79 svar till “Kapitalism och frihet – Lena Andersson, Dagens Nyheter”

1. Det låter så enkelt att alla får sitta hemma och bestämma att nu ska vi använda våra resurser smart och fördela dem jämlikt, men man undrar främst två saker:

   1. Hur ska det faktiskt gå till i praktiken, hur ser min vardag ut i detta socialistiska paradis?

   2. Varför har människorna inte redan röstat fram ett sådant system? Du postulerar ju att den ekonomiska demokratin skulle leda till optimalt resursutnyttjande i alla lägen, kan människor då samtidigt vara så dumma att de inte förstår sitt eget bästa (dvs att de ska rösta fram socialismen)?

   • Hur ska det se till i praktiken? Får bestämmas på demokratisk väg och efter individuella preferenser, men i ett rättvisare och tryggare samhälle. Om du är storkapitalist får du mindre medel för lyxkonsumtion.
     2. Vi lever i ett klassamhälle enligt närmast alla sociologiska teorier. Den härskande klassen kontrollerar massmedia. Koncentrationen har ökat t.ex. i USA där nu 6 stora bolag dominerar mot mer än 50 st för 30 år sedan. Tillgång till kapital är en viktig del. Men de flesta associerar socialism till diktatoriska länder som Sovjetunionen. Visst hade man en mycket bra ekonomisk utveckling där, ingen arbetslöshet, blev snabbt en supermakt – men utan verklig demokrati. Så vill inte jag ha det.
     Visst kan väl mänskligheten åstadkomma något bättre än dagens kapitalism och gårdagens socialism – eller finns det bara dessa två alternativ för all framtid?

     • 1. Vad är det som ger ett ”rättvisare och tryggare” samhälle? Att människor demokratiskt bestämmer att det ska vara så? Alla går till valurnorna och bestämmer att nu ska vi ha rättvisa och trygghet? Ja, så enkelt är det nog.

       2. Med andra ord: folk förstår inte sitt eget bästa eftersom de är lurade av massmedia. Jodå, det finns något mycket bättre, nämligen ett fritt samhälle där individen är herre över sig själv, där alla människor äger den fulla bestämmanderätten över sina egna liv. Det är motsatsen till socialismen som i praktiken betyder att ingen har någon makt över sig själv – alla är slavar under kollektivet och majoritetens vilja. Så vill inte jag ha det.

       • Det är bra med fria val. Att gå till valurnorna vart 4:de år och ha yttrandefrihet (men utan större möjlighet att publiceras i de stora media) är inte dumt. Men demokratin omfattar inte ekonomin och användningen av jorden resurser. Och hur är det med demokratin på arbetsplatserna. Varför har eliten försökt och till stor del lyckats kväsa facklig rörelse i USA? Läs om valet i USA denna blogg! Sök på månaden november till exempel.
         Folk gör sina bedömningar mot bakgrund av den information och den desinformation de får. Jag är för ett mer demokratiskt, och fritt samhälle än dagens som innebär betydande ofrihet inom viktiga områden för en betydande del av jordens befolkning. Så vill jag inte ha det.

         • Problemet är ju att majoritetsstyre inte innebär frihet. Jag får rösta men ingen tillvaratar mina intresse, jag är tvingad att acceptera en regering jag har inte valt. Hur gör det mig fri att den typen av styre läggs på mig inom ännu fler områden? Du tror säkert på ett samhälle där alla kommer överens om att det är bra om de får mer pengar och mindre ansvar och får göra lite som de själva vill medan de får vad de behöver, men kom ihåg att med makt följer ansvar. Att folk vill ha något och röstar fram att de ska få det betyder inte att de med automatik blir så. Det är därför alla blir slavar: någon måste ju ta ansvaret också, någon måste lyda alla order som ”demokratin” ger.

           Dessutom, som en sidopoäng: det finns ingenting som hindrar dig från att starta ett företag som du låter dina anställa bestämma över. Varför gör du inte det?

   • Socialismens uppgift är att vidareförädla den ”demokrati” vi nu har över. Du kan inte förneka att den i dag ständigt urholkas. Det råder en stor missuppfattning om vad demokrati är. Det ordas om att vi måste ”slå vakt om” demokratin, som om den vore ett statiskt tillstånd. Det ordas om att vi måste slå vakt om ”välfärden”, detta utan att rodna. Finns det någon utom de besuttna, som på fullt allvar menar att ”välfärden” inte urholkas för var dag. Så … vad är det vi ska slå vakt om? Snarare är det ju så att vi måste återerövra välfärden, det är en demokratisk kampuppgift. Det vore ju underbart om socialism ginge att rösta fram, men så enkelt är det inte. Bara falska ”socialister” dristar sig till att påstå det. Du kan väl inte vara så naiv att du tror att kapitalismen frivilligt avhänder sig sin makt; politisk såväl som ekonomisk makt? Allmän rösträtt kommer att följa med in i socialismen!

     • Återigen: det låter så enkelt när man påstår att socialismen betyder att alla människor får ”makt” över ekonomin, när den i själva verket bara innebär att individen i ännu större utsträckning måste lyda majoritetens vilja. Det finns absolut ingenting som säger att du och dina vänner inte får dela med er i ett kapitalistiskt system, ni får mer än gärna skänka allt överskott av era inkomster till bättre behövande, men låt oss vara ärliga: det är inte det ni vill. Ni förespråkar socialism (eller vad man nu vill kalla det) för att ni vill ha ut mer än ni får idag, alltså en större mängd ”välfärd”. Det handlar då inte om att ni vill då behålla en större del av era löner utan om att staten ska stå för allt ni anser er behöva i form av trygghet osv, men ni ägnar inte en sekund åt att motivera vem det är som ska betala. Staten är ingen magisk apparat som generar en massa välfärd som sedan kan delas ut till den som behöver det, den kan bara fördela de inkomster som skapas genom arbete. Socialismen sköter den fördelningen tvångsmässigt, inte i frivillighet som i marknadsekonomin. Däri ligger skillnaden mellan de två systemen: tvång eller frivillighet. Att du anser dig tjäna på tvång (alltså din rätt att tvinga andra) är en sak, men det är trist att du inte står för det.

       • Det är svårt att resonera med ngn som ser det mesta som oföränderliga tillstånd. Du hyllar kapitalismen som system utan att veta vad det elementära väsendet i den är. För att överleva måste kapitalet ständigt förmera sig. Och det måste så klart gå ut över de som producerar, de som också står för största delen konsumtion. Utdelningen på satsat kapital är avgörande för ägarna. Du kan knappast ha missat de senate årens utveckling för kapitalet?
         I veckan redovisades svenskars undangömda rikedomar utomlands. 500 miljarder oskattade kronor finns i skatteparadisen. Det är bland dessa personer det finns de som inte har råd att anställa.
         Du undrar vem som ska betala … betalar inte du skatt kan man undra?
         Vem fick betala den förestående bankkraschen runt år 2000? Vilka får betala det allmänna ekonomiska kaoset i EU? Vilka i de värst drabbade länderna är det som anställer? För dig synes alla dessa miljoner arbetslösas situation kunna lösas med F-skattsedel.

         • Ja Leif, den som investerar pengar vill generellt sett ha avkastning, det är helt riktigt. Frågan är hur du i ditt socialistiska samhälle ska få människor att investera UTAN att vilja ha avkastning. Kan du svara på det? Vad är det för politisk metod som ska skapa den osjälviska människa som gladeligen investerar tid, pengar och resurser för DIN vinnings skull snarare än sin egen? En enkel fråga, jag ser fram emot svaret.

