Föreningen FiB-juristerna ansökte i maj 2014 om medlemskap i Svenska FN-förbundet, som uppger att fredsfrågorna är ”ett av de områden som vi i Svenska FN-förbundet prioriterar”. Föreningen insände alla begärda handlingar (stadgar, antal medlemmar, uppgiften att föreningen är en riksorganisation, länk till hemsidan, styrelse, senaste årsredovisning). Elin Lundstedt, generalsekreterarassistent i Svenska FN-förbundet, svarade att kommande möte med FN-förbundets styrelse skulle hållas under september månad. Den 9 september fick FiB-juristernas ordförande följande besked per epost:

Hej Lars-Gunnar,
Nu har FN-förbundets styrelse haft styrelsemöte och FiB-juristernas ansökan om medlemskap låg på dagordningen. Tyvärr måste jag meddela att förbundsstyrelsen beslutade att tacka nej till er ansökan om medlemskap i FN-förbundet.
Vänliga hälsningar
Elin Lundstedt

Naturligtvis ville FiB-juristernas styrelseordförande Lars-Gunnar Liljestrand därefter gärna veta med vilken motivering styrelsen i FN-förbundet avslog föreningens ansökan. Han fick svaret att det inte fanns ”annan information att ge, styrelsen valde att tacka nej till medlemskapet utan vidare motivering.”

Lars-Gunnar Liljestrand meddelade förstås omgående Elin Lundstedt att han antog ”att styrelsen inte bara avslog då frågan kom på deras bord utan måste ha gjort någon kommentar.” Emellertid blev svaret detsamma: ingen motivering.

Föreningen FiB-juristerna får därför sväva i ovisshet om huruvida det som föreningen genom sina medlemmar till äventyrs uträttat under de senaste 42 åren inom opinionen mot olika folkrättsstridiga krig för popularisering av folkrätten – genom studiecirklar, offentliga tal och föredrag och artiklar, senast genom bidragen till boken ”Lagen mot krig” – helt enkelt är tillräckligt graverande i FN-förbundets styrelses ögon för att en medlemsansökan omgående ska avvisas utan vidare spisning. Så vilka vill då FN-förbundets styrelse egentligen ha som medlemmar? Förslag från läsarna mottages med tacksamhet.

Detta har rapporterats på FIB-juristernas hemsida (http://www.tffr.org/) under rubriken ”Försvar för FN-stadgan och dess våldsförbud diskvalificerande för medlemskap i FN-förbundet?”

* Svenska FN-förbundet har utmärkt sig för sitt stöd till FN:s misstag i olika frågor under senare år, och för sin avsaknad av kritik av USA:s olika brott mot FN-stadgan. Dess behandling av FIB-juristernas ansökan väcker frågor om deras demokratisyn.
Dess faktablad ”Folkmord och brott mot mänskligheten” skulle kunna ha skrivits av presidenterna Bush eller Obama. Inget nämns om Koreakriget, kriget i Vietnam och Kambodjakriget eller krigen i Afghanistan ock Irak. Detta uttrycker ledningens bedömning. Det finns medlemmar och lokalföreningar som bättre står upp för FN-stadgan, mot imperialismen

Diskvalificerar meriterna för författarna till ”Lagen om krig” för medlemskap i FN-förbundet?
Rolf Andersson är verksam som advokat. Han har bl.a. medverkat i antologin Folkrätt och stormaktspolitik, 1992, och antologin Med alla till buds
stående medel, 1987.
Mats Björkenfeldt är verksam som advokat. Han har bl.a. medverkat i antologin Folkrätt och stormaktspolitik, 1992.
Per Boström är verksam som jurist och arbetar med miljörätt. Han har bl.a. medverkat i antologin Folkrätt och stormaktspolitik, 1992.
Lars-Gunnar Liljestrand, ordförande i Föreningen FiB-juristerna, är författare till skriften Sverige i krig igen – vägen in i Afghanistankriget, 2012, och
har bl.a. medverkat i antologin Folkrätt och stormaktspolitik, 1992.
* Boken på 208 sidor kan beställas från förlaget och kostar då 150 kr + porto. Skriv till order@celanders.se eller ring 046 3737.

Lagen mot krig – Om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen.
”Sverige måste åter lyfta fram de fredliga lösningarna i det internationella umgänget. Vårt land måste återgå till de fredliga lösningarna med samtal, förhandlingar och medling som det centrala i fredsarbetet. Vårt land måste återgå till den väg som vi med framgång gått på under många år. De
diplomatiska vägarna var riktmärket som vann en bred anslutning världen över. Sverige stod för fred – inte för krig! Denna bok är ett viktigt bidrag i
fredsarbetet. Denna bok är också ett värdefullt och nödvändigt fredsdokument för alla som vill veta mer om folkrätten och om de viktiga principerna
bakom den.” ur förord av Thage G. Peterson, före detta försvarsminister och före detta talman i Sveriges Riksdag

Var står FN?
* Under de senaste åren har FN tjänat som en plattform för Syriens fiender för anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter och till försök att använda sådana obestyrkta påståenden för att rättfärdiga militär aggression mot Syrien. Nu när USA bombar Syrien och dödar oskyldiga syrier samt förstör vital infrastruktur har FN tystnat, liksom den västerländska pressen. Plötsligt är de terrorister den syriska regeringen har försökt varna världen för i åratal och slagits mot så pass dåliga att man döda oskyldiga civila för att döda dem – så länge de dödas med amerikanska och inte syriska vapen.
Flyganfallen i Syrien av USA & Co har skett utan godkännande av den syriska regeringens (eller av den syriska oppositionen), och utan stöd av någon FN-resolution . Här borde FN protestera, tala om förlusten av civila liv, precis som FN gjorde under de senaste åren om konflikten i Syrien, samt förbereda övervakningsgrupper och undersökningar. Samt protestera mot att FN-stadgan helt överträds.

* I Ukraina har Kiev utfört avskyvärda våldskampanjer mot sitt eget folk. I östra Ukraina har avslöjats massmord, tortyr och utomrättsliga avrättningar. Ändå hörs inga protester hos FN, och man gör inga undersökningar och inga åtgärder vidtagits mot förövarna som inkluderar moderna nazister.

* Helt klart sker ett missbruk eller överträdelse av mänskliga rättigheter av olika extremistgrupper i flera länder i Europa, med stöd av EU, Nato och USA. Varför FN har förblivit tyst om detta och samtidigt är så högljutt i andra frågor väcker allvarliga frågor om dess opartiskhet.
FN har i viktiga frågor varit ett organ för särintressen och använder tal om mänskliga rättigheter och folkrätten som förevändning för att selektivt föra fram en dagordning i vissa medlemsstaters intressen och helt bortse från sådana principer när det passar.

FN:s roll diskuteras i kapitel 5 i boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik och ekonomi sedan 1945” av Ulf Karlström och mig, som kan kan köpas för bara 185 kronor (se höger kolumn). Avsnitt 5.4 heter ”Kriser inom FN”. Där kan man inledningsvis läsa ”Under årens lopp har FN:s organisation och beslutsstruktur kritiserats av många, och organisationen har genomgått olika kriser. Inte minst stormakternas ställning har ifrågasatts och kritiserats. Många menar att rådet numera är USA:s verktyg (Blum 1998, Stea 2012). Vi granskar nedan några kritiska frågor i FN:s historia. Vietnamkriget behandlades aldrig i FN till följd av USA:s veto.

Koreakriget ”Det är oklart hur kriget startade omkring den 25 juni 1950. 26 juni antog FN:s generalförsamling en resolution som fördömde Nordkoreas »provocerade aggression«. Sovjetunionen bojkottade FN vid denna tidpunkt i protest mot att Folkrepubliken Kina inte fick representera Kina. Senare röstade FN ned ett förslag från Sovjetunionen att även låta Nordkorea framlägga sin version inför FN. Vid denna tid var de allra flesta av de drygt 50 medlemmarna i FN mycket beroende av USA för ekonomisk återhämtning, och endast fyra länder i Sovjetblocket var medlemmar(Blum 1998). Efter en resolution 7 juli 1950 upprättades ett militärt kommando, men inte under ledning av FN, vilket stadgarna föreskrev, utan under USA-generalen MacArthur.

Koreakriget medförde att FN:s förste, mycket USA-vänlige generalsekreterare Trygve Lie tvingades avgå 1952. Genom att stödja USA:s linje i Koreakriget hade Lie helt förlorat Sovjetunionens stöd och när folk i Lies eget sekretariat började visa tecken på misstro mot honom blev situationen ohållbar. Senare avslöjades att Trygve Lie hade ingått en hemlig överenskommelse 1949 med USA:s utrikesdepartement om att avskeda FN-anställda som Washington ansåg ha tvivelaktiga politiska sympatier (Blum 1998:68).

