Idag meddelar att massmedia att Israel utan krigsförklaring åter anfallit Syrien. Dagens Nyheter skriver ”I skydd av mörkret anföll Israel Syrien tidigt på söndagen, enligt den syriska statstelevisionen. Al-Assad-regimen hävdar att detta är den israeliska militärens andra attack på lika många dagar, denna gång mot den militära forskningsanläggningen Jamraya på Jabal Qasiun alldeles utanför huvudstaden Damaskus. Israel har inte tagit på sig ansvaret för anfallet som dominerades av två kraftiga explosioner, men det skulle ha varit den andra offensiven mot Syrien på 48 timmar. Intill Jamraya ska även vapendepåer finnas, enligt London-baserade Syrian Observatory for Human Rights. Det handlar om de iranska missilerna Fateh-110, enligt Reuters.På fredagen attackerades en vapentransport, också den med iranska Fateh-110, som skulle vara på väg till Hizbollah i Libanon. Attacken ska då ha utförts från israeliskt stridsflyg ovanför libanesiskt luftrum, men uppgifterna har hittills bara bekräftats av anonyma tjänstemän inom den israeliska försvarsmakten.”
Världens massmedia (och denna blogg) rapporterade 31 januari att Israel utan krigsförklaring angripit Syrien efter att ha informerat USA dessförinnan. Senast angrep Israel Gaza hösten 2012, 2009 och dessförinnan Libanon 2006. Svenska Dagbladet skriver ”Israel varnade USA före Syrien-räd” ”Om informationen bekräftas handlar det om en oprovocerad attack mot mål i en suverän stat, vilket uppenbart bryter mot FN-stadgan och är oacceptabelt, oavsett motiven” hette det i ett uttalande från ryska UD enligt Reuters. Vad man än tycker om Ryssland är detta helt riktigt. Men Israel och USA (främst) har upprepade gånger kunnat bryta mot FN-stadgan utan åtgärd. Främsta exemplen är USA:s krig mot Irak och Afghanistan, NATO-angreppet mot Libyen med alla svenska riksdagspartiers stöd, samt Israels nyss nämnda övergrepp. Att FN tyvärr i mångt och mycket är ett organ i USA:s intresse har jag utvecklat tidigare, liksom andra. Får se om och hur frågan behandlas där. (Det mest brutala kriget efter andra världskriget, USA:s angreppskrig mot Vietnam, Laos och Kambodja behandlades inte i FN).
FN har till uppdrag att utreda omständigheterna kring denna attack från Isarel. Denna utredning ligger på is – inte oväntat men tanke på FN-chefens stora följsamhet mot USA, till den grad att FN-stadgan ibland verkar sättas åt sidan, milt uttryckt.
Krigstillståndet mellan Syrien och Israel går 65 år tillbaka i tiden och är en sannolikt försummad aspekt på kriget. Man kan uppfatta att Israel ibland är USA:s bepansrade näve i Mellanöstern, men man agerar också självständigt, ibland sannolikt mot USA:s omdelbara intressen, men knappast utan att i förväg informera USA som vid detta angrepp eller angreppen på försvarslösa i Gaza.
Sedan kriget 1948 har Syrien och Israel har varit i ett tillstånd av krig (med korta perioder av misslyckade förhandlingar). Sedan 1950-talet har konflikten över vattnet och land varit vid roten av fientligheterna På 1950-talet lade Eric Johnston, på president Eisenhowers uppdrag, fram en plan om vattentillgången. Planet misslyckades och konflikten förvärrades. Enligt publicerade dagböcker av Israels utrikesminister Sharett så togs politiska beslut om ockupationen av resten av Eretz Israel togs så tidigt som 1954, trots att de genomfördes först 1967.”
Ockupationen av Syriens Golanhöjder och övre delen av berget Hermon 1967 av Israel gav landet viktig kontroll över hela övre Jordanfloden på Syriens bekostnad.
En 1987 bok av överste Emmanuel Wald i den israeliska generalstaben avslöjar att målen för Israels invasion av Libanon 1982 under Ariel Sharons plan med kodnamnet ”Oranim”, med tyst godkännande av USA, var att besegra de syriska trupper i Bekaadalen. Men den syriska armén stoppade den israeliska armén i slaget vid Sultan Jakub och slaget vid Ain Zahalta. Sharons plan att erövra hela Libanon och förstöra Syrien som en militär makt gick i stöpet. I över boken och striderna, den kände vetenskapsmannen och aktivisten, Israel Shahak, menade att ”det huvudsakliga syftet med den israeliska invasionen av Libanon var förstörelsen av den syriska armén.”
Enligt den kände vetenskapsmannen och aktivisten Israel Shahak måste Israel vinna sina krig snabbt eller inte alls. Trots påstådd teknisk och nukleär överlägsenhet, skulle ett annat angrepp på Syrien inte bli en enkel seger för Israe. Han hävdar vidare att under hela historien har israeliska judar visat sig vara mycket känsliga för sina förluster, och höga förluster gör att israelerna ”mottagliga för politiska argument mot former av dominans och förtryck som de annars skulle acceptera.”
Nu verkar Israel ta chansen då Syrien är försvagat av den utländska interventionen och extremistiska rebeller på marken.
Amos Yadlin, den avgående militära underrättelsetjänsten chef har i november 2010 varnat Knesset för att Syrien, i synnerhet, utgjorde ett större militärt hinder för Israel än någon gång under de senaste tre decennierna. Det verkar som om oroligheterna i Syrien har skingrats hans bekymmer. De syriska styrkor som gjorde starkt motstånd mot Israel 1982, är nu engagerade i kampen mot rebellerna. Kanske Netanyahus plan kommer att lyckas där Sharons Oranim-plan misslyckades.
Netanyahu har nyligen erkänt att han inte utesluter att beväpna syriska rebeller, med tanke på Israels gamla taktiken att beväpna minoriteter eller rebeller och stödja splittring och kaos (t.ex. beväpnades Anya Nya i Sudan, senare den sudanesiska People Liberation Army (SPLA), och ledaren för de sudanesiska rebeller, John Garang, av Israel från grannländerna). Detta är ett scenario som kan upprepas i Syrien.
Paradoxalt nog är också de Persiska Gulfstaternas samarbetsråd i dag på väg att säkra Israels vision (med en nick från Washington) genom att beväpna rebellerna och underminera Syrien. Vilket dubbelspel!
I en artikel 24 mars ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien, vilka domineras av religiösa extremister. Jag har redan tidigare här givit flera belägg för detta från olika källor, bland andra från Föreningen Syriensolidaritet. Möjligen finns någon läsare som till äventyrs har större tilltro till New York Times än föreningen Syriensolidaritet eller undertecknad. Nedan följer därför en översättning av huvuddelen av artikeln i New York Times (NYT). Det som utelämnats är främst detaljer som stödjer bedömningen i artikeln. Och idag meddelar massmedia att Israel, USA:s bepansrade men också självständiga näve, åter anfallit Syrien. Bilden nedan kommer från NYT.
Det ser mörkt ut i Sverige. Inget riksdagsparti tar tydligt ställning mot den USA:ledda interventionen i Syrien. Detta gäller och Vänsterpartiets ledning och det gäller Socialistpartiet, som särskilt energiskt stöder oppositionen, och som blunder för centrala fakta i konflikten. Man hamnar på samma sida som USA-imperialisterna, Saudiarabien, wahhabiter, religiösa extremister och nu senast väl apartheid-staten Israel som arbetar med terrormetoder och motverkar en demokratisk utveckling. (Kommunistiska Partiet har en bra faktabelagt inställning i denna fråga, vill jag säga som inte har någon partipolitisk anknytning. Jag prenumererar på Proletären, Time, DN, Flamman m fl. tidningar)
För en fredsvän, för en anhängnare av FN-stadgan är det omöjligt att i utrikespolitiska frågor ha någon sympati för ledningen för dessa partier, vare sig man vill kalla sig antiimperialist eller inte.
Förslag: Trots osäker och motstridig information bör Vänstern och de flesta kunna enas om:
1. Fredlig lösning av konflikten.
2. Nej till utländsk intervention.
3. Upphävda sanktioner.
4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
(För referenser och mer information se ”Vad händer i Syrien”, som beställs från solidaritetsyrien@gmail.com för 20 kr).
