Tisdagen den 22 november gästar den danske professorn Peter C. Gøtzsche åter Stockholm för att hålla föredrag på ABF-huset. Förra gången, den 5 september, var intresset så stort att hundratals personer tyvärr inte fick plats. Peter C. Gøtzsche är en världens mest inflytelserika och meriterade läkare och medicinska debattörer.Denna gång framträder han i ABF-husets största sal, Z-salen. Inledare är liksom tidigare Åsa Nilsonne, författare, psykiatriker och senior professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet.
Biljetter, 90 kr/st, säljs via Ticketmaster!
Filmvisning: Jon Stewart Daily Shows inslag om läkemedelsindustrin med Peter C. Gøtzsche som huvudgäst.
Språk: svenska
Det är förlaget Karneval som inbjuder till evenemanget. Peter C. Gøtzsches senaste bok Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse.
har tilldragit sig mycket stor uppmärksamhet. Hans förra bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” (Karneval 2015) tilldelades 1:a pris i British Medical Association Book Awards 2014 (kategorin medicinska grundvalar).
kontakt@karnevalforlag.se
www.karnevalforlag.se
Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse – en presentation
Psykofarmaka gör mycket mera skada än nytta.
Psykofarmaka dödar årligen en halv miljon människor över 65 år i USA och Europa.
Psykofarmaka är (i dessa länder) den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.
Bruket av psykofarmaka bör minska med 98 procent.
Det är några av de drastiska slutsatser som den danske läkaren och professorn Peter C. Gøtzsche kommit fram till, efter att i detalj ha granskat vad den samlade forskningen faktiskt säger om vilka effekter psykofarmaka har för diagnoser som depression, ångest, adhd, schizofreni, bipolär störning och demens.
I boken Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse avslöjar författaren de många myter som ledande psykiatriker har skapat och underhållit i flera decennier för att dölja att den biologiska psykiatrin – som ordinerar medicinering mot snart sagt varje psykiskt besvär – generellt sett är ett stort misslyckande.
I särskilda kapitel ger Peter C. Gøtzsche också råd om
vad brukare kan göra för att sluta ta psykofarmaka,
vad patienter kan göra för att skydda sig mot vanvård,
vad läkare kan göra för skapa en mer fungerande och human psykiatri.
OM FÖRFATTAREN
Peter C. Gøtzsche är specialistläkare inom internmedicin och professor i klinisk försöksdesign och analys vid Köpenhamns universitet. Han är en av grundarna av Cochranesamarbetet – ett globalt oberoende nätverk av forskare som arbetar med att ta fram evidensbaserad läkemedelsinformation – tillika föreståndare för dess nordiska gren i Köpenhamn. Peter C. Gøtzsche har publicerat fler än 50 papers i världens 5 mest välrenommerade vetenskapliga tidningar, British Medical Journal, Lancet, Journal of the American Medical Association, Annals of Internal Medicine samt New England Journal of Medicine. Han har citerats över 10 000 gånger.
Peter C. Gøtzsche nominerades 2015 till utmärkelsen “Årets dansk” av Berlingske Tidende med följande motivering: “Professor Peter C. Gøtzsche har särskilt i boken Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse uppmärksammat psykiatrins skadliga behandlingsmetoder. Han har därmed gett ett mycket väsentligt och välbehövligt bidrag till folkupplysning och debatt. Han för en outtröttlig kamp för att mediciner skall användas korrekt. Han har betytt mer än någon annan för att inleda en livsviktig debatt om övermedicinering.”
OM PETER C. GØTZSCHES FÖRRA BOK
Peter C. Gøtzsches förra bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” (Karneval 2015) tilldelades 1:a pris i British Medical Association Book Awards 2014 (kategorin medicinska grundvalar).
Ur juryordförandens motivering:
“Jag rekommenderar varmt den här boken till alla som är intresserade av ämnet. Den borde dessutom vara obligatorisk läsning för läkarstuderande och AT-läkare, som måste bli medvetna om dessa problem. Boken är utomordentligt läsvärd. Författarens långa erfarenhet på området har gett honom en klarsynt och synnerligen väl underbyggd uppfattning om läkemedelsindustrins brister. Han är också tydlig med att läkarna, deras fackorganisationer, facktidskrifter och beslutsfattare spelar en viktig roll för missförhållandena.”
