Hur var det nu? Inga, små eller stora vinster i välfärden?

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen.

Vårdbild 1 fotskada omsorg
LO-kongressen tog för några år sedan det viktiga beslutet att gå på linjen ”inga vinster inom den skattefinansierade välfärden”. Sedan beslutet togs har vi sett hur profitörer, av olika slag, i ökad omfattning kastat sig över välfärdssektorns skattemedel. Med Löfvénregeringens tillkomst fick Ilmar Reepalu i mars 2015 i uppdrag att utreda frågan. Slutbetänkandet är aviserat till november i år.

Nyligen publicerade SVT uppgifter från en underlagsrapport av nationalekonomen Joachim Landström, från Uppsala Universitet. Där föreslås ett vinsttak på 8 % av det egna kapitalet. Till följd av publiceringen trädde Reepalu fram för första gången och kommenterade utredningen (SvD N 2/9). Han förklarade då att utredningen ännu inte bestämt sig för någon nivå, men att principen om ett fixerat vinsttak kommer att ingå i slutrapporten.

Reepalu klargör också med all tydlighet att något stopp för vinster i välfärden är det inte tal om. Han säger luddigt ”att huvuddelen av de skattemedel som är anvisade till välfärdssektorn används till den”. Så från inga vinster föreslår nu en vänsterrepresentant för (s) vad vi kan kalla måttliga vinster. Och vad är nu det? Reepalu talar i svepande ordalag om ”rimlig avkastning” och att ”riskkapitalister får finnas i andra sektorer” än välfärden. Reepalu säger vidare att ”vi kommer att försöka stänga möjligheten till att göra stora övervinster”.
En annan vård är möjlig

Det hela tycks landa i ”försöka” och ”stora övervinster”. Tar man utredaren på orden så handlar det om att:
– försöka stänga möjligheten, något skarpt förslag är det således inte tal om – ett försök!
– stora övervinster är fel, men små övervinster är OK.

Kritiken från olika LO- och förbundsekonomer har var skarp, se t ex artiklar i veckotidningen Arbetet (f d LO-tidningen). Det är förståeligt med tanke på LO-kongressens beslut. Man kritiserar den låga ambitionsnivån och problemen att kontrollera ett sifferformulerat vinsttak. En koncern kan skriva upp de egna internhyrorna, kräva högre ränta på internlån, höja lönekostnaderna för ledningen osv. Vi har ju sett hur storföretag inom välfärdssektorn skatteplanerat via s k räntesnurror. Förre finansministern i Alliansregeringen Anders Borg tvingades träda fram och ”vara upprörd” över skattesmitningen.

Reepalu tror sig kunna det Skatteverket inte kan. Det blir patetiskt, och man blir varse hur den förre, radikale kommunstyrelsens ordförande i Malmö har stukats, tvingat krympa sig själv. Det började före utredningsuppdraget. President Obama hade fräckheten att skicka en svuren sionist till Sverige och Malmö. Där läxade representanten upp Reepalu, och den stackars kraken tvingades hycklande stå och säga att det var ett givande möte. Efter mötet förklarade USA-sionisten för pressen att Reepalu och Malmö måste skärpa sig. Så var det med ”det givande samtalet”.
Vi ser idag vilka högerkrafter som tagit över (s). Löfvén var 2003 ordförande i aktionsgruppen ”LO för euron”. T o m den gamle representanten för ”kanslihushögern” Kjell-Olof Fedlt kritiserar nu (s) från vänster (Flamman 1/9, s. 4) om att man självklart skall kunna låna till produktiva, offentliga investeringar, och inte låsa sig vid diverse ”överskottsmål”.