i Andra om: Israel, Libanon, Syrien, islam, debatt, Iran, Qatar, Saudiarabienimperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration al-Qadia, terrorstater NATO opposition, unconventional warfare, demokrati,fred, kommunikation, terrorism,
DN 5/5 Russia Today Lasses blogg Röda Berget Björnbrum 8/5 Röda Malmö 2/5 CBS 30/4 Common Dreams 1/5Pew Poll Bilderblogg 4/5 DN 4/5 Aftonbladet 1 Aftonbladet 2 FSS demonstration utanför Aftonbladet 26/4 DN 30/4 DN 2 30/4 Röda Berget 4/5 NY Times New York Times 25/4 Jorden Runt på 8 dagar DN 29/4 DN 24/4 Abna & Co News Agency 27/4 USA,UK om WMD Morningstar An 28/4 SvD 24/4 SvD 26/4 Brahimins kritik till Reuters DN 22/4 DN 1/4 SvD 23/4 Björnbrum Fransk underrättelsetjänst om al-Qadia i SyrienClapper utnämns till spionchef i USA FN-planer för Syrien Björnbrum Al Jazeera 7/4 Daily Star 14/4 DN 16/4 SvD 16/4 Expressen 16/4 Globalresearch 6/4 Proletären 2/4 DN 6/4 SvD 6/4 DN 6/4 DN 9/4 SvD 11/4 M Omar SvD 24/3
Cold Lazarus Expressen Washington Post 24/3 DN 25/3 Nyhetsbanken om gaskrig Nyhetsbanken om kidnappning av FN-observatörer EU fördömer terrorister DN 23/3 DN 19/3 AFP China Daily Common Dream DN 24/3 SvD 24/3 Björnbrum Kildén & ÅsmanDN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP V:s uttalande SvD 13/3 om Amnesty SvT Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-Lasse Tipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & Åsman SKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 Björnbrum Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör
37 svar till “Israel anfaller åter Syrien – vad gör världen?”
Storbritannien, Frankrike och Nederländerna är de enda EU-länderna som i likhet med Israel och USA terrorstämplat Hizbollah. Obama kallar nu Hizbollah för terrorist organisation.
Pinsamt att DN, Sveriges största morgontidning, återger Obamas terroristorganisations-stämpling av Hizbollah utan kommentarer eller kritik trots att varken Sverige eller EU har listat Hizbollah, – ett libanesiskt parti som är folkligt invalt till Libanons parlament-, som en terrororganisation.
Pressfrihet och yttrandefrihet känns lagom onödigt om journalister ändå agerar på det sättet.
Vad talar mot att CIA är världens främsta terroristorganisation enligt de kriterier som vanligen används?
Är det inte dags för någon seriös organisation, dvs inte USA:s regering att se över begreppet ”terroriststämpling” som kritiklöst återges av massmedia och politiker världen över.
”Hizbollah, – ett libanesiskt parti som är folkligt invalt till Libanons parlament-, som en terrororganisation.”
Så du tror att det beror på Hizbollah politiska arbete?
Själv tror jag det beror på deras milis…
Håller helt med dig NSUN. Men du glömmer bort att Hizbollah är emot USA och så länge en stat/organisation/diktator är emot USA då är det tydligen ok att bedriva icke demokratiska aktiviteter. Att Hizbollah med jämna mellanrum skjuter raketer in i södra Israel och deltar aktivt i striderna i Syrien (helt i strid med ”folkrätten”), samt som Gunnar påpekar, mer eller mindre styr Libanon genom sin milis, skall vi se mellan fingrarna med.
Tja, även om Hizbollah inte är en terrororg så dom en väpnad stat i staten vilket innebär att Libanons regering inte kan garantera varken det ena eller andra när det gäller dom. Israel hade säkert god anledning till nattens anfall som nog inte var till för att stötta den ena eller den andra sidan direkt (Israel har inget behov av ett gäng islamister till nästgårds, better the devil you know…). Sannolikt skäl är, som rapporterats, missiler en-route från Iran.
Hizbollah har terrorstämplats främst därför att de vill ta till vara palestiniernas rättighet och är emot Israel, samt då Israel ej lyckades besegra dem. Deras ”terrordåd” bleknar fullständigt i jämförelse med USA:s och Israels dåd, fast USA som enda supermakt har kunnat definiera vilka organisationer som ska terroriststämplas som det passar dem.
I så fall måste det finnas dussin och åter dussin med politiska partier, media bolag, religiösa samfund som är klassade som terrorstämplats.
Vad säger igentligen FN resolutionerna om avväpning av miliserna från inbördeskriget i Lebanon?
Jag har inte sett någon kritisk analys av begreppet ”terrorstämpling”, som främst lanserats av USA och kritiklöst anammats av EU m.fl. Så mycket är klart att bakom begreppet ligger USA-imperialismen synsätt och intresse att demonisera motståndare av skilda slag. Begreppet ”terroriststat” har också lanserats. Här ligger USA långt framme med dess användning av tortyr, statskupper, lönnmord, drönare osv.
Är det flathet, rädsla, feghet och undfallenhet och/eller avsaknad av rimlig analytisk förmåga och/eller den massmediala indoktrineringen som ligger bakom anammandet av terroriststämplingarna?
Att just USA, Frankrike, Storbritanien, och Israel anser att Hezbollah är en terroristorganisation tror jag beror på att Hezbollah just attackerat mål från eller i dessa länderna. Det har varit självmordsattacker som också riktat sig mot icke militära mål.
Detta är orsaken till varför jag tror Hezbollah är terrorist stämplat men inte TV bolaget MBC eller Palestina grupperna i Sverige som också vill ta till vara Palestiniernas rättigheter och är emot Israel.
Vad säger FN Säkerhetsråds resolutionerna 1559 och 1701 om Hezbollah och beväpningen av den samma?
Självmordsattacker mot civila? Det var nåt nytt!! Jag är halvlibanes, en fjärdedels syrier och en fjärdedels palestinier och har aldrig hört att Hizbollah håller på med det du påstår att de gör! Men vad vet jag, det är kanske är sant… ifall man säger det flera gånger och ingen säger emot så blir det fakta till slut? Ps Israel ockuperar fortfarande en liten del av södra Libanon och därför anser sig Hizbollah har rätt att göra motstånd mot Israel!
[…] nu Israel börjat bomba i Syrien, och gjort det ett par dagar i sträck, misstänker man att nu ska det ske, nu ska han bort, al […]
Idag kom uppgifter om ”rebellernas” saringasanvändning, vilket visar två saker, de har yttre stöd och det yttre stödet skyr inga medel. Rebeller använder inte stridsgas då rebeller är beroende av folket, invasionsstyrkor, ockupanter och terrorister däremot…
Hej Gunnar,
Problemet med en sådan argumentation är att man inte ställer sig frågan ”varför?” (som alltid under konflikten skall tilläggas vilket gäller båda sidor), dvs. varför Israel väljer att utföra attacken vid denna tidpunkt i just det området. Det andra problemet att man (du i det här fallet) väljer att försvara attacken med ett argument utan belägg. Man legitimerar en faktiskt handling (attacken) genom att spekulera i att det var ett svar på en hypotetisk handling (vapenleverans till Hizbollah).
(Personligen anser jag att attacken och risken attacken medför är välkalkylerad och är en avspegling av desperationen som har uppstått de senaste veckorna på grund av SAA:s (=Syrian Arab Army) framfart på marken.* Man försöker försätta den syriska ledningen i en ambivalent situation genom att testa dess beslutsamhet. De självklara alternativen är således: (a) att hämnas med full militär styrka och därmed öppna en ny front under en olämplig tidpunkt för den syriska regeringen och om (a) ej inträffar (b) ha fritt fram att fortsätta aggressionen med anledning av den syriska ledningens oförmåga att slå tillbaka för tillfället. Jag hoppas och förväntar mig dock ett tredje alternativ: (c) att den syriska regeringen behåller lugnet för att inte konflikten skall eskalera och låter tystnaden tala om det uppenbara vilket blottar angriparen diplomatiskt och politiskt.)
Åter till sak. Vad som är mest intressant med attacken är tidpunkten. Attacken kommer som tidigare nämnt efter några veckors signifikant framfart av SAA, då specifikt centralt i landet, men även runt Damaskus förorter. Israel har givetvis observerat det (med antingen teknologisk eller rebellernas hjälp) och under täckmanteln att man ämnar förhindra vapenleveranser till Hizbollah väljer man att attackera flertalet mål i Syrien under en 96h period genom att agera unilateralt (givetvis med USAs vetskap, vilket man även gjorde gällande). Tydligt är alltså att målet inte var (enbart om nu så var fallet) en konvoj som skulle leverera vapen till Hizbollah.
Den 24e april intog SAA Otaiba öster om Damaskus. Det slog hål i rebellernas försörjningslinje som försörjde deras norra, östra och södra front runt huvudstaden. I stora delar runt om Damaskus har rebellerna besegrats med anledning av förlusterna i Otaiba vilket har förskjutit rebellerna längre bort från staden/stadskärnan. Den 26e april attackerade SAA rebellerna i Jobar, en förort i nordöstra Damaskus vilket var ett av få områden som fortfarande kontrollerades av rebellerna omkring Damaskus.