Avsnitt 5.4.4 behandlar kriget i Afghanistan och inleds ”USA initierade redan dagen efter attacken den 11 september 2001 en FN-resolution (nr 1368) i säkerhetsrådet, som antogs enhälligt. Den nämner inte Afghanistan, utan talar om internationellt samarbete för att ställa terroristerna inför rätta. Det finns inget stöd för angrepp på Afghanistan med hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan, som medger proaktiv krigföring. Resolutionen hävdar vidare varje lands rätt till självförsvar. USA:s försvar har aldrig legat i Afghanistan, men den 7 oktober 2001 anföll USA Afghanistan.”

Avsnitt 5.5 med titeln ”FN:s legitimitetsproblem” inleds ”USA har inte sällan sökt att utöva ekonomisk press på FN på grund av USA:s missnöje över de ståndpunkter som många FN-medlemmar intagit. I många år har USA vägrat betala hela eller delar av sin medlemsavgift
till FN. Många länder har sannolikt röstat med USA i olika frågor för att »FN ska hålla ihop«, ty USA har flera gånger varit betydligt mer kritiskt till FN än de flesta andra medlemsländer. USA är det land som oftast lagt in sitt veto under senare år. Inför Irakkriget 2003 var Frankrikes hot att lägga in veto mot USA:s folkrättsvidriga krig mycket skarpt kritiserat av USA. På det hela taget har tankar på veto från andra stater rönt skarp kritik av USA, medan man hållit tyst om egna veton. Dessutom har USA genom sin maktställning i världen och i FN ofta framtvingat en försvagning av resolutioner, till exempel sådana med kritik av staten Israel, eller till och med kunnat hålla viktiga frågor i världen utanför agendan, som Vietnamkriget.

Det finns alla skäl att stödja en demokratisering av FN och dess utveckling till en oberoende starkare organisation. Det har t.ex. hävdats att antingen skulle varje land ha en röst eller ett röstantal i förhållande till antalet invånare (mer demokratiskt) om vanliga demokratiska principer
skulle tillämpas.

Sista avsnittet är 5.8 Sammanfattning ”Denna genomgång visar att Förenta Nationerna vid flera tillfällen inte har fattat beslut och handlat i enlighet med FN-stadgan. Det generella våldsförbudet i FN-stadgans artikel 2:4 är enligt folkrätten absolut och tvingande, och från vilken staterna inte kan göra avsteg ens genom överenskommelser. Bara våldsanvändning som beslutats av FN:s säkerhetsråd för att »upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet« och våld i självförsvar för att avvärja »ett väpnat angrepp« är tillåtet. Främsta orsaken till detta är att USA i kraft av sin styrka, ibland genom desinformation och ibland genom att orimligt tänja ut ett FN-mandat (Afghanistan 2001), kunnat få igenom en politik som inte främjat freden. Under senare år har begreppet »Responsibility to Protect« (R2P) tillkommit och stärkts. Detta har medfört att enskilda stater inlett angreppskrig mot annan stat (USA:s anfall mot Afghanistan 2001) eller att en internationell organisation kunnat göra det (Natos angrepp på Libyen 2011).

FN:s beslutsstruktur är i grunden odemokratisk i det att endast fem av närmare 200 stater på jorden har ständigt säte i det mäktiga säkerhetsrådet, där var och en av dem kan blockera beslut genom sin vetorätt. USA är det land som främst använt vetorätten under de senaste 30 åren, medan Sovjetunionen var flitigast med veto tidigare. Man kan i varierande grad se FN som ett forum för maktkamp. FN har ofta att kryssa mellan veton i säkerhetsrådet och den typ av ensidiga våldshandlingar som USA eller dess bundsförvant Israel visat prov på. Det ena förlamar FN genom att bromsa militära eller andra ingripanden, medan USA:s militära ensidiga aktioner leder till splittring och minskad auktoritet för FN. Världen skulle verkligen behöva ett starkare och
mer demokratiskt FN.”

i Andra om: FN, Syrien, Libyen, Folkrätt,FN, imperialism, desinformation, Krig, USA, Politik, Korea, massmedia veto, Human Rights Watch FN-stadgan jäv

FIB-juristernas hemsidaFN-förbundet Globalresearch 5/10 USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar
Sara Flounders Syria and US Imperialism om Qatar Tony Cartalucci. Human Rights Watch: “Syrian Rebels” Guilty of Torture, Murder, 19/9 2012 Ronda Hauben. The United Nations and the Houla massacre – the information battlefield. 12/6 2012 Tony Cartalucci. UN expert panel concludes Syria regime, militia have committed war crimes against civilians FN-rapport 17/9 2012 Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Folket i Bild Kulturfront New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör The Telegraph 7/11 Intervju med Assad Kritik från Rysslands utrikesminister Thierry Messan i Voltaire Network 29/10 FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien Russia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn