Måste Putin välja mellan Väst och Kina?

Hur blir USA:s utrikespolitik? Och Ryssland? Blir det ökat samarbete? Kommer USA och Väst rentav att försöka pressa Ryssland att fjärma sig från Kina och närma sig Väst om sanktionerna lyfts? ”Måste Putin välja mellan Väst och Kina? Och vilken betydelse har oljan egentligen?

Det pågår verkligen en diskussion om president Trumps möjliga, sannolika och ”verkliga” utrikespolitik. I tidigt skede bedömde flera att en omläggning av utrikespolitiken var på gång, med närmande till Ryssland och samarbete i kampen mot ISIS, och i övrigt minstat intresse för samarbete med EU och minskat intresse för NATO som viktiga komponenter.

Jag fann en artikel i Russia Insider med intressanta reflexioner om detta, om relationen mellan Ryssland och EU och om möjligern stora ändringa i oljeindustrin. Har översatt den och något förkortat. Den har först publicerats i OilPrice.com. OilPrice
Artikeln är skriven av Robert Berke som är finansanalytiker inom området energi och rådgivare till delstaten Alaska i sådana frågor. Artikeln inleds ”With Tillerson’s confirmation, Exxon just annexed the United States,” –anonymous blogger.

Russia Insider
trump och Xi
För många observatörer är utnämning av Tillerson till utrikesminister en signal att Trump vill stödja oljeindustrin, som under senare år har varit under hård press från OPEC:s överproduktion som pressat priserna .
Som tidigare VD för Exxon har Tillerson direktkontakt med familjen Rockefeller, som har medlemmar i Exxons styrelse.
Förra utrikesministern Condaleeza Rice och förre CIA-chefen och försvarsministern Robert Gates som har koppling till Exxon var också starka uppbackare av Tillerson som utrikesminister.
Det är knappast en tillfällighet att Henry Kissinger, i årtionden familjen Rockefellers främsta utrikespolitiska rådgivare med starka personliga kontakter till Rysslands president Putin, har dykt upp som en mycket viktig utrikespolitisk rådgivare till Trumps administration.
Henry Kissinger II
Kissingers råd till Trump är att försöka normalisera relationerna mellan USA och Ryssland i motsats till Obamas och Clintons politiska konfrontation med Ryssland.

Det är också en del av en bredare strategi för att locka Ryssland till närmare förbindelser med USA/EU och samtidigt offra sina allt närmare förbindelser med Kina, som Trump, liksom Obama och Clinton, ser som det främsta hindret för USA:s dominerande globala ledarskap. Som en viktig del av affären förväntas Ryssland offra sin spirande alliansen med Iran.
Västvärlden har några starka kort i handen som ökad rysk tillgång till den enorma europeiska energimarknaden, restaurerad finansiell kredit i Väst, tillgång till västerländsk teknologi och en plats i det globala beslutsfattandet. Projektet med de tre ryska naturgasledningarna till Europa har avstannat sedan sanktionerna infördes pga. Ukraina.
Enligt en nyhetsläcka i slutet av förra året i tyska Bild Zeitung har Kissinger utarbetat en plan för att officiellt erkänna Krim som en del av Ryssland och lyfta Obama-administrationens ekonomiska sanktioner.
Detta skulle vara ett stort framsteg för Ryssland politiskt och ekonomiskt.
Men en del av Putins anhängare vägrar att tro att han ska försvaga banden till särskilt Kina med tanke på det stora energiavtal mellan länderna, liksom Rysslands centrala position i utbyggnaden av Kinas enorma Silkesvägsvägprojekt.
Ett problem för Ryssland är att deltagande i detta projekt kräver stora satsningar i början medan vinsterna kommer längre fram, kanske efter många år.
Den ryska statsbudgeten behöver pengar nu. Gasledningar med Väst kan byggas på ett år och bygga på redan befintliga och pågående projekt med EU, med garanterad finansiering och utdelning.
Rysslands vet att Iran också är den enskilt starkaste konkurrenten till Ryssland på de europeiska och asiatiska energimarknaderna, trots ländernas vänskap.