Attacken är givetvis även välkoordinerad då man har tagit tillfället i akt då Syrien är som mest blottat. Om argumentet för attacken är vapenleveranser till Hizbollah, kan man fråga sig varför dessa attacker inte har skett tidigare (innan konflikten). Hizbollah har varit allierade med Syrien under en lång tid och under lika lång tid även trotsat Israel på ett än mer aggressivt sätt än nu. Det styrker (inte bekräftar) att attacken har skett i tandem med att stödja rebellerna under en tid då de försvagades kraftigt.
* En av FSAs talesmän förklarar i israeliska ”Channel 2” glädjen över Israels attack mot mål i Syrien. Han förklarar också att oppositionen, innan attacken kände nedstämdhet med anledning av SAAs framgångar (då främst i al-Qusayr). al-Mayadeen har även rapporterat att oppositionsmedlemmen Kamal al-Labwani (som frös sitt medlemskap efter det, enligt honom ”odemokratiska valet av Ghassan Hitto som premiärminister) uttalade sig om att ”det syriska folket” gladdes åt Israels intervention: http://www.youtube.com/watch?v=KdqPX4Q9KbI&feature=youtu.be
Israel har gjort flygangrepp in i Syrien innan Inbördeskriget. Tidenpunkten (och plats) är givitvis vald efter att man viste var vapenleveransen fanns vid just denna tidpunkten. Vapenleveransen behövde vara lätt urskiljningsbar och stationär, det var säkert en omfattande underrättelse operation för att få till detta angreppet.
Israel har utfört ett flygangrepp i Syrien innan konflikten. Det var år 2007 i Deir ez-Zor mot en påstådd nukleär facilitet. Även den gången kunde man inte bevisa om det faktiskt var en nukleär facilitet. Likt attacken i januari månad 2013 mot Jaramyas forskningscentrum.
Givetvis? Säkert? Du verkar tämligen övertygad utan att erbjuda några som helst bevis. Det finns inga belägg för att en vapenleverans från Syrien till Hizbollah ägde rum. Att attackerna dessutom pågick under en 96h period mot flertalet mål och inte enbart mot påstådda konvojer som levererade vapen tyder på att målet inte var en vapenleverans. Tid och rum är nyckelorden, precis som du nämner. Dock inte i den bemärkelse som du vill göra gällande.
Det skall tilläggas att jag inte avskriver en eventuell vapenleverans som en av anledningarna, dock inte som huvudanledning (vilket jag även klargjorde i min första kommentar). Men det finns inga belägg för att en vapenleverans ägde rum. Tidsperioden (96h), målen (flertalet som inte hade något med någon konvoj att göra) och uttalanden från den externa syriska oppositionen och/eller FSA tyder på att huvudmålet var något annat.
Bara det om det vore flygunderstöd till en allierad millis var flygangreppet helt orationellt, detta i kombination till källan för det påståendet kommer från den Syriska regimen, gör att jag faktiskt tror att det var ett flygangrepp mot en vapenleverans.
Du tror och spekulerar fortfarande. Och slingrar dig. Fastän målen var flera. Och tidspannet 96h då Israel flög över syriskt luftrum med stridsflygplan flertalet gånger.
Men låt oss gå till roten med det här för att eliminera samtliga argument av spekulativ natur. Precis som du säger så är det inte första gången Israel attackerar Syrien. Tidigare har man även attackerat Gaza på godtycklig basis. Man flyger över Libanon dagligen med stridsflygplan och har dessutom invaderat landet. Samtliga handlingar strider mot internationell lag.
Israel har brutit mot flest FN resolutioner av alla länder genom historien. I FN:s säkerhetsråd har man brutit mot 28 resolutioner som är juridiskt bindande för medlemsnationer. I FN:s generalförsamling har Israel brutit mot 100 resolutioner, vilka inte är bindande men rekommenderande. Och i detta nu är Israel i strid mot Internationella Domstolens utlåtande om rättvisa från år 2004 som fördömer avskiljningsväggen som Israel bygger i det ockuperade Västbanken. Flera av resolutionerna man har brutit mot är i direkt anslutning till Syrien.
Israel har inte skrivit under icke-spridningsavtalet för kärnvapen. Ändå attackerar man syriska mål som man påstår framställer kärnvapen när Syrien är ett av de länder som faktiskt har skrivit under avtalet. Genom att attackera Syrien år 2007 och tre gånger om år 2013 har Israel brutit mot FN:s stadga VII. Så exakt vad ger Israel juridisk och moralisk rätt att attackera Syrien på godtycklig basis tre gånger om i år, varje gång med olika avsikter?
När du ändå rör vid begreppet ’rationalitet’. Vem är egentligen en rationell/orationell spelare? Syrien eller Israel baserat på FN-resolutioner och ratificering av icke-spridning av nukleära vapen?
Israel sägs dessutom vara rädd för att Syrien förskaffar sig kemiska/nukleära vapen. Flertalet rapporter pekar på att Israel har använt utarmat uran i attackerna mot Damaskus. Dessutom finns ytterligare starka bevis på att Israel har använt fosforhaltiga bomber i Gaza under 2006. Två gånger om. I juli och augusti. Tre år senare, under attacken mot Gaza 2009 anklagade även Human Rights Watch Israel för att ha använt fosforbomber. Röda Korset och människorättsgrupper har länge propagerat för att dessa bomber skall klassas som kemiska vapen som är förbjudna enligt Genevekonventionen.
Problemet är att du inte eliminerar några spekulativa argument kring flygangreppet, du snarare lägger till några nya.
Brott mot FN resolutionener, tidigare angrepp mot Gaza, ett icke påskrivet icke-spridnings avtal, inget av detta är belägg eller argument för att Israel har gett flygunderstöd åt en milis i inbördeskriget i Syrien.
Om nu Israel som du påstår nu direkt deltar i striderna, borde de då inte göra det på ett sätt som spelar någon roll för utgången för striderna? De har trots allt möjligheter till det.
Fast hade du tagit dig tid att läsa mina två senaste inlägg hade du märkt att dessa inte utgick från senaste attacken, utan ifrågasatte huruvida Israel kan ta sig rätten att bedöma och straffa andra ur moraliskt och juridiskt perspektiv för något som de själva inte uppfyller.
Påstår du att attacken var betydelselös? Alla aktioner påverkar utfallet. Israels angrepp var en direkt attack för att påverka oddsen på marken, vare sig man utgår från att det var en vapenleverans till Hizbollah eller en attack mot syriska mål. Dess magnitud avspeglar sig i utomstående parternas reaktioner om inte annat. Angreppet mot Syrien var och är av augmentativ betydelse. Enda sättet att förminska attacken på är om man legitimerar den genom att vara slentrianmässig, vilket åtminstone är en sanning. Dock inte av diminutiv betydelse sett till internationella lagar.
Att attacken var viktig för Israel råder ingen som helst tvekan om. Om den inte hade varit det så skulle den inte genomförts. Om det var frågan om en vapenlevarans av luftvärn till Hezbollah som det spekulerats om i media och som Israel inofficiellt konfirmerat så var det givetvis mycket viktigt för Israel att dessa vapen inte nådde södra Libanon. Luftvärns förmåga hos Hizbollah skulle ändra nuvarande situation radikalt för Israel.
Om Israel deltar aktivt i striderna i Syrien som du påstår genom att ge flygunderstöd så hade angreppet sett väldigt annorlunda ut. Överrasknings effekten är väldigt avgörande för framgångs möjligheten, och du får endast en möjlighet att överraska. Som angripare vill du också förhindra att försvararen effektivt kan försvara sig mot luftangreppen, då flygstödsuppdrag är sårbara mot luftvärn. Det första flygangreppet skulle varit betydligt mer massivt och uteslutande riktat sig mot Syriens ledningssystem, stridsledningscentraler, radarstationer, luftvärnsställningar, flygbaser.
Först där efter när den Syriska försvarsledning är, blind, döv, och stum, börja angripa Syriens armeförband som är i strid med den allierade milisen. Detta genom att ha egna Special Förband bland den allierade milisen för att kunna koordinera striderna på marken med flygunderstödet.
Enligt en källa dödades minst 42 syriska soldater och 100 saknas efter attacken.
(http://www.bangkokpost.com/news/world/348685/)
Finns det inga möjligheter att snabbt ordna ett protestmöte på
temat ”Stoppa Israels och USA:s krig mot Syrien!” På Sergels torg.
Behöver ni talare är jag stand-by.
