För 14 år sedan demonstrerade miljoner mot Irakkriget. Varför tiger vi inför alla krig idag?

Idag för fjorton år sedan organiserades enorma antikrigsprotester runt om i världen inför Förenta staternas uppmarsch mot Irak. Långt över 10 000 i Stockholm, ett par tusen i Örebro, 600 000 i Rom och en miljon i London. Totalt 5-10 miljoner människor demonstrerade i 600 städer.
Många ungdomar demonstrerade för första gången och många gamlingar deltog i dom största demonstrationerna dom varit med om.
Irak demonstrationen februari
Kriget pågår, det pågår ett av USA-initierat krig i Syrien (enligt officiella uppgifter) via allierade och terrorister, och det sker ett väldigt brutalt krig i Jemen av USA, Storbritannien och Saudiarabien. Men endast mycket begränsade protester, och de som protesterar betraktas med misstänksamhet av etablissemanget och media. Vad har hänt? Uppenbarligen har de flesta som protesterat på något sätt vant sig och/eller har de tagit intryck av massmedias djupt felaktiga USA-anpassade imnformation. Detta är djupt tragiskt. Vi människor har alltför lätt att anpassa oss till det som är djupt omänskligt. Brännande av häxor på 1600-talet, nazismen och nu denna acceptans av USA brutala krig och statskupper. Detta sentiment kan leda till acceptans för stora krig mot Ryssland och Kina med många miljoner dödade. Ryssland och Kina är betydligt svagare än USA och NATO och lär inte angripa, medan USA glädjande nog för världen är på relativ tillbakagång inom områden.
Och många är nog besvikna över att våra demokratiskt valda politiker inte lyssnade på protesterna.De stora partiernas partiledare deltog inte.
RyssKrig-768954
* Men vi ska inte ge upp
* De antiimperialistiska bloggarna får stadigt alltfler läsare
* Det finns knappast något viktigare för oss själva och våra barn än att vi protesterar mot krig och orättvisor
* Gå med i föreningar som Syriensolidaritet, Jemnsolidaritet, Iraksolidaritet och Folket i Bild Kulturfront som har antiimperialism som en av sina paroller.

Jag återger del av en artikel ur Proletären av Per Johansson där frågan om demonstrationer då och nu diskuteras..
Tusentals mot USA:s krig
Under några vintermånader 2003 bevittnade Sverige de största demonstrationerna mot krig sedan Vietnamkrigets dagar.

Proletärens artikel.
Naturligtvis hände det inte över en natt, även om det kunde kännas så just då. Visst var det protester mot USA:s bombningar av Jugoslavien 1998, och demonstrationerna hade växt när USA anföll Afghanistan i oktober 2001.

I februari och mars fyllde landsomfattande demonstrationer mot Irak-kriget landets gator.
I årtionden hade det från både vänster och höger talats om att ”demonstrationernas tid är förbi”, och istället skulle det vara spektakulära aktioner med resande aktivister.

Minns diskussionerna om Attac, och antiglobaliseringsrörelsen, om våldsamheterna vid så gott som alla politiska toppmöten vid den här tiden. Även 2003 fanns det krafter som motsatte sig lokala protester och ville istället att alla (aktivisterna) skulle åka till Stockholm. Den elitiska linjen förvandlades till grus under dessa vintermånader. För vanliga människor är demonstrationernas tid inte förbi – om budskapet är viktigt och parollerna de rätta.
Irak demonstrationen februari
Stämningen var så att folk i allmänhet var emot kriget, och närde en förhoppning om att det gick att stoppa, även efter själva krigsutbrottet. Helgen efter USA påbörjade invasionen tog folkmassorna till gatorna igen.
Men när Bagdad föll utan nämnvärt motstånd och USA kunde utropa sig som segrare gick luften ur antikrigsrörelsen, och de manifestationer som var planerade blev i jämförelse små.
De årliga demonstrationerna och manifestationerna mot USA:s ockupation av Irak har krympt år för år.

Vad finns kvar av antikrigsprotesterna? Vad hade de för betydelse?

Just nu verkar det som ingenting, när det gått så långt att Sverige deltar i krig och ockupation, utan några stora och omfattande protester. Men det är ännu för tidigt att värdera vintermånaderna 2003.
Tusentals människor demonstrerade för första gången, och det i strid med etablissemangets åsikter. Tusentals människor kände för första gången kraften i den kollektiva samlingen. Vad satte det för spår? Vad sådde det för frön i människors medvetande?

Stämningarna är just nu inte sådana att människor går ut på gator och torg för att manifestera mot USA:s krig och ockupation, men opinioner kan svänga och rörelser kan snabbt växa fram.
Kommer USA starta ett nytt krig kan tiotusentals ta till gatorna igen. De minns hur det gick till förra gången.”
(Slut)

En liten påminnelse om USA:s insatser detta millenium.

