Nordkorea är åter på tapeten. USA:s president Donald Trump hotar landet. Trump är vald i demokratiskt val av viss typ. Drygt 55 % röstade och han fick drygt 25 % av rösterna av de som var i valbar ålder. (Hillary Clinton fick flest röster). Och han hade tillgång till minst en miljard dollar – ett minimum för att kunna väljas med tanke att ”Dollarocracy” i USA har ersatt demokrati. Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång demokratiska valsystem Expresident Jimmíe Carter har faktiskt upprepade gånger påstått att USA inte längre är en demokrati, t.ex. i Oprah Winfreys program” Former President Jimmy Carter thinks the United States is no longer a democracy, calling the nation an ”oligarchy” during an interview with Oprah Winfrey. Jimme Carter uttalar sig
Ändå talar våra politiker och chefredaktörer om USA som demokratiskt föredöme!!!
Nu tänker jag in följa den ”tråden” utan återvänder till Nordkorea, där ett tal av ordföranden för Svensk-koreanska föreningen vid dess årsmöte 9 april 2016. Det återges med hans samtycke.
Först ett uttalande av USA:s vicepresident Mike Pence”On Monday, Vice President Mike Pence confirmed that the recent U.S. bombings of Syria and Afghanistan were nothing but a warning message for North Korea, contradicting earlier statements from the White House.” Mike Pence varnar Nordkorea
Så oerhört brutalt! Medger härmed krigsförbrytelse mot Syrien, eller?
Talet.
”Den senaste tiden har stormmolnen och lågtrycken samlat sig kring Koreahalvön på ett olycksbådande sätt. Som ni förstår, talar jag inte om meteorologi, utan om politik, krigshot och kärnvapen.
Å ena sidan genomför USA och den sydkoreanska krigsmakten i år de största gemensamma krigsövningarna någonsin, benämnda Foal Eagle och Key Resolve.
Operation Foal Eagle 2016, som pågår från 7 mars till 30 april, är en massiv gemensam US-amerikansk och sydkoreansk militärövning. Samtidigt genomförde USA från 7 mars till 18 mars Operation Key Resolve i södra Korea.
De två sammanhängande krigsövningarna innefattar totalt omkring 17 000 USA-soldater och förbluffande 300 000 sydkoreanska marionettsoldater. (Jag använder här begreppet marionettsoldater, eftersom den sydkoreanska krigsmakten inte är en självständig nationell armé, utan står under USA:s befäl och helt går USA:s ärenden mot den koreanska nationens intresse av fred och nationell återförening.)
Bilden är från Foal Eagle
De här två samordnade krigsövningarna är de mest omfattande någonsin i hela världen, tio gånger större än de största USA-ledda militärövningar som genomförts i Europa eller södra Stilla havet eller någon annan stans. Andra länders militärövningar kommer inte i närheten av denna skala.
Key Resolve rapporteras i år, för första gången någonsin, ha testat Operationsplan 5015, vars syfte är att genom ”föregripande angrepp” slå ut nordkoreanska kärnvapenanläggningar.
Ett inslag i denna plan är så kallade ”halshuggningsanfall” (decapitation strikes) för att ta livet av folkrepublikens ledare och åstadkomma ett så kallat regimskifte i Pyongyang.
Å andra sidan markerar Nordkorea – eller Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK), som landet formellt heter – högljutt och demonstrativt sin beredskap att offensivt slå tillbaka varje angrepp.
Den 6 januari provsprängde DFRK en liten vätebomb.
Den 7 februari sköt man upp en jordobservationssatellit i bana runt jorden.
Den 9 mars, då de USA-ledda gemensamma militärövningarna just hade inletts, provsköt DFRK två ballistiska missiler i havet öster om Korea (som missvisande brukar kallas Japanska havet).
Och den 14 mars hävdade ett uttalande från Pyongyang att DFRK har kapacitet att utplåna Manhattan med en atombomb.
Man har också framhållit att DFRK liksom USA kan komma att tillgripa föregripande angrepp.
Bilden nedan är på huvudstaden Pyongyang
Situationen är alltså mycket tillspetsad. Artiklar i kinesisk press talar allvarligt om möjligheten att ett nytt krig utbryter på Koreahalvön och diskuterar hur Kina i så fall bör förhålla sig.
I denna skärpta situation har FN:s säkerhetsråd ingripit på ett sätt som är både anmärkningsvärt och oroväckande.
Enligt FN-stadgan har säkerhetsrådet huvudansvaret för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet är skyldigt att handla i överensstämmelse med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.
Centralt i Förenta Nationernas ändamål och grundsatser är att upprätthålla internationell fred och säkerhet, att förebygga och undanröja hot mot freden, att i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister, och att mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt.
Vad har då säkerhetsrådet gjort?
Jo, för det första har man förbjudit DFRK att skjuta upp satelliter i rymden, en rättighet som inte förvägras något annat land i världen, inte heller Sydkorea. Det är ett uppenbart brott mot FN-stadgans princip om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt. Därmed överskrider säkerhetsrådet klart sina befogenheter. Det har inget mandat att blanda sig i suveräna staters utveckling av rymdteknik eller annan teknik för fredliga syften.
För det andra har säkerhetsrådet beslutat om internationella sanktioner mot DFRK. Det är ett direkt stöd till USA:s politik att isolera och krossa den koreanska folkrepubliken.
För det tredje har säkerhetsrådet avvisat DFRK:s begäran att skyndsamt hålla ett möte för att diskutera de offensiva USA-ledda gemensamma militärövningarna. Säkerhetsrådet vägrar därmed att ta sitt ansvar för att förebygga och undanröja hot mot freden.
DFRK drar av detta slutsatsen att FN:s säkerhetsråd i realiteten fungerar som bulvan för USA-imperialisterna och att de länder och folk som hävdar sitt oberoende aldrig kan förvänta sig någon hjälp från säkerhetsrådet.
Den spända situationen på och kring Koreahalvön är enligt DFRK ett uttryck för en allvarlig konfrontation mellan oberoende och underkastelse, mellan rättvisa och orättvisa, mellan framåtskridande och reaktion.
Man kan också uttrycka det så, att DFRK försvarar folkrätten mot godtycke och anarki i relationerna länder emellan.
Satellituppskjutningen och andra nordkoreanska åtgärder för att erövra rymden är, menar man, en allvarlig politiskt motiverad konfrontation för att främja oberoende och rättvisa för hela mänskligheten.
Frågan handlar inte om satellitens karaktär eller metoderna för att skjuta upp den. Det rör sig i grunden om en akut politisk klasskamp, som är avgörande för frågan om oberoende eller underkastelse, om rättvisa eller orättvisa, om framåtskridande eller reaktion i hela världen.
Ingen kan vrida historiens hjul bakåt, hävdar man i ett uttalande, och fortsätter:
”Vår nations stolthet och suveränitet är inte förhandlingsbar. Den representerar en brinnande längtan och framtiden för mänskligheten, som önskar självständighet och rättvisa, frihet och jämlikhet på vår planet.” ”DFRK har alltid försvarat suveräniteten och känt ett tungt men moraliskt ansvar inför vår tidsepok och för mänskligheten.”
Beträffande kärnvapen lade Koreas arbetarparti i mars 2013 fast linjen ”att samtidigt utveckla de två fronterna”, det vill säga att driva på det ekonomiska uppbyggnadsarbetet och samtidigt bygga upp en kärnvapenstyrka.
Detta ser man inte som en tillfällig motåtgärd för att hantera en snabbt föränderlig situation, utan som en strategisk linje för att uppnå slutlig seger.
En del andra länder har under senare tid försökt utveckla kärnvapen, men till slut gett efter för påtryckningar från USA-imperialisterna och makter som samverkar med dem. En sådan eftergiftspolitik ser DFRK som ödesdiger, ett tecken på bristande mod och beslutsamhet.
Nordkoreanerna anser att de tar sitt ansvar för det egna landets och den koreanska nationens långsiktiga intressen och för fred och stabilitet på Koreahalvön. De är stolta över sin beslutsamhet att stå emot imperialismen och försvara oberoendet och folkrättens principer.
Kärnvapenavskräckning i självförsvar är, menar de, det enda sättet för dem att stå emot kärnvapenhotet, värna det nationella oberoendet och bygga en rättvis värld.
USA gör nu svart till vitt genom att hävda att det är DFRK:s åtgärder som förvärrat situationen på Koreahalvön. I själva verket är dessa åtgärder ett svar på krigshotet och sanktionerna.