Om den tidigare boken ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” skrev Hans Peter Söndergaard, chefsöverläkare på Karolinska Institutet, i Läkartidningen:
“Det är en mycket läsvärd bok. Den är spännande och rolig att läsa på grund av den stringens som, trots alla påståenden, präglar [Gøtzsches] redovisning av fakta, resonemang och slutledningar. En fantastisk snabbkurs i varför statistik och vetenskapsteori är viktig. Det är på samma gång en djupt oroande text, eftersom den på ett övertygande sätt dokumenterar att grundvalen för medicinskt beslutsfattande vacklar på grund av graden av korruption inom läkarkåren, läkemedelsbranschen, myndigheter och politiska organisationer. Utan att för ett ögonblick överge sitt sakliga huvudspår lättar Gøtzsche upp sin text med dråpliga anekdoter, och avslutar sin viktiga bok med ett antal konstruktiva förslag till sanering av det medicinsk-industriella komplexet.”
Jag har själv läst delar av båda böckerna. Särskilt den senare är bitvis ovanligt polemisk. Den är dock väl underbyggd vetenskapligt efter vad jag kan förstå. Massor av vetenskapliga referenser finns förstås.
Den första boken behandlats i detta blogginlägg Dödliga mediciner och organiserad brottslighet
Den nuvarande boken har recenserats av medicinhistoriken Christer Nilsson på Newsvoice Newsvoice
Inte bara Peter Goetsche!
* Richard Horton, chefredaktör för en av de tre ledande medicinska tidskrifterna Lancet publicerade 11 april ett uttalande om att en mycket stor andel av den publicerade medicinska forskningen är otillförlitlig i bästa fall, om inte helt felaktigt, eller rentav bedräglig.
Horton säger rent ut att stora läkemedelsföretag förfalskar eller manipulerar studier inom hälsoområdet, säkerhet och effektivitet av sina olika läkemedel genom att bedriva studier med alltför få individer för att kunna ge statistiskt meningsfulla resultat.
Horton skrev sina chockerande kommentarer efter att ha deltagit i ett symposium i biomedicinsk forskning där tillämpade ”Chatham House” sekretessregler där deltagarna är förbjudna att återge vilka deltagare som har olika åsikter.
Dr Marcia Angell är läkare och var länge chefredaktör för New England Medical Journal (NEMJ), som liksom Lancet anses bland de tre mest prestigefyllda fackgranskade medicinska tidskrifter i världen. Hon menar att ”Det är helt enkelt inte längre möjligt att tro på mycket av den kliniska forskningen som publiceras, eller att förlita sig på bedömningen av ansedda läkare eller auktoritativa medicinska riktlinjer. Det är en tråkig slutsats, som jag nådde långsamt och motvilligt under mina två decennier som redaktör för New England Journal of Medicine.”
Andra tråkiga nyhet av liknande slag kom 2013 från läkemedelsindustrin via bl.a SvT.
1. ”Det är ett stort bekymmer när man bara presenterar den positiva datan man har kring sina preparat. Det kan bli vilseledande för den som har till uppgift att komma med rekommendationer kring vilka läkemedel som ska godkännas och inte”, säger Axel Haglund, psykiatriker på S:t Görans Sjukhus.
I sex studier visade sig det antidepressiva läkemedlet Reboxetin/Edronax inte vara bättre än sockerpiller.
2. Dagens Medicin rapporterade 12/12 2012 ”Ännu en sammanställning visar att prövningar som finansierats av industrin oftare ger positiva resultat. Den här gången är det forskarnätverket Cochrane som har stått för granskningen.” Läkemedelsbranschens möjligheter att dölja forskningsresultat som skulle kunna stoppa en medicin får kritik från läkare och psykiatriker både i London och Sverige, skriver SvT på sin hemsida.
3. Dagens Medicins nätupplaga presenterade 8/1 2013 en studie sambandet mellan läkemedelsbolagens kontakter med läkare och utskrivning av mediciner högt rankad vetenskaplig tidskrift (JAMA) visade att läkare påverkas av kontakter med läkemedelsindustrin. En studie bland 3 500 amerikanska läkare med sju olika specialiteter visar att läkare som på olika sätt kommit i kontakt med läkemedelsindustrin, oftare än andra läkare skrev ut dyrare originalläkemedel i stället för billigare identiskaläkemedel.
4. Läkare som erbjudits gratis mat och dricka på jobbet av läkemedelsbolag (vilket var mycket vanligt i Sverige) skrev oftare ut originalläkemedel. De läkare som ibland/ofta träffade representanter från industrin skrev 40 procent ut originalläkemedel jämfört med 34 procent bland övriga läkare.
5. Reklam är mycket vanligt inom läkemedelsindustrin och är snarast motsatsen till saklig information.Fördelarna med den utannonserade produkten överdrivs, och nackdelarna nämns knappast. Företag försöker underhålla ett varumärke, vilket Naomi Klein så väl beskrivit i boken No Logo. Då kan man ta särskilt mycket betalt.
intressant.se, forskning, ekonomi, massmediapolitik, mutor, psykiatri, kapitalism, korruption, läkemedel, böcker, reklam, mutor, läkemedelsbolag, kliniska prövningar
9 svar till “Ledande professor: Mediciner och psykiatri orsakar massdöd. Möte idag kl 18.”
Psykologin, liberalismens ”vetenskapliga” gren. Alla som jobbat med utveckling av psykofarmaca vet ju vad som händer med deras etiketter/”diagnoser” så snart de kommer i kontakt med materiell verklighet, så som en kemisk substans. En kompis berättade om när de benchmarkade sin nya substans emot andra substanser på marknaden, deras referenser hade 70% placeboeffekt och det var ”mediciner” som varit etablerade på marknaden länge.
Tänk på att det inte finns någon placeboeffekt, det finns ingen märklig magisk effekt. För en materialist finns däremot feldiagnos, självläkning och frisk.
Jag har tidigare skrivit mycket mer utförligt om problemen med psykofarmaca.
Man får såna här grejer lite sent hela tiden, skall se om jag kan klämma in ett besök.
Välkommen med fler synpunkter!
Hur mycket vill du ha? Har rivit ned så många saker i olika texter som ligger och skräpar psykologi, psykiatri, psykofarmaka, läkemedelstestning rörande psykologiska diagnoser, medicinska kemins vetenskapliga haveri, kvantitativ metod, vetenskapsfilosofiska felslut, idéen om individen och mycket mer.
Men vi tar denna eftersom den är nyast. Det handlar om att en diagnos inte predikerar något trots att psykologer säger det.
—
Vem hade kunnat ana att prediktionsförmågan skulle vara låg när man söker förstå människan som existerande i ett vacuum? De flesta, hoppas jag.
Utmärkande för horoskop och DSM-V är att bägge är fyllda med beskrivningar som i någon mån passar på de flesta.
Den dåliga prediktionsförmågan finns för väldigt många diagnoser i psykologin. Inte ens för diagnoser där samhällsfunktion är enda måttet, så predikerar diagnosen funktion i samhället. ADHD predikerar inte funktion i samhället då det är ett vagt statement som passar på personer överallt i samhället med dramatiskt olika funktion i samhället. De predikerar inte ens det de säger sig predikera, så vi sätter barn på medicin för att undvika ett utfall som psykiatrin inte ens kan förutse…
Du skall alltså medicinera ditt barn med amfetamin eller liknande och vad försäljaren av preparatet talar om för dig, det är att detta skall du göra för att undvika att ditt barn blir en kriminell pundare i framtiden. Men det kan de alltså inte förutse.
Pseudovetenskapen hittar man i den kvantitativa metoden.
http://psychcentral.com/news/2015/04/27/history-of-mental-illness-not-predictive-of-future-violence/83975.html
Du är välkommen att skicka förslag på artikeln.
Kvantitativ metodik är mycket viktig, rätt använd. Den citerade artikeln inleds med ”A new multi-year study of detained youth finds that most psychiatric disorders, including depression, do not predict future violent behavior.” Detta är väl ett mycket väntat fynd. Det finns många olika slag av psykiska problem och sjukdomar och många är övergående.
