Miljöpartiets språkrör Åsa Romson har idag inför Miljöpartiets kongress ett inlägg på DN Debatt med titeln ”Reinfeldt och Borg hanterar miljöproblemen oseriöst”. Och igår kunde man läsa att den andra språkröret Gustav Fridolin avvisar inviter från Vänsterpartiet om samarbete i miljöfrågor.
Hon skriver bland annat:
”Vi nås regelbundet av rapporter om det allvarliga läget. För några veckor sedan uppmättes 400 miljondelar koldioxid i atmosfären, den högsta nivån hittills och redan över vad många forskare menar kan leda till mycket allvarliga klimatförändringar.”

”Naturvårdsverket konstaterade i vintras åter­igen att 14 av 16 svenska miljömål inte nås med dagens åtgärder. På flera områden går i stället utvecklingen åt fel håll”
Åsa Romson som säkert kan mer om miljfrågor är mig framför tre förslag:
”1. Klimat- och miljöfrågorna måste återföras till kärnan av ekonomisk politik. Vad som är en önskvärd ekonomisk utveckling måste diskuteras också i termer av vad jorden tål och hur framtidens samhälle byggs.
2. Det behöver tydliggöras att en offensiv klimat- och miljöpolitik är en politik för jobben. I en värld med ökade miljöproblem och mer konkurrens om energi och resurser är det de länder som ställer om som kommer att ha jobb och exportmöjligheter.
3. Det är också viktigt att visa att ett mer miljövänligt samhälle ökar människors livskvalitet i vardagen.”

Är då Miljöpartiets förslag om miljöproblemen tillräckligt seriösa? Svaret är INTE JA tycker jag. Hon diskuterar inte det ekonomiska systemets roll tillräckligt seriöst, ja man kan rentav säga att hon missar målet. Och jag är inte ensam om att tycka det.

Massiva ordflöden, en tappad tro på den gröna ideologin och en urvattnad radikal miljöprofil.. Så karakteriserar förra språkröret Birger Schlaug Miljöpartiets förslag till nytt partiprogram för några månader sedan. I Dagens Eko menade han att det inte är mycket som skiljer Mp från socialdemokratin och moderaterna. Enligt TV 1 Rapport har man övergett kravet på 6 timmars arbetsdag – som är särskilt intressant i en tid med stor arbetslöshet. ”Hur ska man kunna sänka arbetslösheten utan att minska arbetstiden”? frågar Schlaug. Han säger vidare att de tidigare språkrören Maria och Peter drev en politik som inte stod i samklang med partiprogrammet, varför Mp och dess medlemsbas förändrats.

em>”I partiprogrammet som Miljöpartiet antog 2005 fanns medborgarlön och det räntefria samhället kvar som ideal. I det nya finns plats för näringspolitik och växande företag.” Yvonne Ruwaida, sammankallande i partiprogramsgruppen, säger i Rapport att det som skiljer Mp från andra partier är ”ansvaret för kommande generationer”, men Mp ger inga tydliga exempel på det. Frågan är om inte förslaget till partiprogram innebär just motsatsen!

I DN Debatt 24/9 skriver Yvonne Ruwaida och Anders Wallner vidare att ”Vi förtydligar vår positiva syn på företagande utan att släppa vår strävan att motarbeta marknadsmisslyckanden.” Detta kunde väl lika väl ha skrivits av nästan alla av riksdagens övriga partier.
Och hur ska en ökad tillväxt förenas med mindre utsläpp och bättre miljö? I Sverige och i världen? (Det är kanske möjligt, men knappast i en kapitalistisk värld). Att Mp oftare röstar med socialdemokraterna än med alliansen i riksdagen (massmedia idag) spelar ingen roll – dessas miljöpolitik skiljer sig inte nämvärt.

Miljöpartiets utveckling är tragisk. Vi behöver inte bara ett starkt miljöparti, vi behöver en bra miljöpolitik, inte bara i Sverige utan i hela världen. Med öppna ögon leder världens ledande beslutsfattare inom ekonomi och politik mänskligheten till djupaste elände.

Man kan påminna om att den inflytelserika Stern-rapporten från 2006, som hävdar att det finns betydande risk för en temperaturhöjning med 5 grader Celsius inom några decennier, vilket får ökat stöd av den nya rapporten från USA. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.

Vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner, varjämte risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet. Bra, nya överenskommelser är nödvändiga, ej omöjliga, men Rio-avtalet, Kyotoprotokollet, Köpenhamnsmötet och mötena i Cancun och Durban inger ingen optimism.

Är oljesand räddningen?
Michael Winiarski i Dagens Nyheter skrev 6/12 2012 i DN under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossibla bränslen.” Grattis Yankees! – eller vad? Han skriver vidare att ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”. En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. Den andra enerikällan är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust.