Det är USA, världens största kärnvapenmakt och den enda som använt kärnvapen, som har tvingat DFRK att utveckla kärnvapen och förbereda militära motåtgärder, inklusive förebyggande angrepp, eftersom USA har utpekat DFRK som mål för förebyggande kärnvapenangrepp, ständigt trappat upp sitt kärnvapenhot och bara väntar på ett tillfälle att angripa.
Att USA har stationerat väpnade styrkor i södra Korea, långt från USA:s eget territorium, är i sig ett skäl till den spända situationen på Koreahalvön. Till detta kommer USA:s kärnvapenhot och utpressning, gemensamma militärövningar och sanktioner mot DFRK.
Redan på 1950-talet planerade USA ett kärnvapenangrepp mot DFRK, och senare på 1950-talet införde man kärnvapen i södra Korea i klar strid med vapenstilleståndsöverenskommelsen. USA utstationerade efterhand så mycket som 1000 kärnvapen i södra Korea.
2001, början av det nya millenniet, pekade USA:s president George W Bush officiellt ut DFRK, som då saknade kärnvapen, som en del av ”ondskans axel” och måltavla för förebyggande kärnvapenangrepp.
I april 2010 deklarerade Obamaadministrationen att USA ”inte skulle använda eller hota med att använda kärnvapen mot stater som inte har kärnvapen och som är anslutna till icke-spridningsavtalet och fullgör sina skyldigheter enligt detta”. Denna formulering innebar att DFRK undantogs från listan över länder som inte skulle utsättas för kärnvapenangrepp eller hot med kärnvapen. Obamaadministrationen klargjorde också sitt scenario för förebyggande angrepp mot DFRK.
Demokratiska Folkrepubliken Korea är ett litet land som bygger sitt samhälle enligt socialistiska principer och på ett sätt som de själva utformat, och de vill göra det i fred. De trotsar FN:s säkerhetsråd och, som det förefaller, hela det så kallade världssamfundet.
Konfrontationen mellan Korea och FN bör ses i ett längre perspektiv och i ett större internationellt sammanhang.
Ända sedan FN:s tillkomst har USA missbrukat sin maktposition för att utnyttja världsorganisationen i sin strävan att ta herraväldet över Korea.
Först bröt USA överenskommelserna mellan segrarmakterna i andra världskriget och förmådde FN att ta ställning för separata val i södra Korea och därmed att befästa landets delning och USA:s kontroll över södra Korea.
Sedan lyckades USA förmå FN:s säkerhetsråd att ställa sig bakom den USA-ledda interventionen i Koreakriget.
Ännu idag finns så kallad FN-trupp på sydsidan i Korea, trots att FN:s generalförsamling krävt att de ska bort.
Sedan 2006 har FN:s säkerhetsråd antagit fem större resolutioner som inför och skärper sanktioner mot DFRK på grund av att landet utvecklar kärnvapen.
Säkerhetsrådet har däremot aldrig vidtagit några åtgärder för att undanröja krigshotet mot DFRK och kärnvapenhotet från USA:s sida och för att åstadkomma fred i Korea.
Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå den nordkoreanska misstron mot FN:s säkerhetsråd.
Till detta kommer USA:s och Storbritanniens invasion och ockupation av Irak 2003 och västmakternas krig mot Libyen 2011, där säkerhetsrådets resolutioner långtifrån avvärjde krigsfaran, utan tvärtom utnyttjades för att legitimera den imperialistiska aggressionen.
DFRK drar slutsatsen att historiska erfarenheter visar att passivitet och eftergivenhet leder till undergång.
De metoder som sätts in mot DFRK – extremt skärpta sanktioner, militära påtryckningar och försök till regimskifte – ger därför motsatt resultat till vad som påstås vara avsikten. De stärker koreanernas beslutsamhet att stå emot hot, aggression och godtycklighet.
Så är läget just nu. Svensk-Koreanska föreningen anser att det koreanska folket har rätt att själva utforma sitt samhälle och sin försvarspolitik, och att de förtjänar kraftfullt stöd i sin rättvisa kamp för fred och oberoende och för en fredlig och självständig återförening av Korea.
Därför kräver vi också: USA ut ur Korea!
Och vi kräver att Sverige ska bidra till fred och avspänning på Koreahalvön, inte till ökad konfrontation och fientlighet.
Jag hade också tänkt kommentera medierapporteringen om Korea, men det får vi spara till en annan gång. Hur media bevakar denna konflikt, och vad svenska folket får veta och inte får veta om förhållandena i Korea är ett separat kapitel. Låt mig bara kort säga att varje seriös grävande journalist lätt kan konstatera att mediehusen ljuger då de skryter om att vara sanningsenliga och allsidiga.
