Henry Kissinger är en av Trumps utrikespolitiska rådgivare och han kan möjligen motverka neocons (McCain, Lindsey Graham, Kagan, Soros m.fl) för planeten så farliga krigshets.
Han träffade Putin sommaren 2017, men man vet inte vad samtalet handlade om.
Kissinger träffade Putin
Politico: Kissinger-Trump-Putin

Han förstår till och med att Ukraina har en speciell historisk relation till Ryssland! Washington Post

Kissinger var som utrikesminister för 45 år sedan en hök, vars beslut bidrog till flera hundra människors dödsfall. En krigsförbrytare, fast som medborgare i USA är det ännu otänkbart att man prövas inför rätta för misstänkt krigsförbrytelse.

För exakt ett år sedan publicerade jag denna artikel, som idag ter sig än mer intressant med tanke på Kissingers nuvarande position.

Läs den gärna!

Artikeln.
Henry Kissinger är jämte Zbigniew Brzezinski den mest ansedde experten på USA:s utrikespolitik och anses vara en politisk hök. USA:s och Kissingers utrikespolitik medförde död för hundratusentals människor i Sydostasien. Kissinger var utrikesminister 1973-77. Båda dessa kritiserar nu USA:s utrikespolitik närmast från ”vänster” – vilket indikerar hur långt högerut denna ny förflyttat sig under den svage presidenten Obama. Detta har sitt intresse trots allt han har på sina händer, liksom Obama och många andra USA-politiker efter Kissingers tid i UD. Vi har behandlat hans och ZB:s kritik mot USA:s och EU:s Rysslands- och Ukrainapolitik tidigare. Man undrar nu vilken Kissinger som Hillary Clinton försöker luta sig mot. http://jinge.se/allmant/usa-ikonerna-kissinger-och-brzezinski-kritiserar-usas-ukrainapolitik.htm

Nu återges ett inlägg som Olle Olsson har publicerat på Facebook. Han har förkortat artikeln ”Kissinger’s Vision for U.S.-Russia Relations” på http://nationalinterest.org/feature/kissingers-vision-us-russia-relations-15111

Huvudbudskapet är ”Russia should be perceived as an essential element of any new global equilibrium.”

Henry Kissinger gör en uppgörelse med den nuvarande amerikanska politiken gentemot Ryssland efter ett möte dagen innan med Vladimir Putin. Kissinger skriver ”The prevailing narrative in each country places full blame on the other side, and in each country there is a tendency to demonize, if not the other country, then its leaders. As national security issues dominate the dialogue, some of the mistrust and suspicions from the bitter Cold War struggle have reemerged. These feelings have been exacerbated in Russia by the memory of the first post-Soviet decade when Russia suffered a staggering socio-economic and political crisis, while the United States enjoyed its longest period of uninterrupted economic expansion.” vilket främst kan ses som en skarp kritik gentemot USA.

Kissinger för en realpolitisk argumentering för att erkänna Rysslands säkerhetsintressen i linje med Rikard Sakwas bok Frontlinje Ukraina. ”How does the United States work together with Russia, a country which does not share all its values but is an indispensable component of the international order? How does Russia exercise its security interests without raising alarms around its periphery and accumulating adversaries? Can Russia gain a respected place in global affairs with which the United States is comfortable? Can the United States pursue its values without being perceived as threatening to impose them? I will not attempt to propose answers to all these questions. My purpose is to encourage an effort to explore them.”

Many commentators, both Russian and American, have rejected the possibility of the U.S. and Russia working cooperatively on a new international order. In their view, the United States and Russia have entered a new Cold War. The danger today is less a return to military confrontation than the consolidation of a self-fulfilling prophecy in both countries. The long-term interests of both countries call for a world that transforms the contemporary turbulence and flux into a new equilibrium which is increasingly multipolar and globalized.”

Det är nästan som att Kissinger argumenterar som vår tids Olof Palme i frågan om gemensam säkerhet och att erkänna att vi lever i en multipolär värld, vem hade kunnat tro det, inte minst i en tid då Palmes socialdemokratiska arvtagare låter som något helt annat.

Kissinger går längre än allmän betraktelser. Han lyfter särskilt fram ett namn som är mycket respekterat i Ryssland. Det är Primakov, arkitekten bakom Rysslands euroasiatiska politik och närmandet mellan Ryssland, Kina och Indien. Det tillhör demoniseringen av Ryssland i Sverige både i mainstream media och den vänstern som ser positionering mot fascism som den väsentligaste utrikespolitiska uppgiften att koppla samman euroasiatiska synsätt med fascisten/ultranationalisten Dugin. Detta för att i nästa stund framställa Ryssland som en monolit med grader av fascism från nazistiska grupper till Dugin och Putin. Det euroasiatiska synsättet är i första hand en analys utifrån Rysslands ekonomiska och geopolitiska förutsättningar. Denna linje har varit till hjälp för Ryssland, Dugin spelar en sidoroll av mindre betydelse som väst tjänar på att förstora på samma sätt som man påstår att kritiker av väst förstorar den fascistiska ideologins roll i Ukraina. Genom att lyfta fram Primakov som varit huvudarkitekten bakom Ryssland nya euroasiatiska linje som väst sett som ett stort hot säger Kissinger mer än allmänna fraser.
Han säger att det är dags att vakna upp till dagens multipolära värld och erkänna Rysslands legitima intressen istället för att demonisera landet eller dess ledare:

”Evgeny Primakov was an indispensable partner in this effort. His sharp analytical mind combined with a wide grasp of global trends acquired in years close to and ultimately at the center of power, and his great devotion to his country refined our thinking and helped in the quest for a common vision. We did not always agree, but we always respected each other. He is missed by all of us and by me personally as a colleague and a friend.”

Utdrag ur den tidigare artikeln ”USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik”
På flera punkter går Kissinger och Brzezinski emot Vita husets och EU:s bedömningar då det gäller Ukraina och Rysslandspolitiken:
* De ignorerar Rysslands relation till sin granne… Att knäcka Ryssland har blivit ett mål för amerikanska tjänstemän, när det långsiktiga syfte bör vara att integrera det.
* Om vi behandlar Ryssland på allvar som en stormakt, måste vi på tidigt stadium avgöra om deras problem kan förenas med våra behov.
* Förhållandet mellan Ukraina och Ryssland kommer alltid att ha en speciell karaktär i ryskt tänkande. Det kan aldrig begränsas till ett förhållande mellan två traditionella suveräna stater. Ukraina kan alltså inte sättas i en enkel formel för att tillämpa principer som fungerat i Västeuropa.
* Kissinger lägger skulden för gnistbildning i konflikten på EU, som föreslog ett handelsavtal 2013, utan tanke på hur det skulle stöta Moskva, och dela det ukrainska folket. Det första misstaget var EU:s agerande. De förstod inte innebörden av sina egna villkor. Ukrainsk inrikespolitik gjorde det omöjligt för Ukrainas f.d. president Janukovitj att godkänna EU:s villkor och bli återvald eller att få Ryssland att se villkoren som rent ekonomiska. När Janukovitj avvisade uppgörelsen i november 2013 greps EU av ”panik”, Ryssland blev ”övermodigt”. De politiska diskussionerna mellan parterna uteblev.
* Kissinger upprepade sitt förslag att Ukraina ska bli en buffertstat, eller brygga mellan Ryssland och västvärlden.
* ”Vi bör undersöka möjligheterna att bilda en icke-militär gruppering mellan Ryssland och Nato:s befintliga gränser. Västvärlden tvekar att ta på sig den ekonomiska återhämtningen i Grekland, så den kommer säkert inte att ta på sig Ukraina som ett ensidigt projekt. Så man bör åtminstone undersöka möjligheten att visst samarbete mellan västvärlden och Ryssland i ett militärt alliansfritt Ukraina.”

Slutsats:Det finns viktiga skillnader mellan hökar och hökar i USA! De yngre är farligare, och mycket smittsamma. EU och massmedia saknar helt resistens mot de yngre hökarnas virulenta angrepp. Folklig, antiimperialistisk mobilisering efter saklig information och värderingar om demokrati, nationellt oberoende och fred!

intressant.se Ukraina, Ryssland, Brzesinski
Kissinger, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU