Hur världen glömde Irak – aktuell rapport och möte idag


Mycket sällan skriver svenska massmedia om situationen i Irak, där 1 miljon människor kan ha dödats dödats, flera miljoner har flytt och där infrastrukturen slagits sönder efter USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga och brutala angrepp år 2003. Detta efter flera år av mycket hårda sanktioner som beräknas ha krävt 500 000 barns liv. Svenska massmedia vill och vågar inte kritisera USA för dess brot mot mänskligheten.

Det finns olika uppfattningar om antalet dödade. Lägsta siffran, 130 000, anför FN utifrån olika källor. Enligt en artikel i Lancet, en av världens 2-3 mest ansedda och högst rankade tidskrifter, som ratar över 90 % av insända artiklar, kunde man 2006 beräkna att 600 000 människor dödats. Siffran 1 miljon dödade innebär en uppdatering av denna siffra.

Presidenterna Obamas och Bush’ illgärningar är vida större än de som tillskrivs Khadaffi och Assad. Den bästa informationen i Sverige om Irak får man på hemsidan för föreningen IrakSolidaritet (www.iraksolidaritet.se). Den 19/3 har 10 år gått sedan Irak angreps. Detta uppmärksammas denna vecka med intressanta arrangemang av föreningen IrakSolidaritet, där jag även är medlem.

Det blir möte nu på lördag den 9:e mars kl:13:00 på ABF i Stockholm där Dr. Hashim al-Tawil, från Dearborn, Michigan i USA ska tala om kulturförstörelsen i Irak och visa sin unik bildsamling. Skådespelaren Tomas Bolme läser irakiska dikter. Man kan där också det nya numret av Brännpunkt Irak VII (40 kr). Den innehåller förutom material från Dr. al-Tawil bl a ett kort intervju med Noam Chomsky, artiklar av Nicolas JS Davies,Dirk Adriensen, Hans von Sponeck och mycket information om situation i Irak från våra irakiska vänner.

Men Patrick Cockburn, hyllad utrikeskorrespondent på den stora brittiska tidningen Independent har nyligen publicerat en artikel efter en rundresa i Irak. Originalartikeln ”How the world forgot about Irak” är på 2 400 ord. Här följer en förkortad version av första delen av artikeln.Patrick Cockburn är författare till boken “Muqtada: Muqtada Al-Sadr, the Shia Revival, and the Struggle for Iraq.

Patrick Cockburns artikel.”Det är 10 år sedan början av kriget i Irak som ledde till störtandet av Saddam Hussein. Vilka blev förlorarna? Och har vi lämnat Irak i ett bättre skick än vi fann det? Irak håller på att falla sönder som land under trycket av ökande politisk, social och ekonomisk kris, säger irakiska ledare. De tillägger att 10 år efter USA: s invasion och ockupation har konflikten mellan de tre stora befolkningsgrupperna – Shia, sunni och kurder fördjupats nästan till inbördeskrig. ”Det är noll förtroende mellan irakiska ledare”, säger en irakisk politiker i daglig kontakt med dem. Men liksom många av de intervjuade för den här artikeln ville han inte bli identifierad med namn.

Den eskalerande krisen i Irak sedan slutet av 2011 har till stor del ignorerats av resten av världen eftersom internationell uppmärksamhet har fokuserats på Syrien, de arabiska upproren och inhemska ekonomiska problem. USA och Storbritannien har försökt att tona ner överväldigande bevis för att deras invasion och ockupation har producerat en av de mest dysfunktionella regeringarna i världen. Irak har varit våldsamt och instabilt så länge att irakier och utlänningar har blivit avtrubbade, men det kan värre.

Listan på fel som begåtts efter Saddam är häpnandsväckande med tanke på de ekonomiska resurser som finns tillgängliga. En av anledningarna till att många irakier välkomnade Saddams fall under 2003, oavsett känslorna inför utländsk ockupation, var att de trodde att livet skulle normaliseras efter år av sanktioner och krig. Till deras förvåning och raseri har detta inte hänt trots att Irak nu får 100 miljarder US dollar/år i oljeinkomster. I Bagdad finns knappast en ny civil byggnad, och de flesta av nya byggnader är kraftigt befästa av polis eller militär. I storstaden Basra, i hjärtat av oljefälten finns högar av uttagna skräp på gatorna, där hjordar av getter äter.

Jag var i Bagdad i slutet av januari, under kraftigt regn. I åratal har entreprenörer – irakiska och utländska – byggt ett nytt avloppssystem, men inget vattnet försvinner ner i avloppet. Jag körde kilometervis men tvingades vända i Sadr City, bastion för den shiitiska arbetarklassen, där vattenmassorna var för djupa. Shirouk Abayachi, rådgivare till ministeriet för vattenresurser sa att ”sedan 2003 har $ 7 miljarder använts för att bygga ett nytt avloppssystem , men antingen hade det inte byggts eller så fungerade det mycket dåligt”. De värsta översvämningarna hade varit där dte i teorin fanns nya avloppsledningar, medan de som byggts på 1980-talet fungerade bättre. ”Korruptionen är nyckeln till allt detta”, sa hon.
Independent mars 2013 iraq_afp

Denna stöld av offentliga medel och gigantisk inkompetens innebär att regeringen inte tillräckligt kan sörja för el, rent vatten och avlopp. En tredjedel av arbetskraften är arbetslös och när man inkluderar de undersysselsatt är siffran över 50%. De som har arbete har ofta fått det genom mutor. ”Jag fruktade för sju eller åtta år sedan att Irak skulle bli som Nigeria men i själva verket är det mycket värre,” säger en tidigare minister.

Irakier sökt ökad personlig säkerhet och rättssäkerhet efter Saddam. Det har inte förverkligats även om våldet är mindre än underer masslakten 2006-2008 då uppemot 3 000 irakier slaktades varje månad. Men Bagdad och centrala Irak är fortfarande en av de farligaste platserna på jorden med bombningar, mord och kidnappningar. Det är inte bara politiskt våld som förmörkar tillvaron, men nedbrytningen av civilsamhället medför att människor ofta föredrar lokal rättvisa framför polis och officiella domstolar. En kvinna sa ”Vid en trafikolycka är det viktiga inte om du hade rätt eller fel men vilken stam du tillhör.”

Samma känsla av osäkerhet inför styret färgar det politiska livet. Även om det inte är riktigt samma rädsla som under Saddam, känns det ofta som om detta är bara för att säkerhetsstyrkorna är mindre effektiva, inte för att de är mindre grymma. Styret under Nouri al-Maliki, premiärminister sedan 2006, har närmast blivit diktatur med högt utvecklade medel för förtryck, som hemliga fängelser, och en allt mer utbredd användning av tortyr. Han har försökt monopolisera kontrollen över armén, underrättelsetjänsten, statsapparaten och budgeten och sett till att hans anhängare får lejonparten av jobben och kontrakten. Hans parti vann bara 24 procent av rösterna i valet 2010 – 2,8 miljoner röster av 19 miljoner registrerade väljare – men han har styrt som om han har ett överväldigande mandat.

Vad än den amerikanska och brittiska invasionen och ockupationen av Irak för 10 år sedan var tänkt att uppnå har den inte skapat ett fredligt och välmående land. Om en irakier greps före 2003 för ett politiskt brott kunde han förvänta sig att bli torterad om han inte genast erkände, och så är det fortfarande.
Vanliga irakier är pessimistiska eller ambivalenta om framtiden. Professor Yahya Abbas säger: ”Om du frågar mina elever” Vad vill du? svarar 95 procent att de vill lämna Irak. ”


i Andra om: , , , , , , , , ,, , , , , , , , FN , ,

Independent 2/3 DN 4/3 SvD 6/3 Aftonbladet SKP-bloggen BRussellstribunal 26/1 Föreningen IrakSolidaritets hemsida DN 23/1 SvD DN på stan Indiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd

  1 comment for “Hur världen glömde Irak – aktuell rapport och möte idag

  1. 9 mars, 2013 at 15:13

    Det går inte att dra någon annan slutsats idag än att meningen med invasionen av Irak var att slå sönder staten och att se till att den aldrig mer skulle kunna byggas upp till en välfärdsstat. Det går idag inte heller att dra någon annan slutsats av angreppet på Libyen och nu på Syrien att dessa angrepp har precis samma målsättning – försåvitt man inte föreställer sig att de styrande i USA/Nato är rent otroligt korkade och totalt oförmögna att tänka en enda klar tanke.

Comments are closed.