Detta inlägg diskuterar förslag till lösning av problemet med den annalkande klimatkatastrofen. Enligt IPCC:s septemberrapport sker en för mänskligheten förödande temperaturökning på uppskattningsvis 4,8 grader om de som bestämmer fortsätter att inte göra mer än nu, dvs. alldeles för litet. Bra att veta att fossila bränslen svarar för drygt 85 % av jordens energiförbrukning: Olja 33 %, Kol 30 % och naturgas 24 %. USA:s krigsmakt är den största oljeförbrukaren i världen.
Den inflytelserika Stern-rapporten 2006 hävdar att det finns stor risk för en temperaturhöjning med 5 grader C inom några decennier, vilket får ökat stöd av senare raporter. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.
Vid en temperaturökning på 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner. Risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet.
Enligt utkastet till nästa delrapport från IPCC kan vi vänta oss följande:
Matbrist: Skördarna i världen kommer att minska med 2 procent varje decennium pga varmare klimat och ändrad nederbörd., medan efterfrågan på mat ökar med 14 procent per decennium fram till 2050. Hungersnöd och ökad fattigdom väntar alltså.
* Värre översvämningskatastrofer med större skador och fler dödsoffer, när havsnivåerna stiger.
* Ökad fattigdom: Jordbruk kommer inte längre att bära sig när det blir brist på vatten.
* Utslagen infrastruktur: Extremväder kan slå ut livsnödvändiga samhällsfunktioner.
* Värre värmeböljor: Uppvärmningen leder till farligare och dödligare värmeböljor.
* Utslagna ekosystem: Hela ekosystem i havet och på land kan kollapsa, med ännu mer matbrist som följd.
* Ökning av våld och krig: Klimatförändringarna leder till fattigdom och resursbrist som ökar sannolikheten för krig, politiskt våld och våldsamma upplopp.
IPCC menar ändå att utvecklingen går att hejda om vi skyndar oss.
En knäckfråga – kan ny teknik hjälpa oss? Det finns hos vissa en stark tro på att teknisk utveckling och alternativa energikällor ska kunna lösa problemen. Det handlar om sol- och vindenergi, energisnålare bilar och andra kommunikationsmedel. I denna liksom i andra artiklar påvisas att detta är synnerligen osannolikt. Men att övergå till andra energikällor är mycket resurskrävande.
I centrum för diskussionerna står utvinng av oljesand och oljeskiffer med fracking-metoden. Är oljesand räddningen?
Michael Winiarski skrev 6/12 2012 i DN under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossibla bränslen.” ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”. En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. En annan enerikälla är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust. Detta medför stor miljöpåverkan.
Enligt Dagens Industri 23/5 menar den tongivande IMF-ekonomen Michael Kumhof att den mängd skifferolja som man tror sig ha upptäckt i USA, är ungefär 30 miljarder fat olja. Det är ungefär vad som konsumeras i hela världen på ett år. Det är allt.
Kumhof nämner att oljeproduktionen minskar med 4,5 procent per år. Det innebär att var tredje år försvinner hela Saudiarabiens oljeproduktion. Samtidigt är det fler länder som vill ta del av oljetillgångarna.
”För att ens kunna uppnå en positiv tillväxt under nästa årtionde skulle det vara nödvändigt med en prisökning på 80 procent”.
”Om vi har väldigt höga oljepriser, hur kommer världen att fungera då?”. Ett av scenarierna hos IMF går ut på att tillgången på olja skulle minska med 2 procent varje år från och med nu. ”Då skulle oljepriserna öka med 400 procent under nästa decennium. Helt galna siffror.”
Vem tror inte att detta kommer att öka den militära kampen om kontrollen över oljan och jordens resurser, med nuvarande odemokratiska och orättvisa ekonomiska system? Varför har USA börjat och stött krig och splittring i Mellanöstern med ökad kraft?
Pål Steigan, som skrivit den utmärkta boken ”En gång skall jorden bliva vår”, riktar hård och avslöjande kritik mot bl.a. oljesandsbluffen i ett nytt blogginlägg och påtalar bland annat att:
* Marginalkostnaden för utvinning av olja som inte kommer från OPEC har ökat från 30 dollar 2003, 92 dollar 2012 och 105 dollar i år, dvs. en ökning mede 250 % på 10 år.
* Produktion av 2,5 miljoner fat olja kräver 1,2 miljoner kubikmeter vatten.
Kärnkraft? Svarar för mindre än 5 % av energiproduktionen i världen. Förutom att den är osäker och potentiellt mycket farlig (Fukushima, Tjernobyl etc) används väldigt mängder fossila bränslen i alla delar av produktionsprocessen. Kärnkraften är dyr och med dagens utvninningstakt är uranet slut om 70 år. Thoriumkraftverk har liknande problem.
Vattenkraft? Bra, svarar för drygt 5 % av jordens energikonsumtion. Till största delen utbyggda.
Solceller? Lockande. Kräver mycket energi att framställa, inte minst för de mest effektiva som bygger på kisel. Enkla bra lokala lösningar finns.
Vind och vågkraft? Tilltalande. Mycket olja krävs för att producera turbiner. När man bäst behöver vindkraft, då det är kallt, så blåser det minst.
Biomassa? Kräver nästan lika mycket energi som man får ut i form av etanol från biomassan.
Den teoretiskt mest tilltalande lösningen är fusionsenergi, dvs. att kunna initiera, vidmakthålla och med tillfredsställande säkerhet kunna efterapa den process som vidmakthåller energi i stjärnor och sol, och indirekt värme och liv på jorden. Men man har inte kommit nära lösning med detta trots flera decennier av forskning. (Jag hörde först talas om det vid en kemilektion år 1958). Den erforderliga temperaturen lär vara 100 000 000 grader Celsius. Hur hanterar man detta? Man har inte lyckats komma särskilt långt efter mer än 50 års forskning. Man kan inte utesluta att olje- och andra energibolag motverkat sådan forskning. Vilka vill satsa på kontrollerad solenergi på jorden?
Sammanfattningsvis: Med utgångspunkt från officiella uppgifter, IPCC, IAEA och citerade källor, och bedömningar av mer insatta personer som Pål Steigan och skribenter i Monthly Review, som Fred Magdoff och JB Foster, dristar jag mig att påstå dels att tiden är knapp och dels att mänskligheten inte kommer att lyckas att komma tillrätta med klimatfrågan och olika miljöproblem inom ramen för dagens ekonomiska system.
Vad bör göras? Ett förslag som gör det möjligt att hantera detta och den annalkande katastrofen finns i kommande blogginlägg.
i Andra om: värme, klimat,miljö, mat, svält, Krig, kapitalism, Politik, bensin, svält, massdöd, massmediaVänsterpartiet socialism energi
Miljöpartiet, socialism, kapitalism, bloggar, samarbete
DN 21/11 Pål Steigans blogg 21/11 DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 DN 8/10 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se
DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront
16 svar till “Lösningar på klimatproblem? Del 1.”
Angående vindkraft: Påståendet ”Mycket olja krävs för att producera turbiner” är inte sant i samma mening som det kan vara sant att en viss typ av solcell kräver ett visst mineral (kisel, gallium osv.) för att tillverkas.
I det förra fallet krävs energi i tillverkningsprocessen och i transporter av råmaterial till den och för transport av turbiner och andra delar till monteringsplatsen. Denna energi kan komma från olja, kärnkraft, vattenkraft eller något annat – inklusive redan installerad vindkraft – beroende på hur en viss regions energimix för elproduktion och fordonsdrift ser ut vid en viss tidpunkt. Givet existerande energiteknologi är det därför ett optimeringsproblem hur energimixen i utgångsläget ska brukas för att (jämte att tjäna andra samhälleliga mål) bäst tjäna en energipolitik som snabbast leder bort från fossilbränsleinslag i energimixen.
I det senare fallet är det själva kraftteknologin som kräver en viss resurs. Här är det investering i förbättrad energiproduktionsteknik som kräver mindre av såväl energi som knappa råvaror som krävs. Sådan teknikutveckling pågår, snabba framsteg sker inom t.ex. solcellteknik. Men som all teknikforskning och
-utveckling är det högriskprojekt med osäker resultatavkastning, och således mer svårplanerat.
Men i båda fallen krävs en centralplanerad ekonomi för att rätt allokera de stora investeringar som behövs, givet behovet av snabba resultat under förhållanden av resursknapphet.
Tack Ola för klargörande information. Instämmer i din bedömning av behovet av centralplanerad ekonomi
Fusionsreaktorer är svaret på klimatfrågan.. Redan på femtiotalet var forskarna klara över att fusionsteknik skulle kunna lösa vår energiförsörjning. Reaktorns ”råvara” vatten. (Information om reaktorns energiframställning finns genom länken bifogad nedan.) Hade politikerna tidigt satsat ekonomiska resurser i denna forskning hade vi i dag haft fusionsreaktorer i alla länder och inte behövt bekymra oss om olja eller brist på fossila bränslen. Nedsmutsningen av luft och natur hade varit ett minne blott. Uppenbart har oljebolagen haft intresse av att stoppa utvecklingen och möjligheterna kring fusionsteknik och så har politikerna lytt dem och forskningen har getts snåla resurser. Först de senaste årtiondena har framsteg gjorts och en reaktor är nu under konstruktion i södra Frankrike (Provance). Bakom projektet står Kina, EU, Indien, Japan, Sydkorea, Ryssland och USA. En fusionsreaktor avger ingen strålning till rektorns omgivande miljö. Där kan inte ske någon härdsmälta och den ”strålning” som sätter sig i reaktorns inre väggar har kort halveringstid och avklingar efter något århundrade. Således inga stora bekymmer med slutförvaringen. – En fusionsreaktor är inte ”farligare” än en normal industrianläggning. Vi bör verkligen fråga våra politiker och beslutsfattare varför så litet resurser tidigare givits fusionsforskningen och varför de kommit så sent. Detta visar vilken skrämmande makt oljebolagen har och har haft.
Ulla Johansson
Det stora projektet i södra Frankrike har webbadress http://www.iter.org. Där finns information om reaktorn.
Tackar också dig Ulla för denna värdefulla information. Ska läsa på länken. Hur ser man på de tekniska problemen och möjligheterna idag. Verkar inte finns med i den allmänna diskussionen.
Ulla, det är möjligt att fusionsenergin har stor potential, men kommer den i tid för att spela roll mot klimathotet, även med en kraftsatsning nu? Sådant är svårt att veta – alla håller inte mig dig att detta är tulipanaros bara på det satsas ordentligt från och med nu. Här några inlägg med annan syn:
http://www.asposverige.se/2010/03/%e2%80%9dfusion-inom-tva-ar%e2%80%9d-enligt-dn/
http://www.asposverige.se/2013/11/fusionsenergins-utveckling/
Visst är konstruktionen förenad med stora svårigheter av olika slag, sannolikt (betydligt) svårare än att planera och genomföra en färd till månen eller mars, och mera riskablet (Olas referens). I den länk som Ulla hänvisar till ses det som en stor framgång att man i Kina haft erforderlig plasma igång och under kontroll i 30 sekunder. (http://arstechnica.com/science/2013/11/fusion-reactor-achieves-tenfold-increase-in-plasma-confinement-time/) Liksom andra stora projekt (rymdfärder, stora krig, NSA) fordras stora resurser och (central) planering. I en bättre värld än dagens destruktiva och odemokratiska kapitalism vore globalt samarbete om detta utvecklat.
Mitt nästa blogginlägg i frågan kommer nog inte idag. Det blir ett annat inlägg idag – av Ulla Johansson som återkommande gästbloggare. Mitt inlägg är skrivet sedan ett par dagar, men jag ska se över det igen och är borta under en del av dagen för att stänga av vatten i sommarstuga (men medtar dator för att kunna hantera kommentarer). Jag vill bl.a. kunna relatera till texten i den länk Jan Wiklund skickade, vilket jag just läst.
Nej, det är inte ”tulipanaros” att bygga en fusionsreaktor. Men det är nödvändigt. Om forskningen inte helt plötsligt hittar en annan lösning och väg att täcka vårt energibehov.
Ulla Johansson
Nå, som Anders påpekade har man försökt i femti år utan att komma nånvart. Andra tekniker har under samma tid utvecklats med stormsteg. Är det särskilt troligt med den bakgrunden att metoden ens är teoretiskt möjlig?
Och är det nödvändigt? Den samlade miljörörelsens alla analyser pekar på att vi klarar oss ganska bra med sol, vind, jordvärme och alla andra ändlösa energikällor. Vi behöver bara möblera om samhället en del. Lokaluppvärmning behöver inga energitillskott alls, ens i vårt klimat. Matproduktionen klarar sig bra med sina egna energikällor. Med industriprodukter som görs för att hålla behöver inte heller industrin särskilt mycket energi. Etc etc. Se till exempel http://www.mjv.se/filer/rattvistmiljoutrymme.pdf
Tipsar för övrigt om en rapport som kommer från en av världens mest framstående konjunkturforskare, som alltså inte har ett dugg med miljörörelsen att göra, som drar förvånansvärt liknande slutsatser: http://carlotaperez.org/papers/TechnologyGovernance_nro28.html
Jan Wiklund. Du skriver: ”……har man försökt i femtio år utan att komma någon vart.” Men nu byggs ju reaktorn i Provence! http://www.iter.org Sol, vind och jordvärme kan ju som energikällor inte försörja rymdprogrammen. Utforskningen av solsystemet och utanför. Ska vi således ge upp den forskningen? Stanna upp teknikutvecklingen? Vad gäller maktstrukturer och ägandeförhållande är det nog möjligt att nanotekniken välter hela spelbordet. Vad kan kapitalismen ta för vägar när produktionen producerar sig själv? Det har tagit mänskligheten hundratusentals (en miljon?) år att utveckla produktion och teknik dit vi är nu. I ett skede där produktivkrafterna kanske spränger produktionsförhållandena. Ska vi hejda den möjligheten? Krypa tillbaka till
mosshyddorna? Vänsterns teknikfientlighet är en tragedi. Och obegriplig. Sannerligen inte i Marx anda.
Ulla Johansson
Vet förstås inte vad du kan komma att avslöja, men världens folkrörelser lutar i alla fall åt nånting i den här stilen: http://rio20.net/wp-content/uploads/2012/02/Another-
Future-is-Possible_english_web.pdf
Det finns inga formella beslut på saken, men det diskuterades flitigt på Cúpula dos povos i Rio förra året.
Bara som ett exempel på hur den globala oppositionen tänker i den här frågan.
Tack också till dig Jan. Åter något att studera i skarven mellan en dag på Socialistisk Forum och ut på kvällen!
Har läst det intressanta inlägget. Tänker behandla det i kommande blogginlägg i klimatfrågan, som troligen kommer senare idag eller i morgon. Frågor om ekonomi och klimat berördes också vid ett välbesökt seminarium på Socialistiskt Forum igår. Kanske någan var där – jag kunde vara med en stund.
Var eljest upptagen att sälja bl.a. vår nya bok ”USA som världspolis”. Har ni köpt den?
Tyvärr Ulla så kräver fusionsenergin en mycket, mycket kostsam och storskalig produktionsteknik. Vill vi ha det? Det kräver en nästan militär organisation av dessa samhällen. En nolltolerans av varje avvikelse. Vill vi ha det?
Framtidslösningar ligger troligare i småskaliga lösningar som ligger lokalsamhället nära. Megastadssamhällena går obevekligt mot sina katastrofer med massdöd och kollaps som resultat.
Naturen löser alla ”problem” och nya jämvikter uppstår.
Den enes död den andres bröd som bekant. Jag kommer så väl ihåg när Bengt Hubendicks på 70-talet förutsåg att vår framtida befolkning inte kunde vara större än två miljarder utan att det skulle få svåröverskådliga konsekvenser. Nu är vi där.
Lennart Holmgren. Storskalig produktionsteknik behöver inte betyda det katastrofsamhälle du målar upp. Teknikutveckling är ju inte ond i sig. Den blir farlig när ägarna är farliga. Goldman Sachs? Rotschild? I nationens-folkets ägo händer inget av allt det svarta du förutspår. Du skrev om befolkningsutvecklingen i en kommentar
den 22/11. Det också en intressant fråga kring jordens resurser och klimatpåverkan. En fråga som – liksom fusionsteknik – inte diskuteras. Varför är just de näst intill tabubelagda bör man fråga sig.
Ulla Johansson
Ulla: Det finns två aspekter på detta som borde beaktas:
– Är detta en realistisk utveckling på något så när kort sikt? Är inte det troligaste att en sådan teknik – om den alls kan utvecklas – kommer att utvecklas inom ramen för nuvarande ägarförhållanden?
– Är inte begreppet ”folket” lite meningslöst med en produktionsteknik som kräver rigida över- och underordningsfunktioner? Utvecklas inte automatiskt nya överklasser i en sådan produktionsmodell?
Jag vill här citera Wikipedia ”Ett sätt att åstadkomma den här fusionen av deuterium och tritium är att upphetta atomerna till extremt hög temperatur (över 100 miljoner grader) och högt tryck (8 atm). Eftersom inga material tål sådana temperaturer försöker man stänga inne den upphettade plasman i ett magnetfält inuti ett torusformad tank, en så kallad tokamak. Än så länge klarar man bara detta under mycket kort tid. Neutronerna är opåverkade av magnetfältet och träffar tankens väggar som är täckt av en filt (blanket[förtydliga]) som tar upp energin och där värmen förs bort med lämpligt kylmedium, till exempel vattenånga eller en gas som helium. En annan metod är att bombardera ett vätepraparat med högenergilaser från alla håll till extrem kompression, varvid det med tillförande av en ytterligare laserpuls går att tända processen.
Hittills har det också krävts tillförsel av mer energi för att köra processen än vad man kunnat utvinna ur den. Ett kommersiellt utnyttjande av fusionskraften ligger i bästa fall troligen mellan 30 och 50 år in i framtiden.
Risken för katastrofala olyckor liknande exempelvis Tjernobylolyckan är obefintlig eftersom mängden bränsle i reaktorn är väldigt liten jämfört med ett konventionellt kärnkraftverk. Man räknar med att ingen som befinner sig utanför en fusionsanläggning kan behöva bli utsatt för strålning utan strålningsskyddet behövs enbart för dem som arbetar på verket. D-T-reaktionen ger inte upphov till radioaktivt avfall men material i reaktorkonstruktionen kan bli radioaktivt. Med lämpligt val av konstruktionsmaterial blir det radioaktiva avfallet förhållandevis kortlivat (upp till cirka 100 år).
Tritium kan produceras i reaktorn från litium-6 och litium-7 varvid också energi produceras. Deuterium finns i havsvatten i stor mängd och tillsammans med tillgängligt litium har man beräknat att fusionsenergi baserat på dessa båda isotoper skulle räcka för mänskligheten under praktiskt taget obegränsad tid (en miljon år[förtydliga]). Samtidigt ifrågasätter vissa experter starkt det realistiska i att producera tritium på detta sätt.”
Vi fysikintresserade lekmän minns här insatser av den svenske fysikprofessorn Bo Lehnert och hans ”magnetiska flaska”.
30-50 år? Då kan det vara för sent för mänskligheten tror jag. Men om någon gör ett genombrott, t.ex. Kina så lär andra (läs USA) satsa mycket mer än nu på fusionsenergi.