2. Jag blir fruktansvärt besviken på Lena Andersson. Hennes kolumn ”Kostnaden för avskaffad kapitalism” idag (10/3-13) i Dagens Nyheter där hon menar att kapitalismen ”är följden av frihet”. I hela Europa har vi idag kapitalistiska samhällen. Som vi har i Sverige. Till följd av detta ”marknadens” samhälle har vi också 421.000 arbetslösa i vårt land. Ute i Europa trettio miljoner. Eller fyrtio? Så många människor som fått sina liv förstörda. Oreparabelt förstörda. Deras frihet av misär bör väl inte ens Lena Andersson mena med sin ”frihet”. Kapitalismen skapar i perioder dessa ekonomiska-sociala katastrofer. Vi minns den globala krisen efter 1929 års ekonomiska kollaps. Minns? Historieböckerna bör ha informerat oss om den. Det är kapitalismens ”frihet”. Att med ”ekonomiska kriser” tvinga människor ut i misär och personliga tragedier. Ta ifrån oss våra möjligheter att försörja oss. – Därtill för hon i sin text ett lömskt resonemang om att ett framtida icke-kapitalistiskt samhälle kommer att styras av en majoritet som ”utövar godhetens kommandon”. Som inte tillåter fri litteratur, fri diktning. Eller frihet att skapa olika varor. Inte hederligt att pådyvla framtidens samhälle – som ingen av oss sett – regler och beteenden som finns i Lena Anderssons pro-kapitalistiska fantasier. Men ingen annanstans. Karl Marx menar ju att framtidens samhälle är frihetens samhälle. Där vi under dagarna arbetar på förmiddagen och skriver poesi på eftermiddagen. Skriver många, många människor poesi lär ingen komma på tanken att med majoritetsbeslut censurera den. – Så långt tänkte inte Lena Andersson.
   Ulla Johansson

   • Ulla, du skriver att i framtidens fria socialistiska samhälle kommer vi bara jobba på förmiddagen (och här implicerar du att alla ändå kommer vara rikare än i dagens kapitalistiska misär). Hur ska det gå till, hur ska alla dessa rikedomar skapas med mindre insats, och vem ska tillhandahålla möjligheten för alla att jobba? Vem hindrar dig från att anställa alla arbetslösa redan idag?

     • Ursäkta att jag lägger mig i. Men, hur kan det komma sig att det fåtal som sitter på den allra största delen av tillgångarna inte anställer de som inget har? Girighet och egoism, eller är det kanske så att de behöver dra in sådär en 80 miljoner på ett år för att klara sitt dagliga liv för egen del och möjligen sin familj, om de har någon?

       Frihet javisst, men när man så fullständigt tappar all kontakt med verkligheten, som de som enbart lever efter att den som har mest när man dör, då är det illa, riktigt illa.

       Och att framhålla att man ser girighet och egennytta som positiva egenskaper här i livet är väl magstarkt, när man vet att många inte ens kan äta sig mätta, än mindre slänga bort tonvis med mat för att den inte gått åt.

       Det är synd om människorna…

       • Det där snacket om egennytta är helt irrelevant, det finns ingenting som hindrar dig från att vara osjälvisk och dela med dig i ett kapitalistiskt system. Du får dela med dig hur mycket hur du vill, ingen hindrar dig. Men igen: det du egentligen vill är att ANDRA ska dela med sig till DIG, annars hade du ju gjort slag i saken och startat ett osjälviskt företag som arbetar för ”samhällets bästa”. Eller hur?

         • Snick, snack. Det jag vänder mig emot är DN-skribentens framhållande av girighet och egoism som värdefulla egenskaper.

           Förvisso finns det inget som hindrar mig att dela med mig av alla mina miljoners miljarder. Men, problemet är att människan, som samlat på sig den typen av rikedomar, är just så girig och egoistisk som Andersson anser vara av godo. Dvs när vi kvalat in i den här divisionen delar vi inte med oss, även om inget hindrar oss att göra det. Det gäller samma förhållanden oavsett om man lever i ett kapitalistisk eller socialistiskt system av typen gamla sovjet, nuvarande nordkorea eller vad det nu kan vara. I toppen ser man alltid till att skaffa sig så mycket att man kan briljera inför andra i samma skikt.

           Människor är mäniskor oavsett, och tyvärr gäller nog Anderssons girighet och egennytta allmänt så snart man kommit över en viss nivå, även om man gärna skulle vilja tro så gott om människan att det inte var så.

           De som har väldigt lite är ofta mer angelägna att dela med sig av sina små tillgångar. Minns den ensamma japanske pojken som efter de stora katastroferna för två år sedan fick lite mat av en polisman. Pojken glufsade inte i sig maten utan gick till dem som hade hand om dem tillfälliga utspisningen av drabbade och lämnade över maten för att delas av dem som stod i kön. Därefter intog han sin plats långt bak i kön för att invänta sin tur att få något att äta.

           Med Anderssons logik hade pojken naturligtvis kvickt som blixten roffat åt sig käket och slukat det istället för att dela med sina medmänniskor.

           • Jag ser egennyttan som något neutralt, den finns och kommer inte försvinna för att man döper om systemet till socialism. Det intressanta som jag ser det är att även socialismen syftar till att gynna ett intresse. Man är inte socialist för att man vill vara osjälvisk utan för att man anser sig tjäna på att andra tvingas vara osjälviska. Det handlar bara om vilken metod man vill använda för att gynna sig själv: det fria utbytet på en marknad eller statens tvångsmakt där man slipper erbjuda en motinsats.

             • Det är nog fel på både kapitalism och socialism i sig. Fast mest fel är det på människorna eftersom det viktigaste draget tycks vara att man ska vara girig och egoistisk. Dvs man ska till varje pris och i alla sammanhang tänka på sig själv.

               Det har ju varit poppis i andra sammanhang att tala om tredje alternativ. Det är nog där någonstans som jag vill förstå Anders argumentation. Dvs varken den kapitalism eller socialism vi känner och har skådat effekterna av verkar något vidare utan det behövs något annat.

               Men framföralt behöver vi nog tänka om vad gäller girigheten och egennyttan. Utan att anspela alltför mycket på religion och bibel kan man ju fråga sig varför det finns beskrivet hur Jesus delade med sig, istället för att käka upp allt själv en gång i tiden?! Om han kunde för så länge sedan, varför ska vi inte kunna dela med oss idag?

               • Det där är ju alldeles uppenbart inte sant. Även om man skulle kategorisera alla borgerliga partier som nyliberala (vilket är absurt med 50 % skattetryck) så har de bara hälften av rösterna. De som röstar på vänstern gör det väl ändå för att de är osjälviska och solidariska?

                 • VAd är inte sant?

                   • Att alla människor är så vansinnigt egoistiska och bara tänker på sin egen vinstmaximering utan hänsyn till omgivningen. Jag känner ingen som tycker att människan ska vara girig, och då umgås jag ändå med rätt många hardcore-nyliberaler. Tvärtom tror vi att det bästa sättet att motverka girighet och rofferi är att förespråka den fria marknaden där det är det frivilliga UTBYTET som räknas. Marknadens princip är att för att man ska kunna tjäna något måste man erbjuda människor något de är villiga att betala för och komma överens ömsesidigt, och det är en princip vi tycker är rimlig. Vi ser det som att i socialismen RÖSTAR man fram vad man vill ha, och det låter ju enkelt och bekvämt men nån måste också producera och tillhandahålla det. Vem ska göra det?

     • Arbetsdelning och minskad materiell konsumtion till exempel. Produktivitetsökningen ger absolut ett sådant utrymme Ulla talar om. Detta är elementärt.

       • I teorin ja, men inte i praktiken. Frankrike har infört förkortad arbetstid men har fortfarande hög arbetslöshet och skenande statsskuld. Detta för att alla arbeten inte är statiska och kan utföras av vem som helst.

     • Har du någon gång hört talas om rättvis fördelning? Hur skapa rikedomar med mindre insats, undrar du. Dessa eländiga rikedomar för de få antar jag att du syftar på. Det är dessa som NU ”jobbar” på förmiddagen. Socialismen kommer att upphäva plikten på att först och främst arbeta ihop profiter och vinster till kupongklipparna. Vi pratar allltså om rättvis fördelning, inte som du om vinstmaximering för de få.
       Läs gärna, informera dig, öppna dina ögon och du ska finna att i slutändan går inte pengar att äta. En bra början är att studera utvecklingen i Grekland.

       • Det är ingen ”plikt”, du kan när du vill starta ditt eget företag som du antingen driver själv eller skänker bort till dina arbetare. Vem hindrar dig?

         • Hmmm … vad vore vitsen med att starta företag som man skänker bort? Förutsättningen är ju den samma oavsett vem som driver företaget. Förhoppningsvis skulle revisorn skrika rakt ut.

           • Det är ju det du efterfrågar: företag som finns till för din skull, som någon annan har skapat och drivit för DIN nyttas skull, så att DU kan bestämma över det och ta hand om all avkastning. Eller?

     • Svar till Francisco: Vi är redan rika. Planeten har tillräckligt med råvaror och arbetskraft för att kunna skapa en hygglig materiell tillvaro för alla sina invånare. Kapitalismens ekonomiska struktur skapar däremot arbetslöshet och misär. Kapitalismen således måste lyftas bort. – Du skall inte fråga mig om att anställa arbetslösa. Fråga istället landets företagsägare varför de inte anställer. Vilket svar tror du att du får? För övrigt var din fråga synnerligen naiv.
       Ulla Johansson

       • Ja, socialister bryr sig ju bara om fördelning av det som redan finns och missar att rikedom måste skapas hela tiden. Frågan kvarstår: vad är det som skulle göra att de som ansvarar för företagen skulle anställa alla som behöver anställas bara för att systemet heter socialism? Tror du att du skulle ges rätten att rösta, att du skulle rösta för full sysselsättning och att alla därmed skulle anställas? Det tror inte jag. Och var är det för ”ekonomisk struktur” som skapar ”arbetslöshet och misär”? Hur ser denna ”ekonomiska struktur” ut under socialismen? Återigen: det räcker inte att ÖNSKA sig något för att det ska BLI så, man eliminerar varken arbetslöshet eller misär genom att RÖSTA.

         • Rikedom måste skapas hela tiden säger du. Men nu är det ju så att planetens resurser är de som finns. När de är slut finns inget mer. Dvs när ett antal pax sett till att ta hand om allt finns inget mer att ’skapa’ för alla de andra. Då sitter de giriga och för egen nytta väl försedda fåtalet med allt och kan skryta för sina likasinnade över hur duktiga man varit som lyckats skrapa ihop så stor del av de gemensamma resurser planeten förfogar över. Men, det går ju inte att få med sig något av detta när man dör, så vad är vitsen?!

           Konkurrens eller samarbete, vilket leder till bäst utnyttjande och hushållning med det som faktiskt finns?

           I Japan är det idag två år sedan katastroferna inträffade, och området kring Fukushimaverket kommer att vara obeboeligt under överskådlig framtid. Olyckan inträffade på grund av girighet och egennytta. Ägarna såg hellre till den kortsiktiga vinsten, alltså girighet och egennyta, än den långsiktiga säkerheten.

           • Först och främst är skapandet av rikedom inte synonymt med att utvinna naturresurser, men det vet du nog om du tänker efter. Sen pratar du om ”samarbete” men missar att det är precis det som är poängen med den liberala ideologin: jag får välja vilka samarbetsformer jag vill, alla mina kollegor är exempelvis människor jag samarbetar med för att vi alla har ett intresse av att vårt företag ska gå bra. Socialismen innebär tvång och ofrihet, inte ”samarbete” till skillnad från ”konkurrens”.

             • Problemet med det samarbete du beskriver är att det syftar till att en liten del av människorna ska berika sig på en stor dels arbete. Min syn på samarbete däremot betyder att alla hjälps åt för att alla ska få det bra eller bättre.

               I teorin, som sagt, är nog båda de huvudsakliga system som diskuterats här sådana som borde fungera. Men faktorn människan ställer till det överallt är tyvärr reellt existerande. Fortfarande är det Andersons önskan om girighet och egennytta som gör att det fallerar. Och det är ju trots allt det Andersson skrivit som vi diskuterar?

               Din inställning att var och en har sin frihet att dela med sig fungerar uppenbarligen inte, för om den fungerat så skulle vi ju ha full sysselsättning och en makalös frihet för alla. Eller har jag fått något om bakfoten?

               Varken kapitalism eller socialism som vi känner den kan lösa problemen tror jag. Däremot är det en kapital ideologisk skillnad på inställningen till människor i dessa system.

               Jag tror att det skulle behövas något slag nytt system i likhet med vad Anders flera gånger nämnt för att återfå balansen i samhället.

               • Det du har fått bakom foten är att människor skulle VILJA dela med sig av egen fri vilja: det vill de generellt sett inte. Och viktigast av allt är att socialismen inte handlar om att dela med sig utan om TVÅNG som METOD.

                 Det är inte så att skillnaden mellan systemen är att människor är giriga respektive osjälviska och det är det Lena Andersson påpekar: kapitalismen är inte resultatet av ett syfte, den tillåter bara människor att bestämma själva (och vill de dela med sig får de göra det).

                 Jag håller med om skillnaden i människosyn men den är inte så enkel som du försöker få det till. Ett ”system” kan inte värdera människor, det kan bara andra människor, och de ändrar inte inställning för att man byter namn på systemet. Om du i socialismen anser att alla ska ha det bra betyder det så klart inte att det BLIR så, du kan ha den inställningen under vilket system som helst.

                 Alltså, politik är bara en metod, i kapitalismen är individen fri att bestämma själv, i socialismen är hon en slav under kollektivets vilja. Det är den metoden vi nyliberaler är motståndare till, det är varken så att vi förespråkar girighet eller tycka illa om osjälviskhet, vi vill bara låta människor bestämma själva.

                 • Nja, jag kan inte hålla med dig. I kapitalismen tolkar jag det som att det tycks vara en grundsten att den enskilda människan utan större tillgångar är slav under den med stora tillgångar.
                   Den med stora tillgångar har inte lust att dela med sig, utan vill naturligtvis behålla absolut mesta möjliga, av såväl tillgångar som makt, och låter den som utför ett arbete åt sig få absolut minsta möjliga, så att den som på detta sätt erhåller minsta möjliga inte ska komma sig upp och få den makt som krävs att sätta sig på den som har mycket, på samma sätt som den med mycket sätter sig på den med lite. Dvs den som har makten har friheten att förtrycka och den som blir förtryckt har ingen möjlighet eller frihet att ta sig ur situationen, annat än genom att i sin tur tjäna på någon som kanske har det ännu eländigare. Dvs som ett pyramidspel i verkliga livet, där den som befinner sig i basen hela tiden förlorar = ingen frihet.

                   I ett socialistiskt system, åtminstone i teorin eftersom praktiken sällan stämmer överens med verkligheten, finns inte tanken att enstaka människor eller en liten grupp ska sitta på tillgångarna och låta merparten slava för sig. Tvärtom ska man tillsammans i största sämja dela på såväl arbetsuppgifter som allt övrigt som kan delas. Det som du ser som majoritetsdiktatur är förvisso i praktiken det, men trots allt ett bättre sätt att komma överens än om bara en pyttedel utövar diktatur och bestämmer över alla andra.

                   Såvitt jag sett på dina inlägg är vi tämligen överens om att människan är en viktig komponent i att få samhället att fungera. Men jag menar återigen att det är fel på fenomenen girighet och egennytta. Såvitt jag förstått dig är det ingen som frivilligt delar något med någon annan, utan att få ersättning. Enligt mitt sätt att se är det ideala läget när alla delar allt med alla. Men, med nuvarande syn på girighet och egennytta är det ju inte möjligt.

                   Visst politik är en metod eller snarare ett redskap att erhålla ett fungerande samhälle. Men om individen är, som du väljer att uttrycka det, slav under majoriteten, i ett socialistiskt system, så är, enligt ovan, då individen slav under någon enskild eller grupp av individer i ett kapitalistiskt system. Dvs inget av dessa system fungerar då.

                   Kontentan blir att man istället för att hävda det ena eller det andra måste, bör och förhoppningsvis kan komma fram till ett tredje system som på något sätt kan åstadkomma balans i värden och ge förutsättningar för ett värdigt liv för de människor som lever i världen.

                   Utopi?

                   • Jag tycker igen att du gör misstaget att se ekonomin som statisk: det finns en viss mängd rikedomar och antingen kontrolleras de av några få eller av oss alla. Så är det ju inte, ta företag som exempel: om du inte gillar villkoren på några arbetsplatser så är du fri att starta din egen. Det är SVÅRT och kräver en INSATS, men så är det med rikedomar. De måste skapas hela tiden, och det är där jag ser att systemen skiljer sig: i kapitalismen är man fri att välja sina egna samarbetsformer, vill man vara sin egen kan man göra det osv.

                     I det socialistiska systemet är man inte framför allt berättigad till inflytande, man är primärt en ”slav” under kollektivets vilja. Det LÅTER som att socialismen ger oss makt och då kan vi bestämma att allt ska bli bra, att vi ska få det ena och det andra, men allt detta måste fortfarande SKAPAS innan det kan FÖRDELAS. Det är där problemen uppstår. Det har igen ingenting med girighet att göra, det är bara olika metoder: individens bestämmanderätt eller kollektivets makt över individen.

                     Den demokratiska makten är bara en sida av myntet, ansvaret som måste tas är en annan och det är den jag inte gillar. Någon måste ju verkställa alla demokratiska beslut och det kommer inte ske i frivillighet genom samarbete utan genom TVÅNG.

                     Har jag fel?

3. Francisco: Jag citerar sista meningen i ditt senaste inlägg här ovan: ”Vem hindrar dig från att anställa alla arbetslösa redan idag?” Slut citat. Hindret från att någon ska anställa alla arbetslösa redan i morgon dag, det hindret heter Profitmaximering, och det är de allra viktigaste kravet på ALLA företag i ett kapitalistiskt system. Ditt företag kan inte växa (vilket är absolut nödvändigt) och kan inte i längden överleva i ett kapitalistiskt system, utan antingen tvingas det lägga ned verksamheten, eller acceptera att bli uppköpta och omgjorda till oigenkännlighet, av någon annan större koncern, och därefter förmodligen nedlagd i alla fall. Och även denna större koncern tvingas på samma sätt också profitmaximera sin verksamhet på samma sätt. Dvs. hela tiden upprepas detta scenario intill vansinne i ett kapitalistiskt system. Det är ju precis detta vi nu ser utspela sig globalt i alla kapitalistiska marknadsstyrda ekonomier! Din fråga i din sista avslutande mening är helt enkelt aningslös och naiv!

   • Det där är inte sant, du behöver inte ”maximera” någon profit, det enda som krävs för att överleva är att du inte har högre kostnader än intänkter. Det har ingenting med ”kapitalism” att göra, det är en naturlag: du kan aldrig konsumera mer än du producerar. Att tro att företag i all evighet kan gå med förluster bara för att gynna sina arbetare är mer än lovligt naivt, och det du säger med ditt resonemang är egentligen bara att socialistiska företag är mindre produktiva än kapitalistiska vilket i sin tur betyder: mindre rikedomar skapas i ett socialistiskt system.

     • Francisco: Egentligen begriper jag mig inte på din argumentation. Men ok: Självklart, att profitmaximera är ju inte nödvändigt att göra i VARJE ÖGONBLICK,visst kan företag överleva tills vidare, dock under allt större och större press och konkurrens – med allt större och större överlevnadsproblem. Och på sikt, efter hand som utvecklingen obönhörligt går mot allt större och större kapitalackumulation,så fortsätter denna process i smått och stort. Och för att överleva så tvingas allt fler och fler företag antingen till ökad organiserad lobbyverksamhet på stater och internationella organisationer – typ t.ex.EU – för att utverka kapitalstöd. Eller att övergå till rena olagligheter i sin obönhörliga strävan ”att minska sina kostnader” som du skriver, exempelvis den senaste hästköttsskandalen, som ju uppenbarligen genomsyrat hela den internationella livsmedelsindustrin under flera år, ingen vet hur länge, och den är alltså helt klart INTE uttryck för ETT ENSTAKA företags övertramp. Jag kan fortsätta denna uppräkning mycket länge, men utgår i från att du, som de flesta andra, är någorlunda mottaglig för vad som sker runt omkring oss i detta kapitalistiska marknadssamhälle vi ännu tvingas leva i. Och den internationella kris i detta marknadssystem vi nu upplever är ju en överproduktionskris av stora mått; dvs. de internationella företagen kan inte längre hitta marknadsmässig avsättning för sina tjänster & produkter – konsumenterna som grupp har inte råd och kan inte längre köpa deras produkter. Detta till stor del beroende JUST PÅ att detta att de globala företagen som helhet i sin strävan att MINSKA SINA KOSTNADER, vilket ju handlar om rena lönesänkningar för personalen, hårdrationaliserad produktion, dvs minska behovet överhuvudtaget av löneanställd personal i allt större omfattning. Dvs. en hela tiden ökande internationell arbetslöshet. Resultatet av detta blir ju ofrånkomligen ökade klasskillnader, ett fattiggörande och utarmning av alla våra samhällen, en utveckling som egentligen inte gynnar någon – om vi nu vill ha ett gott och bra samhälle.

       • Jag förstår inte din argumentation heller. Du är motståndare till girighet, jaha? Sen då? Jag har ställt frågan förut: hur skapas den osjälviska och förståndiga människan i ett socialistiskt system, vad är det för politisk metod som plötsligt gör alla ointresserade av vinster så att de istället börjar arbeta solidariskt för ”samhällets bästa”?

         Sen är det givetvis så att det inte finns någon fri marknad, alla länder i världen tillämpar i olika stor utsträckning blandekonomi där staten lägger sig i, begränsar, tvingar och framför allt lånar pengar för att kunna ge folket förmåner (så att politikerna blir omvalda).