Rapporteringen om Korea är ett av de främsta exemplen på att sanningen är krigets första offer, för här handlar det om propaganda för att förbereda opinionen inför ett eventuellt nytt Koreakrig. Låt oss hoppas att det aldrig blir verklighet!
i Andra om: Nordkorea, USA, CIA, Massmedia, Politik,desinformation kärnvapen krig
32 svar till “Krigshot och kärnvapen på Korea-halvön”
Hur motiverar Ryssland och Kina att de inte lägger in veto i säkerhetsrådet och vad är den verkliga aledningen till detta agerande?
Att Nordkorea skulle ha något med socialism att göra hör endast hemma i fablernas rike. I Nordkorea härskar en byråkratklass som går att finna i de övre skikten inom parti, stat, militären och företag.
Tack för en bra genomgång av realiteterna på Koreahalvön. Nordkorea är väl världens mest förtalade land , men man förstår också varför, eftersom landet sätter hårt mot hårt. USA spelar ett högt spel i sin strävan efter världshegemoni och utgör den största faran för krig . Man kan bara hoppas att Korea fortsätter att föra sin konsekventa politik, som aldrig kan förstås av den borgerliga västpressen. Man frågar sig vilka motiv som ligger bakom Sveriges önskan att sitta i säkerhetsrådet; skall Wallström för USA:s politik även där? Häpnadsväckande hur USA tvingat/manipulerat så många länder att sluta upp bakom sin imperialistiska politik. FN:s ordförande framstår som en marionett, inget annat.
Bra tal av Christer. Hur sprida det över landet?
Varför är så många så lättlurade – det är frågan (bland andra).
Kina och Ryssland är stormakter och kärnvapenmakter med egna intressen. Kina accepterar sanktioner mot DFRK i utbyte mot att USA tills vidare avstår från att utplacera ett antirobotsystem Terminal High Altitude Area Defense (THAAD) i Sydkorea. Ryssland förhandlar i säkerhetsrådet om mildare utformning av sanktionerna för att tillgodose sina egna intressen. Om orsakerna till dessa stormakters agerande (deras ovilja att konsekvent försvara folkrättens principer) kan man spekulera; om det beror på illusioner om USA-imperialismen eller realpolitiskt kalkylerande för att uppskjuta en oundviklig kommande konfrontation med USA så länge som möjligt. Koreanerna ser det som ”en akut politisk klasskamp”, och det är också ett rimligt perspektiv.
Vad man väljer att godkänna som ”socialism” är en semantisk fråga, men klart är att DFRK ser sig som ett socialistiskt samhälle, att Ryssland efter Sovjetunionens upplösning inte är socialistiskt och att Kinas form av socialism baseras på klassförhållanden som skiljer sig kraftigt från dem i DFRK och som Koreas arbetarparti inte ser som föredöme. Den kommande partikongressen i maj kommer säkert att markera den nordkoreanska socialismens särart.
Christer Lundgren !
Du skriver: ”Vad man väljer att godkänna som ’socialism’ är en semantisk fråga”. Vissa kan man tycka att vad som är socialism är en ” semantisk fråga”. Jag anser att detta är en slarvig formulering, som öppnar för att socialism kan se ut hur som helst. En definition av socialism bör ta sin utgångspunkt i vilka klasser som finns i ett samhälle och vilken/vilka klass/klasser som har makten och vilken/vilka klass/klasser som är undertryckta.
Så du menar att eftersom Nord Korea är inte socialistisk enligt dig Arne Nilsson att USA har rätt att förstöra landet genom kärnvapenkrig? Inget land i världen är demokratiskt heller. Om du tror på det så är du i fantasins värld själv. Vem har gett USA rätten att bestämma över hur andra skall bygga sina saMhällen? Ingen! USA skall hålla sig till sitt territorium. Basta!
Nordkoreas hot mot européer och amerikaner är större än man kan tro. Lägg märke till textremsan.
https://www.youtube.com/watch?v=gSedE5sU3uc#t=208.221
Creepy as hell? Ja jädrar, tänk om europeiska och amerikanska barn får en sådan undervisning i att spela gitarr! Hur skulle det då gå för dataspelstillverkarna!
;-)
Ett socialistiskt arvrike som gärna låter befolkningen svälta för att värna nomenklaturans intressen – inte speciellt imponerande.
Som har haft en allt bättre ekonomisk utveckling, och där sanktioner bidragit till svält.
Bara för att ett land har ekonomisk utvecklng och är utsatt för sanktioner medför inte att ett land är socialistiskt.
Naturligtvis inte. En analys av Nordkoreas samhälle och statsskick bör vara ämne för separata anlyser.
Enligt Arne borde USA bomba fram socialismen.
Fast ingen tror väl att arvprinsen – utbildad på schweizisk internatskola – kommer att svälta själv? Eller nomenklaturan runt omkring honom?
Nej, likat litet som eliten i USA, där 40-50 miljoner får mat via matkuponger enligt officiella uppgifter.
Finns dock avgörande skillnader: USA kallar sig inte socialistiskt och med matkuponger överlever du. Nordkoreanerna får ”bita i gräset” på allvar.
Vad vet du om det egentligen?
Vad anser Israel om NordKorea? Vi vet vid det här laget att USA angriper varje land som inte erkänner apartheidstaten Israels politik. Irak, Libyen, Syrien angreps/angrips. USA hotar att angripa Iran och Nord Korea av bl.a. samma anledning.
https://en.wikipedia.org/wiki/Israel–North_Korea_relations
Nordkorea erkänner inte Israel. Den erkänner de rättmätiga ägarnas suveränitet över hela Palestina. Därav drevet mot Nordkorea från Västs fejkstream media. Att en stat vägrar erkänna Israel är ett skymf anser de. Eliten som styr väst och trollen och mobben som finansieras av t ex Soros är utom sig av den anledningen.
Eftersom det är en nomenklatura/byråkratklass som har makten i Nordkorea är det fel att tala om Nordkorea som en socialistisk stat.
Bra text. Ju mer den sprids desto bättre kan vi kanske bibehålla fred.
Är du motiverad att se mer av deras egna version av saken så sök gärna på ”Western Propaganda” under denna länk https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/tag/censur/ så finner du (kanske) en länk till ett intressant youtube-klipp. Youtube brukar censurera länken, men den dyker oftast upp igen under samma namn men under ett annat länknamn.
MVH ;-)
[…] ska faktiskt INTE heller jämföra Jack Werner med en ökänd diktator eller någon presstituerad som desinformerar grovt! Tanken på att granska det virala är faktiskt […]
Arne Nilsson och Thomas Åkerblad undviker den diskussion som jag tar upp i mitt tal, nämligen frågan om vem som hotar freden på Koreahalvön. De väljer istället att diskutera en helt annan fråga, nämligen den koreanska socialismens klasskaraktär. Det är en avledande manöver, som visar på vilken sida de står i konfrontationen mellan USA-imperialismen och den koreanska nationen. Har USA rätt att angripa länder för att de enligt er mening inte är socialistiska? Är det rätt att införa sanktioner mot länder som försvarar sitt oberoende? Är ni för eller emot FN-stadgans grundprincip om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt?
Christer Lundgren!
Du tycker att det är en ”avledande manöver” att diskutera ”socialistiska principer” i nordkoreanska klassamhället. Men du har själv lyft den frågan då du skriver:
”Demokratiska Folkrepubliken Korea är ett litet land som bygger sitt samhälle enligt socialistiska principer”.
Hade du inte lyft den frågan hade diskussionen inte kommit upp.
Att jag inte hade några övriga kommentarer kring ditt tal kan ju faktiskt beror på att jag inte har några avgörande invändningar.
Om någon i Washington läser dina skriverier lär de gnugga händer av förtjusning över följande formulering: ” Det är en avledande manöver, som visar på vilken sida de står i konfrontationen mellan USA-imperialismen och den koreanska nationen.” Håller man inte med dig i allt du skriver eller explicit uttrycker sitt gillande är man på USA-imperialismens sida. Med detta synsätt lär det inte bli många som ställer upp i kampen mot USA-imperialismen och för nationernas självbestämmanderätt.
