Kapitalet går till angrepp – vinsten är en ödesfråga


Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna om religion och om EU senast 17/11. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Vi har tidigare behandlat frågan om vinsten i vården här, senast 4/11.

”Lördagsintervjun i P1 med Tomas Ramberg är ofta intressant. Den 24/11 framträdde Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv. Ramberg sköt snabbt in sig på frågan om vinst i välfärden. Och det var inget slumpskott. Bäckström m fl har uttalat sig kategoriskt och målar upp denna fråga som en ödesfråga, den största politiska stridsfrågan, sedan löntagarfondsstriden. Bäckström var inte först ute med budskapet, utan i SvD 20/9 hade ledaren rubriken: ”Vinstfrågan är vår tids löntagarfondsstrid”. När man nu hör mullret från Svenskt Näringsliv finns anledning att spetsa öronen och fråga vad det handlar om.

En kort tillbakablick på löntagarfondsstriden. Det första förslaget till löntagarfonder av Meidner m fl 1975 sågs som ett sätt att ur LO-perspektiv lyfta fram maktfrågan, den privata äganderätten till produktionsmedlen. Början av 1970-talet markerar slutet på den historiska klasskompromissen då kapitalets vinstkvot sjunker och oljekrisen accentuerar sökandet efter en ny ackumulationsregim. Strukturproblemen inom Teko, varv och stål radar upp sig och möts av strejker och vänsterkrav. I detta läge väljer LO att spela ut förslaget om löntagarfonder. Arbetsgivarföreningen SAF och borgerlighet reagerar i början lite splittrat, men efterhand sluts leden och motoffensiven rullar igång. Vid valet 1982 hette det t ex i SAF-annonser i dagspressen: ”Låt inte Sverige bli en socialiststat. Din röst avgör”.

Kapitalets offensiv var så kraftig att socialdemokraterna backade. Och till slut omformuleras fondförslaget 1983 av (s) till något fullständigt harmlöst, utan udd mot ägandeförhållandena. Denna stora politiska strid mellan Arbete och Kapital – där de senare vann en skrällseger – har skildrats på ett strålande sätt av Stefan Sjöberg i en doktorsavhandling från 2003.

Nu vill Kapitalet och borgerligheten göra om bravaden från 1970/80-talen. Urban Bäckström förklarade i P1-programmet att frågan om vinst i välfärden är ”det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet sedan löntagarfonderna”. Det handlar om föreslagna ”tvångslagar som går in i företagen och styr”, att ta över driften av företagen. ”Det värsta förslaget är… funktionssocialism”.

Lagen om valfrihetssystem, LOV, är idag baserad på frivillighet. De kommuner som vill kan lägga ut hela välfärden på entreprenad: Skola, omsorg och vård. Alliansregeringen har hotat med att göra lagen tvingande. Det tyckte Bäckström var utmärkt, med motiveringen ”att tvånget är frihet.” På Rambergs begåvade fråga om demokratin, i t ex en kommun, skall underordnas LOV-regelverket, svarade inte Bäckström, utan upprepade mantrat om valfrihet för medborgarna.

LO-kongressen i våras beslöt, utifrån en motion från Handels, att ställa sig bak principen non-profit, dvs ingen vinst i välfärden. LO-ledningen yrkade avslag på motionen, men förlorade omröstningen. En LO-utredning kommer att presentera ett förslag i december i år. Det blir en het potatis att hantera för (s), som partikongress i april eller maj 2013. Från högern inom (s) har det ena urvattnade förslaget efter det andra:
– det finns ingen anledning av riva upp nuvarande system
– etiska koder skall/bör införas i bolag som lever på välfärdens skattemedel
– fokus skall läggas på att mäta kvalitet i vården m m, inte på vinstfrågan

Så kom då (s)-partiledningens förslag ”Vinst, valfrihet och kvalitet” i slutet oktober. Partihögern med Stefan Löfvén vann första ronden. Det blev inget stopp för vinster i företagen utan luddiga skrivningar om att välfärdsföretagen inte får ha ”väsentligt lägre” personaltäthet, personalkostnader eller andra kostnader som rör kvalitet. Vinsterna skall begränsas som genom kontroller. I stället för att hålla efter gamarna inom välfärdsföretagen skall kommunerna tvingas satsa pengar på kontrollapparater. Vi ser idag hur privatiseringarna åstadkommit stora svårigheter som störningar, avbrott, ineffektivitet och hur skolelever lämnas vind för våg när en skola klappar ihop. Detta skulle villkoren i upphandlingarna lösa, sades det.

