Bibeln och Arkeologerna


Ann Charlott Altstadt presenterar i Dagens nummer av vänstertidningen Flamman en bok, Bibeln och Arkeologerna av Hans Furuhagen. Den är utgiven av Natur & Kulturs förlag och jag kommer återkomma till boken efter att jag själv har läst den. Tills vidare så citerar jag bara ur Flamman:
[column width=”49%” padding=”2%”]
Ann Charlott Altstadt i Flamman: ”Jag har själv på ett oreflekterat vis tagit för givet att David existerat som härskare av ett stort kungarike rike med Jerusalem som kosmopolitiskt centrum och att klagomuren är en del av Kung Salomos guldskimrande tempel. Hans Furuhagen visar hur den historieskrivning så viktig för den judiska staten är fejk. Perioden 1000-900f kr är extremt fattigt på fornfynd. Någons slags social katastrof tycks ha avslutat bronsåldern med stora folkomflyttningar som följd. Enligt forskarna var aktiviteten i området låg och lokal. Det har aldrig funnits något rike, någon David eller Salomo och klagomuren är istället en bit stödmur åt kung Herodes tempel…

…Han belyser också det mest flagranta exemplet på hur arkeologisk bluff blir nationell politik – utgrävningen av Massada. Den judiske krönikören Josefus berättar om hur borgen på Massadaklippan 74 e kr intogs efter tre års belägring av den romerska ockupationsmakten. De tusen överlevande beslöt efter tappert motstånd att begå kollektivt självmord. En av förgrundsgestalterna för den israeliska arkeologin, Yigael Yadin, ledde utgrävningarna och fann 1963 en grotta med människoben bland andra av en man, kvinna och barn som beskrevs som en familj – Massadas tappra försvarare. I den nationalistiska yran fick de tre skeletten statsbegravning 1969 insvepta i Israels flagga. Men den så kallade familjens ben var egentligen bara fragment hopsläpade av hyenor och grottan var också full med grisben.”

Nu finns artikeln i sin helhet att läsa på Flammans hemsida, jag rekommenderar alla att gå dit och läs nu!

[/column]
[column width=”49%” padding=”0”]Historia, PalestinaKung Salomo, som aldrig har funnits…

it , , , , , , , , , , Flamman dn svd
[/column]


11 svar till “Bibeln och Arkeologerna”

  1. Ett vanligt argument från Israelkramarna är just detta om den ”historiska rätten till landet”. Trots att man liksom alltid tyckt att detta är ett märkligt argument med tanke på områdets mångkulturalism och att det egentligen är ett rätt värdelöst folkrättsligt argument så framstår det hela som ännu märkligare efter Alstadts recension av Furuhagens bok. Är det verkligen på så här lösa boliner som den (kvasi-)historiska grunden för det israeliska statsbygget vilar!? Men antagligen kommer denna bok knappast att diskuteras i de större medierna. Det är synd. För det hade varit intressant att se hur Israelkramarna hanterar Furuhagens rön. Får vi inte den stora debatten i DN så får vi hoppas på den mindre (men säkert minst lika intressanta) debatten hos Jinge.se… :-)

    • Jag har beställt boken idag så om en vecka kommer säkert en recension. Lustigt oxo att Kung David aldrig har funnits, om jag inte missuppfattat skribenten. Att man har en falsk arkeologi i Israel har varit känt länge, men art och omfattning har i vart fall inte jag känt till.

    • Israelkramarna hanterar väl Furuhagen på samma sätt som andra personer som i deras ögon ’motarbetar’ Israel, d v s får honom brännmärkt som antisemit. Att det är grundlösa anklagelser spelar självklart ingen roll eftersom antisemit är ett så laddat begrepp att det per automatik slår sönder trovärdigheten hos den som utsätts.

      • Mja, jag har ju beskyllts men mister jag min trovärdighet så har det definitivt inte med Mellanöstern att göra. :-)

        Dessutom är ju alla antisemiter om de kritiserar Israel. Det gör att ordet inte längre är värdeladdat, det har missbrukats till den grad att somliga blir besvikna om de inte beskyllts…

  2. Israeliska arkeologer syftar till att upprätta en “födslorätt” som betyder att Palestina är bara för det judiska folket
    Arkeologerna i Israel har blivit ett politiskt verktyg för att övertyga omvärlden att judar är de människor som ska äga marken som kallas för Israel

    Alla skärvor av keramik , Stenmurar , Terrasser , Spannmål silor , Gravar och bergsbygden blev automatisk knutna till det judiska folket
    Judarna i dagens Israel har ingen genetisk eller fast anknytning till det land de har illegitimt ockuperade i modern tid

    Israeliska arkeologer vill tillverka en gammal nationell historia för att rättfärdiga sina ” kolonialstil nybyggare” nationens exploatering av Palestina
    Arkeologerna vill producera en nation historia som heter nationell hem , De är ett verktyg för sionisterna

  3. Utan tvekan finns det i nutiden en stark tendens hos israeler att genom arkeologiska fynd söka vinna legitimitet för sina nuvarande nationella strävanden. Men vi skall inte glömma att arkeologiska fynd i alla tider har ansetts bekräfta att David, Salomo, templet osv verkligen har funnits som historiska realiteter. Så har bibeltolkare ”i alla tider” fattat det, alltså långt, långt före den moderna staten Israels tillkomst 1948.

    Det finns två skolor inom den vetenskapliga arkeologin. Dels den minimalistiska skolan, dels den maximalistiska. Den minimalistiska skolan anser att det som inte otvetydigt bevisats genom arkeologiska fynd kan ej heller ha existerat, vilket leder till att i stort sett alla bibliska utsagor förklaras som mytiska. Den maximalistiska skolan menar att det som inte uttryckligen motvisats ändå kan ha, och ofta har, en historisk kärna, bekräftad av fynd som inte fullt ut godtas av de mest kritiska minimalisterna. Maximalisterna godtar som historiskt bevisad sanning mycket som förnekas av minimalismen. De allra flesta forskare idag befinner sig någonstans på en skala mellan minimalism och maximalism. Furuhagen är i forskarbemärkelse en mycket utpräglad minimalist, liksom även den för några år sedan så omtalade Roger Viklund. Men den ståndpunkten är en av flera möjliga på en glidande skala, de flesta forskare idag, såsom den mest auktoritative, Finkelstein, står för en kompromiss, en öppning åt maximalismen

    • Utan tvekan finns det i nutiden en stark tendens hos israeler att genom arkeologiska fynd söka vinna legitimitet för sina nuvarande nationella strävanden. Men vi skall inte glömma att arkeologiska fynd i alla tider har ansetts bekräfta att David, Salomo, templet osv verkligen har funnits som historiska realiteter. Så har bibeltolkare ”i alla tider” fattat det, alltså långt, långt före den moderna staten Israels tillkomst 1948.

      Problemet är väl Israels track record, har man medvetet feltolkat ett stort antal fornfynd, samtidigt som man ger sig på de palestinska fynden med bulldozer så finns det skäl att anta att misstankarna inte är helt obefogade. Huruvida dessa figurer verkligen har existerat eller inte är väl svårt att utröna, tom relativt moderna figurer som Jesus är ju omtvistad, och Björn Wiman, DN:s kulturchef, påstod nyligen att Muhammed inte har funnits. :-)

      Så länge som det gynnar israelernas självbild så kan de förneka vad som helst, nästa bud blir väl att Elvis inte har funnits, bara för balansens skull.

      När det gäller arkeologerna så brukar de inte drivas av politiska hänsyn, i vart fall om man bortser från israeliska, forskning som inte är verifierbar är inte forskning. Och de fynd som man har från masada kan ju studeras av fler än bara dem som vill utläsa sådant som ligger i linje med deras egen tro. Därför tror jag man kan bortse från diverse inriktningar i form av minimalism och annat så du drar fram. Kortsiktigt kan möjligtvis fynden förvirra, men på sikt accepteras inga hobbybetonade forskningsresultat.

  4. Hans Furuhagen har med denna bok tillfört en viktig och seriös pusselbit vilande på aktuell vetenskaplig grund för förståelsen runt varför det regelbundet kommer ut så mycket medialt och religiös smörja ur forskningen rörande ”bibeltid”.

    Han visar lågmält och skickligt grunderna för olika uppfattningar och dess spel. Och det är mycket som står på spel! Otroligt många människor har hela sin inkomstkälla, sin status, sin världsuppfattning mm kopplad till bibliska sanningar.

    Hans Furuhagen gör i sin bok ”Bibeln och Arkeologin” en skicklig analys för ökad förståelse inom området. Bara kapitlen runt dödahavsrullarna gör boken mer än läsvärd. Mycket skall bevisas av de som gör arkeologiska undersökningar med bibeln i andra handen. Många av de ”fynd” som rapporteras är mer av arten att man hittar stöd för det man söker efter om man forskar med bibeln i hand och utgår från de ”sanningar” som man kan hitta.

    Boken skulle lätt fylla uppgiften som kursbok i ämnet religionskunskap på gymnasium och på högskola.

    Det går att skriva mycket om denna bok som jag nyss läst färdigt och det är mer än konstigt att det inte finns en mängd artiklar och diskussioner om den i våra medier. Samtidigt är det förståeligt. Det är inte lätt att argumentera mot de vetenskapliga fakta som Furuhagen kommer med. Bör läsas av alla. Bör diskuteras av alla. Det går att göra många reflektioner om vårt samhälle just nu med bokens vetenskapliga fakta som grund.