FN och dess generalsekreterare – USA:s bundsförvanter?



Förenta Nationerna (FN)
anses sannolikt som den viktigaste internationella organisationen av de flesta. Alla stater på jorden är medlemmar, förutom Vatikanstaten. FN ska enligt sina stadgar bli involverad i alla allvarliga mellanstatliga konflikter, och också ibland vid konflikter inom länder. FN åtnjuter högt status inte minst i Sverige. FN:s andre generalsekreterare Dag Hammarskjöld kom från Sverige, dess nuvarande biträdande generalsekreterare Jan Eliasson är svensk, andra svenskar har haft höga tjänster inom FN, och svensk militär har tjänstgjort på olika FN-uppdrag

Att Förenta nationerna är en odemokratisk organisation är tydligt. Där finns ett säkerhetsråd med fem permanenta medlemmar, där en medlem kan stoppa beslut, även om det har stöd av alla övriga medlemmar i FN. Fram till 1984 använde främst Sovjet veto-rätten, därefter had det varit USA. Rösträtten är ej i proportion till invånarantalet. Kina med över 1300 miljoner invånare har lika många röster som vart och ett av medlemsländerna med mindre än 1 miljon invånare (Wikipedia). Då och då kommer förslag om reformering av FN, nu senast vid den alliansfria rörelsens viktiga möte nyligen i Teheran.

Att FN inte är något opartiskt organ, utan ofta går i USA:s ledband är tydligt..

Koreakriget 1950-5326 juni antog FN:s generalförsamling snabbt en resolution som fördömde Nordkoreas ”provocerade aggression”. Sovjetunionen bojkottade FN vid denna tidpunkt i protest mot att Folkrepubliken Kina ej fick representera Kina. Senare röstade FN ned ett förslag från Sovjetunionen att även låta Nordkorea framlägga sin version inför FN. Efter en resolution 7 juli 1950 upprättades ett militärt kommande, men inte under ledning av FN, vilket stadgarna föreskrev, utan under USA:s förenade kommando lett av general Douglas Mac Arthur.

Koreakriget medförde att FN:s förste, mycket USA-vänlige generalsekreterare Tryggve Lie tvingades avgå 1952. Genom att stödja USA:s linje i Koreakriget hade Lie helt förlorat Sovjetunionens stöd. Kritiken spred sig och när folk i Lies eget sekretariat började visa tecken på misstro mot honom blev situationen ohållbar. Senare avslöjades att Tryggve Lie hade ingått en hemlig överenskommelse 1949 med USA:s utrikesdepartement om att avskeda FN-anställda som Washington ansåg ha tvivelaktiga politiska sympatier. Och i utländska medier kan man oftare läsa att Dag Hammarsköld stod USA nära.

Första Gulfkriget 1990-1991 föregicks av Irak besatte Kuwait i en tvist om vissa områden, helt i strid med FN-stadgan. USA fick igenom resolutioner i säkerhetsrådet, vilka fördömde dess tidigare allierade Irak. Man införde hårda ekonomiska sanktioner som gav ”berättiganden” till krig, där USA och allierade snabbt besegrade Irak. Enligt FN-stadgans kapitel VII skall säkerhetsrådet endast sätta in militära sanktioner om inga andra åtgärder finns, och när man konstaterat att inga andra sanktioner (t ex ekonomiska) har fått någon effekt, vilket ej skedde. Enligt FN:s generalsekreterare Javier Perez de Cuellar leddes ”kriget inte av FN. General Schwarzkopf, befälhavaren för koalitionsstyrkorna, bar inte blå hjälm”. (Los Angeles Times 4 maj 1991, sid 8).

Sanktionerna som följde efter kriget blev mycket hårda USA lade senare in sitt veto för att förhindra att de upphävdes, då en klar majoritet i säkerhetsrådet ville det. USA kunde använda FN för att ge legitimitet åt sanktionerna som systematiskt prioriterade avrustning av Irak före humanitära hänsyn.

Angående Afghanistan initierade USA redan dagen efter 11 september 2001 en FN-resolution (nr 1368) i Säkerhetsrådet, som antogs enhälligt. Den nämner inte Afghanistan, utan talar om internationellt samarbete för att ställa terroristerna inför rätta. Det finns inget stöd för angrepp på Afghanistan med hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan. Resolutionen hävdar vidare varje lands rätt till självförsvar. USA:s försvar har aldrig legat i Afghanistan, men den 7 oktober 2001 anföll USA. Afghanistan hölls ansvarig för al-Qaidas verksamhet. Det är osäkert om talibanerna kände till planerna om 11 september och de hade redan omkring 1998 börjat begränsa al-Qaidas verksamhet i landet.

Redan 13 september åberopade NATO artikel 5 i sitt fördrag och förklarade att anfallet på USA var ett anfall på NATO. Det sägs, bl.a. av Sveriges regering, att kriget i Afghanistan sker på FN–mandat, men det stämmer inte. Istället är det NATO och USA som i allt väsentligt bestämmer över krigsinsatsen.

En viktig förutsättning för NATO:s anfall på Libyen våren 2011 var Säkerhetsrådets resolution nr 1973. Däri anges att åtgärder får vidtas enligt kapitel 7 i FN-stadgan, vilket betyder att våld får användas i andra sammanhang än i försvarssyfte. Rätten att skydda” (right to protect, R2P) en grupp eller en befolkning i vissa lägen väger mer än respekten för ett lands suveränitet. Resolutionen var därmed historiskt unik.

Sedan ignorerade NATO totalt resolutionens klara begränsning till upprätthållande av en flygförbudszon i Libyen. NATO angrep Gadaffis markstridskrafter, försåg de s.k. rebellerna med ekonomiska medel, vapen mm. samt satte in mindre militära enheter i markstriderna. NATO inledde bombningar under det uppgivna skälet att skydda civilbefolkningen. Flera tusen bombanfall utfördes, ej sällan mot civila mål, och sannolikt dödades många tusen människor. Sverige bidrog med att skicka flygplan till NATO:s insatser. Trevare från Gadaffi om fredsförhandlingar togs aldrig på allvar. Utvecklingen visade åter hur mäktiga stater kan töja på en FN-resolution, utan sanktioner och vidare att FN saknar maktmedel i denna situation.

Kofi Annan har ibland markerat självständighet, men har ofta stött USA:s orättfärdiga utrikespolitik, t.ex. då det gällde att splittra Jugoslavien och angripa Serbien. Han sanktionerade statskuppen som avlägsnade president Aristide i Haiti. I ett viktigt möte 4/11 förra året uppgav Annan att han hade en förstående inställning till militär intervention av NATO, och att han stödde NATO:s insatser i Libyen.

Ban-Ki-moon är mera tydligt USA-vänlig. Snart efter det att han tillträdde 2007 instämde han i USA:s kritik mot FN:s människrättsråd i Geneve för dess kritik av Israel för övergrepp på mänskliga rättigheter. Han förhandlade i lönndom fram och undertecknade ett samarbetsavtal med (krigsorganisationen) NATO. År 2011 försökte han pressa länder runt Medelhavet för att hindre att humanitär hjälp nådde Gaza. Då det gäller Libyen och Syrien har Ban-Ki-moon följt USA:s linje, och fördömt Assad.

Nu hoppas man att den alliansfria rörelsen och andra konstellationer kan ha framgång i arbetet på ett mer demokratiskt och mindre USA-associerat FN, ett FN som konsekvent tillämpar FN-stadgan!


intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,

DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9 Svenska FN-förbundet DN 6/9 , Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer

  9 comments for “FN och dess generalsekreterare – USA:s bundsförvanter?

  1. 17 september, 2012 at 16:08

    Såvitt jag vet erbjöd sig Talibanregimen i Afghanistan att lämna ut Osama bin Laden om USA kunde prestera några bevis för att han låg bakom, eller hade något att göra med 9/11. Det kunde USA uppenbarligen inte för man struntade i detta erbjudande.

  2. Marcus R
    17 september, 2012 at 17:59

    Lite av problemet med demokratin inom FN har nog att göra med budgeten. Enligt wiki betalade USA 22% av budgeten 2011; de 10 största bidragsgivarna betalade runt 72.2% tillsammans och resten av medlemmarna stod för de resterande 27.8% – och en av de permanenta säkerhetsmedlemmarna är inte ens med på top 10 listan (Ryssland).

    http://en.wikipedia.org/wiki/United_Nations#Funding

  3. JonasB
    18 september, 2012 at 06:17

    ”Alla stater på jorden är medlemmar, förutom Vatikanstaten.”
    Har Palestina fått bli medlem nu?

  4. 18 september, 2012 at 08:41

    Vill först beklaga att ni fått vänta länge innan jag släppte fram kommentarerna. Är i Norrbotten fram tills i eftermiddag och har bara sporadiskt internetkontakt.
    USA ville nog inte bara ha Osama bin Laden. Tänk hur man lyckats motivera allehanda krigsinsatser med ”kampen mot terrorismen”.
    Tror nog att andra stater gärna bidrar med mer, särskilt för ett bättre fungerande FN. USA har vid flera tillfällen använt uteblivna betalningar och hot om detta som en påtryckning mot FN. Palestina är inte med förstås.

  5. NSUN
    21 september, 2012 at 15:36

    Som tidigare nämts så är FN beroende av USA i finansierandet av sin verksamhet. Utöver det är FN också beroende av USA & NATOs militära muskler om maktdemonstrationer eller militära ingripande skulle vara nödvändiga.

    Men mer intrasant frågeställning är dock hur ett reformerat FN skulle se? Om säkerhetsrådet avskaffas hur säkerställer man att FN inte blir en tandlös och ekonomiskt svag diskutionsklubb klubb med diktaturer i majoritet?

    FNs nuvarande struktur med säkerhetsråd är baserat på tillkorta kommande med föregångaren NF.

  6. 21 september, 2012 at 16:00

    USA:s och NATO:s militära muskler används, som bl.a. exemplifierats i inlägget, mot FN-stadgan och drar ned FN:s anseende i världen.

    • NSUN
      21 september, 2012 at 17:12

      Det var endast ett konstaterande at FN i sin nuvarande form med säkerhetsrådet är ekonomiskt och militärt beroende av USA, oavsett vad man må tycka om dagens FN sanktionerade militära operationer.

      Men mer intrasant frågeställning är dock hur ett reformerat FN skulle se? Om säkerhetsrådet avskaffas hur säkerställer man att FN inte blir en tandlös och ekonomiskt svag diskutionsklubb klubb med diktaturer i majoritet?

Comments are closed.