Den här artikeln är tyvärr lika aktuell som då den publicerades första gången för precis ett år sedan. En minoritet av världens stater har signerat konventionen och ett fåtal har ratificerat den. Desto större skäl att ta upp frågan. Endast 59 stater har signerat konventionen och endast 10 stater har ratificerat den.

Wikipedia skriver ”Sveriges regering var till en början drivande för att få till stånd en konvention som förbjuder kärnvapen. Man deltog också aktivt under konferensen och röstade ja till konventionen. I en röstförklaring framhöll dock Sverige att man inte fullt ut tyckte att konventionen tillgodosåg svenska önskemål[4]. Därefter har man antagit en mer försiktig hållning och har valt att avvakta med signering. Istället har man tillsatt en utredning som fått i uppdrag att se över vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå om Sverige skriver under konventionen. Utredningen ska b.la. analysera eventuella följder avseende Sveriges samlade bi- och multilaterala säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten och vilka möjligheter som finns att frånträda konventionen. Utredningen ska vara klar senast den 31 oktober 2018”.

Artikeln 7/7 2017.
DN skriver ”Förbudet är ett viktigt steg mot en kärnvapenfri värld, och kommer att påverka kärnvapenstaterna trots att de har ställt sig utanför FN-förhandlingarna, menar Beatrice Fihn, chef för International campaign to abolish nuclear weapons, Ican.” Historiskt avtal om kärnvapenförbud

ICAN, Kampanjen ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, samlar 440 organisationer i 100 länder. Tillsammans arbetar kampanjens medlemmar för att eliminera kärnvapen, med ett förbudsavtal som första mål.

SvD skriver ””Det är en mycket betydelsefull process som nu gått i mål, den första multilaterala förhandlingen på kärnvapenområdet på drygt 20 år”, skriver utrikesministern i ett uttalande.
Frågan är vad förbudet kommer att innebära i praktiken. De nio kärnvapenmakterna – däribland USA, Ryssland och Kina – bojkottade enligt nyhetsbyrån AFP såväl förhandlingarna som omröstningen. Även de flesta Natoländerna bojkottade.
”Förbudskonventionen som antogs i dag i New York är inte förenlig med våra alliansförpliktelser i Nato. I den här frågan står vi enade med våra allierade”, säger Norges utrikesminister Børge Brende i en kommentar.…
Moderaterna är kritiskt till vad partiet kallar en ”tandlös” konvention. SvD

Förbudet antogs i en omröstning där 122 stater röstade ja, en stat röstade nej (Nato-landet Nederländerna) och en stat avstod från att rösta (Japan, enda landet som angripits med kärnvapen). Många stater har deltagit i arbetet med att förbjuda kärnvapen och civilsamhället har haft en stor närvaro på plats. Avtalet kommer att öppnas för signering vid FN i New York den 20 september 2017. Majoriteten av världens stater har nu tydligt markerat att kärnvapen inte är legitima eller åtråvärda. Kärnvapenstaternas bojkott av förhandlingarna visar att avtalet har potential att göra verklig skillnad och förändra internationella normer kring kärnvapen. Sverige har som enda nordiska och ett av få europeiska länder deltagit i förhandlingarna.
I slutet av 2016 antogs en resolution i FN:s generalförsamling om att inleda förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen 2017.

Kommentarer:
Värdet av ”förbudet” begränsas mycket av att kärnvapenstater inte deltagit i förhandlingarna och inte ställt sig bakom. Är det egentligen inte en opinionsyttring i stället för ett avtal. Ungefär 70 stater avstod från att rösta. Nu måste en verklig kärnvapennedrustning inledas av först USA och Ryssland – men utvecklingen är den motsatta. USA kan t.ex. bidra med att sluta fred med Nordkorea och med att upphöra med stora militärövningar nära Nordkorea, med kärnvapensimulation, för att pressa Nordkorea

Omröstningen aktualiserar också en känd brist på demokrati inom FN-systemet. Ett beslut kan stoppas av en permanent medlem stat i FN:s säkerhetsråd, även om de övriga 192 medlemsländerna röstar emot. Storbritannien/Frankrike som har mindre än 1 % av jordens befolkning kan stoppa ett förslag.

Men USA och NATO har ändrat strategin så att det är lättare att inleda krig med kärnvapenanfall. Troligen också Ryssland.

Hotet om kärnvapenkrig har definitivt ökat, dels till följd av ökade politiska spänningar mellan främst USA och Ryssland, dels till följd av främst USA:s kraftiga upprustning och dels till följd av teknisk utveckling.