(s)-förfallet speglas också väl i Ekots lördagsintervju (P1, 3/9) med Karin Wanngård, finansborgarråd (s) i Stockholm. Hon förklarade utan minsta tvekan att:
– det viktiga är inte ägandet och driftformer bland välfärdens profitörer, utan kvaliteten på levererade tjänster.
– det är inte aktuellt att köpa tillbaka privatiserade verksamheter
– tvärtom fungerar privatiserade verksamheter bra, men med vissa undantag inom hemtjänsten
– går ej att sätta ett tak på vinstuttaget (enligt Reepalus preliminära uppgifter).

Med detta säger Wanngård att lagt kort ligger, vinstfrågan är ointressant, mätnissarna av s k effektivitet och upphandlingskrav skall styra, kostnaderna för kontroll och övervakning bagatelliseras, samt att marodörerna inom välfärden skall få fortsätta att äta upp skattebasen.
Vard 1 fria-vardvalet

I egenskap av finansborgarråd i Stockholm har Wanngård en stark ställning inom partitoppen. När man hör denna högerskrika så inser man också att Reepalus utredning bara blir en tummetott.

intressant.se, , , , , ,
, , , , , , , , , , , , ,, , , , , ,

  4 comments for “Hur var det nu? Inga, små eller stora vinster i välfärden?

  1. Arne Nilsson
    5 september, 2016 at 20:08

    Man behöver inte vara socialist för begripa att vinster i välfärden är ett otyg. Grundläggande kunskaper i borgerlig företagsekonomi leder obönhörligt till den slutsatsen. De vinster som plockas ut ur välfärden skulle ju kunna användas i välfärden! Välfärden får således mindre resurser med vinstuttag. Att profitdriven välfärd skulle vara mer effektiv än offentlig budgetstyrd välfärd är nys. Det är ytterst en ledningsfråga. De regler och metoder som är användbara inom profitdriven välfärd kan även användas inom offentlig driven välfärd. Numera heter det tunga argumentet för profitdriven välfärd: VALFRIHET.

    * Patienten skall kunna välja vårdcentral inom det landsting han/hon är mantalsskriven. Val av läkare är dock ingen rättighet.
    * Barn och föräldrar skall kunna välja vilken skola som passar bäst för barnet.
    * De äldre skall kunna välja sitt eget äldreboende.
    Det heter vidare att ägandeformen inte är en viktig fråga. Dock blir upprördheten stor då förslag ställs att privata företag skall bort från välfärden. Då lyder argumentet: men då försvinner ju valfriheten. Valfriheten handlar således om profit, inte lokalisering, kvalité eller innehåll. Här duger även de mest ihåliga argument för att försvara den heliga profiten.
    Argumentet om valfrihet inom vård, skola och omsorg är i grunden genomfalskt:
    * Alla kan inte vara listade på samma vårdcentral samtidigt
    * Alla barn kan inte gå i samma skola samtidigt
    * Alla äldre kan inte bo på samma äldreboende samtidigt
    Rent språkligt betyder valfrihet i detta sammanhang ett önskemål om vårdcentral, skola eller ett äldreboende. Det gjorda valet leder inte med automatik till önskat resultat. Denna typ av valfrihet kan lätt förenas med offentlig driven välfärd.
    Eftersom talet om valfrihet enbart är ett fikonlöv för att försvara att skattemedel går till vinster i privata företag blir det nödvändigt att peka på ett hållbart alternativ och det handlar om närhet med möjlighet till byte. Eftersom de allra flesta människor önskar att erbjudna välfärdstjänster skall finna i närområdet erbjuds alla som ett första alternativet en skola, en vårdcentral eller ett äldreboende i närområdet. För de som inte är nöjda med denna tilldelning skall det finnas möjlighet att söka välfärdstjänster i andra områden. Fördelarna med detta är flera:
    * mer pengar blir kvar i välfärden eftersom de privata vårdgivarna kan utmönstras
    * mindre byråkrati för att hantera och prioritera all ansökningar
    * mindre arbete för föräldrar/barn, patienter och äldre i valet av välfärdstjänster

    Det bör även uppmärksammas att profit i välfärden leder till högre kostnader. Profiten är en kostnad som företaget måste få täckning och detta tas ut av den skatt som alla betalar. Jakten på vinst leder till neddragning av personal och reducering av andra kostnader. Neddragningar av personal leder antingen till sämre kvalité eller att befintlig personal måste arbeta mer. Knappast ett antingen eller; snarare både och.

    Nu gråts det krokodiltårar med anledning av risken till avprivatiseringar. Företag kommer att gå i konkurs och de som har satsat pengar kommer att gå i konkurs. Under förutsättning att företaget har en sund balansräkning, och det skall man ha, går det för den enskilde att realisera fordringar och skulder utan att det görs med förlust. Det heter vidare att dessa konkurser kommer att led till arbetslöshet. Detta är falskt. Alla som arbetar inom de privata välfärdsföretagen kommer att få jobb inom det offentliga, utom den högsta ledningen kanske. Avprivatiseringar skall inte innebära ett mindre utbud av välfärdstjänster, snarare tvärt om.

    • Нешко
      5 september, 2016 at 22:15

      Imponerande mycket väl skrivet Arne! Kan bara hålla med dig till 100%.

    • 6 september, 2016 at 06:56

      I Sverige har främst professor Göran Dahlgren studerat den vetenskapliga litteraturen om privat versus offentlig vård och har liksom andra författare internationellt kunnat konstatera att privat vård ej har fördelar, däremot nackdelar kopplade till profitintressen. Kan återkomma med referenser. I Sverige la Vetenskapsakademin fram en rapport våren 2013 eller 2014 som inte visade på några fördelar med privat skola. Ihjältigen.
      Jag återger ett utdrag från en artikel 4/6 2013 (http://jinge.se/allmant/for-en-bra-skola-avskaffa-friskolorna-stod-lararna-och-kunskapskontroll-och-ge-de-unga-jobb.htm)

      I Svenska Dagbladet publicerades 27/3 den viktiga artikel titlen ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan”. Ett antal ledande forskare inom pedagogik och ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademin skriver där bland annat:

      * ”Några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet finns inte, däremot ger det upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras”.

      * ”Det går inte bra för den svenska skolan. Vi tappar stadigt positioner i jämförande internationella test; trenden är entydig över drygt 15 år. På 1990-talet genomgick det svenska skolsystemet en snabb och kraftig förändring från statlig centralisering till decentralisering och tillåtande av skolverksamhet i privat regi.”
      * ”Vår slutsats är att några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet på elevernas studieresultat inte har kunnat påvisas”

      * ”Den ökade segregationen och de ökande klyftorna mellan skolor, och mellan elever beroende på var man går i skolan, är ett mycket allvarligt problem. Det kan leda till att ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden ges betydligt sämre möjligheter till framtida högre utbildning.”

      * ”Grunden för den svenska skolan har varit och ska enligt skollagen vara en så likvärdig utbildningsmöjlighet som möjligt, och här ser vi en snabb försämring i den svenska skolan.”

      * ”Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern”
      * ”Man kan konstatera att det nuvarande extrema svenska systemet kom till utan att man utredde det innan, gjorde konsekvensanalyser, följde det med forskning eller utvärderade effekterna.”
      Skola untitled

      * ”Vi kan inspireras av det finska exemplet. Gör om våra skolor så att de blir likvärda, utan den nuvarande marknadsbetingade (och ofta populistiskt präglade) profileringen i olika riktningar. Segregationen inom skolsystemet måste så långt det går motverkas. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras. Slutligen, och kanske viktigast, bör lärarnas utbildning och status förbättras och deras arbetsvillkor reformeras i grunden.”

      Och minns Laura Hoffmans (?) rapport från SNS.

  2. 6 september, 2016 at 00:40

    De som vill ha privat sjukvård har ingen aning vad de pratar om.
    ttps://www.youtube.com/watch?v=GNUF4KRpTkY

Comments are closed.