Nostalgitripp för gamlingar?

Så hemskt länge sedan var det förstås inte, men jag minns när jag som liten fick ta spårvagnen till Engelbrektsskolan för första gången. Då kände jag mig stor, snart sju år gammal.

Året var 1952 och Stockholm var ännu en stad där häst och vagn var det förhärskande transportsättet för den kol som användes för uppvärmningen av husen i innerstaden. Hästen parkerades och en säck med havre monterades i grimman vilket ledde till att den stod still de minuter som krävdes för att männen på vagnen skulle kunna lasta av ett tiotal säckar till en träränna som ledde in till husens pannrum.

Relativt snart efter det motoriserades transporterna och idag är både fjärrvärme och fjärrkyla nedgrävt i gatan. Bortsett från att det inte luktar hästskit längre i innerstaden så kan man givetvis fråga sig om det var bättre förr, eller om det bara är sämre nu, som en av galenskaparna brukar säga. I dag betraktas det som näst intill som pittoreskt med tal om häst och vagn i centrala Stockholm, och det har faktisk hänt mig att yngre tror att jag ljuger om distributionsmetoden när jag berättar.

Spårvagnar vet dock alla att vi hade i Stockholm långt in på 60-talet. Att de togs bort är tragiskt eftersom det var en mycket miljövänlig del av kollektivtrafiken. Antagligen förmådde man inte att förutse hur mycket avgaser det skulle bli långt senare. Idag kommer det att bli lite bökigare eftersom biltrafiken ser helt annorlunda ut nu jämfört när jag var ute och cyklade själv i början av 50-talet. Med ökad trafik så finns också risken för att spårvagnar fastnar i trafiken. De kan, som var och en inser, inte svänga runt eventuella hinder. Inte ens dåtidens elektrifierade bussar kunde det. Möjligen kunde man ta ner strömavtagarna och köra dessa en kort sträcka på inbyggda batterier.

Men visst hände det olyckor även med spårvagnar. Jag minns att jag en gång såg en just inträffad olycka på Odenplan, en man hade kommit framför en spårvagn och fått ena benet överkört. Min mor hindrade mig från att ta en närmare titt på det inträffade men jag minns att det var en gigantisk blodpöl. Mannen överlevde men blev enbent på kuppen. Det blev till en stort uppslagen nyhet i både Stockholmstidningen, Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Spårvagnarna är givetvis välkomna att åter befara stadens gator. Inte för eventuella olyckors skull, utan för att miljön i Stockholm dödar och skadar mångfalt fler än vad den kan göra sina medborgare enbenta.

DN

Andra bloggar om: , , , ,

[tags]Spårvagn, Stockholm, Miljö, Avgaser, Politik[/tags]

  18 comments for “Nostalgitripp för gamlingar?

  1. 4 oktober, 2007 at 10:46

    Så fanns det ju elektriska trådbussar i Stockholm också :-).

    I Göteborg har man ju spårvagnarna kvar. Det går bra trots att det finns bilar även där. Har man dem inte kvar i Norrköping också dessutom?

    PS: Och säcken med havre under hästens mule kallas ”tornister”.

  2. 4 oktober, 2007 at 10:54

    Ja jag skrev ju om dem oxo?

    Inte ens dåtidens elektrifierade bussar kunde det. Möjligen kunde man ta ner strömavtagarna och köra dessa en kort sträcka på inbyggda batterier.

  3. igra
    4 oktober, 2007 at 11:23

    man behöver inte vara gammal för att bli nostalgisk. man kan, som jag, vara göteborgare i exil.

  4. 4 oktober, 2007 at 11:40

    När jag skrev en liten drapa om spårvagnar på min blogg i morse blev jag fundersam över spårbussarna (minns dem från Kungsholmen i början av 60-talet) och fann att det faktiskt finns en ny spårbusslinje i Landskrona. Det verkar vara den enda i Sverige numera. Men de gamla lådorna var rätt kul när de tog sig nerför Fleminggatan mot centrum i min barndom. Ibland ramlade strömavtagarna av och chauffören fick gå ut och maka dem rätt igen. Antar att det finns smartare konstruktioner numera.

    På tal om spårvagnar – du har väl åkt den trevliga tvärbanan?

  5. Bertil
    4 oktober, 2007 at 13:41

    Fin bild, man den har väl inte du tagit.
    Det är väl aldrig fel att tala om det som har varit, och ”tricken” hade ju sin tjusning. Tyvärr så är det väl nästan uteslutet att få se en spårvagn på Strandvägen eller Odengatan.
    Om vi ska prata minnen så minns jag, att när vi hade flyttat ut till Västertorp 1955 så hände att jag tog spårvagnen in till farmor, som bodde på Högalidsgatan, men jag löste bara biljett till Hornstull och gick därifrån, på det viset sparade jag 15 öre varje resa. Sen kom ju ”kommunalsnöret” (T-banan) och förstörde hela nöjet.

    Och ja Kerstin ”Peking” har kvar sina spårvagnar, dom köpte t.o.m. nya vagnar under 2005 om jag inte minns fel.

