Hur kunde 169 Guantánamofångar bli en enda?


Som gästbloggare kan jag idag välkomna min läkarkollega Leif Elinder som är barnläkare i Uppsala med intresse för miljö, mänskliga rättigheter och öppenhet inom forskning. Han har tidigare publicerat inlägg om att leva under drönare, ett och om att döda barn och ”Släpp Guantanamo-fångarna loss – till Sverige”, om bra beslut i Svenska Amnesty, om fängelseförhållanden och mänskliga rättigheter i USA samt ”2013 – ett ödesår för demokrati och mänskliga rättigheter” och 30 mars om ”Vår skuld till Irak. Han har 28/4 tidigare diskuterat situationen på Guantanamo, som USA:s president år 2008 lovade att stänga. Han diskuterar och kritiserar här hur ledningen Amnesty i Sverige i praktiken har förvrängt och försvagat opinionsarbetet om Guantánamo och för Julian Assange. Leif Elinder är själv medlem i Amnesty.
Amnesty untitled

För över tio år sedan fördes de första personerna till Guantánamo, det amerikanska fånglägret på Kuba. Sedan dess har sammanlagt 779 personer hållits inspärrade, under tortyrliknande former, i detta läger. De har anklagats för terrorism men inte fått sin sak prövad i domstol. Av dessa fångar har bara ett fåtal gripits av amerikansk militär. De flesta har tagits tillfånga av olika krigsherrar, av säkerhetstjänst, lokal milis och bybor i Afghanistan och Pakistan och sedan sålts till amerikanerna mot kontant betalning.
Guantanamo images

Trots att president Barack Obama redan för tre år sedan lovade att stänga lägret hålls fortfarande 166 personer inspärrade på obestämd tid. Barack Obama undertecknade nämligen den 31 december 2011 en lag – kallad NDAA (”National Defense Authorization Act”) – vilken ålägger USA:s regering att hålla personer, som anklagas för att stödja “terrorism”, inspärrade under obegränsad tid och utan att få sin sak prövad i domstol. En stor andel av dessa fångar har nyligen hungerstrejkat mot de olidliga förhållandena i lägret.
Frihetsgudinna gråter bild

Leif Elinders inlägg.

Mottot för inlägget ”The primary duty of intellectuals is to critique their own ruling elite” – Noam Chomsky .

På ett årsmöte – Svenska Amnestys högsta beslutande organ – antogs förra året en motion med innebörden att svenska Amnesty ska verka för att Sverige erbjuder fristad för samtliga kvarvarande Guantanamofångar, som inte kan dömas i en civil domstol i USA. Motionen godtogs trots att styrelsen rekommenderat ett avslag med motiveringen: ”Regeringen anser att Guantánamofångarna är ”USA:s problem” och ”Amnesty sektionen har [därför?] nedprioriterat frågan och föreslår att årsmötet avslår motionen”.
När en granskningskommitté följde upp hur Amnestys styrelse hanterat årsmötesbeslutet, fann kommittén att verksamhetsplanen reviderats. ”Samtliga fångar” hade nu skurits ner till ”minst en fånge”. På frågan hur detta kunnat ske lämnar Amnestys ordförande Sofia Halth följande svar (2013-05-08): ”Efter årsmötesbeslutet 2012 valde styrelsen anta målet ”minst en fånge” för att göra beslutet mätbart och möjligt att arbeta effektivt med under de kommande två åren.”

På årsmötet detta år presenterades en ny motion. Det gäller nu Julian Assange, anklagad för sexbrott i Sverige. Han har fått asyl i Ecuador men befinner sig nu på Ecuadors ambassad i London. Motionärerna uppmanade Amnesty att förmå den svenska regeringen att lämna garantier för att Assange, om han ställs till svars i Sverige, inte ska utlämnas till USA.
8assange1
I sin motion skriver motionärerna ”Kampen för mänskliga rättigheter förutsätter en informerad allmänhet. Vreden över sexanklagelserna har kidnappats för andra syften. Det är därför angeläget – inte bara utifrån de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ratificerat – utan även mot de två kvinnor som anklagat Assange – att den svenska rättsprocessen får ett avslut. Oavsett vad Assange gjort i Sverige, så bör han få löfte om att inte utlämnas till ett land där han – likt whistleblowern Bradley Manning – sannolikt kommer att utsättas för en inhuman behandling. Även om Högsta domstolen konstaterar att det inte finns något hinder för en utlämning, så kan regeringen vägra verkställa denna.” Motionen överensstämmer helt med ett uttalande från Amnestys internationella sekretariat (http://www.amnesty.org/en/news/sweden-should-issue-assurance-it-won-t-extradite-assange-usa-2012-09-27).

Motionen är ett stöd för yttrandefriheten. Den handlar primärt inte om ett stöd till Julian Assange. Yttrandefrihet handlar inte bara om rätten att få säga vad man vill utan också om rätten få veta vad makthavare gör och om rätten att avslöja – dvs. s.k. whistleblowing. Öppenhet är vår viktigaste garanti mot maktmissbruk och övergrepp och är vår enda möjlighet när det gäller att ställa ansvariga till svars. Wikileaks står för öppenhet. Precis som Amnestys internationella sekretariat så bör Svenska Amnesty stödja Wikileaks på ett sätt som leder till att organisationen kan fortsätta sin verksamhet som tidigare.

Liksom förra året rekommenderade Svenska Amnestys styrelse att motionen skulle avslås bland annat med motiveringen att den kräver något som inte kan uppfyllas ”med mindre än att man bryter mot grundlagen.” Var och en som är någorlunda kunnig i juridik vet att detta påstående är osant. Bland andra har generalsekreteraren i advokatsamfundet Anne Ramberg och domaren och docenten i folkrätt Brita Sundberg-Weitman sagt sig förstå att Julian Assange känner oro över möjligheten att utlämnas till USA om han kommer till Sverige. De har också påpekat att regeringen kan vägra en utlämning.

På Amnestys årsmöte i maj hade motionärerna fått ett utrymme på ett s.k. ”Påverkanstorg” för att klargöra skälen till motionen. Detta blockerades av en trio bestående av juridisk talesman för svenska Amnesty med två kvinnliga suppleanter med nära anknytning till Amnestys styrelse. Trion överöste motionärerna med frågor om ”motiven” för Julian Assanges uppträdande. Man anspelade på dunkla motiv också hos motionärerna. Inte oväntat var man fullkomligt ointresserad av de skäl som angavs i motionen.

De intresserade Amnestymedlemmar, som samlats kring motionärerna avbröts och lockades bort för att informeras om att motionen ”bröt mot grundlagen”. Trion lyckades därigenom blockera all meningsfull diskussion. När motionen kom upp för votering avslogs den. Omröstningen blev helt enkelt saboterad av en odemokratisk beslutsprocess. Den vilseledande uppgiften att motionen är grundlagsstridig – en uppgift som framförs utan hänvisning till någon lagtext – liksom den olovliga förändringen av 2012 års verksamhetsplan –där 169 Guantánamofångar förvandlades till en enda – talar sitt tydliga språk.

Amnesty är en organisation som blivit oumbärlig i kampen för mänskliga rättigheter. Dess inflytande baseras på allmänhetens förtroende. Det är därför allvarligt att styrelsen för Svenska Amnesty använder metoder, som skadar detta förtroende.


i Andra om: , ,, , , , , ,

New York Times 15/4 Dr Gerald Thomson DN Gunnar Jonsson 4/5 ABC 24/4CBS 27/4 DN 28/4 Jonathan Turleys blogg SKP-blogg Henrik Alexandersson Nyhetsbanken SvD om Kuba 26/11 Svenssonbloggen Kommunisternas blogg Anarkia FIB-Kulturfront. DN stoppas text om Gaza Dagens ekot om Arne Modig på Kuba Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska

  6 comments for “Hur kunde 169 Guantánamofångar bli en enda?

  1. 7 juni, 2013 at 09:37

    Suzanne Nossel, verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA:s utrikesdepartement, vilket i sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är ”oberoende” av regeringars intressen. För något år sedan kunde man se att hon har fortsatt att främja USA:s utrikespolitik, men bakom ett nytt podium med Amnestys logotyp. På Amnestys hemsida nämndes särskilt Nossels roll för USA-stödda FN-resolutioner om Iran, Syrien och Libyen. (Men jag har inte granskat senaste halvårets verksamhet.)

    • Martin Kullberg
      7 juni, 2013 at 13:08

      Man går från klarhet till klarhet här. I det förra inlägget på bloggen fick vi lära oss att privata företag på inget sätt var en garanti för friheten. Nu lär vi oss att NGOer inte är några garanter för friheten. NGOer utan aktiv medlemsbas blir lätta offer för slemma typer utan ryggrad och principer.

    • ABC
      15 juni, 2013 at 14:11

      Kollar man Lise Bergh, generalsekreterare för svenska sektionen av Amnesty International sedan våren 2007, ser man att hon innan dess, 1999-2006, varit statssekreterare (S) med ansvarsområden som mänskliga rättigheter, jämställdhet, integration, demokrati, nationella minoriteter och folkrörelser. Trots hennes ansvarsområde, mänskliga rättigheter, utvisades de två egyptierna av den svenska (S) regeringen.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Lise_Bergh

  2. NSUN
    7 juni, 2013 at 09:58

    ”Var och en som är någorlunda kunnig i juridik vet att detta påstående är osant. Bland andra har generalsekreteraren i advokatsamfundet Anne Ramberg och domaren och docenten i folkrätt Brita Sundberg-Weitman sagt sig förstå att Julian Assange känner oro över möjligheten att utlämnas till USA om han kommer till Sverige. De har också påpekat att regeringen kan vägra en utlämning.”

    Det är en sak att regeringen skulle vägra en utlänning, det är en helt annan sak att regeringen skulle utförda en reservationslös garanti att en person aldrig skulle utlämnas till USA oavsett vilket brott det skulle vara frågan om. Att reservationslösa garantier skulle vara förenligt med Svensk grundlag har jag mycket svårt att tro.

    Jag förstår heller inte problematiken, skulle Assange bli anklagad för någon form av spionage eller motsvarande i USA under tiden han är i Sverige för förhör eller mot all förmodan avtjänar ett straff kommer han inte bli utlämnad då Sverige anser den typen av brott är politiska och inte omfattas av utlämningsavtal.

    • 8 juni, 2013 at 09:57

      Flera källor rapporterar om att en amerikansk åtalsjury – ”Grand Jury”- har ett färdigställt förseglat åtal ”sealed indictment” – mot Wikileaks och Assange (se Google). Brottsrubriceringen har sannolikt anpassats på ett sätt så att svensk lagstiftning inte lägger hinder i vägen för en utlämning. Med andra ord -anklagelser om politiska brott som spioneri kan omformuleras till ”dataintrång” mm.

      Amnestymotionen om Assange/Wikileaks på årsmötet 2013 handlar inte om att regeringen skulle utfärda ”en reservationslös garanti” ”oavsett brott” – utan om en offentlig försäkran med innebörden att regeringen betraktar Wikileaks (Assanges) verksamhet som journalistisk/politisk och att regeringen inte godkänner en utlämning till länder (som USA) som tillämpar inhuman (tortyrliknande) behandling av fångar som utpekas som s.k. ”terrorister”.

      USA: vice president Joe Biden har redan utpekat Julian Assange som ”high tech terrorist” – Se Google – ”Joe Biden”, ”high tech terrorist”.

      Sverige har genom utlämnandet av två asylsökande egyptier 2001 till CIA för att föras till Egypten för förhör under omänsklig behandling brutit mot FN:s konvention mot tortyr. Har Sverige lärt sig något av detta? Tveksamt. Ingen har ställs till ansvar. Sedan år 2000 har Sverige gått med på samtliga utlämningskrav från USA. Julian Assange har skäl att känna oro.

      Människorättsadvokaten Glenn Greenwald skriver – ”At the very least, one can imagine all sorts of ways that Sweden, Ecuador and Assange’s lawyers could negotiate a resolution that provides Assange with meaningful protections against his fear of extradition . Swedish authorities could, for instance, publicly state that they view espionage charges for the ”crime” of reporting on government secrets to be a ”political crime” not subject to extradition, but still reserve the right to formally decide upon any extradition request if and when they receive one”

      http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/aug/24/new-statesman-error-assange-swedish-extradition.

  3. 7 juni, 2013 at 17:09

    Det som tidigare var hedervärda ideella organisationer har haft en tendens att utvecklas till mer eller mindre öppet statsfinansierade och statsdirigerade byråkratier och affärsverksamheter som det verkar. Kanske inte så konstigt, om de har en liten ledande kärna av heltidsanställda som ser detta som sitt levebröd. Det är klart att på kort sikt har Amnesty trovärdighet, men öser man ur sig konstigheter (som vissa larm om Libyen när kriget började därnere) försvinner förtroendet på lång sikt. Inte så konstigt att Ryssland vill ha närmare koll på vad dessa så kallade NGO:er håller på med.

Comments are closed.