Irak i Mellanöstern av idag – ”failed state” med aktiva grannar.



Detta är en rapport från mötet i torsdags 8/11, där föredrag av historikern Mathias Cederholm vid Lunds universitet var huvudpunkten. Mötet skedde inför 10-årsdagen av det USA-ledda angreppet på Irak 19 mars 2013. Arrangörer var Föreningen IrakSolidaritet (www.iraksolidaritet) och ABF-Stockholm. En fullständig rapport av Erik Jonsson finns på IndienSolidaritets hemsida. Här följer ett lätt förkortat utdrag av en del av föredraget, medan resten kommer i annat blogginlägg inom kort.

Utdrag från föredraget.
Är USA-ockupationen verkligen slut? Vad hände med oljan, ekonomin, de olika rörelserna i landet? Vad blev resultatet för
USA:s målsättningar? Vilken roll spelar landet och regimen nu i ”den arabiska vårens” Mellanöstern, i spänningsfälten mellan
USA, Saudiarabien, Israel, Iran, Ryssland och EU? Detta var centrala frågor inför mötet.

USA bygger upp ett sekteristiskt klimat

Frågan om sekt– och religionstillhörighet har blivit framträdande i Irak. För det sekulära Baathpartiet var den religiösa tillhörigheten ganska oviktig. Sunnimuslimerna hade på sätt och vis en större del av makten och släktillhörigheten hade viss betydelse men det var i grunden ett samhälle med sekulär politisk struktur. När USA bestämde sig för att ”gå in” i Irak hade det försökt att hitta lojala exilgrupper och bygga upp en exilregering. De som deltog i detta ”samarbete” var ett par shitiska partier och två kurdiska partier som ofta drev en separatiskt politik. Det är den här typen av grupper och partier som baserar sig på sekt- eller etnisk tillhörighet som man har använt sig av. USA har gett dem kvoterat inflytande i staten på grundval av sekttillhörighet. Det är ockupationsmakten som har byggt upp ett sekteristiskt klimat. (Kommentar av Anders Romelsjö:Det är precis den bilden jag fått vid samtal med en inflytelserik representant för Iraks regering.)

Baathpartiet som var det stora dominerande partiet är numera i stort sett är utrotat och särskilt de högre delarna av partihierarkin. USA slog ner den nationalistiska rörelsen och sedan motverkade USA sekularismen. Statisktiskt kan man tycka att det är relevant att den shiamuslimska befolkningsgruppen fick större inflytande, men det bygger på antagandet att de identiferar sig som shiamuslimer. I själva verket är det många som inte identiferar sig allmänt med shiaislam utan de ser sig som shia-araber (i motsats till shia-perser). 2005 började de alla prata om att det USA-ockuperade Irak var shia-dominerat och detta beskrivs som något som kraftigt ändrar maktförhållandena.

Irak, en ”failed state”
Irak är antagligen det mest korrumperade landet i världen. Departementen har blivit parti- och milisbaserade. Några partier har departementen som sina inkomstkällor. Parlamentet vägras insyn i departementen. Somliga säger: ”Saddam var hård men Nouri al-Maliki (Iraks premiärminister) spelar med en demokratisk fernissa och han är bara en Saddam av 1000”. 40 miljarder dollar lämnar landet per år, det motsvarar 1/4 av Iraks BNP. Det är pengar som försvinner iväg i mutor och förskingring. I det s.k. ”Oil-for-food”-programmet försvann 20 % av resurserna genom förskingring. Det kommer pengar till Irak men de går inte dit de ska.

Många anställda inom utbildningsväsendet försvann när kriget var som värst. Massgravar med anställda från utbildningsdepartementet har upptäckts. Kommunikationsdepartementet styrs av det sunnimuslimska partiet Iraqiya som bygger upp stridande enheter, vilket medför militärt våld.
Inrikesministeriet har tagits över av premiärminster al-Malkis, som förbjuder alkohol och har klädregler i de områden de kontrollerar och deras milis sätts in för att genomtvinga reglerna. Dawa-partiet menar att emos (subkultur) och homosexuella är djävulsdyrkare och de avrättar dem genom att hänga dem i lyktstolpar i de områden där de är starka.

