Idag startar Alpina VM och jag ska titta på TV, i vart fall första sändningen där det fortfarande finns med svenska tjejer. Andra åket har säkert också med en eller annan utförsåkerska, men det är säkerligen glest av den varan då.

I normala fall så är jag bara lite lagom sportintresserad, men när det gäller utförsåkning så klappar hjärtat lite extra. Det är en lustig sport eftersom man där kan sitta och önska att någon ska åka ur, eller stå på öronen som det också heter. Framförallt gäller det konkurrenter till svenska pallplatser, helst också i andra åket när bilden visar att de har bättre mellantider än den svenska favoriten. Och inte skäms jag heller, men jag har aldrig påstått att jag är speciellt sportslig.

Förra VM var storslam för Sverige och speciellt Anja Persson. Så kommer det inte att bli i år. Vi får vara nöjda med en medalj, som max kan våra åkare få 3-4 stycken, men en realistisk nivå är 1-2 medaljer. En av dessa tar Anja om hennes knä håller, vem/vilka som tar de övriga är hugget som stucket. Men det är kul att se att Ingemar Stenmark har fått så många arvtagare. Sveriges framgångar i pisten beror till största delen på den Stenmarksfeber som drabbade oss under hans karriär.

På praktiskt taget alla arbetsplatser fanns det en TV så att personalen kunde gå ifrån några minuter

när det var dags. Det kanske var hysteriskt men som ett resultat av det så har vi nu haft hyfsade framgångar i många år. Och till och med sportkritiker som undertecknad kommer att följa en del tävlingar. Och jag är nöjd så länge vi tar fler medaljer än Norge…

Andra om: Super-G, Slalom, Störtlopp, Alpina VM, Idrott, Politik it DN12 SvD123 AB1 Dbl

[tags]Super-G, Slalom, Störtlopp, Alpina VM, Idrott, Politik[/tags]