         Och frågan kvarstår: hur kommer socialismen leda till att företagen inte bryr sig om sina kostnader? Hur kommer socialismen upphäva fenomenet att kostnaderna inte får överstiga intäkterna? Hur ska de socialistiska företagen i all evighet kunna drivas helt utan intresse av att skära kostnader, för samhällets bästa? Förklara gärna det.

         • För en mycket bra beskrivning av den situation den kapitalistiska marknadsekonomin lett till vill jag hänvisa till några intressant artiklar av dels Mikael Nyberg i dagens Aftonblad 2013-03-11: http://www.aftonbladet.se/kultur/article16393503.ab
           och av Jan Guillou i gårdagens Aftonblad 2013-03-10: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article16390216.a
           eller av Katrine Kielos, också i gårdagens Aftonblad 2013-03-10: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article16390280.ab

           Dessa tre artiklar beskriver på ett bra sätt den situation vi nu lever under. Läs dem så kanske du förstår vad jag menar!

           • Hur världen ser ut idag säger så klart inte ett dyft om hur socialismen skulle lösa de problemen. Det är heller naturligtvis inte så att man som liberal tycker att världen är perfekt, det finns oerhört mycket statlig inblandning som ställer till problem i ekonomin.

             Så frågan kvarstår fortfarande: hur kommer socialismen leda till att företagen inte bryr sig om sina kostnader? Hur kommer socialismen upphäva fenomenet att kostnaderna inte får överstiga intäkterna? Hur ska de socialistiska företagen i all evighet kunna drivas helt utan intresse av att skära kostnader, för samhällets bästa? Förklara gärna det.

             • Jaha, Francisco; jag tycker mig förstå att du nu inser att den kapitalistiska marknadsekonomin är orsak till problem; men du kräver nu av kritiker till detta problemfyllda system, att det ska framläggas en färdig och detaljerad struktur, organisation och beskrivning av ett alternativt system, kalla det gärna socialism – inte mig emot. MEN, och detta är viktigt: Vad vi nu ser utspela sig i global skala i nästan alla nationer, är en omfattande folklig klasskamp. En klasskamp som ju blir den oundvikliga följden av det nu alltmer misslyckade marknadsekonomiska systemet, med ekonomiska krascher och massarbetslöshet för miljoner människor i nästan alla länder. Och jag vill inte – till skillnad från dig med ditt ensidiga företagsekonomiska tänkande – jag vill inte, och kan inte i detalj förutse, kräva eller förespråka hur denna nya alternativa – och säkert BÄTTRE värld – skal se ut. Detta kommer helt enkelt att bli resultatet av en samfälld gemensam kamp mellan alla människor.

               • Nej Jan, du gör det alldeles för enkelt för dig när du tror att jag förespråkar världen exakt som den är, drar slutsatsen att den världen är ”dålig” och själv förespråkar en ”bra” värld istället, utan att förklara hur den skulle fungera. Jag ser att problemen idag främst beror på att politiker har spenderat pengar de inte har, för att folket genom demokratin har krävt det. Det har ingenting med marknadsekonomi och kapitalism att göra, och eftersom du inte har en aning om hur alternativet skulle se ut känns diskussionen ganska poänglös.

4. Friheten under kapitalismen: En mycket liten klick bestämmer under demokratisk insyn, vilket medfört ökad ofrihet, ökad arbetslöshet, ökat våld mm.
   Profimaximering är kapitalismens lag, de större äter de mindre.

   Lite fakta om ett förhållande:
   Vitali och medarbetare fann i en analys av 37 000 000 (37 miljoner) företag att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. Hösten 2011 presenterades den första studien av nätverk och kontrollstruktur bland de 43 000 största transnationella företagen av forskare vid Swiss Federal Institute of Technology. (Vitalai S, Glattfelder J, Battiston S. The network of global corporate control. PLoS ONE 6(10): e25995. doi:10.1371/journal.pone.0025995; http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0025995). Forskarna utgick från en databas på c:a 37 miljoner företag i Orbis databas år 2007 och identifierade sedan 43 060 transnationella företag (Transnational Corporations, TNC) baserade på OECD:s definition. Med en matematisk metod för nätverksanalys identifierades 1318 stora företag med i genomsnitt tjugotal band till andra företag. Dessa företag representerade 20 % av rörelseintäkterna bland alla företag och ägde genom aktier majoriteten av världens största företag inom teknik och tillverkning (”world’s large blue chip and manufacturing firms”), med ytterligare 60 % av de globala rörelseintäkterna. I fortsatta analyser kunde forskarna identifiera 147 företag som kontrollerade 40 % av tillgångarna bland företagen i världen. De flesta var finansiella institutioner. Av dessa återfanns 49 banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA. Bland dessa återfinns bankerna Merrill Lynch, Bank of New York Mellon Corp., Goldman Sachs, Morgan Stanley, JP Morgan, Bank of America, Capital Group Companies. I artikeln menar författarna att finansinstitut med utvecklat, tätt nätverk har benägenhet till risktagande, ett slags knife-edge-(knivspets)-fenomen. De menar också att det förhållandet att bolag är sammankopplade i block kan minska konkurrens på marknader. Forskarna gör också bedömningen att de som är i ledningen för de mäktigaste transnationella företagen är i en position där de kan utöva en omfattande kontroll.
   Uppgifter från ekonomitidskriften Fortune talar i samma riktning. År 1960 svarade de 500 största företagen för c:a 17 % av BNP i världen, för c:a 25 % i början av 1990-talet och för närmare 38 % i början av 2000-talet, med en minskning till 32 % år 2008 (Fortune Global 500).
   Enligt ekonomitidskriften Forbes hade 7 av de 20 bolagen i världen med störst försäljning år 2010 säte i USA. (http://www.forbes.com/global2000/). Försäljningen uppgick till BNP. (Sverige låg på plats 22, och 3 bolag hade större försäljning än Sveriges BNP). De nio största bolagen hade tillgångar som låg högre än BNP för Storbritannien, vars BNP låg på 6:e plats i BNP-listan, och två hade större tillgångar än Frankrike vars BNP låg på 5:e plats.

   • Dessa siffror säger så klart ingenting om hur en socialistisk ekonomi skulle fungera. Dessutom, hur stort ett företag än är har det ingen MAKT över mig, jag måste inte söka anställning hos det och jag måste inte köpa deras produkter. Om vi istället pratar demokrati: säg att hela världen röstar om ekonomiska faktorer, hur ger det MIG mer makt över MIN situation? Är jag inte då ÄNNU mer utsatt för andras viljor? Jag har ju ingen rätt att motsätta mig demokratiska beslut, det är hela poängen. Jag måste lyda, jag är tvingad att acceptera det majoriteten anser är rätt och riktigt, varför skulle det med automatik vara bra för mig? Jag tror igen att ni socialister missar att makt kräver ansvar, man kan inte bara rösta till sig makt, inflytande och inkomster, någon måste förverkliga demokratins ambitioner och verkställa dess beslut. Vem ska göra det?

     • …makt kräver ansvar…

       Helt rätt. Och det är ju just där det brister när man talar om girighet och egennytta. För girigheten gör ju att man vill ha mer och mer liksom egennytta talar om att det är för egen nytta, alltså ansvar för sitt eget välbefinnande men inte nödvändigtvis för en enda individ förutom det. Dvs tanken att vissa människor är begåvade med förmåga till medkänsla, samarbetsförmåga, ansvar och annat som underlättar tillvaron för gruppen är inget av värde. Du ska inga andra gudar ha än dig själv är väl närmast den devis man kan applicera på systemet med girighet och egennytta, vilket enligt Andersson tycks vara den nära nog mest grundläggande av förutsättningar för mänskligt liv. Dvs den skola där den starke överlever och den svage går under. Människan sägs ju kunna tänka, men ibland verkar det inte så tyvärr…

       Konkurrens sägs leda till framsteg vilket jag nog inte är riktigt säker på när man ser hur situationen ser ut i världen. Däremot tror jag, eller snarare är jag övertygad om att samarbete kan vara en nyckel till möjligheten för fler att leva ett värdigt liv.