* Det illegala brutala kriget mot Irak med mellan hundratusen och en miljon dödade;
* Det brutala angreppskriget i Afghanistan;
* Sönderslagningen av Libyen via NATO;
* Kriget mot Syrien via ombud och hotet om ett fullständigt olagligt anfallskrig;
* Drönarna, där användning baseras på beslut av president Obama utan juridisk eller demokratisk insyn;
* CIA:s omvandling från brutal spionorganisation och statskuppare till terroristorganisation (Pulizerprisvinnaren Mazetti);
* De upprepade mordförsöken mot Venezuelas ledare Chavez och Kubas ledare Castro;
* Tortyren har fått ett tydligt ansikte i västvärlden;
* Den kraftiga militära upprustningen, med minst 700 militärbaser i andra länder och en omringning av Kina och Ryssland
* Den omfattande moderniseringen av kärnvapen av Nobels fredspristagare Obama;

* Den omfattande, tidigare hemliga övervakningen av människor runtom i världen, av statschefer, viktiga organisationer och USA-bolags konkurrenter av NSA och andra;
* Minskningen av demokratin i USA enligt USA-jurister och expresident Carter;
* Guantanamo.

intressant.se Ukraina, , , , , , ,

  7 comments for “För 14 år sedan demonstrerade miljoner mot Irakkriget. Varför tiger vi inför alla krig idag?

  1. Benny
    15 februari, 2017 at 20:09

    Ett kort svar är att media ägs av samma figurer som äger krigsindustrin! Då passar det inte så bra att informera om krigen och framförallt vilka som ligger bakom. Dessutom är folk i allmänhet ointresserade av krigen i fjärran länder så länge de själva inte påverkas. SVT, BBC och andra s.k oberoende TV-media har i mångt och mycket blivit maktens språkrör i stället för dess granskare. Det är ju inte för inte som BBC i Storbritannien kallas för British-brainwashing-company numera. Konstateras kan att det är en enorm skillnad på hur media fungerade för 15 år sedan mot idag…kritiken mot makthavarna har i stort avstannat i takt med PK-ismens utbredning och diskreta hot används om att alla bidrag slopas om man inte följer den av makthavarna utstakade linjen.

  2. stig-olof bragmob
    16 februari, 2017 at 08:51

    när jag skilde mig från min svenska fru 2008 var det 200 kvinnor som flytt från irakkriget i vilhelmina.jag tackade bush att han gett mig sånt stort urval att försöka charma.
    jag gifte mig med en afrikanska 2009.hon har inte fått uppehållstillstånd än.
    när obama.cia startade syrienkriget kom många män till vilhelmina.med familjen kvar i syrien.jag började läsa om kriget på datorn.efter några månader insåg jag att de enda som kunde stoppa bombningarna i mellanöstern var ju på andra sidan atlanten.svårt för oss i eu att påverka.
    330 miljoner amerikaner.jag har aldrig läst en enda protest från dessa.
    de har nog blivit som tyskarna under hitler.följer sin ledare oavsett vilka blodbad de orsakar.efter årtionden av förtryck av andra nationer runt om i världen.
    allt för att miljardärerna i usa ska bli ännu rikare
    det känns omöjligt att stoppa krigen med protester.
    däremot borde vi plocka bort några miljardärer.

  3. Martin Kullberg
    16 februari, 2017 at 11:28

    För att vi såg hur makalöst framgångsrikt kriget i Irak var på att sprida och skapa stabila länder som vilar på västerländska värderingar. Därför protesterar vi inte längre, för kriget fungerade så himla bra!

    • stig-olof bragmo
      17 februari, 2017 at 07:01

      martin kullberg.
      nu var du jättekul.

      • Martin Kullberg
        17 februari, 2017 at 08:20

        Nja, jag ångrade genast ironin. För vi vet att USA-kramare och NATO-aktivister säger det där på fullt allvar.

  4. åke
    19 februari, 2017 at 11:30

    Viljan till fred, en Sisyfos-sten.
    Det är så att ”makten” som för dessa krig också kan ockupera / infiltrera media och globala fredsorganisationer, man kan över tid upparbetat den momentana tröghetslagen, och i fullt ”spinn” ge majoriteten av medborgarna en omedveten ”twist” i avgörande politiska, moraliska frågor. Den naturliga reaktionen mot krigets framfart kan nu få en medial uppförsbacke av sällan skådat slag att överbrygga i västvärlden. Och rustningen av Nato inom EU ökar konstant, ett sådant moment leder oundvikligen till en ökad krigsrisk, och inte tvärt om – det är den stora illusionen ( som lurar vem ? ). Man rustar för krig – inte för fred – men var är motreaktionen ? Var inte EU ett fredsprojekt – det var ”kärnan” i projektet en gång.

  5. åke
    22 februari, 2017 at 14:44

    Aj aj, kapten.

    Ett nytt och tydligt bevis för hur man värderar styrning av opinioner med propaganda från politiska makthavares sida, kan följas i nedanstående artikel. Här har BBC fått uppgiften att ”styra upp” Skottarna’s attityd i en viktig fråga, samt britterna inställning till krigen i mellan-östern. Två nyhetsprogram startar upp för att vissa politiska intressen skall få genomslag i opinionen – demokratiskt ?
    https://www.craigmurray.org.uk/archives/2017/02/bbc-glories-death/

Comments are closed.