Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna om religion och om EU senast 17/11. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Vi har tidigare behandlat frågan om vinsten i vården här, senast 4/11.

”Lördagsintervjun i P1 med Tomas Ramberg är ofta intressant. Den 24/11 framträdde Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv. Ramberg sköt snabbt in sig på frågan om vinst i välfärden. Och det var inget slumpskott. Bäckström m fl har uttalat sig kategoriskt och målar upp denna fråga som en ödesfråga, den största politiska stridsfrågan, sedan löntagarfondsstriden. Bäckström var inte först ute med budskapet, utan i SvD 20/9 hade ledaren rubriken: ”Vinstfrågan är vår tids löntagarfondsstrid”. När man nu hör mullret från Svenskt Näringsliv finns anledning att spetsa öronen och fråga vad det handlar om.

En kort tillbakablick på löntagarfondsstriden. Det första förslaget till löntagarfonder av Meidner m fl 1975 sågs som ett sätt att ur LO-perspektiv lyfta fram maktfrågan, den privata äganderätten till produktionsmedlen. Början av 1970-talet markerar slutet på den historiska klasskompromissen då kapitalets vinstkvot sjunker och oljekrisen accentuerar sökandet efter en ny ackumulationsregim. Strukturproblemen inom Teko, varv och stål radar upp sig och möts av strejker och vänsterkrav. I detta läge väljer LO att spela ut förslaget om löntagarfonder. Arbetsgivarföreningen SAF och borgerlighet reagerar i början lite splittrat, men efterhand sluts leden och motoffensiven rullar igång. Vid valet 1982 hette det t ex i SAF-annonser i dagspressen: ”Låt inte Sverige bli en socialiststat. Din röst avgör”.

Kapitalets offensiv var så kraftig att socialdemokraterna backade. Och till slut omformuleras fondförslaget 1983 av (s) till något fullständigt harmlöst, utan udd mot ägandeförhållandena. Denna stora politiska strid mellan Arbete och Kapital – där de senare vann en skrällseger – har skildrats på ett strålande sätt av Stefan Sjöberg i en doktorsavhandling från 2003.

Nu vill Kapitalet och borgerligheten göra om bravaden från 1970/80-talen. Urban Bäckström förklarade i P1-programmet att frågan om vinst i välfärden är ”det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet sedan löntagarfonderna”. Det handlar om föreslagna ”tvångslagar som går in i företagen och styr”, att ta över driften av företagen. ”Det värsta förslaget är… funktionssocialism”.

Lagen om valfrihetssystem, LOV, är idag baserad på frivillighet. De kommuner som vill kan lägga ut hela välfärden på entreprenad: Skola, omsorg och vård. Alliansregeringen har hotat med att göra lagen tvingande. Det tyckte Bäckström var utmärkt, med motiveringen ”att tvånget är frihet.” På Rambergs begåvade fråga om demokratin, i t ex en kommun, skall underordnas LOV-regelverket, svarade inte Bäckström, utan upprepade mantrat om valfrihet för medborgarna.

LO-kongressen i våras beslöt, utifrån en motion från Handels, att ställa sig bak principen non-profit, dvs ingen vinst i välfärden. LO-ledningen yrkade avslag på motionen, men förlorade omröstningen. En LO-utredning kommer att presentera ett förslag i december i år. Det blir en het potatis att hantera för (s), som partikongress i april eller maj 2013. Från högern inom (s) har det ena urvattnade förslaget efter det andra:
– det finns ingen anledning av riva upp nuvarande system
– etiska koder skall/bör införas i bolag som lever på välfärdens skattemedel
– fokus skall läggas på att mäta kvalitet i vården m m, inte på vinstfrågan

Så kom då (s)-partiledningens förslag ”Vinst, valfrihet och kvalitet” i slutet oktober. Partihögern med Stefan Löfvén vann första ronden. Det blev inget stopp för vinster i företagen utan luddiga skrivningar om att välfärdsföretagen inte får ha ”väsentligt lägre” personaltäthet, personalkostnader eller andra kostnader som rör kvalitet. Vinsterna skall begränsas som genom kontroller. I stället för att hålla efter gamarna inom välfärdsföretagen skall kommunerna tvingas satsa pengar på kontrollapparater. Vi ser idag hur privatiseringarna åstadkommit stora svårigheter som störningar, avbrott, ineffektivitet och hur skolelever lämnas vind för våg när en skola klappar ihop. Detta skulle villkoren i upphandlingarna lösa, sades det.

Nu vet vi att det var lögn. Ändå vill Löfvénhögern inom (s) fortsätta på denna, misslyckandets väg, med avtal, föreskrivanden och kontroller. Det är sämre än att gå över ån för att hämta vatten; då får man ju vatten i alla fall. Av privatiseringar, misskötsel, plundring av skattemedel får vi ju ingenting. Och allt detta för att högern inom (s) inte vill utmana Kapitalet. Man förlorade mot Kapitalet på 1980-talet, och nu kastar man in handduken, före matchen har börjat.

Dock, undrens tid är inte förbi. Till våren (s)-kongress ligger ett 80-tal motioner, vilka kräver förbud eller regleringar av vinsten. Det blir en spännande vår.

intressant.se, sjukvård, politik, fattigdom, kapitalism, välfärd, privat vård, orättvisor, ekonomi, socialdemokraterna,riskkapital, skatteparadis löntagarfonder