       • Kapitalismen främjar girighet och egennytta det kan man hålla med Lena Andersson om. Det främjar också ökade ekonomiska skillnader (se dagens blogginlägg om miljardärer i Kina). Forskning (Jämlikhetsanden av Wilkinson & Pickett, se min recension i ww.lakartidningen.se/arkiv)visar tydligt att mer ojämlika samhällen har större hälso- och sociala problem, som dels drabbar den enskilde individen, dels dennes familj och närmiljö och dels hela samhällsekonomin med ökade kostnader för vård, sociala utgifter och rättskydd. Den senaste ekonomiska krisen – och dessa kriser har kommit allt tätare enligt statistik – medförde ju enorm försämring för många människor, en enorm minskning av den individuella friheten.

         • Jag håller med om att krisen har skapat mycket misär, men vad beror den egentligen på? Jo, att människor i strävan efter en inbillad egennytta har röstat fram politiker som har lovat dem guld och gröna skogar genom ofinansierade sociala reformer. Världens stater är skuldsatta för att de har gett mer än de har, det har ingenting med frihet att göra. Dessutom, jag är fortfarande nyfiken på vilken politisk metod det är som ska göra att människan blir osjälvisk och solidarisk. Hur kommer min vardag se ut och hur gör de omständigheterna att jag slutar bry mig om mitt eget bästa?

           • Nu tror jag att du tangerar en lösning på alla problem nämligen i din fråga om hur man ska göra så att människan blir osjälvisk och solidarisk. Människan är ju inte det har jag förstått både på resonemangen och av erfarenhet. Och, dessutom tror jag inte att man kan göra om människan, åtminstone inte den version som finns för närvarande. Alltså, om man istället helt enkelt lyfter ut människan och låter planeten klara sig utan mänskligheten. Då skulle det inte finnas några problem av den typ vi nu diskuterar. Enkelt, simpelt och elegant. Inga miljöbovar, ingen mänsklig inblandning i naturens egna processer, inga giriga egenkära kapitalsamlare etc. Inga ändlösa diskussioner om politiska system som i grunden är felkonstruerade då de inte tar hänsyn till människans inblandning. Sedan så småningom kanske evolutionen utvecklar en ny sorts varelse med förmågor som empati, solidaritet, ömsesidighet, samarbetsförmåga och andra väsentliga egenskaper som kan bidra till att hushålla med det som finns utan att förbruka allt och dessutom drälla avskräde med nedbrytningstider på åtskilliga tusentals år.

       • Du missar Lena Andersson centrala poäng nämligen att kapitalismen inte är resultatet av en avsikt. Det finns ingenting som tvingar människor att vara giriga eller slå vakt om egenintresset, om du vill dela med dig får du göra det. Skillnaden mellan kapitalism och socialism är inte att människor är giriga respektive osjälviska, skillnaden ligger i METODEN. I det liberala kapitalistiska samhället är människan fri att bestämma över sig själv och sina egna resurser, i det socialistiska är hon det inte. Att somliga tjänar på andras ofrihet är självklart, men är det argument nog för att inskränka friheten? Jag tycker inte det.

         • Kapitalismen uppstod för c:a 500 år sedan i Italien brukar man säga. Den var och är effektivare än feodalismen. När det gäller att utveckla produktionsförhållandena har den ofta varit mycket effektiv. Men jag och andra har i bloggen påvisat att miljardtals människor är onödigt ofria under kapitalismen, som medför otrygghet, arbetslöshet, krig och omförmåga att ta itu med miljöproblem som hotar mänsklighetens överlevnad.

           • Och fortfarande undrar jag: vad är det som säger att socialismen skulle leda till trygghet och full sysselsättning? Att folk VILL ha det så och därmed skulle RÖSTA för att det skulle BLI så betyder ju ingenting, just eftersom någon också måste ta ansvaret. Socialismen säger, tycker jag ibland, att alla ska få precis som de vill och makt och frihet och all härlighet, men inte ett ord sägs om hur detta ska varken genereras eller garanteras. Jag undrar då om socialisterna tror att bara för att man VILL något så BLIR det så? Alltså: om vi röstar bort girighet, otrygghet, arbetslöshet och miljöproblem, blir det så då? Jag tror inte det.

             • Å andra sidan leder ju inte kapitalismen till vare sig full sysselsättning eller trygghet. Trots det har ju en majoritet, om vi nu begränsar oss till vår ankdamm, röstat för kapitalism i de senaste valen. I denna majoritetsdiktatur, vilken är resultatet av demokratiska val, har alltså en övervägande del önskat sig att ha ofull sysselsättning och otrygghet.

               Jag håller till 100% med dig när du faktiskt antyder att det är människorna det är fel på. Åtminstone den majoritet, eller snarare den lilla klick som manipulerar majoriteten, som i detta system dikterar villkoren för en väldigt stor minoritet. Det finns ingen frihet i detta heller, vare sig för dem som har eller dem som inte har. Eller, egentligen kan man kanske säga att den som inget har har åtminstone friheten att tänka fritt.

               • Exakt, demokratin innebär inte frihet, där är vi överens. Det är därför jag vill ge individen så mycket makt som möjligt och majoriteten så lite som möjligt. Sen är det ju återigen lite naivt att tro att bara folket önskar sig full sysselsättning och trygghet så blir det så, nån måste ju verkställa denna önskan också.

                 • Exakt, och det är ju där problemet uppstår iom att i takt med individens så mycket makt som möjligt så blir den naturliga följden att girighet och egennytta måste vara de viktigaste egenskaperna för överlevnad. Dvs utan girighet och egennytta kan inte de som har så mycket makt som möjligt roffa åt sig så mycket som möjligt per individ. Resultat av det blir ju att någon måste betala, dvs de som inte innehar samma starka egennyttiga girighet.

                   Eftersom vi i dagsläget är den typen av människor räcker det uppenbarligen inte med den frihet som människan inte klarar av. Man kan ju ställa sig frågan varför vi har ett antal lagar. Är det för att försämra eller förbättra möjligheter för människor att leve ett drägligt liv? Vore det bättre att varje människa hade makt att sätta sina egna regler och leva efter dem?

                   Tyvärr tror jag att den sorts frihet du önskar dig vilken i teorin skulle kunna vara något bra, om den släpps totalt fri riskerar att leda till ett ännu värre samhälle än det vi redan har. Dvs med dagens människor skulle en liten klick fortsätta att berika sig ännu mer och raskare på den stora massans arbete utan en tanke på att det faktiskt är människor som gjort att den lilla klicken kunnat berika sig och konkurrera om att ha mest när man dör.

                   • Du gör misstaget att se ekonomin som statisk där den sammantagna mängden resurser är konstant och det bara gäller att roffa åt sig största möjliga del (istället för att dela lika). Så funkar det, resurser skapas av individuella arbetsinsatser, och den som inte belönas för en insats kommer inte införa den, vilket betyder att ekonomin krymper. Dessutom är nyliberaler inte anarkister, vi vill ha lagar som begränsar människor men bara från att begränsa andra: min frihet börjar där din slutar, jag har rätt att bestämma över mig själv men inte över dig. Vill jag har något som är ditt måste jag erbjuda dig något som du vill ha i utbyte, annars får du behålla det. Det är så marknadsprincipen ser ut, den har ingenting med attityder att göra.

             • Klockren kommentar.

               Vi har i dag redan demokratisk styrd planekonomi innom flera områden i dagens Sverige. Sjukvården är ett sådant område, med tanke på senare tida artiklar i DN om just den Svenska sjukvården tror jag knappast någon fortfarande skulle hävda att den drivs effektivt.

               Skulle verkligen arbetslösheten försvinna om näringslivet förstatlias och drevs genom en demokratiskt kontrolerad plan? Är det inte mer troligt att även den verksamheten kommer att snedvridas på samma sätt som dagens sjukvård?

   • Tack för relativt schysst debattklimat förresten, det är faktiskt inte något man är bortskämd med.

     • Tack, det är viktigt med seriös debatt.
       En debatt som denna kan inte föras i de stora tidningarna. Välskrivna, faktaunderbyggda inlägg i angelägna ämnen (Syrien, Irak etc) som går emot den vanliga uppfattningen tas sällan eller aldrig in.

5. När man ställs inför omöjliga val är det en plikt att söka alternativ. Alternativ söker varken Lena Anderson heller de hon kritiserar för idéer om socialism.

   Kapitalismen ser vi idag håller på att kasta hela världen in i en tid av globalt ekonomiskt och militärt krig. Grundvalen för detta är skapandet av fattigdom, arbetslöshet och misär, vilket leder till krig. Socialism då, trots att många på den här bloggen tycker att detta är en lösning så har den prövats och är enligt de flesta i vårt land inget politiskt alternativ. Ni som fortfarande pratar om socialism håller oftast fast vi marx och lenins idéer och lägger till lite välmenande ej genomtänkta fraser om demokrati. Ni fortsätter att prata om socialism utan att gör en läxa som leder framåt.

   Under de senaste åren har idéer först fram som på ett avgörande sätt begränsar finanskapitalets makt och befriar demokratierna från det grepp som finanskapitalet genom bankerna har som fodringsägare till varje stat i västvärlden idag. Det handlar om att genom en monetär reform återta kontrollen av penningskapande. Varje valutaområde skapar då den penningmängd den behöver för upprätthållandet av ekonomin. Under ett sådant system är offentlig skuld en dumhet. Stater skapar själv de pengar den behöver och behöver inte betala ränta till långivare som slutligen måste bäras av skattebetalarna. Detta är en förändring som inte äventyrar den individuella friheten i allmänhet, bara den frihet för bankerna att utan gentjänster sko sig på alla andra.

   Varför vägrar så kallade socialister att diskutera denna lösning på de enorma problem som mänskligheten står inför? Om ni kan visa att detta alternativ är felaktigt kan ju också mina krafter användas till att söka en annan politisk utväg på det elände vi faktiskt alla sitter fast i. Att försök tiga ihjäl idéer är inget uttryck för ett demokratiskt sinnelag. Och var det inte just demokrati som på något sätt skull göra er socialism till en mer aptitlig anrättning.

6. Oavsett vilken ideologi man förespråkar så blir jag förbluffad över hur ordet kris används, världens undergång är inte nära förestående, om man vrider klockan tillbaka 100 år så var världen då bra mycket grymmare än vad den är idag,

   • Men den skulle kunna vara avsevärt bättre i ett mer demokratiskt, friare och människovänligare system än dagens kapitalism!

     • Hur gör socialismen mig mer fri? Jag undrar verkligen det: hur blir jag mer fri för att en större del av alla beslut som rör mig fattas av en majoritet? Och vad är det för politisk metod som ska göra oss ”människovänligare” till skillnad från giriga som vi är idag?

       • Nu fattas centrala beslut i ekonomin av en liten, liten minoritet utan din insyn. Är det sämre att de fattas av en majoritet, där du kan vara med och bidra till beslut?
         Individens värderingar och beteende påverkas i hög grad av grundläggande värderingar både i närmiljö och i samhället, där samhällets värderingar även påverkar närmiljön.Kapitalismen premierar girighet, att dölja forskning i olika industrier i stället för att samarbete, att satsa på läkemedel för de som kan betala ej där behoven är störst för att ta exempel bara från läkemedelsindustrin.Miljövård kostar för det ensilda företagen. Med samhälleligt ägande kan samarbete premieras, arbetslöshet och nödvändiga klimathänsyn betydligt bättre åtgärdas och du Francisco kan rimligen känna dig friare och tryggare nu och inför framtiden.

         • Jag har aldrig förnekat att det finns människor som åtminstone i teorin TJÄNAR på att ha helt ansvarsfri makt över ”ekonomin” och med sina beslut kan bestämma att de ska få det ena och det andra, men jag tror inte att verkligheten är så enkel. Som sagt, nån måste se till att alla ”demokratiska” beslut faktiskt verkställs, och socialismen svarar aldrig på vem det är. Det enda den pratar om är just makten och inflytandet, att om folket får bestämma så skulle folket välja arbetsfria inkomster åt alla och då BLIR det så. Jag tror inte på det. Dessutom, om jag med mina egna pengar och resurser bygger upp ett företag, varför ska det då inte vara mitt? Jag fattar att någon annan TJÄNAR på att få bestämma över det utan att erbjuda en motinsats, men är det RÄTT?

           • Du talar om ”ansvarsfri makt över ekonomin” och att de kan bestämma över det ena eller det andra. Ja, är inte kapitalismen i grunden sådan. Besluten fattas inte på demokratisk grund i de olika bolagen. Ett litet fåtal beslutar utan insyn med profimaximering som motto, och inte efter mänsklighetens behov. I så fall skulle friheten vara mycket större och mer utbredd, fattigdomen och arbetslösheten avsevärt mindre och risken för miljökatastrof mindre. Det fordras naturligtvis ett engagemang bland människor för att krossa kapitalismen och ersätta den med ett bättre och mer demokratiskt, socialistisk system.
             Arbetsfria inkomster blir aldrig en realitet under denna ännu ingenstans förverkligade socialism – tror du att människor är dumma/korkade?
             Däremot utmärkts den av dig förespråkade kapitalism just av arbetsfria inkomster. Andra människor tjänar ihop kapitalisternas rikedomar – i grunden orättvist, ofritt och demokratiskt, detta det system du envist verkar hänga fast vid. Läs noga Britta Rings inlägg idag!
             I ett socialistiskt samhälle måste förstås kreativitet och entreprenöranda uppskattas och hårt/mer arbete ge högre ersättning. Hur det ska se ut får folket bestämma. Inriktningen kan komma att underordnas övergripande mål som är bra för de flesta som energisparande, eftersatta grupper, fattigdomsbekämpning etc. När du anställer så arbetar dina anställda ihop en del av vinsten i ditt föredrag åt dig som du själv får bestämma över. Är inte detta en grundläggande orättvisa?