Andra exempel på att Irak är en ”failed state” är att allting står stilla. Det byggs inget, vattförsörjningen fungerar inte och det finns ingen fungerande social service. Landet har liksom frusit till vad det gäller sådant. Vice-presidenten anklagas av motståndarna för terrorism och har flytt och premiärministern kan tydligen utfärda en dödsdom mot vice-presidenten. Det militära våldet i landet är kopplat till dessa maktförhållanden. Efter vice-presidentens flykt blev det en våg av våld i landet. Det har förekommit en viss rapportering i väst om en våg av avrättningar i Irak, annars är det tyst. Den utbredda fattigdomen har ökat och subvbentionen av fotogen har tagits bort efter krav från IMF.

Iraks grannland Saudiarabien ser sig som islams beskyddare då landet kontrollerar de viktigaste religiösa centra, vilket är själva grunden för dess legitimitet. De gillar inte att Irak är shia-präglat. Iran har börjat öka i popularitet i Mellanöstern och vinner i aktning och det uppfattas som ytterliggare ett hot av Saudiarabien. Iran blandar sig i politiken i Irak och stöder den shiamusliska Sadr-rörelsen. Saudiarabien för också krig i Irak genom ombud och skickar 2007 vapen till vänligt sinnade grupper. Det är ett arbetssätt som stöds av USA eftersom det på så vis splittrar motståndsrörelsen i landet.

2009-2010 kom det att uppfattas som Iran-Irak-Syrien med Hizbollah hade ingått en shiamuslimsk allians. Det talades om en gemensam handelszon Iran-Irak och om en gasledning från Irak via Syrien till Medelhavet. Men detta var ett hot mot gulfstaternas strategiska position i Mellanöstern. Inte heller Israel vill ha ett starkt Iran och USA vill inte att någon part skall bli för stark.

Under 2008 börjar USA understödja Saudiarabien mer intensivt och Saudirabien och Qatar börjar föra en mer offensiv politik. De bägge länderna hade då osedvanligt mycket pengar eftersom oljepriserna hade gått upp. De vill hindra EU från att närma sig Iran. Saudiarabien har ett stort behov att stilla den inre oron från ett stort shiamuslimskt proletariat. Den ”arabiska våren” inleddes i Nordafrika och Syrien men den stoppades på den arabiska halvön. Saudiarabien gick in i Bahrain för att slå ner proteströrelsen där.

Är Irak allierad till Iran? Inte troligt att Irak och Iran förblir såta vänner på sikt. Historiskt kan man se att det inte är troligt att två ganska starka grannländer förblir vänner. Det blir ingen riktig allians dem emellan. Vad Irak behöver är så lite inblandning som möjligt. Men Iran har haft militära styrkor på marken genom religiösa organisationer och det kommer propåer från Iran till Sadr-rörelsen att stoppa samarbete med de kurdiska partierna. Saudiarabien å sin sida skickar pengar till prosaudiska salafistgrupper. Turkiet blandar sig i, i den kurdiska delen av Irak. Irak är ett sargat land och ett sargat land tenderar att dra till sig de omgivande länderna.

Washingtons mål sedan andra världskriget har varit att se till att Europa inte blir beroende av Öst vad gäller olja. Fortfarande anser USA att det inte är bra om EU blir beroende av rysk gas. Men Europa har blivit mer och mer beroende av den ryska gasen och Ryssland har börjat agera mer offensivt. Det finns starka motsättningar mellan USA/EU och Ryssland och de eftersträvar olika allianser för att hindra att EU blir beroende av Ryssland. En viktig fråga för dem är att se till att gasen i kaspiska havet inte forslas till Europa via en gasledning som går genom Ryssland. Istället vill de ha ledningar som går ut till havet t.ex. genom Afghanistan. Ryssland försökte tidigare i samarbete med Italien få till en ledning som skulle gå via Italien till Europa. Alltså, vi ser en ökande maktspänning mellan ”öst”- och ”väst”-blocket. Förra året angrep de Libyen och nu är det Syriens tur.

Iran-alliansen har försvagats. Hamas har avvikit från Syrienalliansen efter att Hamas blev lovat pengar från gulfstaterna. Egypten har försvagats efter ”revolutionen”. Det verkar som Muslimska Brödraskapet har fått reellt inflytande i landet. Det ryska och kinesiska inflytandet spelar in i regionen och det har skett en viktig förskjutning i det att USA har försvagats och håller på att bli allt svagare. Turkiet vill bygga en ny ottomansk stormakt. Qatar verkar för att få stort inflytande. De europeiska makterna, England och Frankrike vill ha inflytande och skickade stora styrkor till interventionen i Libyen och skickar styrkor nu till operationen till Syrien.


i Andra om: , , , , , , , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , ,

DN på stan Indiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Iraksolidaritet Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd