Namnbyte till Albert von Finkelsnorre?

Isenstierna, Lejonblad, Clintståhl och Guldhjelm är några av de nya namn som godkänts av patent och Registreringsverket berättar Aftonbladet idag.

Dessa namn andas lite lantjunkaradel precis som Staël von Holstein t.ex. Man kan ju undra vad det är för mekanismer som gör att folk ansöker om namn som liknar adelns, möjligen är det för att det ska låta som om de är lite förmer än andra, jag vet inte. När det gäller riktiga adelsnamn som von Holstein så finns det många som bär dessa utan att för den skull vara adliga. Jag känner ett par dylika, men de är normalt inte ledsna för det.

Mitt eget efternamn, Flücht, är ett taget namn. Det var min farfar som på den tiden hette Olsson Flykt enligt gammal namngivningssed. Olsson efter sin far Olle och Flykt är släktens gamla soldatnamn efter min farfars farfar. Då, strax efter sekelskiftet år 1900 så stod Tyskland högt i kurs i Arvidsjaur, som är min farfars födelseort, och eftersom man inte tilläts ärva soldatnamn då så ändrade han till Flücht som betyder samma sak fast på utrikiska.

Själv har jag flera gånger funderat på att byta tillbaka till soldatnamnet Flykt men det har inte gillats av barnen.

Idag känner jag mer för att byta till Röding. Jan Röding vore ett mysigt namn, inte bara för den politiska tonen, rödingen råkar också vara min favoritfisk. Jag har ägnat mig mycket aktivt åt flugfiske i många år och det finns absolut ingenting som går upp emot att flugfiska efter röding i en fjällsjö.

Sverigedemokrater skulle kunna ta namnet Bruning, för de fiskar ju efter bruna röster. Och det är ju dem de fångar också såvitt jag förstår saken. Vad högeralliansens regeringsledamöter borde ta för individuella släktnamn vet jag inte riktigt. Reinsvält är ju på förslag, men resten då? Kom gärna med egna förslag… AB DN SvD HD

Andra om , , , , , , , , , ,

[tags]Patent, Namnbyte, Lantjunkaradel, Staël von Holstein, Soldatnamn, Flücht, Flykt, Adel, Borgare, Bönder, Politik [/tags]

  11 comments for “Namnbyte till Albert von Finkelsnorre?

  1. 26 december, 2007 at 12:41

    Själv lade jag till Xantippa som mellannamn när jag började få e-post som var ämnad till en kvinnlig jurist i New York… Jag fick flygbiljetter och allt möjligt som var ämnat till henne, ett lite X som mellannamn löste den biffen.

    Xantippa, Sokrates elaka hustru… Just det.

  2. Ron
    26 december, 2007 at 14:16

    -Vi har bytt namn från Andersson till Quukzughare
    -ja det var ju, eh, .. (tänker: djävla patrask!)

  3. 26 december, 2007 at 16:54

    De riktigt gamla ärevördiga adelsätterna hette sådant som Bonde, Boberg eller Bååth. Guldhjelm – puh, det låter ju uppkomling lång väg!

    Flykt är lite skumt som soldatnamn. Slängde han bössan och sprang när fienden närmade sig? Att man inte kunde ärva soldatnamn låter också skumt, jag vet fall när man har gjort det.

  4. 26 december, 2007 at 18:02

    Ja Björn, det är vad jag fått höra iaf. Nu får man det, men inte på 1800-talet iaf. Har det sagts mig, något som oxo tycks bekräftas av slägtforskningen.

  5. Daniel
    26 december, 2007 at 18:12

    Det där med adelsnamn är rätt intressant. Särskilt när det gäller tyska namn. Om man tar holstein som exempel så är dom ju från Holstein. I alla fall enl. namnet. Och många av dom adelsnamnen har inte kommit till sverige för att dom var så rika så att släkten spred sig, utan dom kom till sverige för att dom i princip belv landsförvisade. Dom flydde eller reste till sverige för att dom inte längre var önskvärda i hemlandet, eller att dom hade så dåligt rykte att det var omöjligt att bo kvar. Man ska ha det i åtanke när man väljer von-namn m.m. att det finns dom som skrattar åt namnen. Sedan brukar ju adelsnamn tyda också på inavel och kusingifte. Och vem vill egentligen bli förknippad med sånt?

  6. 26 december, 2007 at 18:45

    Johan SvH är ju enligt honom själv adopterad, men frågan är väl om det i hans fall tillfört någon förbättring av genpoolen..?

  7. 26 december, 2007 at 20:09

    Johan SvH var en av de männsikor soma gerade starkt vid tsunamikatastrofen minns ni det. HAn satsade egna pengar och kavlade upp ärmarna och jobbade stenhårt, sen ordnade hann ågon insmalign vid sidan av och fick in någon miljon till som satsades på typ saker som att ge fiskare båtar och barnen leksaker och skolor och sånt. Allt detta meda myndigheterna här inte verkade veta vilken budget katastrofen skulle gå på eller om de överhuvudtaget pratade med varandra… Jag beundrar den killens handlingskraf.

  8. Leo
    26 december, 2007 at 20:27

    Amsagor Mary!

    ALLA internationella professionella räddningsorganisationer var sedan länge på plats med massiva insatser när ”kastrull-Johan” anlände till Thailand med ett antal insamlade tusenlappar i fickan som han köpte kastruller(!) för och delade ut under stort buller och bång och ALLTID med svenska medier på plats i ”överräckningsögonblicket”..

    En jädrans skojare som försökte göra politiska och ekonomiska vinster på katastrofen.. jag var där och såg ”insatserna” med egna ögon..

    En grupp som om möjligt gjorde en säre insats var Fritidresors PERSONAL på plats..

  9. Andreas
    27 december, 2007 at 10:35

    Apropå konstruerade namn… Gamla favoriter ifrån barndomen är ju Petter-Niklas Pinkenstrååle, Jan Banahn, Per Siliesmör och Stanque von Bahlsveth.

    Själv överväger jag på fullaste allvar att lägga till ett förnamn som min far, farfar, farbror och fler därtill har haft – men som jag aldrig fick. Och när jag under nästa år lanserar ett nytt artistnamn så är efternamnet konstruerat och byggt på sådant vis att det klingar lika vackert på svenska som det gör på engelska (och en samling andra språk).

  10. 27 december, 2007 at 14:00

    Mary, några släktingar till mig hade en segelbåt med en lite jolle. Jollen var notoriskt opålitlig och hette därför ”Kantippa”.

    :D

  11. 28 december, 2007 at 22:43

    OK – Leo. Jag kan förstås inte säga emot dig om du var på plats. Men lite nytta gjorde han väl i alla fall om inte annat så fick man veta en hel del genom hans hemsida.

    Eckerman – Kantippa är ju helt underbart, om jag ändå känt till det…

Comments are closed.