Ett klimatavtal är nu i hamn! Och man talar redan om fiasko, dessvärre! I tider av svåra problem kan den enskilde, grupper av människor och staters ledning reagera på olika sätt. ”Nöden är uppfinningarnas moder heter det”. Och det finns många exempel på detta. Ibland visar det sig vara mer av önsketänkande.

Michael Winiarski i Dagens Nyheter skriver 6/12 under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossibla bränslen.” Grattis Yankees! – eller vad? Han skriver vidare att ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”.
En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. Den andra enerikällan är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust.

Men det finns starkt motstånd från miljörörelsen och lokalbefolkningen mot dessa planer. Ett skäl är att produktionen av bränsle från oljesand alstrar flera gånger mer av växthusgaser än vanlig råolja. Oljesanden, en svart kletig massa, innehåller höga halter av cancerframkallande ämnen och passerar drickvattenstäkter och uppodlad eller odlingsbar jord.
Vidare så innehåller skiffergasen stora mängder metan, en klimatgas som är minst 20 gånger starkare än koldioxid. Vidare åtgår det stora mängder vatten för att krossa skifferna under vattnet, drygt 3 fat vatten för varje fat gas man utvinner. Vattnet blir då starkt förorenat och man har all anledning att hysa oro för dricksvattenförsörjningen.

IAEA (International Energy Agency) har faktiskt gjort denna prognosen i sin nya 2012 World Energy Outlook (WEO). Enligt Gail Tverberg i gruppbloggen (Our finite world and on the oil drum) är IAEA:s progonoser orealistiskta. Hon har intervjuats på ekonomisiten http//www.economywatch.com under titeln ”Why America Won’t Attain Energy Independence Anytime Soon”. IAEA menar till och med att USA kommer att bli världens största oljeproducent omkring år 2020, och att Nordamerika kommer att bli en nettoexportör av olja år 2030.

En anledning är att WEO 2012 uppskattningar är orimliga då de uppskattade oljepriserna är orealistiskt låga i förhållande till produktionen. IAEA missar problemet med avtagande avkastning och ökade utvinningskostnader då oljan gradvis blir dyrare. En lekman ser i andanom hur kraftigt ökade priser på en oljeprodukt som bensin medför lägre förbrukning, och en differentierad förbrukning baserade på ekonomiska tillgångar, snarare än på behov. Vid allt högre priser ökar risken för recession och depression främst hos de stater importerar olja. Då kan oljepriset sjunka, vilket minskar incitamentet att investera i infrastrukturen för ny oljeproduktion.

En annan del av problematiken är sjunkande kvalitet, vilket leder till minskande avkastning och stigande (inflationsjusterade) tillverkningskostnader. Problemet med avtagande avkastning finns för nästan alla typer av naturtillgångar. Detta problem finns för uran, guld, koppar, och för nästan varje annan typ av metall. Detta är väl känt men uppmärksammas sällan i massmedia.

Det första biobränslet var etanol från majs. Nyare metoder, såsom etanol från biomassa och biobränsle från alger, tenderar att vara mycket dyrare.
Situationen är liknande för vindkraft. Landbaserad vindkraft utvecklades först, och det är långt billigare än havsbaserad vindkraft, som utvecklades senare.

Sammanfattningsvis: Förslagen på oljeskiffer och oljesand och en del ”nya bra energikällor” verkar inte sakligt underbyggda. Och kärnkraften är inte säker, lagringsproblemen är inte lösta och tillgången på uran är begränsad även den. Mänskligheten måste ställa om sig/tvingas ställa om sig till annan livsföring, förhoppningsvis en sådan där vi samaverkar och samarbetar mycket mer i en mycket mer demokratiskt och rättvis värld.

Vad bör göras? Nuvarande djupt orättvisa och odemokratiska ekonomiska system, kapitalismen måste ersättas av ett demokratiskt ekonomiskt system där vi på jorden demokratiskt och tillsammans planerar hur vi mer rättvist ska använda och fördela jordens begränsade resurser. Det ska inte vara någon diktatorisk planhushållning, och företagssamhet ska tas till vara för mänslighetens bästa. För detta behövs politiskt arbete, i och utanför parlament (t.ex. demonstrationer) med kamp för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och detta systems talesmän och den lilla grupp som profiterar. Det behövs alltså massiv mobilisering mot kapitalet och dess företrädare i regeringarna runtom i världen. Då kan något uppnås – som nyligen i folkets delseger nyss i Egypten.

i Andra om: värme, klimat,miljö, mat, svält, Krig, kapitalism, Politik, bensin, svält, massdöd, massmediaVänsterpartiet socialism Karl Marxenergi