Irak i dagens Mellanöstern – II – Inställning till Gaza-kriget, relationen till USA, oljan och levnadsförhållanden


Detta är en andra rapport från mötet i torsdags 8/11, där föredrag av historikern Mathias Cederholm vid Lunds universitet var huvudpunkten med Föreningen IrakSolidaritet (www.iraksolidaritet) och ABF-Stockholm som arrangörer. Mötet skedde inför 10-årsdagen av det USA-ledda angreppet på Irak 19 mars 2013. Denna rapport handlar om oljan och USA:s roll och drar avslutningsvis några lärdomar. Förra blogginlägget behandlade Irak som ”failed state”, sekterism och relationen till grannländer. En fullständig rapport av Erik Jonsson finns på IndienSolidaritets hemsida. Här följer ett lätt förkortat utdrag av denna del av föredraget.

Om Gaza-kriget.
Iraks representant i Arabförbundet Quais Al Azzawi föreslog 18/11 vid en presskonferens i Kairo att Arabförbundet ska använda ”oljevapnet” för att pressa USA och andra länder för att få stopp på Israel på Gaza-remsan.

Utdrag från föredraget. Övergripande frågor var dessa:

Är USA-ockupationen verkligen slut? Vad hände med oljan, ekonomin, de olika rörelserna i landet? Vad blev resultatet för
USA:s målsättningar? Vilken roll spelar landet och regimen nu i ”den arabiska vårens” Mellanöstern, i spänningsfälten mellan
USA, Saudiarabien, Israel, Iran, Ryssland och EU? Detta var centrala frågor inför mötet.


USAs forsatta närvaro i Irak
Genom USA:s ”uttåg” har motståndet vunnit en delseger, då USA till största delen har lämnat Irak. Washingtons agenda var att USA skulle stanna Irak i 50-100 år och vara en bas för inflytande i hela regionen. De jämförde med Fillipinerna eller Japan där de har haft militära styrkor under ännu längre perioder. USA har nu flyttat över trupper till Qatar och Jordanien och inte lämnat regionen militärt. Efter 2011 har USA en liten militär närvaro i Irak. De har 16 000 anställda på ambassaden i Bagdad varav några tusen tjänstemän, jämfdört med 55 man på ambassaden i Turkiet.

Ett hemligt SOFA-avtal (Status of Forces Agreement) har skrivits med Irak. Man vet att det finns en klausul om USA:s Special Operation Forces som verkar ha möjlighet att agera fritt i Irak och som inte räknas inte in när militär närvaro redpvisas. USA:s trupper genomför dagligen hemliga operationer i Irak. Några hundra CIA-anställda kan åstadkomma ganska mycket. USA hade exempelvis 25 CIA-anställda i Benghazi som överförde mycket vapen från Libyen till Syrien via Turkiet. USA har bundit Irak till att köpa ett hundratal F16-plan, merparten till orerhörda överpriser enligt SOFA-avtalet. Med SOFA-avtalet kommer också träningspersonal i många år och radarsystem. Detta är verkligen ”good business” för USA. Men Iraks regering har skapat sig viss frihet och har börjat köpa vapen direkt från Ryssland.

Turkiet bombar PKK inne i Irak och har ett 10-tal militärbaser i norra Irak sedan 1990-talet. Om Irak skall kunna byggas upp så måste störningarna från utländska makter stoppas.

USAs satte upp målsättningar för invasionen och år 2000 tog Bush-regeringen beslut bakom lykta dörrar. Oljan var en av de två viktigaste frågorna. Dick Cheney (USAs vicepresident 2001-09) argumenterade för Peak Oil och man hade blicken på Iraks ofantliga oljereserver. Man ville öppna upp Irak och få in privata oljebolag. Man tänkte sig Irak som den stora kilen för fri liberal marknad i området. De startade projektet MEFTA (U.S. Middle East Free Trade Area), ett 10-års projekt för ett gigantiskt frihandelsområde i Mellanöstern, som nu är dött. Efter invasionen och 9 års regelrätt ockupation hur är nu oljans status?

Under ockupationsåren dog 1 till 1,5 miljoner irakier. Sanktionerna kostade cirka 1,5 miljoner liv, ofta beroende på att det inte fanns tillgång på rent vatten.

Under 20 år har alltså 3 miljoner människor dött. Detta kanske borde bedömas som folkmord? Dessutom finns enorma problem med minor, utarmat uran och alla som sårats under kriget.

Har det ”blivit bättre i Irak”?

USA dröm om att Irak skulle bli ett frihandelsparadis har lett till att jordbruket fullständigt har kollapsat och många bönderna pga. detta flytt till städerna, där befolkningen i slummen har ökat från 3 miljoner till 11 miljoner och där hälften av befolkningen bor.

Arbetslösheten har ökat till c:a 50%.
Infrastrukturen i landet har blivit mycket sämre och rent vatten saknas i större delen av landet.
Sjukvård saknas på många håll eftersom 75% av sjukvårdspersonalen har flytt.
Tillgång till elektricitet är ett stort problem för hushåll och industrin. Det lovas hela tiden att detta skall ordnas men pengarna förvinner. Man producerar numera 5 800 MW, en nedgång från 15 000 MW.
En sjättedel av barnen är föräldralösa.
Utbildningsväsendet som blomstrade före kriget har förstörts, ”educide”.

Sekterismen och oljan
Makten bygger på sekterism och det finns en tendens att de shitiska partierna och de två kurdiska strävar efter autonomi.
USA har försökt genomdriva en oljelag som skulle ge privata företag tillträde till oljeutvinning i massiv skala men den mötte snabbt motstånd. USA lät infrastrukturen för oljan förfalla och rensade ut duktigt folk ur den nationella industrin så att folk skulle förlora fötroendet för den nationella industrin. Tanken var att folk sedan skulle acceptera förändringar. Pga missnöje med detta vågare partierna i Irak inte framstå som alltför lojala mot USA.

De försökte istället att hitta en mellanväg. Under 2 enorma aktioner sålde de ut 60-80 miljarder fat olja i den största oljeauktionen i historen. De införde en helt ny kontraktsform som är mycket förmånligare för oljebolagen. Avtalen kallas ”Product sharing agreements” och innebär att om staten inte klarar av att ordna infrastrukturen som är körd i botten så skall staten ersätta förlusterna. Stora projekt för förbättra infrastrukturen har inletts men t.ex. vägar och broar är inte anpassade för de stora maskiner som behövs. Man hoppas på en jätteboom, oljeproduktionen skall femdubblas på 10 år.

Ett rävspel pågår mellan regeringen och bolag från USA, EU, Kina, Malaysia och Ryssland. Vissa bolag har lämnat södra Irak och har sagt att de nu skall investera i Kurdistan, vilket medfört spänningar mellan Bagdad och den kurdiska delen. USA har byggt in att statens resurser skall fördelas i förhållande till de etniska gruppernas storlek och lagt en grund för bråk om resurserna. Kurderna erbjuder bolagen ännu mer lönsamma kontrakt än vad Bagdad gör. Kurdistan är självstyrd men är delaktig i den federala budgeten. Kurdistan vill annektera ytterliggare områden, och ta hand om Kirkuk som har en blandad befolkning, vilket kan förebåda försök till etnisk rensning.


i Andra om: , , , , , , , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , , ,

Globalresearch 18/11- Irak föreslår oljevapnetMotvallsbloggen DN på stanIndiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Iraksolidaritet Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd

  3 comments for “Irak i dagens Mellanöstern – II – Inställning till Gaza-kriget, relationen till USA, oljan och levnadsförhållanden

  1. 23 november, 2012 at 00:58

    Dessutom pågår fortfarande, vad jag förstår, systematiskt mördande av intellektuella i Irak, läkare, universitetslärare, tandläkare mm. Jag har inte lyckats få fram uppgifter om vilka som dödar dessa människor, om det är irakisk polis/militär, sunnimuslimska terrorister eller ev. amerikanska dödspatruller.

  2. 23 november, 2012 at 09:20

    Vid sidan av den nya boken av Maximilian Forte som beskrivs på Motvillsbloggen (se kommentar ovan) har Celanders nyss givit ut professor Ola Tunanders bok Libyenkrigets geopolitik. Humantär intervention eller kolonialkrig? Den verkar vara mycket läsvärd. Hörde Ola Tunander hålla föredrag i ämnet på fredsmötet i Degerfors i början av augusti.

Comments are closed.