Merkels seger ett stor nederlag, medan vinnarpartiets partiledare avgår.

Liksom i valet i Frankrike blev valresultatet i Tyskland en tydlig tillbakagång för de två största partierna, trots långvarig högkonjunktur och låg arbetslöshet. Valdeltagande var högt, c:a 80 %, jämfört med drygt 70 % vid valet 2013.
Merkels CDU/CSU (Systerparti i Bayern) gick tillbaka hela 8,6 % till 33 %, dvs drygt 20 % och ett stort nederlag. Och kolationspartnern SPD (socialdemokraterna) gick tillbaka 5,2 %, från 25,7 till 20,5 % – också detta en tillbakagång med omkring 20 %. Partiledaren Martin Schulz skällde hårt på Merkel i nederlagets stund igår kväll, och SPD lämnar koalitionen. De Gröna och die Linke fick omkring 9 % liksom i valet 2013. En segrare i valet var liberalerna ”pro-business Free Democrats (FDP)” (Deutsche Welle) som fick 10,7 %.Deutsche Welle Den stora vinnaren var dock det invandringskritiska högerpartiet AfD (Alternativ för Tyskland) som fick 13 % och 88 platser i förbundsdagen mot tidigare 0 platser efter 4,7 % av rösterna vid valet 2013. Guardian.

Tyskland tyskavaletgrafik-jpg
Nederlag för invandringspolitiken, som Pål Steigan skriver. Pål Steigan: Angela Merkels seger var ett stort nederlag

AFD:s stora valframgångar beror på invandringspolitiken. Tyskland har tagit emot en miljon flyktingar och invandrare sedan 2015 – färre än Sverige i förhållande till folkmängden. En omröstning våren 2017 visade att 54% av tyskarna menade att landet inte kunde rymma fler flyktingar. De stora partierna, och särskilt CDU, har inte ens velat ta i frågan. Det synes uppenbart att detta straffar sig – liksom i Sverige. I synnerhet är det en ökad negativ inställning till muslimsk invandring. Sammanlagt 41% av tyskar menar att muslimer bör nekas asyl i Tyskland. Det har förekommit många negativa episoder relaterade till vissa invandrare, särskilt unga män från Nordafrika. Men det har varit officiell politik att förneka att det finns problem och att diskutera dem. Integration går inte bra i Tyskland – och inte heller i Sverige. Det finns stora problem med framväxten av islamisk extremism, samtidigt ökar fattigdomen i Tyskland.

Detta har banat vägen för AfD. I Gamla Östtyskland fick partiet 22,9% mot SPD:s 14,3% och var näst största parti efter CDU/CSU, som fick 27,6%. I Sachsen blev AfD största parti 27%. Sammantaget har AfD tagit en miljon röster från Angela Merkels parti, och trots att partiet har stämplats som extremistiskt och farligt av dominerande medier.AfD har tagit 470 000 röster från SPD och 400 000 röster från Linke.

Valresultatet beror alltså främst i vanlig ordning på missnöje med den förda politiken och på att de stora partierna inte lyssnade på missnöjet och oron. Pål Steigan skriver bl.a. ”70% av tyskar är rädda för att ”samhället är i upplösning”, 60% är rädda för att brottsligheten ökar. Och 38% tycker att ”det finns för många främlingar”. Det är alltså oro över den sociala situationen.

Valvinst för AfD trots stark intern splittring
Att det finns olika uppfattningar och splittring inom AfD har länge varit känt – vilket gör framgången än mer anmärkningsvärt.
Dagens Industri skriver ”Frauke Petry, en av det högerpopulistiska AfD:s partiledare, kommer inte att ta sin plats i förbundsdagen.
Det meddelade hon på en kaotisk presskonferens dagen efter partiets stora framgång i valet. AfD har tidigare skakats av interna stridigheter. Och direkt efter söndagens valframgång exploderade en ny konflikt i segerrusiga sympatisörers ansikte. Frauke Petry tänker inte inta sin parlamentsplats.
”Jag tycker att vi i dag ska vara öppna med att det finns oenighet om AfD:s politik”, sa hon vid en presskonferens på måndagsmorgonen.
Dagens Industri Frauke Petry valdes till partiledare 2015 och lyckades föra partiet högerut, bort från ekonomisk kritik mot mera högerpopulistiska åsikter som kulturkonservatism och islamkritik (Jämför SD). Hon lyckades få partiet att framstå som mer rumsrent (Jämför med SD och Nationella Fronten). Men ännu mer högerradikala krafter har fått ökat inflytande, med Alexander Gauland och Alice Weidel som ledande namn. Partiet har närmat sig Pegida och lokalt samarbetat med identitära högerextrema grupper.

En kraftigt försvagad Merkel
En försvagad Angela Merkel blir kansler för fjärde gången, troligtvis för en så kallad jamaicansk koalition av CDU/CSU (svart), FDP (gul) och Grüne (grön) – Jamaicas färger. Om regeringen och socialdemokraterna fortsätter att låtsas att problemen i Tyskland inte existerar kommer fler sannolikt att söka sig till AfD.
Emmanuel Macron och Angela Merkel har lyckats hantera Eurostat bland annat genom att skapa en gemensam EU-budget och en euro-armé. Men AfD står emot dessa planer och vill ha mindre EU och en ”europeisk federation av stater”.
Det finns ganska starka motsättningar till detta även inom CDU och CSU. Och 2016 motsatte sig 62% av tyskarna enligt en undersökning av Pew Research att de skulle ge mer makt till EU bland de som hade ansett frågan.

Socialdemokrater minskar kraftigt, liksom i andra länder.
De socialdemokratiska partierna i Europa förlorar starkt sedan de övergivit sin tidigare politik, och gått högerut för att bli social-liberala globalistiska högerpartier. Främsta exemplen på det är PS i Frankrike och PASOK i Grekland, men utvecklingen har varit likartad i Nederländerna. Även i Norge går S tillbaka och i Sverige når inte SAP i rådande högkonjunktur upp till de siffror som fanns under Sahlins och Juholts tid, och som ansågs vara katastrofal. En återgång till något som liknar den tidigare reformpolitiken skulle sannolikt vara framgångsrik med tanke på ökningen av antalet fattiga och den höga arbetslösheten.

En fördel med ett självständigt SPD kan bli att kritiken mot Merkels russofoba och Washingtonanpassade utrikespolitik får ökad kraft från dem, och kanske kan samarbete etableras med die Linke. Möjligen kan läget öppna upp för en diskussion om sambandet mellan den av Merkel stödda amerikanska krigspolitiken i Mellanöstern och flyktingströmmarna. Ja, kanske rentav man kommer att uppmärksamma transporten av vapen från den stora Nato-basen i tyska Ramstein till Syrien! Vapen för 4 miljarder sänds av USA från Tyskland till rebeller och ökat krig i Syrien!
Den som lever får se.

i Andra om: , , socialdemokraterna , , ,
imperialism Ryssland

  8 comments for “Merkels seger ett stor nederlag, medan vinnarpartiets partiledare avgår.

  1. arbetarklass
    25 september, 2017 at 16:35

    Intressant. Jag läste nånstans man i Tyskland myntat ordet ”etablissemangsparti” och jag tycker faktiskt det ligger något i det. Politiska partier för samhällets etablerade i kultur- och näringsliv kanske inte alltid tilltalar arbetarklassen om man nu definierar den som mer eller mindre lågutbildade människor i samhällets nedre klasser och som samtidigt har rötter främst i den egna, men även i någon av Europas andra nationer.

    Jag har hittat lösningen nu. För näringsliv och borgerlighet handlar saken om att främja den globalistiska frihandeln och för kommunister och vänster handlar saken om att främja den internationella solidariteten. Båda har då en gemensam väg till två helt olika mål varav det senare ogillas av den nya alt-högern som har mer nationella strävanden.

  2. Roger Edberg
    25 september, 2017 at 17:10

    SPD är inte längre Berlins största parti. CDU fick 22 % Linke 18,8 och SPD 17,9. Gröna 12,2 och AfD 12 Att Linke är större än SPD i Berlin, måste vara extra salt i såren

  3. Frank
    25 september, 2017 at 18:20

    Bra sammanfattning av läget efter valet. Men siffrorna i din bild stämmer inte överens med valresultatet. Och Frauke Petry har inte sagt att hon ska lämna sin parlamentsplats utan hon vill bara inte vara en del av AfD:s parlamentsgrupp.

    • 26 september, 2017 at 09:23

      Du har rätt. DI skrev ”Frauke Petry, en av det högerpopulistiska AfD:s partiledare, kommer inte att ta sin plats i partiets grupp i förbundsdagen. Istället blir hon politisk vilde i parlamentet.”. Beklagar misstaget.

      Bilden har nog ställts samman innan de slutliga siffrorna fanns till hands.

  4. Jan Hagberg
    25 september, 2017 at 20:37

    Utgången av förbundsdagsvalet i Tyskland kommenterades i både SVT och SR av Sveriges handelsmininister Ann Linde (s). Hon uttryckte en önskan om att den tyska politiken skulle ändras så lite som möjligt, att förbundskansler Angela fortsatt skulle hålla hårt i politiken – för att fortsätta på den utstakade vägen. Det i ett läge där de båda regeringspartierna CDU/CSU och SPD sammanlagt förlorat nära 15 procentenheter av sitt röstunderlag. Linde må vara yrkesmässigt kunnig men politiskt framstår hon inte bara som lomhörd; hon måste vara totalt stendöv. Hon tillhör den fartblinda nomenklatura, det ledarskikt som liksom i Europa i övrigt utgör det socialdemokratiska partiets dödgrävare – möjligtvis Storbritannien undantaget. Partiet har blivit deras egen privata, lilla firma.

    Lindes eget signum är att hon arbetat hårt för ett frihandelsavtal, som i praktiken skulle riva grunden för de svenska kollektivavtalen. Förvånande är att den svenska fackföreningsrörelsen inte tagit itu med detta, utan bara låtit eländet rulla på. När 1917 års socialdemokratiska politiker hade svävat ut i revolutionära drömmar, tog LO resolut tag i problemet och skapade det jordnära socialdemokratiska parti Sverige levt med fram till 1980-talets mitt. Det är alldeles obegripligt att LO i en senare tid låtit en annan sorts, liberala drömmare ta över den svenska socialdemokratin – för att släpa den fram mot stupstocken.

    Det finns inom socialdemokratin ingen som helst diskussion eller en enda tanke om hur de verklighetsnära problem landet står inför ska lösas upp. Inte ett enda tecken på att socialdemokratin skulle låta sig räddas.

  5. Andersson
    25 september, 2017 at 22:46

    Liberalism är en otäck ideologi. Det låter vackert att vara för frihet, men i praktiken är det att införa djungelns lag, den starkes frihet att ge sig på den svage. Socialdemokrati var de många svagas möjlighet att tillsammans kunna stå upp mot de starka och förhandla till sig en rimlig del av produktionsresultatet vilket fick klyftorna att minska i samhället. När levnadsvillkoren blev bra tappade man intresset för politiken vilket resulterade i det ledarskap som idag tagit över Socialdemokratin i hela Europa. Korrupta liberaler som springer kapitalets ärenden har tagit över Socialdemokratin i hela Europa. Det politiska etablissemanget är oroade och skriker sig hesa över att Nordiska motståndsrörelsen och dessa nazister är ett hot mot demokratin. Det är inte sant, de är ett symtom. Hotet och sjukdomen demokratin drabbats av är den liberala ideologi som drabbat alla etablerade partier t.o.m. vänsterpartier vilket avskaffat hela meningen med demokrati. När en S regering ens kan tänka tanken att samarbeta med en person som Annie Lööf som vill avskaffa all anställningstrygghet finns det ingen mening med att gå och rösta, i alla fall på det etablerade partierna. När man förlorat hoppet på etablissemanget återstår bara radikala alternativ. När en sosse lurat av svenska folket dess pensionspengar blir han landshövding, är det då underligt att vissa av dessa grundlurade blir nazister? När Löfven och Lööf avskaffat först in sist ut och Lasse 55 får sparken för att Muhammed skall anställas med 70% av minimilön och utan arbetsgivaravgifter är Lasse egoistisk eller rasistisk när han tycker illa om detta?

  6. Jan Nybondas
    26 september, 2017 at 10:37

    Jag vet inte om Tariq Ali lånat uttrycket eller myntat det, men han talar om den extrema mitten. Det finns säkert skumma figurer på högerkanten men ännu skummare är denna ständiga jargong om de nya högerpartiernas extremism. Vem är mer extrem än Angela Merkel i europeisk politik ? Hon är extrem i alla avseenden och detta får passera bara för att den tyska ekonomin fortsatt att dunka på.

    Angela Merkel står utrikespolitiskt för interventionistisk krigspolitk. Hon stödde redan Irakkriget innan hon blev kansler och har därefter backat upp alla krigsäventyr i Mellanöstern. Hon kunde som enda europé ha satt stopp för Ukrainakrisen men hon valde att eskalera konflikten till krig. Inrikespolitiskt har hon utsatt den egna befolkningen för fara genom att öppna slussarna för okontrollerad invandring. I Europa stavas Greklands kollaps med hennes namn. Utan Tysklands destruktiva roll hade Grekland kunnat räddas men av tyska inrikespolitiska skäl passade det inte fru Merkel. Viktigare var att bevara hennes eget anseende och karriär även om priset blev ett helts folks ekonomiska framtid. Denna extremism överträffar med hästlängder allt som AfD kan prestera och den sistnämnda fungerar endast som lämplig dimridå för att avleda uppmärksamheten.

  7. 26 september, 2017 at 17:01

    Enligt SVT:s Nyheter kl 16.58 lämnar AfD:s ordförande parti, men oklart när. (Presskonferens i Dresden).

Comments are closed.