  6. Bertil
    4 oktober, 2007 at 15:16

    Btw (totalt OT), är bilden från Kornhamnstorg ? Om jag inte kommer ihåg fel så fanns det en hållplats med det namnet.

  7. Thomas E
    4 oktober, 2007 at 15:58

    Som inflyttad göteborgare så måste jag säga att spårvagnar inte är nåt speciellt jämfört med den fantastiska uppfinningen tunnelbana. När jag glder fram i promenadtakt i en spårvagn så drömmer jag om att susa fram under jord istället.

  8. el persson
    4 oktober, 2007 at 18:36

    Bertil.
    ’Jag vet inte vilken strandväg du menar, men eftersom du oxå tar upp odengatan skulle det kunna vara den i Sthlm. Och si på den strandvägen går det redan idag en trick, museivarianten (norrmalmstorg – jurgården). Den ska visst förlängas till centralen, och även åt andra hållet för att dammas av och bli en ordinarie linje, dvs exmuseal.

  9. 4 oktober, 2007 at 19:21

    Fyra kommuner i Sverige har spårvagn idag: Göteborg, Norrköping, Stockholm och – något otippat för de flesta kanske men rätt logiskt – Mölndal. Ett sätt att resa som är bättre på papperet än i verkligheten. Jag säger bara luftledningsras…

  10. 4 oktober, 2007 at 19:22

    Med reservation för någon av det otal kommuner som Stockhol består av=)

  11. Whisky Sundown
    4 oktober, 2007 at 20:23

    Tack Jinge för en nostalgisk drapa. Och Bertil, om det är Stockholms Strandväg du menar så gick väl 2:an Narvavägen ner till Strandvägen och sen vidare till Norrmalmstorg och Kungsholmen. Och på Odengatan gick ringlinjen, 4:an, långt före dagens turistspårväg.

  12. 4 oktober, 2007 at 20:25

    Jag tycker faktiskt att det ser ut som Hornstull. Hornsgatan österut och bilden är tagen från Hornstull. Jag är rätt säker på min sak oxo…

  13. Bertil
    4 oktober, 2007 at 20:43

    el persson. Ja det var Strandvägen i Sthlm jag menade. Jag lämnade SL och huvudkommunen för 16 år sedan och då fanns det ingen spårvagn kvar, förutom 12:an (heter väl 120 idag). Kul att gamla 7:an har återuppstått, för den gick väl mln Djurgården och Normalmstorg, om jag inte minns fel. Vad menar du med åt ”andra hållet”, ska den dras ut och gå runt Valdemarsudde, (precis som busslinje 69 gjorde när jag var chaffis). Då lär den inte kunna passa tiderna, för en vackrare vy en tidig sommarmorgon får man leta efter.

  14. Christer W
    4 oktober, 2007 at 21:20

    3:an, 4-5 steg och genom porten uppför trappan en våning och så var man hemma. Det var något år före högertrafiken. Jag har saknat och saknar spårvagnarna där de fans förut runt om i europa.
    Bussarna är så tråkiga och bullriga.

  15. Christer W
    4 oktober, 2007 at 21:28

    Det ser ut att stämma Jinge, till höger var det väl en massa ruckel som revs. Stan skulle ju saneras. Var det inte ett väldans väsen för att stadens politiska ledning ville sanera bort a-laget från Hornstull och Bergsundsstrand.

  16. 5 oktober, 2007 at 00:21

    Tomas E:
    Nu var det väl det att Göteborg ligger på lera och berg och att det skulle bli för dyrt att bygga tunnelbana där vad jag förstått.

    Sedan kan jag ju inte säga att jag tycker att det är trevligare att ta sig ner i underjorden för att förflytta sig (utom möjligen i smällkalla vintern). Jag gillar spårvagnarna i Göteborg och skulle inte vilja byta dem mot tunnelbana.

    Dessutom talade Jinge kanske om energisnålare och mer miljövänliga sätt att åka på, och då är spårvagnar avgjort bättre än bilar och dieselbussar, som antagligen vore alternativet i Göteborg. Och där har vi ju något som är väldigt trevligt och som inte finns i Stockholm, nämligen Göteborg :-) (säger en som en gång i tiden bodde i Stockholm).

  17. Uffe
    5 oktober, 2007 at 12:48

    Vill ni grotta ner er i nostalgi så har Trafiknostalgiska förlaget många fina böcker & DVD att erbjuda :)
    http://www.trafiknostalgiska.se/

  18. el persson
    5 oktober, 2007 at 15:50

    Bertil. När jag lite slarvigt skrev andra hållet menade jag mot Ladugårdsgärde och Ropsten. DN skrev om fler igår se:
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=700203
    Niklas. Reservationen behövdes. Lägg till Lidingö.
    Tunnelbanan är utmärkt för långa resor. Använder själv Hjulsta – Centralen om jag har bråttom in till stan. Aldrig lövhalka eller frusna växlar. Men en gång åkte jag spårvagn mellan Charleroi och Mons i Belgien. 2 – 3 mil i en en fart som på Lidingöbanan. Väldigt fin sight-seeing bland kor och ängar, men pendla varje dag? Då hade jag köpt en bil.

Comments are closed.