Den internationellt aktade Bulletin Atomic Scientists skriver USA:s nukleära moderniseringsprogram innehåller en revolutionerande ny teknik som ökar risken för kärnvapenkrig. bulletin Atomic Scientists slagkraft i nya kärnvapen ökar med en faktor tre. Den nya tekniken kallas («super-fuze»,”super-tändrör.”)
Denna teknik kan kanske slå ut i stort sett hela den ryska systemet av strategiska kärnvapenmissiler.

Diagrammet visar hur djupt dessa kärnvapen slår ner i jordytan.

Bulletin av Atomic Scientists ställde i januari i år fram den så kallade domedags-klockan en halv minut till två och en halv minut vid midnatt, dvs. ökad risk för kärnvapenkrig med risk för utplåning av mänskligheten.

Under det kalla kriget utvecklade supermakterna USA och Sovjetunionen en politik som heter ”Mutual Assured Destruction” (MAD) som innebar att båda kunde utplåna den andra efter en attack. på sitt absurda sätt bidrog MAD till att minska risken för kärnvapenkrig. Båda parter visste att priset skulle vara fruktansvärt höga.
Men ”superfuze” kan fresta Pentagons planerare att tänka i den riktning att man kan vinna ett kärnvapenkrig genom att angripa. Och Ryssland har inte råd att tro att USA:s planerare inte tänker så.

Idag har USA en varningstid på ungefär 30 minuter medan Ryssland bara har 15 minuter på grund av sämre satellitsystem. (Med nya amerikanska missilbatterier i Östeuropa kan varningstiden bli ännu kortare.)
Den korta varningstiden ökar markant risken för att kärnvapenkrig utlöses av misstag.
Denna allvarliga situation tog Vladimir Putin upp i sitt möte med utländska journalister då han sade ”You people in turn do not feel a sense of the impending danger – this is what worries me. How do you not understand that the world is being pulled in an irreversible direction?”

Vidare satsar USA på nya mindre kärnvapen, B 61-12. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie. B 61-12 har en variabel laddning på 0,3-340kt. Bomben förefaller vara kapabel att penetrera mer än 3 m vanlig jord innan den detonerar. Effekten på djupet blir därför flera gånger större än en bomb av motsvarande laddning skulle ge utan penetrerande förmåga.

Hycklande kärnvapenpolitik.
USA och Ryssland ingick visserligen ett nytt START-avtal i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

SvD skrev 11/5 2016 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”
År 2009 tvingades USA dra tillbaka kärnvapen som fanns i Tyskland, dvs. mycket nära Ryssland. Detta var ett krav från utrikesministern Frank-Walter Steinmeier (SPD), vilket Merkel tvingades acceptera. 2016 bryter Tyskland med detta och låter USA placera 20 kärnvapen, som vardera har en kapacitet som är fyra gånger större än Hiroshimabombens.

Nu hoppas man att kärnvapenstaterna, Nato-länderna och andra stater som ej röstade pressas att ändra sin inställning. Det borde vara lättast att påverka de länder som inte har kärnvapen eller är med i Nato.

* Ska Sverige ha militärövningar tillsammans med kärnvapenmakter?

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Här bör USA och Ryssland gå i täten!

———————————————————-
Förbudet antogs i en omröstning där 122 stater röstade ja, en stat röstade nej (Nato-landet Nederländerna) och en stat avstod från att rösta (Japan, enda landet som angripits med kärnvapen). Många stater har deltagit i arbetet med att förbjuda kärnvapen och civilsamhället har haft en stor närvaro på plats. Avtalet kommer att öppnas för signering vid FN i New York den 20 september 2017. Majoriteten av världens stater har nu tydligt markerat att kärnvapen inte är legitima eller åtråvärda. Kärnvapenstaternas bojkott av förhandlingarna visar att avtalet har potential att göra verklig skillnad och förändra internationella normer kring kärnvapen. Sverige har som enda nordiska och ett av få europeiska länder deltagit i förhandlingarna.
I slutet av 2016 antogs en resolution i FN:s generalförsamling om att inleda förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen 2017.

Kommentarer:
Värdet av ”förbudet” begränsas mycket av att kärnvapenstater inte deltagit i förhandlingarna och inte ställt sig bakom. Är det egentligen inte en opinionsyttring i stället för ett avtal. Ungefär 70 stater avstod från att rösta. Nu måste en verklig kärnvapennedrustning inledas av först USA och Ryssland – men utvecklingen är den motsatta. USA kan t.ex. bidra med att sluta fred med Nordkorea och med att upphöra med stora militärövningar nära Nordkorea, med kärnvapensimulation, för att pressa Nordkorea

Omröstningen aktualiserar också en känd brist på demokrati inom FN-systemet. Ett beslut kan stoppas av en permanent medlem stat i FN:s säkerhetsråd, även om de övriga 192 medlemsländerna röstar emot. Storbritannien/Frankrike som har mindre än 1 % av jordens befolkning kan stoppa ett förslag.