Kvantitativ metod är viktig, men i Karl Poppers värld och bland de som talar om ”Vetenskaplig metod” som grund för sin vetenskaplighet, så framhåller de gärna att de gjort lite matematik och lite statistik för att vi sedan skall tro på det.
Grejen med en hel del psykologi är att man gör kvantitativ metod på exempelvis frågeformulär där ”forskaren” själv uppfunnit både frågorna och svaren, man studerar systemrespons(samhället är systemet i detta fall) och försöker med statistiska metoder vaska fram grupper, sedan söker man hela förklaringen till att de grupperas i ens statistik hos individen. Det räcker inte för vetenskaplighet.
Därför dissar jag kvantitativ metod konsekvent, det är nämligen ett redskap och innan man får använda hammaren så måste man lära sig att inte slå den i huvudet på medmänniskor.
Det finns flera andra användningsområden för kvantitativ metodik. Har arbetat en del om samband mellan alkohol- och narkotikavanor samt dödlighet och sjukhusvård. Trots felrapportering finns en del starka samband.
Förfalskade varor på nätet kostar Sverige årligen 5,5 miljarder SEK
Ny undersökning avslöjar förfalskningsmarknadens ekonomiska inverkan på den globala ekonomin och arbetsmarknaden. Bara i Sverige uppskattas den kosta 5,5 miljarder SEK per år och leda till 2 000 förlorade arbetstillfällen.
De största marknaderna för förfalskade produkter ärläkemedelsindustrin (200 miljarder USD), elektronik (169 miljarder USD) och livsmedel (49 miljarder USD)[5].
I Sverige står förfalskningsmarknaden för 0.1 % av landets BNP[1] och globalt uppskattas den till 1,7 biljoner USD. Detta visar en ny undersökning gjord av NetNames, som tillhör det internationella företaget Corporation service Company® och är ledande specialist inom varumärkesskydd online. I samarbete med Centre for Economic and Business Research (CEBR), avslöjar nu NetNames ” i rapporten ”The risks of the online counterfeiting economy” att medlemsländerna i EU förlorar upp till 167 miljarder EUR årligen på grund av förfalskade varor.[2] Bara i Sverige uppskattas det kosta 5,5 miljarder SEK per år.[3]
[1] [1]Cebr, Counterfeiting across the globe, 2016
[2] Cebr, Counterfeiting across the globe, 2016
[3] Cebr, Counterfeiting across the globe, 2016
Peter C. Gøtzsche arbetar med klinisk försöksdesign, vilket jag skulle tyckt varit mycket intressant att diskutera med honom.
Jag anser nämligen att de kliniska studierna vi gör för introduktion av läkemedel på marknaden fullständigt havererar i förhållande till psykofarmaka som exempelvis antidepressiva mediciner. Första hinten om att något inte står rätt till är höga placeboeffekter som rapporterats i studier och som jag hört om av kollegor, att sedan notera hur enormt mycket biverkningar dessa mediciner har. Egen erfarenhet av dem bekräftade att det var främst biverkningar och tveksamt om det var någon riktig effekt överhuvudtaget, om nån blir hjälpt av dessa preparat är det bara att gratulera, för mig gjorde de inget. En förändrad materiell levnadssituation gjorde enormt mycket mer på kortare tid.
Jag insåg att sättet som kliniska studier är utformade där man har dubbelblindtest mot placebo aldrig kan fungera för psykofarmaka. Det bästa man kan ha i en sådan studie är biverkningar som gör att testgruppen inte kan undgå att bli medvetna om att de har fått den riktiga substansen. Detta tillsammans med en entusiastisk läkare som använder många konstiga ord och förklaringar om hur medicinen i testet skall kunna hjälpa dem, gör givetvis vem som helst på bättre humör. Vilket medför att man sannolikt introducerat ett antal mediciner på marknaden där hela den uppmätta effekten är placeboeffekt och därmed är den enda verkliga effekt som pillren har den enorma lista av olika biverkningar de ger.
I dubbelblindtest vet inte heller läkaren vilka som får medicin och vilka som får placebo. Informationen till alla är likformigt utformat. Biverkningarna är en poäng.