Både Ulf Karlström och jag besökte evenemanget ”Marx2016” helgen 15-16/10 på ABF i Stockholm. Jag var bara med på ett par sessioner, Ulf på fler. Han lyssnade bl.a. på den viktiga ekonomen Shaik som empiriskt försöker analysera den viktiga frågan om konkurrensen ökar eller minskar, i en tid med ökad koncentration av ägandet. Här en rapport från Ulf Karlström, som läst Shaiks bok.

Artikeln
Ekonomen Anwar Shaikh talade på Marx 2016
Konferensen, med föredrag, sessioner och workshops i Marx´ har blivit en årligt återkommande tillställning på ABF-huset i Stockholm. I år hette konferensen följdaktligen ”Marx 2016” och försiggick 15-16 oktober. Vanligen brukar ett antal key note speakers vara inbjudna, och de ges både mer tid och plats än andre föredragshållare. I år var de 8 stycken, bl a ekonomen Anwar Shaikh, professor vid New School University, Social Research, New York. Han arbetar i en marxistisk tradition, och släppte nyligen, efter 15 års arbete, boken ”Capitalism – Competition. Conflict, Crises”, 979 sidor (Oxford Univ Press, 2016).

Professor Shaikh berättade vid sin föreläsning att första tryckningen på 1000 ex sålde slut på två veckor. Det är imponerande med tanke på att boken har karaktären av en avancerad lärobok. För att sprida budskapet har Shaikh lagt ut 30 videoföreläsningar på YouTube. De kan också nås via Shaikhs hemsida, www://realecon.org. Jag har följt ett 10-tal av dem och kan garantera att de är både informativa och pedagogiskt väl genomarbetade.

Shaikh är inte ortodox marxist, utan han inledde med att beskriva Marx stora Kapital-projekt, skisserat i ett antal volymer. Och som vi vet fullföljde Marx sin enorma plan bara med volym 1, delvis med volym 2, och knappast alls med volym 3. Den senare fick Engels bokstavligen pussla ihop, utifrån Marx´ erkänt svåra handstil. Shaikhs poäng är att man kan inte bara kan läsa volym 1, och påstå sig för det marxska projektet, utan även se till Marx större plan.

Detta, och långt fler andra omständigheter, ledde honom att ifrågasätta såväl den förhärskande neoklassiska synen på perfekt (och senare, imperfekt) konkurrens som synen på framväxten av monopol och elimineringen av konkurrens. Tesen, i det senare fallet, är ju att Marx i Kapitalet 1 enbart behandlar frikonkurrenskapitalismen, såsom den verkade på 1840-50-talen i England. Och mot slutet av 1800-talet övergick kapitalismen i ett nytt stadium, monopolkapitalismen. Det började med österrikaren Hilferdings samvetsgranna studie om finanskapitalet. Problemet var att hans empiriska material var begränsat till vissa länder, och inte alls generaliserbart. När sedan Lenin i sin studie av imperialismen anammade Hilferdings tes om finanskapital, så fick den synen karaktären av norm, framför allt i kraft av den ryska revolutionens momentum.

Shaikh hävdar tvärtemot att konkurrensen fortfarande gäller. ”Den är brutal, den är som krig, där det gäller att slå ihjäl den andre”. Och i boken bygger han under teserna med makalöst mycket data, ofta statistiskt bearbetade, och inte sällan i rent matematiska formler. Han ironiserade vid föreläsningen att så fort det dyker upp något som vi – i förstone – inte kan förklara, så proklameras att kapitalismen har inträtt i ett nytt stadium.

Shaikh förnekar naturligtvis inte att vi har gigantiska transnationella koncerner (TNC), en slags dinosaurier. Dessa har skapats i ”krig” där 50 % av de mindre företagen, på väg uppåt, stupar inom 7 år. Livet för dinosaurierna är ingen dans på rosor, utan de hotas hela tiden av uppstickare. Det är inte utan man tänker på Nokia och Ericson som exempel på hotade dinosaurier. Nokia räddade sig genom uppköp och sammanslagning, men till priset av nedläggningen av hela tillverkningen av mobiltelefoner. Om Ericson klarar sig i skarven mellan 4G och 5G återstår att se

Tesen om konkurrens idag utesluter inte möjligheten av monopolmakt eller kartellverksamhet (Shaikh 2016:379). Ett konkret exempel är de böter EU-kommissionen utdömde för ett par år sedan till ett antal europeiska stora bygg- och anläggningsföretag, bl a Skanska. Kanske gick det till en förlikning, men pengar kostade det ändå i slutändan.

Shaikh är saklig i tonen, även när han går i polemik. Vad gäller dagens företrädare för tesen om monopolkapitalism är nog Monthly Review-skolan den dominerande (Baran, Sweezy, Magdoff och Foster). Skolan bygger på eminenta publikationer (Sweezy 1942. The theory of capitalist developement; Baran 1957. The political economy of growth; Baran & Sweezy 1966. Monopoly Capital; Foster 2014. The theory of monopoly capital).

Förespråkare för ”monopoly capital” (MC) delar alla synen att när företagen växer, och antalet blir färre, minskar konkurrensen. Hela Shaikhs bok handlar om en väl underbyggd kritik av MC-skolan och i ännu högre grad mainstream-ekonomers fantasier om konkurrens (perfekt, icke-perfekt) mot vilka han ställer konceptet om reell konkurrens.

Som framgår av bokens undertitel så diskuterar Shaikh inte bara konkurrens, utan även konflikter och kriser. Hans entimmesföreläsning, skulle även rymma frågor, så kriser belystes enbart med några exempel.

Mycket av Shaikhs data kommer självklart från USA; det är ju där han verkar, och USA är sedan 2VK världens största ekonomi. I en serie grafer visar han bl a att investeringarna fluktuerar, beroende på skillnaden mellan bankränta och annan möjlig företagsprofit. Det är en av många faktorer som balanserar systemet. Andra sådana faktorer är t ex korta cykler, ”business cycles”, och arbetslöshet. Den senare är således en inneboende funktion i kapitalismen, varför föreställningar att radikalt minska arbetslösheten är ren illusion. Det erkänns också av tongivande nationalekonomer, i begreppet NAIRU. Det behövs en viss nivå av arbetslöshet för att ekonomin inte skall vara ”inflationsdrivande”. Idag – för tillfället – är det knappast ett problem för kapitalistklassen.

Shaikhs bok är inte lättläst, men fylld med fakta och samband om dagens kapitalism, ofta i relativt lättläst form, framför altl i figurer och tabeller. En ingång, före man läser hela boken, är hans videoföreläsningar. Vid Marxkonferensen gav han också tips på ett snabbspår; läs först kapitlen 1, 2, 16 och 17. Det är väl ett bra förslag?