             • Nej, det är naturligtvis inte ”orättvist” eftersom det är jag som står för förutsättningarna. Utan mitt företag skulle de anställda inte ha några inkomster, och företaget är ju ingen naturresurs som jag har lagt beslag på. Tänk så här: jag köper en symaskin, tyger, trådar, nålar, mönster osv, och anställer någon som syr en jacka. När den jackan säljs tar jag en del av intäkten. Det är helt absurt att påstå att det är ”orättvist”, om den anställde inte ville dela med sig av intäkten hade han kunnat skaffa sina egna ”produktionsmedel”, men det innebär ju en kostnad. Är det märkligt att den som står för denna kostnad vill ha något i utbyte? Du försöker eliminera kostnaden genom att eliminera kapitalisten, men någon måste alltid ta ansvaret och skapa förutsättningarna. Det har inget med ”kapitalism” att göra, det är så det funkar. Vissa kommer alltid göra mer än andra så länge det lönar sig, men ingen kommer nånsin ta ansvar för andras vinning om de lika bra kunde låta bli, oavsett om folket röstar på det eller ej. Detta att jag skulle TJÄNA på att nån ger mig en symaskin och material och jag sedan kan ta hela intäkten för arbetet är ju en sak, men varför skulle någon göra det? Det är den arbetsfria inkomsten jag pratar om, du ser det som att företag bara ploppar upp ur jorden helt utan anledning, men det är alltid någon som har investerat tid och pengar och tagit risker för att det ska kunna finnas. Det kommer inte förändras bara för majoriteten får bestämma mer över individen.

               • Varför ska de anställda inte vara med om att bestämma över hur du använder de pengar de arbetat ihop för dem. Mindre frihet för dem.
                 Arbetsfri inkomst: Ja, det har kapitalisterna, och du också i ditt företag. Särskilt uttalat i stora företag. Och ett fåtal storföretag dominerar i varje bransch. 147 st i världen kontroller 40 % enligt Vitali och medarbetare. Bra frihet?

                 • De får ju bestämma över sina löner, lönen är överenskommelsen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Duger inte den kan man starta ett eget företag och ta hand om ”mervärdet” själv.

                   Tänk så här: du och dina kompisar startar ett företag genom att investera sparade privata pengar, ta risker och jobba hårt. Jag kliver in när allt redan är klart och kräver att ni ska ge alla intäkter till mig eftersom jag är den enda som jobbar. Låter det rimligt? Varför skulle ni ställa upp på det, och varför gör ni det inte redan idag? Vem och vad hindrar er, och varför skulle de hindren inte finnas i det socialistiska samhället?

                   • Många hundra miljoner är idag arbetslösa eller undersysselsatta i den kapitalistiska världen. Detta innebär enorm brist på frihet, och minskar friheten för de som har arbete. Hela den kapitalistiska retoriken bygger på fantasin att kapitalism=frihet. Produktionen sker genomgående inte efter behoven inom mänskligheten utan efter profit. Ibland sammanfaller det. Men med ett bättra ekonomiskt system skulle fattigdomen kunna mer eller mindre försvinna snabbt liksom arbetslösheten=kraftig ökning av friheten i världen.

                     Professor Thomas Pogge, Yale University (2010) har med stöd av FN-data beräknat att omkring 18 miljoner dödsfall per år är relaterade till fattigdom.

                     Enligt gemensamma beräkningar av Världsbanken, WHO, UNDP, UNESCO m.fl. 1998 skulle man med en satsning på ytterligare 80 miljarder US Dollar årligen, dvs. 800 miljarder totalt, under 10 år kunna ge alla jordens invånare basal sjukvård, basal utbildning, bra vattenförsörjning och bra sanitära förhållanden (Implementing the 20/20 Initiative: Achieving Universal Access to Basic Social Services, 1998). (www.unicef.org/ceecis/pub_implement2020_en.pdf). Toussaint & Millet nämner i sin bok (2010: sid 43) att dessa 800 miljarder US Dollar motsvarar 20 % av tillgångarna på 4 400 US Dollar för de 1 125 dollarmiljardärerna år 2007 enligt Forbes Magazine, mars 2008.
                     En engångsskatt på 20 % för dollarmiljardärerna skulle vara tillräckligt!

                 • Eller tänk så här: jag köper en lägenhet och anställer en inredningsexpert som mot en lön rekommenderar möbler, tavlor, mattor osv. När jobbet är klart hävdar denna expert att det är hans/hennes lägenhet eftersom det är han/hon som har gjort den så fin. Också ungefär samma absurda förfrågan: lägenheten är ju min, det är jag som har betalat för den. Varför skulle jag göra det om jag inte fick behålla den?

                   • Detta är en annan situation, som mycket väl kan förekomma under socialismen i någon form kan jag tänka mig.

     • Så sant Anders, jag menade inte att man skall luta sig tillbaka och ge upp kampen om en bättre värld. Det som i mina ögon blir konstigt är att det verkar finnas en blindhet för dom faktiska framsteg som har skett.

       • Lätt att instämma, men det räcker inte. Man måste se på de nödvändiga ändringarna och möjligheterna för en bättre framtid.
         Och här har presenterats mycket stora nackdelarna med nuvarande system? Varför slå sig till ro med detta och gårdagens misstag? Mänskligheten kan – och måste bättre!

         • Ofta så finns det en dystopisk syn på den värld vi lever i som ibland gränsar till defatism, jag tror på mänskligheten och även om det går med myrsteg så har det blivit bättre, bara det faktum att jag har möjligheten att kommentera på denna blogg är ovärderligt. Men ge upp skall man aldrig göra, det är en kamp.

7. I morgon kommer ett nytt blogginlägg i denna fråga av en journalist och gästbloggare.

   Men låt diskussionen fortsätta här och nu!

   Läs och kommentera gärna dagens inlägg om miljardärerna och kapitalismen!

8. Instämmer Ali, kamp mot kapitalismen för en socialistisk, demokratisk bättre värld!

9. Till alla debattörer:
   Tack för alla bidrag i denna viktiga debatt!
   Fortsätt gärna!
   -Jag publicerar nu ett gästblogginlägg till Lena Andersson av Britta Ring, pensionerad f.d. journalist, fackligt aktiv och med erfarenheter från arbete i olika folkrörelser. Igår behandlades kapiatlismen med fokus på miljardärer i Kina och annorstädes.
   I kväll eller i morgon/övermorgon kommer att gästblogginlägg av historieprofessorn Anders Björnsson som också utgår från Lena Anderssons kolumn.

   Ser fram mot fortsatt diskussion.

10. Till alla debattörer:

    Tack för alla bidrag i denna viktiga debatt!
    Fortsätt gärna!
    -Jag publicerar i morgon ett nytt gästblogginlägg till Lena Anderssons kolumn av professor Anders Björnsson.

    Ser fram mot fortsatt diskussion!

11. Utmärkt artikel! Anders, du har överträffat dig själv!

12. Det finns olika uppgifter om antal dödade i Sovjetunionen i olika sammanhang, vilket berörts i inlägg här. Har börjat söka efter uppgifter. I den aktade sovjetkännaren Moshe Levins bok ”The Soviet Century”, 2005 finns följande uppgifter:
    * Antal stupade i första världskriget:8,5 miljoner
    * Antalet stupade sovjetiska soldater i andra världskriget:7-10 miljoner
    * Antalet dödade sovjetiska civila i andra världskriget:10 miljoner
    * Antalet dödsdömda i Sovjetunionen 1921-53:4,1 miljoner
    * Antalet som dömdes till arbetsläger och fängelsekolonier 1921-53:2,6 miljoner
    (Antal fångar i USA 2011:2,3 miljoner. I Kina med 4 gånger större folkmängd är antalet fångar lägre. Antalet per 100.000 invånare var 715. I Storbritannien är siffran 152 per 100.000, i Kanada 81 och i Frankrike 91).