Vilka är de tecknen på att Putin kan ändra sin politik i denna riktning? Utan tvekan tecknen kommer det att först bli tydliga i Syrien, där Trump har meddelat sin avsikt att söka närmare samarbete med ryska militära styrkor, enligt bl.a. telefonsamtalet mellan Trump och Putin. Enligt depka.com, ofta kallad den israeliska underrättelsetjänstens röst har Putin redan nått en överenskommelse med USA, Ryssland och Turkiet att utveckla separata ”säkra zoner” i Syrien som tydligt utesluter Iran och Hizbollah. Om detta stämmer vet vi inte.
Väst vill ha en ny affär som öppnar upp Eurasiens olja för investeringar av USA:s bolag.
brics-2016-161025
En förbättring har skett på energimarknaden till stor del pga samarbete mellan Saudiarabien och Ryssland, som ska sälja 20 % av statligt ägda Rosneft lager till ett partnerskap mellan Glencore och en fond i Qatar.
Affären visar att Ryssland kanske är på väg till ökad kontakt med Mellanösterns oljeekonomier, och kanske privatiserar eller öppnar upp för världens stora oljebolag nu när Saudiarabien privatiserar en del av sina stora tillgångar i det regeringskontrollerade oljebolaget Aramco, världens största oljebolag.

Länder som Kuwait har skäl för att öppna sina energitillgångar för utländska investeringar. Det mest uppenbara skälet är att ISIS finns i närheten och de behöver skydd. Detta sker nu när Trump nyligen har meddelat Nato-allierade att priset för skydd från USA har ökat och kan betalas via ökat inflytande av Väst då det gäller energitillgångarna i Mellanöstern. BBC rapporterar också att Saudi vill satsa mer finansiellt i den amerikanska energibranschen, där man redan har investerat många miljarder.
Det är också viktigt att notera att varken Obama eller Trump har varit eller verkat bli angelägna om att beskydda regeringar i av Mellanöstern. Västallierade har klagat bittert över Obamas ovilja att göra mer. Trump verkar ha begränsat intresse att öka de amerikanska insatserna i regionen.

Istället har krigen i Mellanöstern lagts ut på de europeiska medlemmarna i Nato, där USA:s frånvaro lämnar en stor strategisk lucka vissa Natomedlemmar hoppas kunna ersättas av en allians med Ryssland. För länder i Europa innebär ett samarbete mellan Nato och Ryssland mot ISIS, och radikal islamism, med stöd av USA automatiskt att ryska sanktioner måste lättas, och att EU lägger Krimfrågan på sparlåga.

Det finns också fasta ekonomiska skäl för Eurasiens oljeproducerande länder att öppna sina energimarknader för världen. Under de senaste två och ett halvt åren har oljemarknaderna lidit av det saudiska överflödet. Oljebranschen hotas också på lång sikt av klimatförändringarna och den ökade konkurrensen från alternativa energikällor. För många av Mellanösterns oljeproducenter kan det vara ett bra tillfälle att ta hem lite vinst och dela några av riskerna.

Det betyder är att startskottet har gått. Oljemarknaden är återigen öppen för utländska företag, och Exxon kommer sannolikt att ta ledningen. Den stora skillnaden är dock att för första gången på många år öppnas områden, i synnerhet i Mellanöstern, som i årtionden varit avstängda för större delen av världen åter öppnas för företag, en ändring av historisk mått.
Hur långt de är villiga öppna upp sina tillgångar är okänt, men även Irak och Iran, som varit benhårda i förhandlingarna med den utländska oljeindustrin, är plötsligt långt mer flexibla i att erbjuda mycket mer gynnsamma kontrakt för oljebolagen. Dessa nya avtal innehåller villkor som oljeproducenterna länge har lobbat för och gör det möjligt för producenterna att boka olja som en del av sina reserver, en avgörande faktor för att fastställa sin andel av marknaden och för att kunna påverka marknadspriset.

Så länge hotet från jihadister kvarstår kommer rörelsen att ta hem cash eller åtminstone dela risken troligen att fortsätta. Med andra ord, det finns inget val. Det gäller pengarna eller livet – ett drama av bibliska proportioner.

Mycket kort kommentar:
Då författaren är oljeanalytiker är det kanske inte så konstigt att denna – viktiga – aspekt får en framträdande plats. En kamp om olja och andra naturresurser pågår. Vidare, Ryssland kommer säkert att försöka välja både-och, i bästa möjliga kombination och undvika att måla in sig i ett hörn.

i Andra om: , , , , , , , , , , , ,, , ,

  17 comments for “Måste Putin välja mellan Väst och Kina?

  1. Nej, men ...
    10 februari, 2017 at 07:17

    Det måsta han inte egentligen. Men ägarna av Lügenpresse (som också äger mycket annat) säger att han måste. Precis som de vill att han inte skall normalisera relationerna med Ryssland. Vi är tillbaka i 1914 eller 1933 verkar det som. Sedan är det bara att invänta tiden då ägarna av Lügenpresse (som också äger mycket annat) ger klartecken för krig. Och vad händer då om Trump inte lider? Ju, han avlägsnas levande eller död.