Det som sker är ju fruktansvärt. Helt ostraffat ödelägger man ett land.
Ingen säger nåt. Journalisterna ljuger ikapp.
Precis som din artikel om USA och Israels påstådda planer om ett kärnvapen angrepp på Iran så innehåller även denna artikeln en massa konstigheter.
Ta tex följande:
”Amos Yadlin, den avgående militära underrättelsetjänsten chef har varnat Knesset för att Syrien, i synnerhet, ställde ett större militärt hinder för Israel än någon gång under de senaste tre decennierna. Det verkar som om oroligheterna i Syrien har skingrats hans bekymmer.”
Vilket trams! Det krävs inte mycket militär förståelse för att inse att det förhåller sig på rakt motsatt sätt. Syrien har inte varit militärt svagt relativt sinna grannar sedan självständigheten som det senaste årtiondet. Sovjetunionens fall var ett mycket hårt slag mot Syriens militära förmåga. Har Amos Yadlin gjort något liknande utalande så är det säkert tagit ur sitt sammanhäng eller vantolkats. Ska vi gissa att det är GlobalResearch som är källan denna gången också?
Det Israel sysslar med är statsterror. En hel värld är trött på dess terrorfasoner – från attacken av Ship to Gaza, mordet av barn och civila, till att vara den stat som i särklass brutit och bryter mot FN-stadgan. Och det kan inga skrupellösa israel kramare trolla bort hur än de vrålar.
PS: för den som likt en automat kommer dragandes med ”den enda demokratin i MÖ”, säger jag ansträng dig inte.
Det finns goda belägg för att frågan om kärnvapen mot Iran varit och kanske är aktuell att diskutera, vilket ett tidigare blogginlägg handlar om. Ingen av oss vet tillräckligt om dessa diskussioner mellan världens supermakt och Mellanösterns enda kända kärnvapenmakt. (Jag tror inte att något anfall med kärnvapen varit nära.)
Jag har preciserat det kritiserade yttrande av Yadlin. Detta skedde november 2010, då Syriens krigsmakt säkert hade en större styrka vid ett anfall från Israel, än den är idag, upptagen som den är av den utländska interventionen och av extremistiska rebeller.Källa denna gång var Russia Today.
Yadlin har idag försvarat Israels angrepp och riktat indirekt kritik mot Obama.
“Iran is testing Israel’s and the US’s determination to uphold ‘red lines.’ And what it is seeing in Syria is that at least some of the actors take red lines seriously,” said Yadlin. (http://www.timesofisrael.com/strike-in-syria-sends-a-message-to-iran-says-former-intel-chief/)
Globalresearch innehåller många bra och intressanta artiklar med källhänvisningar. Detta innebär inte att det finns brister och även fel samt att man bör läsa även dessa kritiskt.
Sunday Times skriver inte överraskande att
Israel arbetar på att förena sig i en anti-Iransk allians med ett antal moderata arabstater som skulle få del av Israels nyligen utvecklade anti-missil-teknologi .
De aktuella alliansländerna är Turkiet, Jordanien, Saudiarabien och förenade arabemiraten för att bilda Mellanösterns “moderate crescent” (moderata halvmåne).
Tycker jag låter som en av de mest hoppfulla nyheterna från den delen av världen på länge!
Du borde läsa lite mer om varför Israel agerar på eget bevåg och struntar i vad USA tycker. Om du inte tänker läsa boken utav Paul Findley som var i kongressen i 22 år, så kan du väl läsa lite bland recensionerna? De är helt chockade över Findleys avslöjanden, och hade ingen aning om hur mäktig Israel lobbyn är i kongressen och senaten.
http://www.amazon.com/They-Dare-Speak-Out-Institutions/dp/155652482X/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1367869084&sr=8-1&keywords=paul+findley
De styr i praktiken vita huset:
http://en.wikipedia.org/wiki/Aipac#Steiner_resignation
PS. Wikipedia admins är starka pro-israeler, så artikeln säger inte allt. Hasbara du vet (dvs Israel försöker påverka alla större media)
Om något är för bra för att vara sant, brukar det vara just det. Om något påstående passar väldigt bra in i förutfattade meningar men har en karaktär konspirationsteori bör man vara extra noga med faktagranskningen.
I fallet med Syrien förmåga att utkämpa ett konventionellt krig med Israel 2010 så är det väldigt lätt att göra en rimlighets analys. Det har trots allt utkämpats två krig i modern tid i Mellan Östern mellan en part som precis som Syrien beväpnad och organiserad enligt Sovjetisk Kallakriget modell och en part precis som Israel utrustad med högteknologisk kommunikation, spaning, och vapen. Hur det gick för parten utrustad med likartade vapen som dagens Syrien vet vi alla.
Av alla källor man kan välja så är det mycket uppenbart att Russia Today och GlobalResearch inte är de mest pålitliga.
Det är en allians mellan Mellanösterns mest krigiska stat Israel och bland annat Saudiarabien och ”slavstaten” Qatar som båda stödjer religiöst extremistiska, däribland terrorister, antidemokratiska rebeller i Syrien. Udden är väl riktad mot Iran som fört en icke-krigisk utrikespolitik.
I år är det 65 år sen Palestina stals från palestinierna, men varken de eller deras barn ger upp kampen om att vinna tillbaks det. Traditionsenligt demonstrerar vi även i år på Al-Nakba dagen . Vi demonstrerar för alla palestiner i israeliska fängelser, vi demonstrerar emot muren och bosättningarna på västbanken, vi demonstrerar för ett öppet Gaza för allt och alla, vi demonstrerar för ett arabiskt Al-Qouds ”Jerusalem”, vi demonstrerar för rätten att återvända, vi demonstrerar för ett fritt, rättvist och ett suveränt Palestina helt enkelt!
Lite intressant är det att bloggägaren säger ”anfall utan krigsförklaring”. Israel och Syrien befinner sig fortfarande i krigstillsånd varför en ytterligare förklaring är rätt onödig. Jag vidhåller att Israel agerar pragmatiskt (till skillnad från USA) och slår till där underättelser visar att det behövs. Stöd till en viss sida är sällan intressant, det är läget här och nu som avgör hur dom reagerar.
”Anfall utan krigsförklaring” kan semantiskt sett vara felaktigt. Men det är en krigshandling i strid mot FN-stadgan och Israel har inte medgivit att man utfört den. Ja, den apartheidliknande staten Israel, klart mest krigisk i Mellanöstern, och den stat som dragit på sig mest kritik i FN agerar kanske pragmatiskt, skyddad av USA om så behövs. Gaza-anfallen, bosättningarna osv.
Internationella konventionern och FN-stadgan är viktiga rättesnören även om de gång på gång sätts åt sidan av USA främst och Israel.
Antag nu att Syrien anfallit Israel ”pragmatiskt”. Hade du, USA och massmedia mer eller mindre glatt eller motvilligt accepterat detta?
Resolution 1559 2004 nämner Hizbollah på ett ställe, nämligen I ett citat av USA:s representant som sa “The continued presence of armed Hezbollah militia and the presence of Syrian military and Iranian forces in Lebanon hindered that goal.”
Resolution 1701 11/8 2006 sa bl.a att Hizbollah skulle avväpnas. Tre dagar senare sa dess ledare att man inte skulle lägga ned vapen, då Libanons armé var svag, vilket stämmer.
Hizbollahs bristande åtlydnad av FN:s resolution väger lätt mot alla de FN-resolutioner som Israel vägrat följa. Jag tänker nu inte på deras krig mot Gaza eller deras apartheidliknande bosättningspolitik utan t.ex. på resolution 242 1967.
Varför stämplar man inte Israels och USA:s användning av fosforbomber och uranvapen och drönare som drabbar civilbefolkningen som terroristhandlingar?
Märkligt argument måste jag säga. Själv tycker jag att efterlevnaden av FN resolutioner, Folkrätt, mm, är viktigt, och att det finns inga frikort bara för att någon annan är värre.
Väpnade politiska miliser är ett gissel. Att den Libanesiska staten inte har våldsmonopolet, inte kan hävda sin egen suveränitet, inte kan för egen och självständig utrikespolitik är ett jätteproblem för utvecklingen i landet. Om Libanons försvar är försvagt kan det lätt lösas genom att medlemarna av Hezbollah ställs under Lebanons försvarsmakts befäl, dess vapen överlämnas till den samme.
Det står var och en, person, organisation, eller stat fritt att anklaga eller stämpla USA eller Israel för terrorism, vilket också skett och ser. Vissa stater går också betydligt längre, tex genom handels bojkott eller inte erkänna Israel som suveränstat.
Läs gärna denna tankeväckande artikel av Pepe Escobar (http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/MID-01-070513.html)