Nu vet vi att det var lögn. Ändå vill Löfvénhögern inom (s) fortsätta på denna, misslyckandets väg, med avtal, föreskrivanden och kontroller. Det är sämre än att gå över ån för att hämta vatten; då får man ju vatten i alla fall. Av privatiseringar, misskötsel, plundring av skattemedel får vi ju ingenting. Och allt detta för att högern inom (s) inte vill utmana Kapitalet. Man förlorade mot Kapitalet på 1980-talet, och nu kastar man in handduken, före matchen har börjat.

Dock, undrens tid är inte förbi. Till våren (s)-kongress ligger ett 80-tal motioner, vilka kräver förbud eller regleringar av vinsten. Det blir en spännande vår.


intressant.se, , , , , , , , , ,,

Radion – Lördagsintervjun 24/11 SvT Vårddebatt Barbro WesterholmSvD 10/11Flamman 13/11 Aftonbladet 26/11 Knapsu bloggar Röda Malmö DN Debatt 1/11 Hägglund DN Debatt 1/11 Hallengren/a> DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/42, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011

  3 comments for “Kapitalet går till angrepp – vinsten är en ödesfråga

  1. 29 november, 2012 at 13:57

    En gång i tiden vågade socialdemokraterna något. Men det var för att vi vanliga människor, deras politiska bas, vågade något. 20-talets Sverige hade världsrekord i strejker. Då var även socialdemokraterna tvungna att vara tuffa, annars skulle folk inte ha röstat på dom.

    Och att dom vågade ställa hyggligt långtgående krav på 70-talet, inte lika tuffa som på 30-talet men dock, berodde på att det även då fanns en folkrörelsevåg som yttrade sig i allt från skogsockupationer till strejker.

    Yrkespolitiker är aldrig tuffare än dom de vänder sig till. Riksdagspolitik är kompromissande. Det är upp till nån annan att sätta upp det som partierna ska kompromissa kring.

  2. 29 november, 2012 at 21:55

    Det borde vara möjligt att mobilidera brett stöd för detta. Men V som har en bra inställning i denna fråga har väl sakta gått åt höger och blivit ett vanligt riksdagsparti. För vänster har det utomparlamentariska arbetet varit centralt. Det är en central av folkdemokrati, som verkligen inte ska bestå av val vart 4:de år. För Socialistiska Läkare, nu allt fler kanske 200 unga läkare och läkarstuderande, helt dominerad av ungdomar är Nej till Vinst och till privat vård centralt.

  3. lingon
    2 december, 2012 at 10:49

    Jag hörde intervjun med Bäckström. Skrämmande perspektiv och förmodligen alldeles för nära den framtid man kan se framför sig. Tyvärr vittnar det om en hänsyns- och empatilöshet gränsande till omänsklighet. Och, landets ledning samt en stor del av den så kallade rödgröna röran är nog fullständigt införstådda i att hans syn på vår väg in i framtiden är den rätta.

    Finns det något alternativ för de trots allt ganska många som inte vill följa med på den resan? Eller är det återigen den anonyma massans aningslös- och dumhet som ska ge mandat åt en samling personer, med oförmåga att inse vårt samhälles mångfald av människor med olika förutsättningar, att fortsätta nedmonteringen och utförsäljningen av människor och våra barns gemensamma arv?

    Med tanke på (v)änstersidans alltmer utbredda anonymitet och dess närmande till (m)oderatklubben är det kanske inte konstigt att en hel del människor, vissa av ren desperation, ser sd som ett alternativ, möjligen det enda, trots att de i praktiken stödjer nuvarande regering i en majoritet av frågor. Men det är väl en av konsekvenserna i ett alltmer ojämlikt samhälle med allt snabbare ökande klyftor…

Comments are closed.