    • Martin Kullberg
      10 februari, 2017 at 09:39

      Vad kallar man en marknadsliberal antikommunist som passerat medelåldern utan att marknaden gjort dem till vinnare?

      Nasse

      • 10 februari, 2017 at 09:42

        Nej, här instämmer jag inte. Men jag tror att du är ironisk – eller hur?

        • Martin Kullberg
          10 februari, 2017 at 09:57

          ”Lügenpresse” är en term som följer en tradition som detta troll återger gång på gång i sina kommentarer.

          Men jag har sett det många gånger, alla antisemiter och nyfrälsta nazister som jag har stött på har alla varit marknadsliberala antikommunister under 80 och 90-talet. De växte upp i hem som varnade för socialismen, som skyllde alla sina problem på sossarna. Men sedan har det gått över 20 år av ohejdad marknadsliberalism, men de är fortfarande inte vinnare. Då desillusioneras marknadsliberalen och kan bara gå i två riktningar, men antikommunismen som kom med bröstmjölken är så stark att det i praktiken bara blir en riktning de kan gå.

          (Jag talar alltså inte om trasproletärerna som drivs av fylla och amfetamin, som ägnar sin tid åt att bråka på stan. Jag talar om småborgarna.)

          • 10 februari, 2017 at 12:41

            En grundläggande fråga är vad som menas med nazism. SD är inte nazistiskt eller fascistiskt

            • Martin Kullberg
              11 februari, 2017 at 19:46

              Av och för nazister, bättre så?

      • Psst
        10 februari, 2017 at 18:47

        Det låter som en visa från någon som känner sig träffad men som inga argument har …

  2. stig-olof bragmo
    10 februari, 2017 at 08:15

    trevlig läsning där världsfreden känns bestå ett tag til.

    • 10 februari, 2017 at 09:04

      Men vi vet inte alls hur det blir ännu. Och är det trevligt om Kina blir mer isolerat?

  3. Martin Kullberg
    10 februari, 2017 at 09:36

    Räntans princip medger bara en bank, Världsbanken/IMF. Söker man skapa två banker, då måste man skapa en fysisk barriär i världen, en järnridå. Detta betyder på inget sätt att de två banksfärerna isoleras från varandra, det handlades friskt med Sovjet förr, jag fick höra av en chef i ett större svenskt byggföretag om problemen att handla med Sovjet under 80-talet. Så mycket för den järnridån, mer som ett järnsåll. Man kan inte låta de båda sfärerna driva räntans princip emot varandra, man måste ha ordnade förbindelser över järnridån, med ren byteshandel. Man skapar transitzoner för detta, exempelvis Vitryssland. När du går i mejeridisken i Moskva idag, så kan du köpa mycket finfina Valio-produkter, som sedan sanktionerna numera är nödtorftigt ommärkta med Vitryssland som ursprungsland.

    Men skapandet av järnridån ger upphov till en del problem i gränszonerna. Bankerna kan inte komma överens om vad som skall vara på vilken sida nya järnridån, då får man problem som i Ukraina, Libyen, Syrien, Jemen och så vidare.

    • Peter Grafström
      10 februari, 2017 at 12:18

      Stalin mördades med stor sannolikhet för att han i motsats till Chrustiev verkligen höll på att hota dollarhegemonin. Det var för att Sovjet under den senare accepterade dollarhegemonin som Usa inte hade ngt att oroa sig för. Dessutom mutade Usa Sovjet till att hålla mun beträffande Apollo-projektet genom omfattande export både av spannmål och teknologi. Brezhnev var mycket entusiastisk över avtalet 1973 genom USTEC organiserat av Armand Hammer.

    • Sant är att
      10 februari, 2017 at 19:28

      Räntan bestäms av Libor, varken IMF eller Världsbanken har med den saken att göra. Libor är en sammanslutning av privata banker. I klartext är det bankirvampyrerna som avgöra räntan. Vilka det är som äger de banker som ingår i Libor är i sig en intressant läsning. Men den finner man inte i böcker om nationalekonomi, ty nationalekonomer vet inte ens hur pengar skapas och av vilka, tro det eller ej!

  4. Jan Nybondas
    10 februari, 2017 at 12:09

    Ryssland såväl som Kina vill se en multipolär världsordning. Dessutom lär de ha lärt sig av sin historia att de två är starkare tillsammans. Det verkar således inte bli Putin som väljer utan västvärlden. Det som oroar mig mest är USA:s bundenhet till sin exceptionalism. Är de förmögna till samarbete på lika villkor, utan att gripa till våld för att vända utvecklingen. Enligt konsultföretaget PriceWaterhouseCoopers kommer USA att passeras inte bara av Kina utan även av Indien som ekonomisk makt, medan därtill övriga Asien stiger på rankingen och Ryssland passerar Tyskland. USA har varit oerhört ideologiskt styrt ända sedan Andra världskriget, inte ens Stalin var lika ideologiskt låst, utan hade varit öppen för samarbete. Det fanns faktiskt stor sympati för Ryssland i USA under kriget men dessa grupper utmanövrerades fullständigt av USA:s ekonomiska elit med hjälp av Hollywood, CIA och andra maktapparater.
    En svagare dollar borde underlätta för amerikansk export men frågan är om fallet blir ett ras med åtföljande komplikationer och huruvida USA ens på medelfristig sikt kan ta upp konkurrensen med Asien. Europa står för närvarande kluvet i sitt förhållande till Ryssland. Starkast sympatier har landet i Frankrike och Italien, Tyskland endast delvis. Norden verkar ha funnit sina vänner bland de gläfsande byrackorna.

    • 10 februari, 2017 at 17:31

      Byrackorna gläfser på order av husse. Husse ger belöningar och bestraffningar genom pengar på hemliga konton och via sin fulmedia.

    • Peter Grafström
      11 februari, 2017 at 00:34

      Ja Stalin hade ett ambitiöst samarbetsprojekt med invitation av flera kapitalistländer utan ideologiska pekpinnar när han dog. ”Problemet” ur Usas och Englands synvinkel var att det handelssamarbetet backades upp av guldrubeln.

  5. Peter Grafström
    10 februari, 2017 at 12:35

    Vanligtvis brukar följande observatörer ha någorlunda likartade bedömningar men inte nu. Meyssan ger en mkt mer positiv analys av vad Trumps regim har för avsikter.

    Thierry Meyssan (som verkar i Damaskus)
    2017-01-31: Donald Trump winds up “the” organization of US imperialism
    http://www.voltairenet.org/article195148.html

    2017-02-07: Anti-Donald Trump: war propaganda
    http://www.voltairenet.org/article195196.html

    William Engdahl
    2017-01-09:
    http://journal-neo.org/2017/01/09/is-trump-the-back-door-man-for-henry-a-kissinger-co/

    2017-01-29:
    http://journal-neo.org/2017/01/29/rex-tillerson-and-the-myths-lies-and-oil-wars-to-come/

    2017-02-09:
    http://journal-neo.org/2017/02/09/will-trump-destroy-the-euro/

  6. Olja
    11 februari, 2017 at 12:40

    Robert Berke tror jag har blandat ihop det hela.

    Kina blåste ryssarna en del angående avtalet med att ryssarna skulle bygga ledningar till Kina, men senare har Kina velat backa. Möjligen finns det ekonomiska orsaker till det, de satsar stort på sol och priset på el framställd av sol går stadigt neråt.

    Sannolikheten att ryssar samarbetar med saudi tror jag inte är stor. De är starka fiender och saudi kämpar för sin överlevnad. Ryssar har en lång historia med krig mot dem och de är nog medvetna vad man varit ute efter.
    Det är också många som hatar familjen som styr Saudiarabien (”house of saud”) med tanke på hur de kunnat dominera på grund av oljerikedomarna. Den eventuella vinst ryssar och saudier skulle kunna få genom att samarbeta och försöka få upp priset något på olja blir mycket kortvarig. De vet väl om att drar man upp priset på olja för mycket så ökar man bara hastigheten på konverteringen till el från sol och vind. El-bilar kommer slå igenom stort 2019 vilket också kommer innebära mycket stark ökning av småskalig el-framställning.

    Sanktionerna mot ryssarna tror inte jag de ser som ett problem, deras börs har gått mycket starkt och tvärtom har detta tvingat dem att marknadsanpassa deras interna marknader. Flera andra länder vill gå samma väg helt frivilligt för att få igång egna marknader som slagits sönder av globaliseringen.

    Teknikutveckling mm har gått så långt att länder inte längre behöver välja. Man kan snart klara sig utmärkt med att producera själv. Enda haken som finns kvar är energi men det är är på väg att lösas med.

Comments are closed.