Hörde just att Martin Schibbye och Johan Persson benådats. Detta är förstås oerhört glädjande, inte bara för dem och deras familjer, utan för alla radikala, undersökande journalister, ja för alla oss vänner av yttrandefrihet och reell demokrati. De två svenska journalisterna är inte ensamma om att råka illa ut då de bedriver för makthavre känslig undersökande journalistik.
DN skriver i sin huvudledare 11/9 ”Organisationen Reportrar utan gränser, som engagerat sig kraftfullt för Johan Persson och Martin Schibbye, presenterar också statistik över pressfriheten världen över. På hemsidan finns ”Pressfrihetsbarometern”, som hittills för 2012 rapporterar 38 dödade journalister och 152 fängslade. 28 nätaktivister och medborgarjournalister har dödats, 128 fängslats.”
De greps ju då de var ute på ett journalistuppdrag i Ogadenprovinsen för att undersöka förhållanden gällande oljebolaget Africa Oil, ägt av Lundgruppen, där som bekant en viss utrikesminister tidigare varit engagerad.
Martin Schibbye är känd som en seriös, radikal journalist. Han var 2007-2009 redaktör på Folket i Bild-Kulturfront, som har de tre parollerna:
* försvar för yttrande- och tryckfriheten
* för en folkets kultur
* antiimperialism
Johan Persson medverkade som fotograf i artikeln ”Botswana Metal Generation” i FIB-Kulturfront nr 11 2011.
(Jag har då och då artiklar i denna eminenta tidning som jag rekommenderar alla att prenumerera på.)
Men frågan återstår om vad som sker i Ogadenprovinsen? Är Lundin åter inbegripet i verksamhet som går ut över en befolkning?
Det talas/gissas om en framgång för tyst diplomati. Möjligen, svårt att bedöma tycker jag. Etiopien har sedan decennier fått omfattande bistånd från Sverige och har alla skäl att vara tillmötesgående, oberoende av allt annat.
Martin och Johan är föredömen för oss alla. Det finns knappst något viktigare än att ägna tid åt att studera, dokumentera, informera och bidra till opinion mot orättvisor i världen, under den begränsade tid man har till förfogande, åtminstone i detta liv.
intressant.se, Etiopien, politik, Martin Schibbye och Johan Persson, Ogaden, olja, terrorism, Lundin, Carl Bildt, yttrandefrihet, demokrati, journalister,
DN ledaren 15/9, Folket i Bild-Kulturfront,
DN 14/9,
SvD 14/9,
Aftonbladet 14/9,
Expressen 14/9,
SvT 14/9,
Sveriges Radio 14/9,
Expressen 11/9, Aftonbladet 11/9,SvT 11/9, Dagens Nyheters huvudledare 11/9, Svenska Dagbladet 11/9, DN,SvD, Expressen, Aftonbladet, SvT, Sverige Radio, Folket i Bild-Kulturfront II
9 svar till “Martin Schibbye och Johan Persson fria – två föredömen för oss alla”
Hur ska nu den tyste diplomaten Bildt,
förhålla sig till vad som kan komma att skrivas i Folket i Bild?
Han uppträder och agerar knappast som oljad blixt,
måhända mer i lönndom.
Ingen förvåning om febril aktivitet tillkännages.
Låt då så vara.
Ingen kan förneka, att Martin och Johan
blev avbrutna i jobbet.
Vad spännande kan vi vänta
när de slickat sina sår?
Välkomna hem så klart!
Detta var oerhört glädjande nyheter!
Huruvida det är en framgång för den tysta diplomatin eller har andra orsaker vet vi ju inget om då den tysta diplomatin är tyst och eventuellt övriga orsaker inte är kända. Men visst är det en glädjenyhet, inte minst för deras familjer som nu kan återförenas.
Lite smolk i glädjebägaren är det dock att Dawit Isaak fortfarande efter nära elva år i fängelse inte har fått återförenas med sin familj. Det ska vi inte glömma i glädjeyran över Martin och Johan. Därför kan man kanske ställa sig lite frågande till den tysta diplomatin och dess verkan. För det kan väl inte finnas någon grund i den gnagande känslan av att de fängslades ursprung kan ha haft någon in- eller påverkan på engagemanget i och för processerna?
Den norske professorn Torvoll (?) som intervvjuats i kvällens nyhetsprogram menade att det var diplomatiska reaktioner från flera håll, där etiopiska diplomater rörde sig hade betydelse tillsammans. Det är omöjligt att värdera just den svenska diplomatiska insatsen utan att ha betydligt mer information. Man får anta att samma diplomati tillmämpats visavi Eritrea och D Isaak, utan effekt.
Den tysta diplomatin och Dawit Isaak´s öde talar väl sitt tydliga språk? Tystnaden är ju dessutom hemlig så vitt känt.
Sanningen är ju att ingen kan veta om det är ”den tysta diplomatin” eller något annat som ledde till frisläppandet.
Det finns oerhört starka skäl att kritisera Carl Bildt. Men jag för min del har inga problem med att ge honom en eloge i just detta ärende OM det skulle vara hans tysta diplomati som medförde det goda resultatet. Men som sagt, vi vet inte.
Det är nog också så att tyst diplomati kan fungera i vissa länder och inte fungerar alls i andra.
Kravet har ju rests på herrar Bildt och Reinfeldt: Öppen redovisning av regeringens och UD:s hemliga, tysta diplomati.
Kan inte hålla med om att”ingen kan veta”. Minimum dessa två herrar vet.
Kan någon förklara vad tyst diplomati egentligen är? De gånger den satts i fråga, har svaret blivit:Ingen kommentar. I efterskott vid lyckligt slut, kan vederbörande naturligtvis salutera hemliga insatser. Man tar sig för pannan och undrar vidare: Vilka var de hemliga, tysta insatserna?
Håller med dig. Det kan mycket väl vara så att ungefär samma diplomati tillämpades för D Isaak som för Schibbye och Persson. Det är möjligt att den hade mycket liten, medelstor (men knappast avgörande) betydelse för de två journalisterna. Det är möjligt att diplomatiska påpekande runtom i EU i frågan också hade betydelse. Vissa journalister har släppts snabbar i Etiopien.
Detta med benådningsinstitutet förefaller vara en ganska arbiträr, godtycklig företeelse, och ger inte intryck av större rättssäkerhet.
Kan det ur Herr Bildt`s synfält vara så enkelt, att UD fått vetskap om det årliga frisläppandet vid nyåret? Jag vet inte, men det var just innan det sista som då jag hört talas ”benådningsinstitutet”. Och då menar jag i så stor omfattning som det nu var: Cirka 1900.