Enligt en aktuell rapport (Dagens Industri 23/5) menar den tongivande IMF-ekonomen Michael Kumhof att det kommer vara en bestående förändring.”Anledningen till det är att den mängden olja som de tror sig ha upptäckt i USA, med skifferoljan, är ungefär 30 miljarder fat olja. Det är ungefär vad som konsumeras i hela världen på ett år. Det är allt.” Han tror att skifferoljan kan hjälpa världsmarknaden i ett kortsiktigt perspektiv. Han tar upp att oljeproduktionen minskar med 4,5 procent per år. Det innebär att var tredje år försvinner hela Saudiarabiens oljeproduktion.
IMF:s mest sannolika bedömning tyder på att tillväxten i oljeutvinningen kommer att sjunka till plus 0,6 procentenheter till 2013. Samtidigt som världens oljeresurser vacklar är det fler länder som vill ta del av oljetillgångarna.
”För att ens kunna uppnå den positiva tillväxten under nästa årtionde skulle det vara nödvändigt med en prisökning på 80 procent”.
”Om vi har väldigt höga oljepriser, hur kommer världen att fungera då?”. Ett av mardrömsscenarierna hos IMF går ut på att tillgången på olja skulle minska med 2 procent varje år från och med nu. ”Då skulle oljepriserna öka med 400 procent under nästa decennium. Helt galna siffror.” Vem tror inte att detta kommer att öka den militära kampen om kontrollen över oljan och jordens resurser, med nuvarande odemokratiska och orättvisa ekonomiska system? Varför har USA börjat och stött krig och splitting i Mellanöstern med ökad kraft?

Kapitalismen är största hindret?
Liksom Mp är IMF-ekonomen blind för möjligheten att världens ekonomi skulle kunna fungera på ett annat, ur miljöaspekter och rättviseaspekter, betydligt bättre sätt. Tror de att mänskligheten inte kan åstadkomma något annat?
Många med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen. Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinster hela tiden. Det är då en fördel att avstå från kostnader för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Och politikerna främsta uppgift är att förvalta samhället åt den dominerande klassen (kapitalisterna). Man måste idag koppla krisen då det gäller miljö och klimat med kapitalismen och krisen i kapitalismen. Det gör inte Miljöpartiets ledning som snarast framstår som ett hinder för en bra miljöpolitik.

Det finns några bra böcker i miljöfrågan. En bra bok är Pål Steigans ”En gång skall jorden bliva vår” just för att den kopplar den mycket allvarliga miljökrisen till den mycket allvarliga ekonomiska krisen. Låt mig återge utdrag av ett föredrag av På Steigan:

Sju punkter om situasjonenVi er inne i den verste krisa i kapitalismens historie. Denne krisa har allerede vart i fem år og den har ødelagt masse produktivkrefter, men sjøl det er ikke nok. Det må ødelegges mye mer for å få profittraten så høy at kapitalen vil investere.
Denne krisa kommer samtidig med, henger sammen med og blir forsterket av en serie økologiske kriser som
1. Klimakrisa, global oppvarming
2. Energikrisa, peak oil
3. Matvarekrisa, ødeleggelse og utarming av matjord, tørke og flom som ødelegger kornkamre
4. Vannkrisa
5. Utryddelse av artene i geologisk dimensjon, raskere enn noen gang på femti millioner år
6. Forsuring av verdenshavene, ødeleggelsen av verdens fiskerier
7. Krisa kan komme til å utløse sammenbrudd i en lang rekke stater, også i Europa. Krisa kan få karakter av en «cascading collapse» der den ene krisa utløser og forsterker den neste.

Kapitalismen har vokst eksponentielt og må vokse for å overleve. Nå har den nådd sine grenser for vekst og reagerer ved å bli destruktiv og ødelegge det grunnlaget den bygger på.
Kapitalistene klarer ikke å finne profittabel plassering av kapitalen og har forsøkt å løse det dels gjennom å rasere den industrielle basen i vesten og flytte produksjonen til lavkostland, særlig Kina.

Skal kapitalismen få en ny gullalder som den på femti- og sekstitallet må det ødelegges minst like mye kapital og mennesker som under annen verdenskrig, sannsynligvis mye mer. Dette er ikke mulig uten en vanvittig ødeleggelse av produktivkrefter. Dessuten virker det som kapitalismen har nådd sine grenser for vekst.
Krisa i kapitalismen er derfor den viktigste drivkrafta for krig i dag.
Miljøkrisene gjør at kampen om stadig knappere ressurser vil bli stadig hardere og vil utløse stadig flere kriger, enten lokalt, regionalt eller globalt.

Det första alternativet står inte i motsättning till det senare. Och i båda fallen fodras att en stor del av befolkningen omfattar dessa idéer, och en stark massrörelse.

Någon som tror att Steigans bedömning är fel?

i Andra om: värme, klimat,miljö, mat, svält, Krig, kapitalism, Politik, bensin, svält, massdöd, massmediaVänsterpartiet socialism Karl Marxenergi
Miljöpartiet, socialism, kapitalism, bloggar, samarbete,

Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se
DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront