DN rapporterade 29/4 i år, knappt ett år senare att en generalstrejk skett i Brasilien med mestadels fredliga demonstrationer runt om i landet. Generalstrejken hade utlysts i protest mot ekonomiska åtstramningar och stängde skolor, banker och kollektivtrafik.DN 29/4
Och idag är det precis 1 år sedan Brasiliens parlament i en omröstning har beslutat att ställa Brasiliens valda president Dilma Rouseff inför rätta.

Under förmiddagen 12 maj 2016 rapporterar massmedia också att parlamentet beslöt att avsätta henne under tiden då det utreds om hon – liksom tidigare presidenter i bl.a. Brasilien och USA – täckt ett budgetunderskott med pengar från landets statliga banker. Hon anklagades själv inte för ekonomisk oegentlighet i motsats till flera av dem som nu avsätter henne. Presidentskapet övertogs av 75-årige vicepresidenten Michel Temer, ”en av landets minst populära politiker” enligt DN 11/5, och som alltså inte har valts. Det hela luktar tydligt en slags mjuk statskupp, med inblandning av CIA, fast belägg för detta saknas, (vilket ligger i sakens natur). En politisk högervridning väntas, med ökade möjligheter för utländska investeringar och kanske sänkta minimilöner. Genom detta försvagas också BRICS, den främsta konkurrenten till USA:s ekonomiska hegemoni. Brasiliens ekonomi har klart försämras. Detta beror kanske främst på sänkta oljepriser (trots en uppgång sista tiden) till följd av främst USA:s miljöförstörande olje-fracking och Saudiarabiens fortsatt höga produktion.
Detta har inte minst drabbat länder som USA är kritiska mot, som Ryssland, Venezuela och Brasilien.

*** Den 31 augusti 2016 avsattes Dilma Rouseff efter en omröstning i den brasilianska senaten med röstsiffrorna 61-20. Hon hade då haft
chefsbefattningar inom offentlig förvaltning i 31 år, men hennes namn har aldrig förekommit i utredningar om oegentligheter.
• 36 av de 61 senatorer som röstade för att hon skulle avsättas har däremot redan dömts för korruption. 41 av de 81 senatorerna är föremål för pågående utredningar.
• Avsättningen av presidenten är en seger för en aldrig tidigare skådad allians mellan fyra politiska kraftfält: en grupp med korrupta politiker, förlorarna i det senaste presidentvalet, monopoliserade massmedier och det politiserade rättssystemet. Kuppen i Brasilien är en guldgruva för kapitalet

*** Brasiliens högerregering aviserade i december 2016 ett sparprogram som beskrivs som det mest långtgående i historien. I fredags sade FN:s rapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter Philip Alston att åtgärderna utgör en ”attack på fattiga”. Det här är en radikal åtgärd som saknar all form av nyans och medlidande.
Lagförslaget, som kallas PEC55, innebär att alla offentliga utgifter fryses under de kommande 20 åren genom att de kopplas till inflationen i stället för till BNP. I praktiken innebär det att framtida regeringars spenderande på sjukvård, skola och omsorg kraftigt inskränks. Lagen ska dessutom skrivas in i grundlagen. De extrema åtgärderna kommer att slå oproportionerligt hårt mot landets miljontals fattiga och kommer att öka den ekonomiska ojämlikheten som de senaste decenniernas vänsterstyre har lyckats motarbeta. Under vänsterpartiet Partido dos Trabalhadores (PT) regeringsinnehav mellan 2003 och 2014 lyftes 29 miljoner människor ur fattigdom och den fattigaste 40 procenten ökade sina inkomster med över 7 procent enligt Världsbankens statistik. Sedan recessionen som inleddes med ett kraftigt fall av råvarupriserna 2015 har den utvecklingen dock avstannat. Den förre presidenten Dilma Rousseff började göra besparingar under 2015 men vägrade in i det sista att införa de långtgående åtstramningar som högern krävde. Historiska nedskärningar i Brasilien

I DN:s artikeli DN: Vad vi ser är en statskupp framträder brasilianska politiker. ”Detta är en av de mest sorgsna dagarna i senatens 190-åriga historia. Det handlar inte bara om en kupp mot presidenten. Det är en kupp mot de 54 miljoner som röstade på henne i presidentvalet, sa Jorge Vianna, senator för Arbetarpartiet. I morgon kommer landet att tas över av någon som inte är folkvald. Då tänker jag inte vara närvarande, sa Jorge Vianna. Han fick stöd av partikamraten, senatorn Fátima Bezerra. ”Vad vi ser är en statskupp som drivs av samma personer som stödde militärkuppen 1964. Dessa kuppmakare kommer inte att förlåtas”, sa hon.

Kan inte låta bli att erinra mig att jag i augusti 2015 publicerade artikeln Brasilien: Berättigad kritik av ny Orange revolution på gång

Telesur rapporterade 27/4 ”Bland rekordnivåer av arbetslöshet och en mycket impopulär regering deltar fackföreningar och medborgare från alla samhällsgrupper i en av Brasiliens största strejker. Sedan tidigt morgon har mer än 35 miljoner människor i Brasilien deltagit i en av de största generalstrejkerna i landets historia mot president Michel Temers neoliberala reformer, vilket får landet att stanna upp”. Telesur
Strejken organiserades i stor utsträckning av Unified Workers Central, eller CUT, den största fackliga federationen i Latinamerika, och Brasiliens arbetarparti (Workers Party of Brazil), förre president Dilma Rousseffs politiska parti.

Strejken utlystes omedelbart efter att Temers administration hade drivits genom en kontroversiell arbetsreform i en underhuset i Brasiliens parlament med siffrorna 296 röster mot 177. Reformen kommer att undergräva arbetarnas rättigheter på olika sätt, främst genom att kunna minska lönerna samtidigt som arbetstiden ökar. Temer föreslår nedskärningar av pensionerna. Förslaget måste fortfarande godkännas av senaten.

Generalstrejken sker mitt under stort missnöje med Temers administrationen, där hela 87 procent är negativa, enligt den senaste Ipsos-omröstningen.
Arbetslösheten är rekordhög med er än 13 miljoner människor arbetslösa, under landets värsta ekonomiska recession.
Conservative leaders around the country have condemned the strike and threatened unions and striking workers with fines and wage discounts.

* Detta bör fungera som en väckarklocka inte bara för BRICS utan hela södra halvklotet. Vem behöver Nato, R2P (responsibility to protect”) eller ”moderata rebeller” när man kan åstadkomma regimskifte bara genom att anpassa en nations politiska system och dess rättsväsende?
* Kuppen har sponsrats av ordförande i underhuset Eduardo Cunha med 11 olagliga konton i Schweiz, namngiven i Panama Papers och under utredning av högsta domstolen. Ett gigantiskt korruptions-system har funnits i många år och inkluderar företag som bidrar till hans och andras kampanjfinansiering.

* Utvecklingsprojektet för Latinamerika som förenar åtminstone en del av den lokala eliten, som satsat på att utveckla den inre marknaden tillsammans med de arbetande klasserna ersätts av nyliberal restaurering. Detta innebär för Brasilien att arvet efter Lula förfaller: socialpolitiken, policy inom det tekniska området, strävan efter att globalt expandera stora konkurrenskraftiga brasilianska företag, fler offentliga universitet, högre löner.

Utvecklingsprojektet för Latinamerika som förenar åtminstone en del av den lokala eliten, som satsat på att utveckla den inre marknaden tillsammans med de arbetande klasserna är nu dött. Vad som finns kvar är bara nyliberala restaurering. TINA (There Is No Alternative) (”det finns inget alternativ”). Detta innebär för Brasilien att arvet efter Lula förfaller: socialpolitiken, policy inom det tekniska området, strävan efter att globalt expandera stora konkurrenskraftiga brasilianska företag, fler offentliga universitet, högre löner.
I ett meddelande till nationen medgav Brutus Temer medgav att efter riksrätt kommer utrymmet att svälla för ”utländska investeringar”. Så Wall Street, USA Big Oil och ökända ”amerikanska intressen” kommer att vinna denna runda tack vare compradorernas eliter. Kuppen fortsätter. Hyenorna har ännu inte överfallet bytet. Så det är långt ifrån över.

Historia.
USA – världens främste diktaturkramare – stödde militärkuppen 1964 mot presidenten Goulart. Diktaturen upphörde 1985 tack vare motståndskamp från arbetare, bönder och studenter – bl.a. dessa Dilma Rouseff. Hon satt i fängelse i 3 år och torterades. Edward Snowden avslöjade 2013 att USA:s underrättelsetjänst spionerade bl.a. på Rouseff och det stora statliga oljebolaget Petrobas, som nyligen funnit några av världens största oljereserver. USA:s ambassadör i Brasilien Liliana Ayalde sedan 2013 var tidigare chef i civila CIA-organisationen och ambassadör i Paraguay som år 2012 utsattes för en ”mjuk statskupp”. Men sådant accepteras av våra odemokratiska politiker valda i ”demokratiska” val.

i Andra om: korruption, Rousseff,statskupp, protester, Brasilien, korruption, BRICS, Politik, riksrätt, orättvisor kapitalism