Fascismdebatten i en nestors sinne


I Aftonbladet 9/12 skrev Åsa Linderborg ”Jo, SD är nyfascister. Sju exempel visar att Stefan Löfven och Magdalena Andersson har rätt.” Mot detta har Sven Hofman kritiska kommentarer, vilket framgår av blogginlägg igår. I Aftonbladet idag vidhåller Åsa Linderborg sin uppfattning i artikeln ”Slappt om SD och fascismen. Borgerligheten tror att extremhögern kan tämjas.”
I SvD skrev samma dag Göran Adamsson, politisk sociolog, författare till den nyutkomna boken ”Svensk mångfaldspolitik – En kritik från vänster” en artikel med titeln >em>”SD kan inte betecknas som nyfascistiskt”. Detta diskuterades i ett blogginlägg på morgonen 11/12.

** Kan det vara så att varierande uppfattning av karakteristika hos ”fascism” är avgörande för om man anser att SD är fascistiskt?** Denna viktiga fråga verkar fokuseras i Britta Rings artikel om jag förstår den rätt. Har nu nöjet att presentera den som gästblogginlägg. Britta Ring är en nestor inom vänstern i Sverige. Hon är en pensionerad konsumentjournalist med lång erfarenhet som aktiv i facket, folkrörelser, bl a i kvinnorörelsen. Hon bidrog här 3 maj med artikeln ”Arbetarrörelsens yttrandefrihet ska respekteras 1 maj.”

Har fascismbegreppet utvecklats eller ändrats så att det kan innefatta SD, eller är SD icke-fascistiskt?


Dimitrov

Artikeln.
Det finns i princip två huvudlinjer när det gäller att definiera fascism. Den ena är arbetarrörelsens traditionella definition med rötter i 1930-talet och Tredje internationalen, utförligt formulerad av Georgij Dimitrov i hans tal vid Kominterns 7:e kongress den 2 augusti 1935. En definition som mycket kortfattat lyder: Fascismen är den öppet terroristiska diktaturen utövad av finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element.
Enligt denna definition är fascismen/nazismen inte en egen rörelse med egen ideologi utan helt enkelt ett verktyg för det internationella finanskapitalet I dess förtryck av arbetarklassen. Ungefär så formuleras den t ex av Gunnar Gunnarson i hans mycket intressanta bok “Fascism och klassherravälde – förtryckets historia 1789-1982. (Tidens förlag 1983.)

Denna definition utgår ifrån effekterna av fascismens förtryck och vem det gynnar respektive riktas mot.

Den andra huvudlinjen utgår ifrån senare forskning, som betonar att fascismen är en rörelse med egen ideologi. Definitionen utgår ifrån denna ideologi. Så här formuleras den t ex av Victor Lundberg i hans bok om Lindholmsrörelsen ”En idé större än döden: En fascistisk arbetarrörelse i Sverige. 1933 – 1945.”

”Fascism kan definieras som ett ultranationellt och radikalt, ideologiskt och mytologiskt, komplex som manifesterar konkreta, politiska och revolutionära maktanspråk, tar sig klassöverskridande, militariserade och aggressiva sociala uttryck, och vars ursprung är oskiljaktigt relaterat till mellankrigstidens borgerliga europeiska samhälle och dess erfarenheter.”
Fascism Arnstads bok imagesCAXZEMN2

När det gäller effekterna av det fascistiska förtrycket råder i stort sett enighet mellan uttolkarna av de olika definitionerna.
Mot den här bakgrunden är det svårt att förstå den aggressiva tonen hos en del av Arnstads kritiker.

Pål Steigan utgår också i sitt resonemang från effekterna av den fascistiska politiken. Därför missförstår han till exempel Arnstads formulering om fascismen som en utpräglad medelklassideologi. Arnstads formulering utgår ifrån medelklassens upplevda rädsla för krisen och förtrycket från storkapitalet men han anser precis som Steigan att fascismen utnyttjas som verktyg för den yttersta högern. Fascismens historia och dess senaste uttryck i gestalt av nyfascism är långt ifrån färdigdiskuterat, men debatten borde föras konstruktivt i stället för att slå andra debattörer i huvudet. Jag har mycket svårt att förstå vissa debattörernas oförsonliga attityd mot uppstickaren Henrik Arnstad, vars bok flertalet av dem inte ens har läst. Utan att hetsa upp sig borde de läsa Arnstad och andra företrädare för den senaste forskningen och utgå ifrån det som förenar. Det skulle kunna bli en givande debatt, som bidrar till ökad kunskap.


i , , ,, , , ,, , , , , , , , , , , ,

AftonbladetSvenska Dagbladet 10/12 Pål Steigan 14/5 2013Pål Steigan 13/5 2015Per Svensson i DN > DN Debatt 6/12Internationalen om fascism Anna-Lena LodeniusDagens Industri 8/12 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Knut Lindelöf 13/5 Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11
AB 15/11
Svd 15/11
Expressen 15/11
SvT 15/11
The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront

  22 comments for “Fascismdebatten i en nestors sinne

  1. Åke W Bergh
    12 december, 2014 at 20:56

    Åsa Linderborg – ”borgerligheten” har aldrig funderat i termer om huruvida extremhögern kan tämjas. Den är extremhögern. Den är i praktiken och all praktisk mening l’ancien regime” som formades i Europa efter Napoleonkrigen. Och blev ett med den etablerade kapitalistiska ordningen i den skenande industrialismen under resten av 1800-talet. Den som födde marxismen och den revolterande arbetarrörelsen och fick l’ancein regime (den redan då gamla ordningen) att explodera i kommunisthat med ryska revolutionen. Den senare som gav oss vårt välfärdssamhället med arbetarmakt via fria val, fackföreningar, socialförsäkringar och trygghet från kapitalistisk exploatering – och högst den samma gamla ordning som snart nog såg sin chans att krossa all meningsfull vänster för gott med sitt stöd till Hitler framför en aldrig så samarbetsvillig Stalin.
    (Att den borgerliga eliten förlorade sitt tjänstefolk efter kriget har den aldrig förlåtit.) Åsa Linderborgs reformsocialism finns inte längre. Inga europeiska ”socialdemokrater” (lika lite som ”förbjudna” och nu reformerade ”kommunister”) motsätter sig idag ett effektivt tillbakarullande av välfärdsstaten (med undantag för vissa privata vinster i vården). Som lök på laxen ställer man t o m helhjärtat upp på att vätebomba uppstickaren Putins Ryssland för sitt motstånd till – just det – nynazisterna i Ukraina. Är inte det extremt så vet jag inte vad.

  2. 12 december, 2014 at 21:25

    Henrik Arnstad är en person som inte har bedrivit egen forskning om de saker han skriver om. I sin bok om Christian Günther grävde han inte i arkiven, han skrev av den befintliga litteraturen och ställde inga kritiska frågor till den. Boken om Günther är därför värdelös som kunskapskälla. Oanalytisk hackmat! Detsamma gäller hans bok om fascismen.

    De historiker som ägnat vetenskaplig forskning åt fenomen som fascism och nationalsocialism, till exempel Alf W Johansson, Klas Åmark och även Helene Lööw, avfärdar alla Arnstad som charlatan. Tyvärr har han fått någon sorts trovärdighet i det nuvarande regeringskansliet och på Aftonbladets kultursida. Men ska man föra en seriös diskussion om förekomsten av ”nyfascism” i det svenska politiska landskapet, bör man hålla sig till auktoriteter.

    Journalism duger ej.

    • jax
      13 december, 2014 at 09:00

      För många är nog tanken på att vi inte skulle ha ett fascistiskt parti i Sveriges Riksdag idag en trevlig och tilltalande tanke.

      Därför kan jag förstå att människor nu gärna fastnar i önsketänkande.

      Men på andra sidan finns det vi som tittar mer på vad som faktiskt skedde då och på vad som händer nu.

      http://www.etc.se/ledare/det-ar-inte-annorlunda-den-har-gangen

      ——————-

      De historiker som ägnat vetenskaplig forskning åt fenomen som fascism och nationalsocialism, till exempel Alf W Johansson, Klas Åmark och även Helene Lööw, avfärdar alla Arnstad som charlatan.

      Har Hofman en källa på detta? Eller det är det upplysningar som är inhämtade från Flashback?

      • 13 december, 2014 at 10:45

        Bakom pseudonymen Sven Hofman finns en person med stora kunskaper inom bl.a. historia.

        • jax
          13 december, 2014 at 20:54

          Låt mig först ta dig ur villfarelsen att jag inte har grundliga kunskaper om andra världskriget. Sannolikt är jag bra mycket mer påläst i ämnet än du.

          Författarna som Hofman nämner är alla bekanta för min del, därför som jag gärna vill se källa på att de kallar Arnstad en charlatan. Jag tror nämligen först på det när det blir bekräftat. Bara användandet av uttrycket charlatan stinker brun flashbacksörja lång väg.

      • M.
        14 december, 2014 at 16:20

        Charlatan definieras enligt Wikipedia som en person, ”som för egen fördels skull utger sig för att vara något som han eller hon inte är.”

        Denna beskrivning stämmer väl med Vetenskapsredaktionen SR ”förtydligande”, i efter hand, angående Henrik Arnstad, som medverkade i ett program som sändes den 22 november 2012:
        ”Henrik Arnstad är verksam som vetenskapsjournalist med inriktning på historia och han har publicerat flera självständiga verk inom området, men han har inte avlagt kandidatexamen eller någon annan högre examen inom det akademiska ämnet historia.”
        https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/120073?programid=412

        Det som ligger till grund för ”förtydligande”är Fria Tiders granskning av Henrik Arnstad akademiska meriter november 2012.

        I granskningen har ingått uppgifter inhämtade från Stockholms Universitet angående studenten Henrik Arnstad:
        ”Ett färskt studieintyg från Stockholms universitet visar att Henrik Arnstad har läst 60 högskolepoäng ”historia för journalister” samt tre ytterligare kurser på vardera 7,5 högskolepäng.
        ”För en fil.kand krävs 180 hp (120 p), Henrik Arnstad har 82,5 hp avklarade kurser”, skriver Malin Zetterström, handläggare på systemförvaltning för Ladok/SISU, i ett mejl från Stockholms universitet.”
        http://www.friatider.se/dns-henrik-arnstad-ljuger-om-sin-historia

        Henrik Arnstad om sin CV:
        http://www.tricorder.se/?page_id=15

        Men Henrik Arnstad fortsätter att ljuga om sina akademiska meriter…
        ”Nu kan Fria Tider avslöja att Arnstad har ändrat sitt CV från i november och går ännu längre. I hans aktuella CV skriver han att han läser ”master, pågående utbildning” på Stockholms Universitet (SU). Dock visar utdrag från SU att han inte läser några masterkurser.
        ”Studenten läser inte ett Mastersprogram”, skriver förvaltaren Malin Zetterström på SU i ett mejl. I ett registerutdrag framgår det att Arnstad under vårterminen 2013 är inskriven på tre kurser på Historiska institutionen – alla är på nybörjarnivå och antagningskraven är inte annat än grundläggande behörighet för högskolestudier.”
        ”För att vara behörig till kurser på avancerad nivå och inom en master på Historiska institutionen på SU krävs en kandidatexamen i historia. Trots att Henrik Arnstad inte uppfyller kraven för studier på avancerad nivå, eller läser kurser på avancerad nivå, väljer han alltså att skriva att han har ”pågående studier” i en ”master” på Historiska institutionen på SU.”
        http://www.friatider.se/dns-henrik-arnstad-ljuger-fortfarande-om-sin-examen

        ”I november 2012 avslöjade Fria Tider att han ljugit om sina akademiska meriter. Han hade då påstått sig ha en fil.kand i historia från Stockholms universitet, något som visade sig vara en lögn. Han påstod dessutom att han läste ett masterprogram på universitet, ett påstående som universitetet även det bestämt tillbakavisade.
        ”Studenten läser inte ett Masterprogram”, skrev förvaltaren Malin Zetterström på Stockholms universitet, syftandes på historiestudenten Henrik Arnstad, i ett mail till Fria Tider.”
        http://www.friatider.se/forskaren-henrik-arnstad-i-nytt-utspel-sverigedemokraterna-r-en-fascistisk-r-relse

        Och media är tyst, inget drev när det handlar om sina egna.

        • jax
          15 december, 2014 at 13:09

          Överdriva sitt CV har väl de flesta gjort?

          Jag väntar fortfarande på att få källa på att en kille som Alf W Johansson kallat Arnstad för Charlatan och jag kan enbart läsa kritik mot ett oriktigt CV i ditt inlägg. Ingenting om innehållet hos det Arnstad skriver.

          Och själva diskussionen här handlade ändå inte om Arnstads trovärdighet utan huruvida SD är att betrakta som ett fascistiskt parti eller inte. Arnstads trovärdighet gör faktiskt ändå ingen skillnad i frågan.

          Anders och vissa andra anser att SD inte fascistisk då man polerat bort dom allra grövsta grejorna ur sitt partiprogram och håller järndisciplin på vad medlemmarna får säga och tycka offentligt.

          Vi som är av en annan åsikt föredrar att söka svar i händelser, skeenden i nu och dåtid för att bilda oss en uppfattning. Vi fäster inte samma vikt i vår analys vid prat, som tex SD:s partiprogram idag eller vad Hitler påstod i ett tal 1926 (som vissa andra). Vi föredrar att jämföra händelser och politisk utveckling idag med 30-40 talet istället.

  3. Gösta Lilja
    12 december, 2014 at 23:38

    Det är ganska förvirrande att ta del av debatterna om fascismen i dagens värld. Här i Sverige vimlar det tydligen av fascister ända upp i riksdagshuset. I Ukraina är fascismen mera sällsynt. Där kan man förbjuda politiska partier, elda upp folk levande och strypa havande kvinnor med elkablar. Några funderingar kring dessa politiska manifestationer har jag inte sett i den pågående debatten, åtminstone inte i våra folkbildande massmedier. Nu har vi under en lång tid skolats in ett visst tänkande genom den undervisning vi fått om folken i Palestina, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Ett sätt att skydda sig är förstås att intala sig att dessa arma människor inte är riktigt normala och därför kan ställas vid sidan av de rättssystem vi brukar åberopa för egen del. Jag föreställer mig att den här typen av självbevarelsedrift genomsyrar varje del av det israeliska samhället och idag kan ses som ett skadligt självbedrägeri även hos många människor i vår del av världen. Är i så fall detta självbedrägeri också en sorts fascism?
    Den minsta gemensamma nämnaren i dagens krig tycks vara centralbankerna. Att träda in i världen skuldfri i ett skuldfritt land är nog den värsta olycka man kan drabbas av som nyfödd idag. Vad ska man kalla sånt?

  4. Erik
    13 december, 2014 at 11:27

    Charlatan eller inte! Arnstad är inte historiker, ett faktum, men att gå från detta faktum till att bara lita till auktoriteter säger en hel. Historien upprepar sig aldrig och politisk medvetenhet slår ofta ut historisk kunskap. ÅL:s kunskaper i historia är med säkerhet sämre än en fackmans. Det hindrar inte att hennes analys av läget är bättre än tex Dick Harrysons eller vilken annan autoritet inom disciplinen historia ni vill åberopa.

    • 13 december, 2014 at 17:43

      Om ”ÅL” Åsa Linderborg: ”Åsa Linderborg blev 2001 filosofie doktor i historia vid Uppsala universitet på avhandlingen Socialdemokraterna skriver historia: Historieskrivning som ideologisk maktresurs [3].” (Wikipedia.) Detta angående Linderborgs ”kunskaper i historia”. Eriks kommentar är i övrigt helt o.k. men rätt skall vara rätt.

      Ulla Johansson

  5. 13 december, 2014 at 17:43

    Dina synpunkter om fascismen delas i stort sett av Sven Hofman och Pål Steigan i tidigare blogginlägg och av olika tillfrågade forskare. Kolla gärna dessa.

    • jax
      15 december, 2014 at 14:41

      Och synpunkterna delas inte också av en mängd forskare. Även många forskare som väljer att inte uttala sig i debatten när deras åsikt efterfrågas. Kanske det är en indikation på hur det egentligen ligger till?

      Jag ser det även som ett ställningstagande. Om man väljer att inte anse SD vara fascister så tar man även ställning till att dom är rumsrena.

      Senaste nytt är att partiet motionerar om att registrera brottslingar efter etnicitet. Parallellerna till 30-talet är iaf tydliga i min uppfattning av historien.

      • 15 december, 2014 at 22:18

        Om man inte anser att SD är fascister, utifrån program och huvudinriktningen av politiken, så utesluter inte detta att det finns aktuella och tidigare medlemmar som passar in på kriterierna för fascism. Rumsrena? Vilket rum? I rumemt Sveriges riksdag sitter 49 medlemmar och andre vice talman kommer från SD.

        Varför inte från vänster kritiserra deras högerpolitik och deras invandringspolitik och syn på invandrare konkret. ¨Då kan man kanske vinna anhägnare från SD. Det gör man knappast med användning av det omstridda fascismbegreppet.

        • jax
          16 december, 2014 at 17:09

          Vänstern borde ha blickat väster ut mot danmark och lärt sig från historien där. Förmodligen hade det varit ett bra drag att ha kontrat Reinfeldt uttalande om öppna armar med en mer sansad approach. Just nu låter tidningarna de rödgröna ta striden med SD medans de borgerliga talar om begränsningar och krav rörande invandringen. Med den utvecklingen kan vi nog efter extravalet glömma de steg till vänster som den nuvarande regeringen ville genomdriva.

          Vissa kanske tycker det är bra att vänstern tar striden, men om man tillhör dem dem som har lite pengar och dåliga möjligheter arbetsmarknaden så så känner man sig absolut inte som vinnare på invandringen. Den ökade befolkningen har gjort det oändligt mycket svårare att skaffa bostad och jobb.

          Vänstern gör ett stort misstag som inte ser denna problematik och förvandlar frågan till klasskamp. Invandringens syfte tjänar framför allt kapitalet som kan dumpa löner och slippa tomma lägenheter i slummiga hyreskaserner. Oförmågan att inse och/eller påtala öppnar vägen för SD.

          Ironisk nog så lyckades etablissemanget döda 90-talets mer liberala missnöjesparti i Sverige, Ny Demokrati, som bättre hade kunnat liknas med Dansk Folkparti och Norsk Fremskrittspariet än SD, då de skandinaviska partierna till skillnad från SD inte har sina rötter i…. just det, fascismen. NyD hade väl förmodligen med facit i hand känns som en mindre ond vågmästare än SD.

          Under de dagarna som debatten rasat här har ju det även hänt en del. Anser du fortfarande att partiet inte är av fascistisk karaktär med bakgrund mot de senaste dagarna skrivier: t ex Björn Söders uttalande och registreringen av brottslingar efter etnicitet. Anser du att man fortfarande inte kan kalla dom fascister för att deras koncept måste följa en mall som upprättas för 80 år sedan, i en tid som skiljer ganska markant från nutiden?

          (Jag kommer ihåg att du ovan refererade till Dick Harryson i denna fråga. Idehistoria är inte hans starka sida direkt. Behållning från hans verk ligger främst i den enorma rikedomen på detaljer, tänkvärda analyser är desto ovanligare).

          • 16 december, 2014 at 21:55

            Det finns säkert fascister i SD, och väl mer framträdande tidigare. Har ej funnit goda belägg för att kalla SD fascistiskt, däremot ett borgerligt högerparti med rasistiska inslag. T.ex. uttalanden om muslimer.

            • jax
              17 december, 2014 at 15:20

              Jag tycker man ska betrakta handling före ord. Men vi kan nog iaf vara överens om vi inte gillar SD oavsett vad vi vill ge dom för betäckning.

  6. jax
    13 december, 2014 at 21:44

    Frågar med ovanstående logik svar huruvida vänsterpartiet är socialister eller inte, och om Sverige är en demokrati. Och huruvida det egentligen bör kallas feminism eller om äkta feminism egentligen borde definieras humanism, eller vice versa.

    Det handlar i vad folk lägger för innebörd i ett påstående.

    Sverige är en demokrati i det avseendet att de flesta medborgare betraktar landet som en demokrati. Men den som vet vad begreppet innebär kan enkelt plocka fram exempel på att Sverige inte är en demokrati.

    SD har växt fram ur en rörelse som om den inte kan kallas fascistisk, så saknar begreppet mening idag.

    Enligt andra är uttalade statliga kooperativa grundtankar ideologin är ett krav för att något ska kunna kallas fascism: Krigstidens italien, den fascistiska urmodern, var en stat av mer kooperativ karaktär än någon annan dåtida stat? Svar nej.

    Historiker som grundar sin ideer och resonemang på retorik och uttalanden istället på händelser kommer alltid bli tvåa på bollen i sina analyser. Alltid

  7. ERIK
    14 december, 2014 at 00:54

    För mig förefaller det som att slå in öppna dörrar att redovisa den historiska fascismens källor. Den kan vi nog vara överens om. Jag menar inte att SD är fascistiskt, vilket inte heller ÅL skriver: ”Men det stora problemet är egentligen inte vad SD varit utan vad det kan utveckla sig till.” SD har utvecklats från en antisemitisk neonazistiskt sammanslutning till vad det är idag. Vad jag diskuterar är vad det har potential att utvecklas till. SD är inte antisemitiskt idag pga att flera ledande är judar och stöder de mest extrema bosättarnas agerade, som jag anser har klara fascistiska inslag. Ett politiskt parti förändras! Inte ens i partiprogrammet, än mindre i praktisk politik, kan SAP sägas vara socialdemokratiskt om vi går tillbaka till vad socialdemokrati stod för på1920-talet. Uppfyller överhuvudtaget de vi kallar fascister i Ukraina alla historiska kriterier som Jonas hänvisar till? Uppfyller MSI i Italien alla kriterier? Kan icke-arier vara nazister, eller vad ska vi kalla ”ryska nazister” som inte uppfyller alla historiska kriterier definierade utifrån NSDAP.s ideologi? Vi får akta oss för en historisk knappologi som hindrar oss se framåt!

  8. Gunnar
    14 december, 2014 at 01:00

    Det intressanta är att konservatismen verkar vara död som ideologi bland opinionsbildare. Alla tävlar om att vara liberaler eller socialister. För mig är SD konservativa. Jag känner igen tankegodset från M för 20-30 år sedan. Att göra uthopp direkt till fascism är inte trovärdigt.

  9. Rolf Gustafsson
    14 december, 2014 at 13:18

    Detta är i vilket fall ett av de kriterier som definierar fascismen.

    ”Istället för klasshat vill jag mana till klassförbrödring.”
    -Björn Söder Sverigedemokraterna

    Ur Proletären

    ”Det avgörande är att SD:s folkhemspopulism ingenting har att göra med socialism eller kapitalismens avskaffande.

    Hatet mot allt som luktar klassmedveten arbetarrörelse framkom i Jimmie Åkessons vårtal 2014 på Långholmen i Stockholm, när Åkesson angrep ”den falska arbetarrörelsen med LO i spetsen” för att dessa faktiskt sätter klassanalys, klasskamp och den internationella socialismen före svenska löntagares intressen.

    Åkesson citerar socialdemokratin och anklagar den för att vilja ställa ”arbetarklassens intressen mot andra klasser men också mot samhället”. Mot detta ställer Åkesson Sverigedemokraternas ”strävan efter nationell gemenskap och klassamverkan”.

    Jimmie Åkessons bild av Stefan Löfven som en klasskämpe som sätter den internationella socialismen före samförståndet med näringslivet är givetvis skrattretande. Men det berättar ändå en viktig sak, att SD vet sin plats i klasskampen. Därmed också sagt att det endast är i klasskampen de kan avslöjas som det reaktionära och borgerliga parti de är.

    Att bekämpa SD genom att göra gemensam sak med andra delar av borgerligheten under prat om att vi är de 87 procenten är en dödsdömd strategi för vänstern och arbetarrörelsen. Kampen mot Sverigedemokraterna måste stå på en klassmässig grund – bekämpa både splittringen oavsett om den kommer ur storsvenskhet eller invandrargruppers etniska separatism.”

  10. Erik
    15 december, 2014 at 00:30

    Inläggen hakar inte i varandra – de är som fritt snurrande hjul. Rolf G pekar med citaten på några uttalanden från SD som ligger i linje med fascismens idégods – korporativismen. Hofman menar tvärtom och friskriver SD från att härbärgera fascistiskt idégods.

Comments are closed.