Christer Lundgren tycker det ”är en avledande manöver, som visar på vilken sida de står i konfrontationen mellan USA-imperialismen och den koreanska nationen” att diskutera Nord-Koreas samhällssystem. I mitt tycke i allra högsta grad en avledande manöver för att undvika en diskussion om ett samhällssystem som av större delen av världens befolkning uppfattas så vidrigt att få röster öppet vågar ställa sig upp och försvara Nord-Koreas legitima rätt till nationellt oberoende.
onsdag 27 april kl 19.00 på Församlingshemmet i Nynäshamn berättar jag om tio dagar i Nordkorea
Så intressant! Hoppas alla läsare kommer! (Jag opererar handen samma dag, dock väntas ej blogg-hinder).
Vore intressant att läsa föredraget senare.
Om det nordkoreanska samhällssystemet kan man ha skilda meningar, men ändå arbeta för vänskap mellan de svenska och koreanska folken och för att utveckla statliga, ekonomiska och kulturella förbindelser mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea och solidarisera sig med det koreanska folkets strävanden efter fred, avspänning och en fredlig och självständig återförening. Det är grunden för Svensk-Koreanska Föreningens verksamhet.
Min syn på Koreas socialism har jag belyst i ett särskilt kapitel i boken Korea – Kampen för återförening (1994). Några artiklar om detta finns också på Svensk-Koreanska Föreningens hemsida svenskkoreanska.se
Men i detta sammanhang valde jag att tala om något annat, nämligen krigshotet, kärnvapenfrågan och folkrätten. Jag begär inte att man ska hålla med mig i allt jag skriver, men avgörande är inställningen till fred och oberoende och därmed till USA:s vägran att sluta fred och istället försöka provocera fram ett nytt Koreakrig.
Vad USA verkligen vill är inte kärnvapenfrihet på Koreahalvön, och inte heller demokrati och välstånd för det koreanska folket, utan amerikanisering av hela Koreahalvön, eller med andra ord: att överta hela den forna kolonialmakten Japans koloni.
Några kommentarer på denna sida är som ekon av USA:s FN-ambassadör Samantha Powers beskrivning av DFRK som ”en av de mest brutala regimer världen någonsin har upplevt”. Är det så? Låt mig svara med ett avsnitt ur Peter Gowans artikel ”Why UN Sanctions Against North Korea Are Wrong”:
Nordkorea har en offentligt ägd planerad, ekonomi inriktad på att tillgodose dess medborgares materiella behov och samtidigt bevara dess suveränitet. Med en historia av kolonisering av Japan och avskiljande från sina landsmän i söder på grund av USA:s delning av halvön ser Nordkorea självständighet som ett särskilt viktigt mål. USA-trupper har varit nästan ständigt närvarande i Sydkorea sedan 1945, och Pentagon behåller krigstida befäl över den sydkoreanska militären. I kontrast däremot finns det inga utländska trupper eller baser i Nordkorea och nordkoreanska trupper har aldrig kämpat utanför koreanska gränser, till skillnad från Sydkoreas militär, som tog på sig en legosoldatroll i Vietnamkriget och anslöt sig till USA i en aggression för att undertrycka ett annat folks kamp för oberoende, ett folk som hade lidit under kolonisering, den Indokinesiska. Från 1964 till 1973 förlades cirka 312 000 sydkoreanska trupper till Vietnam, och betalades 23 gånger sin grundlön av USA. Det är inte utan skäl som Nordkorea smädar Sydkorea som en marionettstat. Och medan Sydkorea ligger inbäddat under ett amerikanskt kärnvapenparaply, har Nordkorea aldrig varit skyddat av någon annan stats militärs kärnvapen.
DFRK erbjuder attraktioner som är typiska för kommunistiska länder: gratis hälsovård, gratis utbildning, gratis bostad och praktiskt taget gratis kollektivtrafik. En pastisch av halvsanningar och direkta snedvridningar cirkulerar i västerländska media om Nordkorea, vilka kännetecknas endast av sitt förakt för allmänhetens intelligens. Händelser som anses ofarliga i väst presenteras i mörka och hotfulla nyanser när de inträffar i DFRK. Detta har länge varit sant. Nordkoreaiakttagare har i årtionden klagat över bedrägerier i västerländska media och skildringar om Nordkorea, som syftar till att svärta ned landets rykte snarare än att belysa dess politik, historia och ekonomi. Anna Louise Strong skrev:
”I framtiden kommer Korea att fortsätta att leverera rubriker. Men det finns lite allmän kunskap om landet och de flesta av rubrikerna snedvrider snarare än avslöjar fakta.”
Det var 1949. Föga har förändrats. Men propagandistisk behandling av kommunistiska, socialistiska och ekonomiskt nationalistiska stater är normalt för västerländska medier, vilkas ägarintressen alltid har varit emot stater som insisterar på att utöva ekonomisk suveränitet i stället för att underordna sig västs finansiella och affärsmässiga vinstintressen.
Det är mer än lite hyckleri i Samantha Powers påstående att USA gick i spetsen för en resolution i FN:s säkerhetsråd därför att man motsatte sig en ”brutal regim” när Washington räknar de brutala regimerna i Saudiarabien, Egypten, Bahrain, Israel och Colombia bland sina favoriserade satelliter och inte bara skyddar dessa förtryckare och krigsregimer från påföljd, utan underlättar deras brutaliteter. Orden Hiroshima, Korea, Vietnam, Grisbukten, Grenada, Panama, Afghanistan, Irak, Guantanamo Bay, Abu Ghraib, 100 eller fler fångar torterade till döds i USA-fångenskap i ”kriget mot terrorismen”, utomrättsliga avrättningar av drönarangrepp, för att inte tala om folkmordet på Nordamerikas ursprungsbefolkning och brutala slaveri av afrikaner, på vilka landet grundades, gör USA verkligen till en av de mest brutala regimer världen någonsin har upplevt. Det följs tätt av sina allierade och andra permanenta medlemmar av säkerhetsrådet, Storbritannien och Frankrike, över vilkas imperier solen aldrig gick ned och blodet aldrig torkade.
https://gowans.wordpress.com/2016/03/06/why-un-sanctions-against-north-korea-are-wrong/ och samlingslänken.
https://gowans.wordpress.com/
Vad är egentligen sant av det som når oss om Nordkorea? Några avslutande synpunkter:
”Det kan vara svårt att veta, men jag anser att vi åtminstone i Sverige ska vara mycket källkritiska till de rapporter som utmålar ledaren Kim Jong-Un som galen eller liknande.”
Den som säger det är Sveriges försvarsattaché i Pyongyang Mats Fogelmark i Försvarsmaktens personaltidning, Försvarets Forum nr 4/2015. Han uppmanar till källkritik mot rapporter om Nordkorea.
Det är en berättigad uppmaning, eftersom det finns en organiserad propagandamaskin som sprider falska uppgifter och rykten världen över. (Detta med påbud om hårfrisyrer är ett exempel på sådana falska rykten.)
Mats Fogelmark framhåller också den positiva utvecklingen av levnadsstandarden i landet det senaste decenniet. Det är en bedömning som delas av de flesta Koreakännare.
Det är riktigt att Nordkorea på 1990-talet drabbades av svår livsmedelsbrist och andra problem. Men situationen idag är inte densamma, vilket man skulle kunna tro av en del kommentarer. Undernäring är fortfarande ett allvarligt problem, men inte i samma omfattning som på 1990-talet, framhåller Koreakännaren Benjamin Katzeff Silberstein. Livsmedelsproduktionen har stabiliserats och kompletteras av import och bistånd.
Ett allvarligt problem är däremot de sanktioner som har varit en grundbult i USA:s relationer till Nordkorea alltsedan 1950-talet och som har hindrat DFRK från att bygga upp en stabil exportmarknad. Sanktionerna går hårt ut över befolkningens levnadsstandard men har inte lyckats åstadkomma den regimförändring som varit USA:s mål sedan Koreakriget.
Att söka fakta och försöka förstå den koreanska verkligheten och verka för fred, dialog och avspänning är bättre än att underblåsa missförstånd och motsättningar, som kan leda till krig.
Pål Steigan skriver idag ”«I løpet av en periode på tre år drepte vi ikke mindre enn 20 prosent av befolkningen», sa flygeneralen Curtis LeMay, som var sjef for Strategic Air Command under Korea-krigen, i 1984….General Curtis LeMay var en sterk tilhenger av å bruke atomvåpen mot Nord-Korea, men han fikk ikke lov av sine overordnede. Derimot ledet han en teppebombing med blant annet massiv bruk av brannbomber, som altså etter hans egen beskrivelse drepte hver femte nordkoreaner på tre år.”(http://steigan.no/2017/04/18/i-lopet-av-tre-ar-drepte-usa-20-prosent-av-befolkningen/)
amerikanerna har hjärntvättats att tro att döda människor i andra länder är något att vara stolt över.
en utmaning för oss som vill ha fred i världen.