Miljöpartiet sviker miljön men inte kapitalet


Massiva ordflöden, en tappad tro på den gröna ideologin och en urvattnad radikal miljöprofil.. Så karakteriserar förra språkröret Birger Schlaug Miljöpartiets förslag till nytt partiprogram. I Dagens Eko idag menar han att det inte är mycket som skiljer Mp från socialdemokratin och moderaterna. Enligt TV 1 Rapport har man övergett kravet på 6 timmars arbetsdag – som är särskilt intressant i en tid med stor arbetslöshet. ”Hur ska man kunna sänka arbetslösheten utan att minska arbetstiden”? frågar Birger Schlaug. Han säger vidare att de tidigare språkrören Maria och Peter drev en politik som inte stod i samklang med partiprogrammet, varför Mp och dess medlemsbas förändrats.

Svenska Dagbladets ledare idag ”I partiprogrammet som Miljöpartiet antog 2005 fanns medborgarlön och det räntefria samhället kvar som ideal. I det nya finns plats för näringspolitik och växande företag.” Yvonne Ruwaida, sammankallande i partiprogramsgruppen, säger i Rapport att det som skiljer Mp från andra partier är ”ansvaret för kommande generationer”, men Mp ger inga tydliga exempel på det. Frågan är om inte förslaget till partiprogram innebär just motsatsen!


I DN Debatt 24/9 skriver Yvonne Ruwaida och Anders Wallner att ”Miljöpartiets partiprogram är inte huvudsakligen en vision om det samhälle vi skulle vilja se, utan ett redskap för att skapa vägen dit.” Men hur ser då visionen ut kan man undra?
Vad betyder ”Vi förtydligar vår positiva syn på företagande utan att släppa vår strävan att motarbeta marknadsmisslyckanden.” Detta kunde väl lika väl ha skrivits av nästan alla av riksdagens övriga partier.
Och hur ska en ökad tillväxt förenas med mindre utsläpp och bättre miljö? I Sverige och i världen? (Det är kanske möjligt, men knappast i en kapitalistisk värld).

Miljöpartiets utveckling är tragisk. Vi behöver inte bara ett starkt miljöparti, vi behöver en bra miljöpolitik, inte bara i Sverige utan i hela världen. Med öppna ögon leder världens ledande beslutsfattare inom ekonomi och politik mänskligheten till djupaste elände.

Man kan påminna om att den inflytelserika Stern-rapporten från 2006, som hävdar att det finns betydande risk för en temperaturhöjning med 5 grader Celsius inom några decennier, vilket får ökat stöd av den nya rapporten från USA. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.

Vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner, varjämte risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet. Bra, nya överenskommelser är nödvändiga, ej omöjliga, men Rio-avtalet, Kyotoprotokollet, Köpenhamnsmötet och mötena i Cancun och Durban inger ingen optimism

Kapitalismen är största hindret?
Många med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen. Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinster hela tiden. Det är då en fördelatt avstå från kostnader för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Och politikerna främsta uppgift är att förvalta samhället åt den dominerande klassen (kapitalisterna). Man måste idag koppla krisen då det gäller miljö och klimat med krisen i kapitalismen. Det gör inte Miljöpartiets ledning som snarast framstår som ett hinder för en bra miljöpolitik.

Det finns några bra böcker i miljöfrågan. En bra bok är Pål Steigans ”En gång skall jorden bliva vår” just för att den kopplar den mycket allvarliga miljökrisen till den mycket allvarliga ekonomiska krisen. Låt mig återge utdrag av ett föredrag av På Steigan:

Sju punkter om situasjonenVi er inne i den verste krisa i kapitalismens historie. Denne krisa har allerede vart i fem år og den har ødelagt masse produktivkrefter, men sjøl det er ikke nok. Det må ødelegges mye mer for å få profittraten så høy at kapitalen vil investere.
Denne krisa kommer samtidig med, henger sammen med og blir forsterket av en serie økologiske kriser som
1. Klimakrisa, global oppvarming
2. Energikrisa, peak oil
3. Matvarekrisa, ødeleggelse og utarming av matjord, tørke og flom som ødelegger kornkamre
4. Vannkrisa
5. Utryddelse av artene i geologisk dimensjon, raskere enn noen gang på femti millioner år
6. Forsuring av verdenshavene, ødeleggelsen av verdens fiskerier
7. Krisa kan komme til å utløse sammenbrudd i en lang rekke stater, også i Europa. Krisa kan få karakter av en «cascading collapse» der den ene krisa utløser og forsterker den neste.

Kapitalismen har vokst eksponentielt og må vokse for å overleve. Nå har den nådd sine grenser for vekst og reagerer ved å bli destruktiv og ødelegge det grunnlaget den bygger på.
Kapitalistene klarer ikke å finne profittabel plassering av kapitalen og har forsøkt å løse det dels gjennom å rasere den industrielle basen i vesten og flytte produksjonen til lavkostland, særlig Kina.

Skal kapitalismen få en ny gullalder som den på femti- og sekstitallet må det ødelegges minst like mye kapital og mennesker som under annen verdenskrig, sannsynligvis mye mer. Dette er ikke mulig uten en vanvittig ødeleggelse av produktivkrefter. Dessuten virker det som kapitalismen har nådd sine grenser for vekst.
Krisa i kapitalismen er derfor den viktigste drivkrafta for krig i dag.
Miljøkrisene gjør at kampen om stadig knappere ressurser vil bli stadig hardere og vil utløse stadig flere kriger, enten lokalt, regionalt eller globalt.

Det första alternativet står inte i motsättning till det senare. Och i båda fallen fodras att en stor del av befolkningen omfattar dessa idéer, och en stark massrörelse.

Någon som tror att Steigans bedömning är fel?


i , , ,, , , , kapitalism, , , , , ,

DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront

  7 comments for “Miljöpartiet sviker miljön men inte kapitalet

  1. 25 september, 2012 at 10:21

    Jag noterade ordet ”marknadsmisslyckanden”. Klart ideologiskt, det kommer från den neoklassiska nationalekonomin där allt antas vara köp&sälj. En normalt tänkande människa inser ju att mycket i vårt samhälle inte är köp&sälj och att det inte är något konstigt med det. Men för den doktrinäre ekonomen blir ett uppenbart faktum ett ”misslyckande”, en avvikelse från normen. Att MP:are kommer dragande med sådan smörja antyder att de antingen tänkt efter för lite, eller att de gått en grundkurs i nationalekonomi och fått sig itutat en massa strunt. Hur som helst så verkar MP vara slut som idé-parti, och det är ju ledsamt.

  2. 25 september, 2012 at 13:54

    Det är för många politiskt intresserade som ägnar sig åt att försöka hamna i riksdag och kommunfullmäktige, och det är för få som försöker organisera motstånd mot exploatering och misshandel.

    Politiska partier är förmedlingsorgan och kompromissagenter. Det är deras uppgift att hitta rimliga kompromisser mellan de uppfattningar som förs fram i samhället. Och när ingen för fram några kompromisslösa motståndsuppfattningar blir det inget att kompromissa omkring. Och så blir det som det blir i Mps program.

    Den mjäkiga svenska politiken (och då menar jag inte riksdagspolitiken utan den politik vi alla för, genom att vägra ta upp en kamp) leder oss bara längre och längre ut i träsket.

    Och det blir extra tragiskt med alla dessa uppenbart talangfulla människor som alla vill vara kompromissagenter.

  3. joakim
    26 september, 2012 at 00:55

    Folk som är ekonomiskt otrygga skiter i miljön, därför är det så huvudlöst att fimpa medborgarlönen. Istället säger man ”jobben!”. Jaha, så var det sagt. Vad nu det betyder? Vad det kan tänkas innebära eller förändra..

  4. 26 september, 2012 at 10:07

    Mp:s urvattning är inte ett dugg förvånande.

    I någon av alla paneldiskussioner runt om i landet satt Maria Wetterstrand med och i förbifarten nämnde hon avslöjande hur och tänkte om sitt eget görande som språkrör.

    Hon sa att; -om Ni, och syftade på fotfolket inom Mp, inte säger vad ni vill så gör Vi (Maria Wetterstrand och partitoppen) som Vi vill!

    Det fanns en gång en anledning till varför Mp valde att kalla partiledarna för SPRÅKRÖR, men det bekväma för efterföljare som Maria Wetterstrand var att låta det glömmas bort på vägen. För det är förstås så mycket enklare och bekvämare att bestämma efter eget huvud i liten grupp än att lyssna in en stor.

    Om man betänker Maria Wetterstrands många gånger offentligt uttalade kärlek till samma enfaldiga och skeva individualism som råder inom M och Alliansen, den som hävdar frihet och makt åt individen, speciellt utformad för sådana som henne själv, samtidigt som den inskränker detsamma för andra, och lägger till möjligheten till maktutövande efter eget huvud (alla Mp:s tidigare goda intentioner till trots), så är dagens urvattnade Mp tämligen givet.

    Få personer tänker inte lika stort och lika många tankar, även om de är nog så smarta, som många människor tillsammans gör. Detta faktum har människor i toppositioner mycket svårt att ta till sig.

    • 26 september, 2012 at 11:00

      Ja, Maria Wetterstrand har gjort mycket för att förstöra mycket av det sunda i Mp:s ursprungliga miljöprofil. Omhuldas ocksåa av dominerande massmedia.

  5. Kamelsilen
    26 september, 2012 at 22:46

    MP säljer ( det mesta av) sin själ för en plats i den kommande regeringen 2014. Även om de rödgröna får majoritet då, kan sossarna mycket väl välja att skippa både V och MP, och i stället bjuda in moderaterna i regeringen. Därför gäller det för MP att lägga sig nära sossarna nu, och framstå som en attraktiv samarbetspartner. Maskrosen har slutat blomma, för ett bra tag sedan.

Comments are closed.