Denna gång har jag förmånen att för första gången publicera en artikel av Per-Olov Käll, om en de största skandalerna i landet under senare år, där han diskuterar den senare rapporten. Han är Professor emeritus i oorganisk kemi vid Linköpings universitet, på senare år alltmer intresserad av resurs- och energifrågor. Han försöker kombinera det yrkesmässiga naturvetenskapliga intresset med intresset för kultur och historia.

Själv publicerade jag 2 februari 2016 i Macchiarini-affärens inledning artikeln Universitetskanslern rekryterade Macchiarini – måste också granskas. Nu är hon avskedad.

Per Olov Källs artikel.
”Redan i inledningen till sin utredning ”Karolinska Institutet och Macchiarini-ärendet; En extern granskning September 2016” nämner rapportförfattarna Sten Heckscher, Ingrid Carlberg och Carl Gahmberg att:

”I januari 2016 visade Sveriges Television en dokumentärfilm i tre > delar, Experimenten, där Macchiarinis transplantationer > ifrågasattes”.

Detta konstaterande är onekligen på sin plats! Ty man kan fråga sig var Macchiarini-affären hade befunnit sig idag om SVT fallit undan för det tyska produktionsbolaget K22 Film & Entertainments
påtryckningar och inte sänt journalisten Bosse Lindqvist lysande reportage om den italienska kirurgen?

KI-rapporten (som kan laddas ner på http://ki.se/sites/default/files/karolinska_institutet_och_macchiariniarendet_en_extern_gransking.pdf)[2] är, såvitt jag kan se, en omsorgsfull och övertygande genomgång av skandalen. Den som inte har tid att läsa hela rapporten, (som är på ca. 200 sidor), kan hoppa över de fem första kapitlen, som behandlar det juridiska regelverk som omgärdar det svenska högskoleväsende i allmänhet och det som gällt inom KI i synnerhet.

Istället kan man börja läsa kapitel sex och framåt, där KI:s handläggning av Macchiarini-ärendet skildras detaljerat.

* Hur kirurgen Macchiarini år 2010 anställdes som gäst-professor på Karolinska institutet och överläkare på Öron-, Näsa- och Halskliniken på Karolinska universitetssjukhuset.
* Hur KI 2013 beslöt att förlänga hans professur i ytterligare två år, trots att
Karolinska universitets-sjukhuset vid den tidpunkten fått nog av den italienska kirurgen och inte längre ville ha med honom att göra.
* Hur en sista förlängning av hans tjänst vid KI med ett år, denna gång som senior professor, skedde i november 2015. I maj 2016, när skandalen redan var allmänt känd, avskedades Macchiarini med omedelbar verkan från Karolinska institutet med motiveringen att han ”agerat och bedrivit verksamhet på ett sätt som inte är förenligt med anställning vid KI”,
(Karolinska Institutet avskedar Macchiarini).

Rapporten om hur Macchiarini rekryterades till KI vittnar om en närmast sensationell blåögdhet hos KI:s högsta ledning, inte minst hos den dåvarande rektorn Harriet Wallberg-Henriksson. Redan 2009, när Macchiarini första gången var aktuell för en anställning, nåddes KI av signaler från det internationella medicinska forskarsamhället om att allt inte stod rätt till beträffande den italienska kirurgen. Frågan diskuterades inom KI men man valde att
bortse från signalerna. Antagligen för att man trodde sig stå inför möjligheten att kunna locka till sig en nyfödd stjärna på den regenerativa medicinens himmel, en person man hoppades skulle
kunna lyfta KI till en internationellt ledande roll på detta av regeringen som särskilt viktigt utpekade forskningsområde.

Till det intressanta i historien hör att KI-ledningen tycks ha fastnat för Macchiarini utan att ha haft tillgång till särskilt mycket ”hårddata” om honom över huvud taget. Framför allt verkar man inte ha brytt sig om att undersöka bakgrunden till de kritiska röster som hördes.

De som hade anledning att mer noggrant bedöma Macchiarinis vetenskapliga meriter var dock inte alltid lika övertygade som KI-ledningen om hans överlägsenhet. År 2012 utlyste KI en fast professur i regenerativ medicin, en tjänst som utan tvivel var tänkt för Macchiarini. De tre externa sakkunniga som bedömde ärendet kom dock till en annan slutsats. Macchiarini placerades först på tredje plats, (av 8).

Rekryteringskommittén vid KI följde de sakkunnigas förslag och professuren gick till en annan person. Det för Macchiarini negativa utslaget meddelades honom den 27 juni
2012.
Redan dagen därpå mottog han ett tröstande mail från rektor Wallberg-Henriksson:
”Dear Paolo. I am writing to inquire whether you are available for
a meeting in August. Based on your extremely successful time at Karolinska Institutet I would like to meet with you and discuss (together with the Dean of research, prof Martin Ingvar) the
possibility of a more permanent position for you” (sid 99).

Tre månader senare, den 27 september 2012, blev Macchiarini satt i husarrest av Guardia di Finanza i Careggi, anklagad för bedrägeri och försök till utpressning. Enligt italiensk press hade han tagit emot mutor från patienter mot löfte att de skulle ges förtur i
(fingerade) operationsköer.

Rapportförfattarna skriver om denna episod:
”Prefekten Felländer-Tsai och rektor Wallberg-Henriksson tog bägge omgående kontakt med Maccharini för att ta reda på vad som hade hänt i Italien. Efter att ha pratat med Maccharini i telefon skrev rektor till prefekten: Han verkar vara hoppfull om att det ska ordna sig på tisdag då han har någon form av förhör tillsammans med sin advokat.’

Den 15 oktober 2012 meddelade Macchiarini via mail till Felländer-Tsai och Cardell att han släppts ur husarrest och att huvudanklagelserna mot honom var nedlagda (sid 100). En upplysning som tillfälligt tycks ha lugnat KI:s ledning.

Jag går inte här in på de oetiska och olagliga operationer, som Macchiarini genomförde under sin tid som gästprofessor vid KI. De är genom Bosse Lindqvists TV-filmer välkända och utgör – tillsammans med det påvisade forskningsfusket – kärnan i Macchiarini-skandalen. Vad gäller de ingrepp som utfördes i KI/KS:s regi har nuvarande rektorn vid Karolinska institutet, Karin Dahlman-Wright, offentligt bett om ursäkt för dem. Rapportförfattarna kommer till slutsatsen att KI däremot inte kan lastas för det kirurgiska mord som Macchiarini begick på den ryska patienten Julia Tuulik i Krasnodar.

Hur kunde allt gå så snett?
Författarna återkommer upprepade gånger till att den okonventionella rekryteringen av Macchiarini, där man med elegant slalomåkning rundade formella portar, mycket väl kan ha spelat in. På sid 124 skriver författarna:
”Bägge rektorerna deltog också aktivt i de interna diskussionerna inför förlängningen [av Macchiarinis tjänst; min anm.] med tydligt uttalade önskemål. Som exempel kan nämnas rektor
Wallberg-Henrikssons snabba ingripande sommaren 2012 när Macchiarini inte hade fått en KI-professur han sökt. Rektor aktualiserade då kallelseförfarandet och bad prefekten agera snabbt, för ’vi är ju oerhört angelägna att behålla honom på KI’. Parallellt lämnade
rektor utfästelser direkt till Macchiarini med precisa uppgifter om vilken professur som kunde bli aktuell. Ett annat exempel är rektor Hamstens besked till dekanus för forskning sommaren 2013 att han, efter ett personligt sammanträffande med Macchiarini, ställde sig
’i princip positiv’ till den av Macchiarini önskade ordinarie professuren.

Mailet från rektor till prefekten vid CLINTEC den 15 november 2013 utgör vidare närmast ett skolboksexempel på ett effektivt sätt att kortsluta en beslutsprocess, sätta en
delegationsordning ur spel och förvirra ansvarskedjan”.

En av Macchiarini-affärens utredare, Ingrid Carlberg, har i DN (2016-09-07) försökt ge en slags socialpsykologisk förklaring till de mekanismer som kan ha framkallat KI-ledningens intellektuella haveri:

”Men nästan viktigare för att förstå vissa gåtfulla skeenden i Macchiariniärendet är insikten om hur avgörande olika ekvationer kring publicerade artiklar har blivit för både universitet och
enskilda forskare. Vetenskaplig kvalitet mäts nämligen efter kvantitativa mått i många viktiga sammanhang, inte bara i Sverige.
Det kallas bibliometri. Beräkningarna handlar till inte ringa del om hur många artiklar en forskare har publicerat, hur ofta dessa har citerats och om tidskrifterna de publicerats i har hög så kallad ’impact factor’ (IF), efter hur många gånger själva tidskriften
citeras.”

Om Macchiarini-skandalen ska anses ”gåtfull” är kanske en semantisk fråga. Tendensen mot ett överdrivet användande av bibliometri är sedan en tid tillbaka föremål för intensiva diskussioner, internationellt och i Sverige. Bakom ligger insikten om att kvantitet
inte utan vidare substituerar för kvalitet. Dock är bibliometri i sig knappast ett så otympligt verktyg att det tvingar användarna att överge sitt kritiska förhållningssätt och sunda förnuft! >

Vad kan vi lära av Macchiarini-affären?
Förutom den gamla insikten att mänsklig fåfänga är evig är det i varje fall två saker. Inget samhälle kan komma tillrätta med oegentligheter, slarv och maktmissbruk utan tillgång en fri och
öppen debatt. Och att några är beredda att utsätta sig för de risker som deltagandet i en sådan debatt kan innebära.

intressant.se, forskning, rektor, massmediapolitik, etik, forskningsfusk, korruption, Karolinska Institutet, Karolinska sjukhuset kliniska prövningar