Hultqvist hoppas på britterna

Denna artikel av redaktörerna har tidigare publicerats på Alliansfrihet:
Hultqvist hoppas på britterna
. Jag har tidigare haft förmånen att publicera flera artiklar från den viktiga site.

Här har tidigare publicerats om artikelns ämne Joint Expeditionary Force (Jef) har inget med nationellt försvar att göra

Aktuellt.
Regeringen beslöt den 5 oktober att ge Försvarsmakten i uppdrag att delta i brittiskledda Joint Expeditionary Force (Jef).

Jef är som vi tidigare noterat Regeringen på den här sajten ett brittiskt initiativ för en snabbinsatsstyrka som inkluderar, Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge, Sverige och Storbritannien.

JEFJEF

Regeringen skriver att Jef:s syfte är ”att bidra till säkerhet i vår del av Europa och samtidigt medverka till fred och stabilitet genom internationell krishantering i insatser ledda av till exempel FN, EU och Nato. Beslut om svenskt deltagande i en insats med förband eller förmågor fattas av regeringen”. Försvarsminister Peter Hultqvist motiverar beslutet utifrån Sveriges säkerhet:

”Det är regeringens uppfattning att utmaningar mot den europeiska säkerhetsordningen ska bemötas genom samarbete och gemensamt agerande.”

Brittiska företrädare här har tydligt angett en annan huvudinriktning, nämligen att Jef skall fungera som en insatsstyrka främst utanför Europa. Jef skall kunna utöva global militär makt, och särskilt betonas insatser i Mellanöstern och i Gulfområdet. Som exempel på lyckade operationer för Jef att ta efter lyfter brittiska försvarsdepartementet fram ”de excellenta samarbeten som skett med Nato i Afghanistan”.

Deltagandet i Jef har ett pris både materiellt och politiskt. Sverige har lovat att kunna ställa två korvetter, våra modernaste fartyg, till förfogande, vilket måste vara kännbart för den starkt reducerade svenska marin som det svenska försvaret förfogar över idag. Politiskt innebär deltagandet en markering om att Sverige kan komma att ställa in sig under en stormakt. Några garantier för brittiskt stöd till Sverige vid en kris eller krig finns inte. Som Anders Björnsson på den här sajten Om stormakter och här – Om stormakterbelyst med flera historiska exempel är det tvärtom farligt för en liten stat att förlita sig på stormakter – däremot har vi tjänat på neutralitetspolitiken.
Försvaret främst
Storbritannien är en stormakt men är på nedgång. Det innebär att ett hållbart militärt stöd från britterna vid en kris eller krig där Sverige skulle åberopa kollektiv självförsvar är högst osäkert. Däremot kan det ligga i Storbritanniens eget intresse att hävda sin vacklande stormaktställning genom militära operationer utomlands. Landet har under de senaste 20 åren deltagit i krigen i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien med flera som juniorpartner till USA.

Det är svenska regeringen som beslutar om vi skall delta i en Jef-operation, men blotta medlemskapet innebär att det kan bli svårare att ställa sig utanför om det kommer en begäran om deltagande.

Sverige måste använda sina begränsade försvarsresurser till att värna landet. Deltagande i Jef kan bara betyda att vi splittrar de knappa egna styrkorna genom att en del av dem sätts in i militära äventyr utanför våra gränser.

i Andra om: , , ,, FN, , , , , , , , ,
krig

  5 comments for “Hultqvist hoppas på britterna

  1. arbetarklass
    14 oktober, 2017 at 16:20

    Jag tycker inte om den här regeringen vi har och deras övertro på en likriktad värld som de vill att vårt land Sverige ska medverka till inte minst genom den mångkulturella revolutionen eller omdaningen av vårt samhälle.

    Inget handlar om Sverige längre. Allt handlar om samarbete över gränser med undantag för dem mot Ryssland som på grund av inre styrka inte går att omforma i önskad riktning. Då blir vår regerings sura och försöker sparka på dem. Inte ensamma för de är dom för fega till (eftersom de fick en rejäl käftsmäll för länge sedan) men tack vare samarbetet över gränserna kan de bära sig svinaktigt åt precis som barn i skolan mot en elev i skolan som av utvecklingen blivit lite annorlunda.

    Långt tidigare hade jag svårt att förstå oppositionella och upplevde de mer som bråkmakare. Men nu idag förstår jag dem bättre därför de har en sak att kämpa för som de tycker är rätt och riktig.

  2. arbetarklass
    14 oktober, 2017 at 18:04

    En socialdemokrat (i själ och hjärta?) som uppenbarligen icke accepterades att leda partiet var Håkan Juholt som jag på den tiden uppfattade vara en ”folkets man”. Det var något strul med en lägenhetsaffär men jag fattade det som den stora bristen istället var att han inte var välkommen av partiledningen på grund av sin folkliga anknytning som inte passade ihop med arbetarepartiets rörelse mot en bredare medelklass och samhällets etablissemang.

    Han låter fortfarande lite bitter när han förklarar vart demokratin är på väg. Men jag tycker inte det blir någon demokrati när den förvrids till en istället allmänt gällande åsikt. Vad ska vi då med parlamenten till där olika åsikter framförs och blandas?

    https://samnytt.se/hakan-juholt-sverige-pa-vag-att-avveckla-demokratin/

  3. Peter Grafström
    14 oktober, 2017 at 22:46

    Att Britternas stöd är osäkert stämmer, men man kan ta det ett steg längre. Dom schabblar avsiktligt bort sina ingripanden. Gallipoli, St Petersburg, Polen, Norge och fler.
    Och det har storlångivaren/storskuldsättaren Storbritannien ingen nackdel av tvärtom.
    Stormakt är dom när det gäller att iscensätta sluga Machiawelliska komplotter. Och kom ihåg deras ord: Vi har inga vänner, bara intressen.

  4. Leonard
    15 oktober, 2017 at 13:02

    En ganska bra beskrivning om hur europa har förändrats till det sämre under senare år och de krigshot som medvetet byggs upp vis Nato/US finns även i nadanstående artikel :

    http://www.washingtonsblog.com/2017/10/russian-tv-says-u-s-breaks-peace-treaty.html#more-69761

    Och den americanska rysskräckens moderna uppfinnare har vi här :

    http://ronpaulinstitute.org/archives/featured-articles/2017/october/03/whose-bright-idea-was-russiagate/

    Ser han inte trevlig ut på bild ?

    • Benny
      15 oktober, 2017 at 16:59

      Självklart är Brennan sur på ryssarna…de har ju närmast egenhändigt satt stopp för CIA:s kriminella verksamhet i Syrien och gjort att deras planer blivit ett stort fiasko. Dessutom så har ryssarna effektivt avslöjat deras förehavanden både i Syrien och annorstädes och hade vi haft fria medier som skrivit om detta hade folkets dom blivit hård mot dessa organisationer och det politiska etablissemanget i väst.

Comments are closed.