answers” publicerades 10/7 på Off-Guardian av den australiensiske juristen och geopolitiska analytikern James O’Neill. Off-Guardian. En första snabb kommentar till de nya förgiftningarna har publicerats här tidigare. Nya Novichock-fallet under fotbolls-VM och inför mötet Putin-Trump. En tillfällighet?
Nu har Dawn Sturgess avlidit. Sun
Sturgess och Rowley
Det är symptomatiskt av den desperation som upplevs av den brittiska regeringen att ”hälsoproblem” hos två kända narkomaner (Rowley & Sturgess) i staden Amersham, Wiltshire, bara några kilometer från Porton Down och platsen för Skripal-incidenten i Mars i år, omedelbart tillskrivs Ryssland av den brittiska hem sekreteraren Sajid Javid och ministern för säkerhet Ben Wallace. I tal i parlamentet den 5 juli hänvisade Javid till ”det beslut som den ryska regeringen fattade för att distribuera [kemiska vapen] i Salisbury den 4 mars var hänsynslöst. Det var nu dags för den ryska staten att komma fram och förklara exakt vad som har hänt.” Wallace föreslog att Ryssland” skulle fylla i luckorna ”om händelsen och tillåta Förenade kungarikets myndigheter att fortsätta sin utredning och hålla människor säkra. Vad vi mest behöver komma ihåg från är de bizarra och grundlösa påståenden om Skripal-incidenten den 4 mars 2018 och de ännu mer bisarra försöken att länka den händelsen med vad som kan ha hänt med Rowley och Sturgess den 30 juni 2018. Att göra grundlösa påståenden, falska påståenden, som snabbt ger upphov till ”förklaringar” om hur Skripals drabbades, och att bortse från alla grundläggande regler om bevis, logik, vetenskapliga principer och de grundläggande regler för vad som brukade kallas brittisk rättvisa har varit särskilt kännetecknade för Skripal-fallet.

Lika stor likgiltighet för dessa samma grundläggande principer har varit utmärkande för Theresa Mays regering, liksom för några av dess apologeter, såsom Lowy-institutets Interpreter-artikel den 6 juli, som var så fylld med falska antaganden, falska ”fakta” och otillräckliga slutsatser att den mycket väl kan ha utarbetats av MI6. Den engelska poeten William Taylor Coleridge beskrev poesin som ”den villiga upphävandet av misstro” och det är uppenbart att den brittiska regeringen och vissa delar av media i både Storbritannien och Australien ser den villiga upphävandet av misstro som modus operandi för att främja ännu en anti-rysk historia. Det fanns ett fyra dagars uppehåll mellan vad som hände med Rowley och Sturgess och de första rapporterna om detta som framgår av brittiska medierna. Med tanke på den ovanliga aktiviteten där paret hittades, i en lokal park och i respektive hem av människor med fara att använda kemiska medel och frånvaron av rapportering talar starkt för att den brittiska regeringen hade utfärdat ytterligare ett D-meddelande för att förhindra rapportering av händelserna.

Polisen ljög ursprungligen för grannar och andra vittnen om vad som hände. Detta faktum i sig gör historien om ”Novichok” mycket osannolik. Om den mycket farliga ”Novichok” – typen av nervgift verkligen fanns slumpmässigt på platser i det större Salisbury-området, borde befolkningen ha varnats direkt. Försöken att koppla samman det som påstås ha hänt med Rowley och Sturgess i juni 2018 med vad som påstås hänt med Skripals och detektiv Sergeant Bailey i mars 2018 är ett säkert tecken på desperationen i den brittiska regeringen. Jag säger ”påstått” (“allegedly” ) för det som den vetenskapliga litteraturen berättar om ämnet A234 (som påstås ha använts i Skripal-fallet) är korrekt så skulle ingen av offren vara vid liv idag. Det är helt skilt från de rapporterade resultaten från Spietz Laboratory i Schweiz som genomförde analyser av prov som samlats in mer än tre veckor efter Skripal-incidenten. De fann att A234 inte var orsaken till förgiftningen hos Skripals (eller hos Bailey). Polisen var vid detta tillfälle mer försiktig än några av journalisterna eller politikerna.

Biträdande kommissarien Neil Basu betonade vikten av undersökningen ”enbart baserades på tillgängliga uppgifter och fakta”, en mycket välkommen försiktighetsmarkering av ett ämne mer markerat av politisk hysteri och uppenbart falsk information än en seriös klassisk bedömning av motiv och möjlighet, med stor betoning på faktiska bevis i motsats till politiskt inspirerad retorik. Även med polisens försiktighetsprincip finns det fortfarande några väldigt märkliga element i det senaste fallet. Om Novichok-klassen av nervmedel är lika farliga som den vetenskapliga litteraturen otvetydigt beskriver dem, varför var det en fyra dagars fördröjning mellan Rowley och Sturgess som hittades och fördes till sjukhus och meddelandet om orsaken till sjukdomen? Den fördröjningen skulle säkert ha utsatt andra för slumpmässig risk för exponering av nervgift i offentliga utrymmen. Det andra märkliga elementet är att de aktuella nervmedlen, som olämpligt kallas ”Novichok”, har en mycket kort livslängd enligt den vetenskapliga litteraturen

Men Evening Standard i Storbritannien citerar en anonym ”säkerhetskälla” som säger att ”giftet kan hållas dödligt i årtionden” om det hålls torrt. Denna fullständiga motsättning till kända fakta ignoreras helt enkelt av resten av media. Det tredje problemet är varför, om den nuvarande förklaringen till Skripals förgiftning var en infekterad dörrknut till Sergei’s hem (mycket tvivelaktigt påstående) varför skulle samma nervmedel i en ännu obevisad behållare hittas i en offentlig park ganska långt borta från Skripals hus fyra månader senare hittas i en offentlig park i ett fortfarande farligt tillstånd, och inte haft någon effekt på andra människor inklusive parkens underhållsarbetare?
Skripals
Skepsis till hela berättelsen om Skripals och dess påstådda kopplingar till den senaste händelsen i de vanliga medierna återfinns i en artikel av Simon Jenkins på www.theguardian.com den 6 juli 2018. Guardian Jenkins påpekar helt riktigt många av de absurditeter av Skripals historia och dess många fortfarande obesvarade frågor. Han påpekar att om kunskap är obefintlig (som i båda dessa fall) så vinner okunnighet. Han säger att det inte gäller för statsministrar, för vilka okunnighet inte är ett tillräckligt villkor för tystnad. Förutom den ovannämnda Javid har de flesta politiker varit relativt begränsade i sina offentliga reaktioner på den senaste händelsen. Man kan hoppas att de lärde sig något efter den uppriktigt hysteriska och dåligt informerade överreaktionen på Skripal-incidenten. Denna förhoppning kan vara orimligt optimistiskt. Viljan att skylla på Ryssland i avsaknad av till och med avlägsna bevis är en politisk instinkt djupt inom västerländska politiska psyken. Å andra sidan kan erfarenheten från Skripal-fallet och Storbritanniens vägran att erkänna osannolikheten i Skripals påstådda förgiftning och dess ännu mer otroliga efterdyning kunnat leda till en uppvaknande insikt om att ens förmodade vänner utgör den största faran.

i Andra om:
spioner, USA, Skripal, Skripal, Sverige,Storbritannien, Politik, regimskifte, Ryssland massmedia, folkrätt, imperialism, demokrati,
ekonomi,historia