Inledning 10/11
Jag har återinsatt i morse blogginlägget om Mohamed Omars tal vid Syrienmötet som uppmärksammats av Jinge idag. Vikten av att den intresserade kan läsa talet synes större än kritiken Omars historik. Jag publicerade det 7/11 och tog bort det 8/11 pga kritik, vilket kan diskuteras. Jinge uppmärksammade detta på http://Bilderblogg.se. Jag sände i morse följande kommentar till http://Bilderblogg.se som ej blivit införd.

”Jag publicerade alla tal på svenska från manifestationen mot kriget mot Syrien 4/11. Mohamed Omar var föreslagen som talare av ”Föreningen Syriens stödkommitté för demokrati”, en av de två arrangörerna. Jag har liten kännedom om M Omar sedan tidigare, hörde talas om honom i somras. Har förstått att det är en kontroversiell person som gjort saker som ska kritiseras, och vidare att han skriftligen och muntligen gjort självkritik. Pga kritik tog jag faktiskt bort talet efter ett knappt dygn. Annonsen: Såg den ej inte. Hade förstås stoppat den om jag sett detta, och vetat hur man gjorde.” Denna relevanta kommentar har Jinge vägra att ta in, vilket väl är en överträdelser av vanlig Netikett.?Jag förvägras alltså rätten till replik, vilket hänt både mig och andra tidigare.

Mitt blogginlägg 7.11 följer nedan

Mohamed Omar, känd poet och bloggare mm. höll ett av talen vid demonstrationen mot kriget mot Syrien i söndags. Jag återger de tillgängliga talen i denna blogg. Han berör inte minst religiösa aspekter. Talet återfinns även på hemsidan för Folke i Bild Kulturfront och hans egen blogg.

Mohamed Omars tal

”Hej kära kamrater och syrienvänner! Jag är glad att se att så många är här. I början, när jag deltog i sådana här demonstrationer, för mer än ett och ett halvt år sedan, var det bara arabisktalande som kom. Förutom jag själv och några andra. Men medvetandet om vad som händer i Syrien ökar. Vårt arbete har burit frukt. Den sista tiden tycker jag att det känns som att ett genombrott håller på att ske. Stora delar av den svenska, antiimperialistiska miljön, har förstått att den officiella bilden av konflikten i Syrien är felaktig.

Tack vare Facebook har jag fått kontakt med människor som jag aldrig skulle ha träffat annars. För omkring ett år sedan skapade jag en syriengrupp som i dagsläget har lite under 700 medlemmar, och det är en mycket aktiv grupp. Det är knappt jag hinner med att följa flödet. I den gruppen försöker vi följa vad som händer inom syrienaktivismen i hela riket. Medlemmarna lägger ut bilder, videoklipp och rapporter. När jag kommer hem i ikväll ska jag till exempel lägga ut bilder från den här demonstrationen, som kan inspirera andra. Gruppen heter ”Vi är emot imperialistisk inblandning i Syrien”. Ni som är här bör ansluta er. Om inte annat för att få se bilderna!

Men det har också skett ett genombrott i medierna. Allt mer information börjar sippra igenom nätet. Ju längre tiden går desto mer framträder oppositionens fula sidor. Den senaste massakern på 28 obeväpnade, tillfångatagna soldater, fick uppmärksamhet i etablissemangsmedier. Detta är bara ett av många brott, som aldrig kommer upp till ytan. Det vet vi som är engagerade i frågan och följer nyhetsflödet. Men det som har kommit fram hittills är tillräckligt komprometterande. Det är numera nästan omöjligt att beskriva upproret som en ”demokratirörelse”, som man helt fräckt gjorde i början.
<<

Den väpnade oppositionen i Syrien domineras av fundamentalister, som den syriska poeten Adonis kallar ”rena fascister”. Det är ett faktum. I sina egna uttalanden och i intervjuer säger upprorsmännen på marken att de utkämpar ett religiöst krig. Och det är inte bara retorik. De vill avskaffa den syriska staten för att den är för tolerant och för liberal i religionsfrågor.

Adonis, den syriske poeten som alltid påtalas i nobelpris- sammanhang, är en kritiker av systemet i Syrien. Men han är en ännu starkare kritiker av den syriska oppositionen. Även den icke-militanta oppositionen, som herrarna i det så kallade Syriens nationella råd, domineras av det Muslimska brödraskapet. De är inte intresserade av ett samhälle som är tolerant i religionsfrågor. ”Jag stödjer inte oppositionen”, säger Adonis, klart och tydligt. ”Denna opposition kommer att skapa en diktatur mycket värre än den nuvarande” säger han.

I sin bok ”Drömmen om Damaskus” skriver syrienexperten Aron Lund: ”Religionsfriheten är mer omfattande i Syrien än i nästan något annat arabiskt land”. Syrien var ett av få länder i Mellanöstern där kristna kände sig trygga och accepterade som likvärdiga medborgare med muslimer. Man hade inte religion inskriven på sina id-kort. Alla var syrier.

Syriens mufti, vår mufti, Ahmad Hassoun (mufti motsvarar ungefär ärkebiskop) har sagt att ”i Syrien är en moské en kyrka och en kyrka en moské.” Han deltar i ekumeniska gudstjänster. Detta är unikt i en tid i Mellanöstern som präglas av fundamentalism och sekteristisk hat. Han har också sagt: ”Jag är både sunni och shia. De kompletterar varandra.” Det är denna andra av tolerans, denna fredliga samexistens, som det fundamentalistiska upproret vill förstöra.

Vad säger Ahmad Hassouns kollega, muftin i Saudiarabien? Deras religiösa ledare, som står bakom skranket där borta och väsnas. Han har sagt att alla kyrkor måste förstöras. De får inte ens existera några kyrkor. Detta är alltså Saudiarabien, som finansierar och beväpnar upprorsmännen i Syrien. Detta är deras världsbild. Till er som står där borta och skriker det muslimska brödraskapets och salafiternas sekteristiska slagord vill jag säga: ”Vi kommer att befria Mecka innan ni har befriat Syrien!”

Nyligen sade Hillary Clinton att hon inte var nöjd med den befintliga oppositionen. Vad göra? Ja, då möblerar vi om den. Så lite har syrierna i denna opposition att säga till om. Det är USA som bestämmer i slutändan. Utan USA:s inblandning skulle vi inte ha något inbördeskrig idag.

USA:s agenda är överordnad rebellgruppernas. Dessa strider för olika saker. De flesta för fundamentalistiska tolkningar av islam, för att staten är ”otrogen”, och för att de hellre vill ha ett intolerant talibansamhälle. Men vad de än strider för så betyder det föga. Resultatet blir till USA-imperialismens fördel.
Jihadkrigarna på marken är bara kanonmat. USA kommer aldrig att tillåta en ny regim i Damaskus, fundamentalistisk eller ej, som går emot deras intressen.

Med tanke på de makter vi har mot oss, hela västvärlden och alla de reaktionära arabiska staterna, med alla deras pengar och politiska makt, har vi gjort framsteg. Idag finns det tusentals människor i Sverige som ändrat åsikt om Syrien, och de kommer att bli fler. Tack, kamrater och väl kämpat!

Ash-shaab yurid isqat al-ikhwanjie!

Ash-shaab yurid isqat as-salafiyye!

(Folket vill se det muslimska brödraskapet falla!)

(Folket vill se salafismen falla!)

i Andra om: Syrien, Libyen, Folkrätt,Syriens nationella råd, imperialism, desinformation, Krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration Carl Bildt, utrikespolitik FN-stadgan Ryssland opposition, islam, poesi, salafister,

Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör
FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien Russia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn