Undertecknad = (Jag) är medlem i Jan Myrdalssällskapet, och har deltagit i föreningens årsmöten två gånger, i Varberg i april. Där har jag haft nöjet att bada i ”Lenin-badet” på hotell Gästis. Föreningen utdelar även de förnämliga Lenin- och Robbespierreprisen. Jan Myrdals tal vid utdelning av Lenin- och Robespierrepriset. Mycket trevliga tillställningar. De dispyter som Jan Myrdal berör i artikeln nedan känner jag inte till, då jag är en passiv medlem.

Jan Myrdal låter nu för första gången sprida sin skriftställning ”Vid skiljet” till nästa nummer av tidningen Folket i Bild Kulturfront, som utkommer 15 februari i förväg på nätet. Texten har också publicerats på JM-sällskapets hemsida. Jan Myrdalssällskapet

Jan Myrdals artikel.
Ingress: Nu låter jag för första gången sprida min text till FiB/K i förväg på nätet. Skälet är enkelt och tvingande nödvändigt. Den 15 februari kommer tidningen ut men den 11 februari är sista dagen för medlemmar att lämna in motioner till Jan Myrdalsällskapets årsstämma. Min text rör detta sällskap och innebär min allra starkaste personliga vädjan om att medlemmarna nu måste ingripa och agera för att säkra bibliotekets vidare och långsiktiga verksamhet. /Jan Myrdal

Skriver ut och skriver om sista jagboken. Söker skära upp och in ända mot kvicken. Blottlägga livspusslet. 70 sidor är utklarade. Men 160 skrivna sidor väntar. 19 eller 90 spelar ingen roll, den dunkande drivkraften samma liksom osäkerheten. Får se om och hur jag klarar detta. Gråmulen småkall sydsvensk vinter. I går kväll öppnade en nästa stora arbetsuppgift sig. Bildkampen i Paris under skiftet 1814-1815. Gun och jag samlade mycket. Nu satt jag läsande Le Nain Jaune (”Den gula dvärgen”), alla numren från 15 december 1814 till 15 juli 1815. Den kom var femte dag. Den 15:e i var månad med en karikatyr av vilka vi hittat de flesta. Samlingen är rar och står högt i antikvariatsvärde men vi fann dessa två volymer i Köpenhamn för trettio år sedan till rimligt pris. Liksom vi då fann dess Vindflöjlars lexikon i Stockholm. Detta är de revolutionära liberalernas stora franska strid. Och nederlag. En uppgift lika viktig att synliggöra som den för de andra i serien som Fem år av frihet eller När gatan tog mediemakt. Att skriva ut om jag lyckas med den jagbokstext jag nu söker få form på. Lyckas jag inte med den är allt över för mig.

Två årsmöten i vår
Det blir två årsmöten denna vår som angår mig. FiB/K:s och Jan Myrdalsällskapets. Om det första finns naturligtvis sådant som borde skrivas. Ty det beslut vi protokollförde när jag satt ordförande på första ordinarie styrelsemöte hösten 1971 – att vi alla som deltagit i arbetsgruppen skulle skriva ner hur vi diskuterat och beslutat i principfrågor – genomfördes aldrig. Men det kan vänta, det är trots dess avdrifter åt allmänvänstern nog inte riktigt en ko på isen för FiB/K.

Men för Jan Myrdalsällskapet är det annorlunda. Det bibliotek vilket dess styrelse ansvarar för är huvudsaken. Det är sällskapets enda existensberättigande. Där skall vara årsmöte. Jag är inte medlem och gjorde fel vid bildandet, har alltså ingen förslags- eller ens närvarorätt. Motsättningar och personkonflikter är nu stora och ökända. Som i Vilhelm Mobergsällskapet eller Strindbergsällskapet. Men annorlunda ty jag ligger inte lik som de. Jag lever och arbetar. Vilket skapar själva problemet, ty jag skriver sådant som ledande styrelsemedlemmar med all kraft bekämpar och motsätter sig. De otrevliga skällebreven har lett till att medlemmar lämnat. Samtidigt har styrelsens ledamöter också gjort stora insatser, för biblioteksarbetet, för boken och utställningen När gatan tog mediemakt, för föreläsningar och framträdanden.

Och om jag plötsligt smällde av här vid skrivbordet nu på morgonen skulle frågan lösas. Minnesstund och tal med uppbåd av också allmänna vänstern och tyvärr var den gamle mannen sinnesförvirrad mot slutet och skrev sådant som Ett snorkigt oförnuft eller Elefanten står osedd bakom den nyfiknes rygg. Suck och tår i ögat men minnet av honom skall leva.

Men så lätt löses det nog inte. Visserligen vet inte ens änglarna dagen och stunden för döden, som Jesus påpekade, men det tycks som om jag lever vidare och arbetar och såväl de politiska som de privata svårigheterna i sällskapet kommer med var ny text alltså blott att tillta.

Lösningen är enkel. Medlemmarna som samlas till årsmöte bör enas om att lägga ned Jan Myrdalsällskapet som onödigt och samtidigt som biblioteksförening överta det bibliotek jag skänkt. Namnet är likgiltigt. Jan Myrdal kan störa. Thorild kan man ta. Han representerar i vart fall ett förnuft i svensk litteratur. Hade Tore Browaldh levt hade jag menat han borde bli ordförande. Han hade nypor och kontakter. (Gammal vän var han, bidrog till att FiB/K kunde få bankförbindelse och överleva.) Planera för att verka under långa tider, överblicka minst femtio mörka år. Arbetet med biblioteket då som hittills folkligt traditionellt frivilligt och oavlönat. Men nu ett intensivt insamlingsarbete och kontroll över huset.

Fortsätta och utveckla de seminarier som inletts. Både om bilders betydelse och om varför populism. Trots att styrelsen hållit sig borta. Jag arbetar vidare på annat håll i riket. Kommer förbi ibland till Varberg för böcker att slå upp i eller bilder att reproducera. Om medlemmarna på årsmötet kan enas om detta och väljer en styrelse beredd att arbeta i den riktningen då finns en förnuftig och viktig framtid för biblioteket.”

Om JanMyrdalbiblioteket.

Jan Myrdalbiblioteket
Jan Myrdal har skänkt sitt bibliotek till Jan Myrdalsällskapet, som förvaltar det i lokalerna på Snidaregatan i Varberg.
Här finner du information om biblioteket, det pågående katalogiseringsarbetet, kontaktuppgifter och tillgänglighet.
Jan Myrdalbiblioteket rymmer omkring 50 000 volymer och många årgångar av ett stort antal tidskrifter och annan periodika. Biblioteket speglar ämnesbredden i Jan Myrdals livsgärning och på flera områden innehåller samlingarna unika verk. Arbetet med att katalogisera samlingarna visar att 30 procent av titlarna inte finns i Libris och därför sannolikt inte heller i något annat svenskt bibliotek. En ansenlig mängd titlar finns inte heller tillgängliga i något av de stora national- och forskningsbiblioteken i västvärlden. Det gäller till exempel litteratur från och om Indien, Kina och Sovjetunionen.

Den stora samlingen av konstlitteratur och bilder från flera århundraden är ett uttryck för Jan Myrdals och Gun Kessles mångåriga arbete med bilden som spegel av verkligheten och vapen i den politiska kampen. Frågan är om något annat bibliotek i Sverige kan uppvisa någon motsvarighet till samlingarna av kinesiska, japanska och mexikanska konstböcker.

i Andra om: Lenin, Jan Myrdal, Robespierre,böcker, bibliotek imperialism, information, krig, revolution, Politik, demokrati,fred, socialism, kultur