Kan nya energikällor rädda oss? – Oljeboom eller oljebluff i USA?


Ett klimatavtal är nu i hamn! Och man talar redan om fiasko, dessvärre! I tider av svåra problem kan den enskilde, grupper av människor och staters ledning reagera på olika sätt. ”Nöden är uppfinningarnas moder heter det”. Och det finns många exempel på detta. Ibland visar det sig vara mer av önsketänkande.

Michael Winiarski i Dagens Nyheter skriver 6/12 under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossibla bränslen.” Grattis Yankees! – eller vad? Han skriver vidare att ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”.
En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. Den andra enerikällan är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust.

Men det finns starkt motstånd från miljörörelsen och lokalbefolkningen mot dessa planer. Ett skäl är att produktionen av bränsle från oljesand alstrar flera gånger mer av växthusgaser än vanlig råolja. Oljesanden, en svart kletig massa, innehåller höga halter av cancerframkallande ämnen och passerar drickvattenstäkter och uppodlad eller odlingsbar jord.
Vidare så innehåller skiffergasen stora mängder metan, en klimatgas som är minst 20 gånger starkare än koldioxid. Vidare åtgår det stora mängder vatten för att krossa skifferna under vattnet, drygt 3 fat vatten för varje fat gas man utvinner. Vattnet blir då starkt förorenat och man har all anledning att hysa oro för dricksvattenförsörjningen.

IAEA (International Energy Agency) har faktiskt gjort denna prognosen i sin nya 2012 World Energy Outlook (WEO). Enligt Gail Tverberg i gruppbloggen (Our finite world and on the oil drum) är IAEA:s progonoser orealistiskta. Hon har intervjuats på ekonomisiten http//www.economywatch.com under titeln ”Why America Won’t Attain Energy Independence Anytime Soon”. IAEA menar till och med att USA kommer att bli världens största oljeproducent omkring år 2020, och att Nordamerika kommer att bli en nettoexportör av olja år 2030.

En anledning är att WEO 2012 uppskattningar är orimliga då de uppskattade oljepriserna är orealistiskt låga i förhållande till produktionen. IAEA missar problemet med avtagande avkastning och ökade utvinningskostnader då oljan gradvis blir dyrare. En lekman ser i andanom hur kraftigt ökade priser på en oljeprodukt som bensin medför lägre förbrukning, och en differentierad förbrukning baserade på ekonomiska tillgångar, snarare än på behov. Vid allt högre priser ökar risken för recession och depression främst hos de stater importerar olja. Då kan oljepriset sjunka, vilket minskar incitamentet att investera i infrastrukturen för ny oljeproduktion.

En annan del av problematiken är sjunkande kvalitet, vilket leder till minskande avkastning och stigande (inflationsjusterade) tillverkningskostnader. Problemet med avtagande avkastning finns för nästan alla typer av naturtillgångar. Detta problem finns för uran, guld, koppar, och för nästan varje annan typ av metall. Detta är väl känt men uppmärksammas sällan i massmedia.

Det första biobränslet var etanol från majs. Nyare metoder, såsom etanol från biomassa och biobränsle från alger, tenderar att vara mycket dyrare.
Situationen är liknande för vindkraft. Landbaserad vindkraft utvecklades först, och det är långt billigare än havsbaserad vindkraft, som utvecklades senare.

Sammanfattningsvis: Förslagen på oljeskiffer och oljesand och en del ”nya bra energikällor” verkar inte sakligt underbyggda. Och kärnkraften är inte säker, lagringsproblemen är inte lösta och tillgången på uran är begränsad även den. Mänskligheten måste ställa om sig/tvingas ställa om sig till annan livsföring, förhoppningsvis en sådan där vi samaverkar och samarbetar mycket mer i en mycket mer demokratiskt och rättvis värld.


Vad bör göras? Nuvarande djupt orättvisa och odemokratiska ekonomiska system, kapitalismen måste ersättas av ett demokratiskt ekonomiskt system där vi på jorden demokratiskt och tillsammans planerar hur vi mer rättvist ska använda och fördela jordens begränsade resurser. Det ska inte vara någon diktatorisk planhushållning, och företagssamhet ska tas till vara för mänslighetens bästa. För detta behövs politiskt arbete, i och utanför parlament (t.ex. demonstrationer) med kamp för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och detta systems talesmän och den lilla grupp som profiterar. Det behövs alltså massiv mobilisering mot kapitalet och dess företrädare i regeringarna runtom i världen. Då kan något uppnås – som nyligen i folkets delseger nyss i Egypten.


i Andra om: , ,, , , , kapitalism, , , , ,

Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

  12 comments for “Kan nya energikällor rädda oss? – Oljeboom eller oljebluff i USA?

  1. 10 december, 2012 at 10:09

    I Sydfrankrike byggs nu en fusionsreaktor. Med ekonomiskt stöd av en rad länder. USA, Kina, Ryssland, EU och fler. Fusionsteknik kan lösa världens energi problem. Vatten som råvara och vätekärnor slås samman och ger helium, energin ur processen driver reaktorn. Ger försumbart med farligt avfall och det som återstår har kort halveringstid. Men jag misstänker att oljebolagen hindrar den tekniken – förhalar reaktorbygget med olika medel – och när jag läser texten ovan förstår jag att forskningen och bygget av reaktorn är illa ute. Man ser sällan några rapporter om ITER (reaktorn) och politiker diskuterar nästan aldrig denna teknikutveckling. En teknik som skulle lösa alla problem med föroreningar koldixidutsläpp och annat elände. Då återstår frågan: varför forceras inte reaktorbygget? Varför tiger media och politiker om fusionstekniken? En
    tystnad i oljebolagens intresse? Ger här länken till reaktorns site:http://www.iter.org/
    Ulla Johansson

    • nature
      11 december, 2012 at 17:22

      Hitintills har man bara lyckats klara detta under en mycket begränsad tidsperiod; dessutom har det också krävts mer energi i tillförsel mot vad man fått ut av det hela – en minusaffär således.

    • nature
      11 december, 2012 at 17:27

      Hittills har det också krävts tillförsel av mer energi för att köra processen än vad man kunnat utvinna ur den.

  2. Hans Nilsson
    10 december, 2012 at 10:13

    IAEA är atomenaergi organet. IEA är International Energy Agency och en del av OECD. De (alltså IEA) har i WEO 2012 skrivit något betydligt viktigare än det som avser oljepriserna och det är att energieffektivisering kan lönsamt minska eller rentav hindra temperaturökningarna. Detta har inte rapporterats någonstans i pressen.

    http://fourfact.se/index.php/weblog/arkiv/varfoer_far_effektivisering_inga_rubriker/

  3. 10 december, 2012 at 11:33

    Ja, hoppet har i decennier stått till fusionsreaktorn (”breedreaktorn”). Jag hörde först talas om det under kemilektion i realskolan i Boden 1958. Om jag minns rätt har svensken Bo Lehnert gjort viktiga insatser på området för några decennier sedan. Ska med intresse uppdatera mig.

    • Hans Nilsson
      10 december, 2012 at 19:26

      Börja då med att konstatera att en breedreaktor avser fission och inte fusion.

      • 10 december, 2012 at 20:53

        Beklagar mitt minnesfel. Men det stämmer väl att Bo Lehnert gjorde uppmärksammade insatser tidigare. Som lekman får man uppfattningen att någon större genombortt inte skett.

  4. Martin Kullberg
    10 december, 2012 at 15:15

    Att man kan tjäna pengar på fracking råder det nog inga tvivel om. Men som med all ekonomi så underskattas konsekvent riskerna när det gäller framtiden. Energivinsten blir kanske inte så stor om man räknar med återställandet av miljön, risker för katastrofer osv. Men då dessa kostnader är något man rullar in i framtiden, så kan man tänka sig att fossilbranschen hittat ett fiffigt sätt att leva på kredit. När notan skall betalas för utvinningen av ändliga råvaror, så är det så att när råvaran tar slut är företagen som utvinner dem bankrutt och det blir skattebetalaren som sitter med notan.

    Hur dåligt energiutbyte skall man få på investerad energi i en källa som är skitig, ändlig och riskabel? Bara för att det är fossilindustrin som har de materiella förutsättningarna för att driva projekt på denna skala, innebär det per automatik att det är lämpligt? Vad kan åstadkommas med de materiella förutsättningarna om de används på annat sätt? Hur hade det sett ut om det var förnyelsebara energikällorna som hade dessa materiella förutsättningar för att genomdriva jätteprojekt?

    Kom ihåg att stordriftsfördelar finns på riktigt och detta bara skjuter de förnyelsebara energikällornas stordriftsfördelar in i framtiden.

  5. 10 december, 2012 at 19:58

    Fusionsreaktorn, är inte det samma sak som en Tokamak, alltså en teknik som först utvecklades i Sovjet på femtiotalet men inte kommit så mycket längre? Man kan jämföra med kvantdatorn som förutsetts länge, men där utvecklingen också är mycket långsam vad det verkar. Frågan är hur mycket man kan lita på att det tekniska genombrottet skall ske just inom dessa sektorer. Hur vore det med en motor som drivs genom att fånga upp växthusgaser ur atmosfären och förvandla dem till något ofarligt?

  6. 10 december, 2012 at 20:55

    Och hur har det blivit med den förväntade stora tekniska utvecklingen baserad på supraledning, eller på ”klografitlagerpriset” (min hemvävda formulering? Eller HUGO??

Comments are closed.