Jag fick nyligen en mycket intressant kommentar av en läsare som kallar sig Maggan. Hon har vänligen accepterat mitt erbjudande att publicera det som gästblogginlägg, vilket sker nedan.
Maggan (Margret) är en 60-årig pensionär som är bosatt i Tyskland sedan länge, men som inte vill förlora kontakten med den anti-imperialistiska rörelsen i hemlandet. Hon skriver
Artikeln.
Det är ett helt nytt världsläge:
Amerika behandlar den ryska interventionen som ett störfall på den högsta maktnivån: Legitim världsmakt är enbart USA. Rysslands annektion av Krim är en förbrytelse mot detta högsta av värden. Inga andra instanser är befogade att bestämma över den frågan. Amerika uppträder som åklagare, domare och exekutor på en gång, och tillkännager konsekvensen av det: Om Ryssland inte vill foga sig i det nya läget i Ukraina, så är det Ryssland som måste bekämpas.
Den ryska statsviljan, som vill hävda sig emot den amerikanska överhögheten, tänker världsmakten USA underordna sin världsordning. Det är dags att straffa Ryssland och då räcker det inte med att ta bort Rysslands inflytande i Ukraina och bedriva sitt eget inflytande där; då räcker det inte att tvinga Ryssland att erkänna förlusten av sitt strategiska maktområde, utan det gäller att träffa Rysslands makt omedelbart. Därför finns det inget mer att förhandla om, utan saken gäller vilka straff som måste följa.
Därmed har USA avslutat ett kapitel i världspolitiken: Ryssland har förlorat sin rätt att medverka i världspolitiken. Det är slutet på USA:s dubbelspåriga politik gentemot Ryssland: Dess innehåll var, att den ryska nationen var medlem i den internationella gemenskapen och åtnjöt medbestämmanderätt i diverse internationella ”gremier (organ). I utbyte mot formell världsmaktstatus, hade Ryssland hittills funnit sig i en reell maktförlust.
Det var nämligen inte så, att den eviga freden hade brutit ut efter Sovjetunionens kapitulation i det Kalla Kriget. Väststaternas systemfiende hade visserligen försvunnit, men nu gällde det att få bukt med uppgiften att få med Ryssland i den amerikanska världsordningen. För Ryssland ville inte bara ansluta sig till världsmarknaden, utan hävdade också fotsättningen av sin stormaktstatus. Och den ryska makten var ju med sitt arvegods av maktmedel från Sovjetunionen fortfarande en stormakt.
Därför var det nödvändigt att minska ner Rysslands makt till en nivå som skulle tillåta USA att använda den konstruktivt i den amerikanska ledarmaktens mening. Därför fick Ryssland formellt vara med i G7 som utvidgades till G8 och Nato-Ryssland-rådet grundades etc. Man ville på det viset å ena sidan försäkra sig Rysslands medarbete i världsordnandet, samtidigt som Ryssland skulle instrumentaliseras att tjäna den amerikanska världordningen. Å andra sidan skulle detta begränsa det ryska inflytandet i världen och decimera dess maktmedel.
Med den strategin har Amerika gjort beaktansvärda framsteg i utbyggandet av sin världsordning. Öststater som förut var allierade med Ryssland kom med i de västliga allianserna EU och NATO. På det viset flyttade NATO fram till de ryska gränserna från norr till syd, och från Östersjön till Svarta Havet. Stater som förut hade mer eller mindre bra relationer till Ryssland blev genom olika krig undanstökade – Jugoslavien slogs isär, Irak och Libyen tvingades på regime-change.
I Syrien, en rysk allierad, har det önskade resultatet, Assad-regimen störtande, inte lyckats än. Med rättstiteln att föra antiterrorkrig i Afghanistan, har USA etablerat sig som strategisk makt i Centralasien. Vid Rysslands sydgräns bedriver de sin politik med inringning och ekonomisk strypning av Iran, inklusive konkurrensen om grannstaterna i GUS.
Alltså: USA har inbegripit Ryssland i sina världsordningsaffärer och har såtillvida tillstått landet att tillsammans med Amerika vara befogat att ordna världen, för att samtidigt göra Rysslands inflytandesfärer, bundsförvanter och strategiska positioner stridigt. Allt det här var ju riktat mot Ryssland, men de olika aktionerna skedde på ett sätt, som om Ryssland utöver rollen som deltagare egentligen inte var drabbad.
Den absurda handeln: erkännande i utbyte mot att ge upp maktpositioner, strategin att demontera den ryska makten styck för styck med Rysslands vilja och samtycke, har fungerat – nämligen så länge som Ryssland har gått med på det och har kunnat övertygas om att krigsakterna och inverkan på ryska maktområden inte omedelbart varit ett angrepp på Ryssland. Det här förhållandet har ändrats, för att Väststaterna har kommit så utomordentligt långt med den strategin. Med västerns övertagande av Ukraina står Ryssland inget mindre än demontaget av dess strategiska status att bli tillfrågad i världsordningsfrågor för dörren. Det tar båda sidorna inte miste på.
Varken den amerikanska sidan, som här ser ett tillfälle att kunna minska den ryska makten substantiellt och ryssarna, som ser gränsen nådd när det gäller sin imperiala maktsubstans. Ukraina är ekonomiskt och strategiskt för viktigt för Ryssland, för att ges upp i utbyte mot samförståndet med Väster.
Och för Amerika, som fortsätter med att tränga tillbaka den ryska makten, är nu Ryssland själv angreppsobjektet: Ett ryskt världspolitiskt inflytande är inte acceptabelt för Amerika; det mått av erkännande som USA hittills har försökt att inkludera Ryssland med i sin världsordning och samtidigt försökt få bort Ryssland som en relevant faktor i maktkonkurrensen är det slut på nu – det vore en eftergift gentemot den världspolitiska rivalen som är outhärdlig.
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Kina EU, Ryssland Obama, kriminalitet,
Financial Times DN:s ledare 9/11 Counterpunch 23/4 Huffington Post Nyhetsbanken 22/4
New York Times DN 8/4 Dagens Industri 28/3 DN Debatt 4/4 Internationella juristkommisionens rapport Rysslands röst
DN 20/3 Nyhetsbanken, Putins tal DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman
Rozoff i Globalresearch Knut Lindelöf 7/2
9 svar till “Ett helt nytt världsläge”
Nyhetsbanken rapporterar idag
Porosjenko tar sin hand från Donbass
”De ukaser som Ukrainas president Petro Porosjenko publicerade på sin hemsida på lördagen innebär att Kiev avsäger sig allt ansvar för dem som blivit kvar på ”terroristkontrollerat territorium”. Pensionerna har sedan länge upphört att komma. Med det nya dekretet beordrade presidenten evakuering av alla statliga institutioner och att alla bankonton vars innehavare finns i Donbass ska upphöra att betjänas inom en månad.
Porosjenkos ukaser får kritik även från Kievlojala tjänstemän i Donbass. Aleksandr Lukjantjenko, som varit borgmästare i Donetsk, säger i ett brev till premiärminister Arsenij Jatsenjuk att avbrott i banförbindelserna omöjliggör en mängd betalningar som är viktiga för hela Ukraina.
Porosjenko beordrade samtidigt regeringen att övergå till förskottsbetalning för alla energikonsumenter från den 1 december.
Enligt parlamentets f d talman Denis Pusjilin strider Porosjenkos ukaser mot tredje punkten i Minskavtalet som kräver antagandet av en lag om särskild status för Donbass för att ge regionen ”ekonomiska fördelar och resurser till återuppbyggnad”.
Porosjenko upphäver tvärtom den lag om särbehandling av vissa delar av Donetsk- och Luganskregionerna, som tidigare infördes på hans förslag som en tecken på kompromissvilja.
”Porosjenko verkar i nazismens värsta traditioner”, kommenterar Igor Plotnitskij som nyligen valdes till ledare för Luganskregionen. ”Han vill förvandla Donbass till ett koncentrationsläger”.
”Det är motbjudande”, tillade han, ”att denna nyrika politiker som vandrat till makten över liken på Majdan stöds av EU och USA.”
Medan västliga medier igår rapporterade tre dödade Kievsoldater rapporterade nyhetsbyrån Novorossija sex civila dödsoffer, däribland två barn, under Kievtruppernas beskjutning av staden Gorlovka med ”Grad”-raketer.
Vzgljad
G20 mötet om världsekonomin kom att helt upptas av skarpa fördömanden av Ryssland för vad som hänt i Ukraina. ”– Jag fullständigt avskyr det som ser ut att utspela sig i östra Ukraina”, sa värdlandets Abott och Obama anklagade Ryssland för nedskjutningen av Malaysia Airlines planet. Efteråt var Cameron nöjd med att det bästa med mötet var en enad front mot Ryssland. I Irak, Syrien och Libyen råder en oförutsägbar väpnad anarki där ingen går säker pga bilbomber, granatbeskjutning, självmordsbombare m.m. Allt förorsakat av de västledare som nu ondgör sig över Rysslands agerande i Ukraina till den grad att det tar över agendan för G20. Medierna rapporterar bara det som passar dessa ledare och underblåser bilden av ett aggressivt Ryssland för att opinionen i väst ska anamma rätt världsbild. Ingen verkar reflektera över varför Ukraina upptar all tid och stör västledarnas sinnesro så oproportionerligt när IS och Ebola härjar och påverkar världsekonomin mer negativt än de skott i foten som ledarna själva åsamkats sig med sin sanktionspolitik.
Det amerikanska Imperiet är på nedgång (och har varit på sakta nedgång sedan 49). Ryssland och Kina har i dagarna intensifierat och konsoliderat sitt samarbete. Givetvis är NATO/US fortfarande en militär supermakt men man förlorar ”mark” inom icke-militära dimensioner. Ett framtida reellt hot kommer från Hillary Clintons kommande eventuella presidentsskap som bedriver en bomba-Iran kampanj. Obama [drönarmördaren] angrips nu hårt av ultrahögerns krigsprofitörer som kallar honom -pga hans avvaktande – alla sorters ”öknamn”.
”The Kremlin has conclusively established that Washington/Wall Street elites have absolutely no intention of allowing a minimum of multipolarity in international relations. What’s left is chaos. There’s no question that Moscow pivoting away from the West and towards East Asia is a process directly influenced by President Barack Obama’s self-described ”Don’t Do Stupid Stuff” foreign policy doctrine, a formula he came up with aboard Air Force One when coming back last April from a trip to – where else – Asia. ”
Ryssland och Kina bedriver gemensamma militärövningar, och utökar sitt ekonomiska samarbete.
http://www.informationclearinghouse.info/article40244.htm
Björnbrums kommentar på http://bjornbrum.blogspot.se/2014/11/huvet-i-sanden-och-rumpan-i-vadret.html ger en helt annan bild. Ryssland och Kina samarbetar alltmer, och närmar sig snabbt ett läge där de är lika starka som USA – om inte starkare.
Ett färdigskrivet inlägg om detta kommer inom kort. 28/10 skrev jag om ”Matchen Kina-USA” (http://jinge.se/allmant/matchen-kina-usa.htm)
H Kissinger säger (enligt min uppfattning) många kloka saker i en intervju med Der Spiegel med anledning av hans bok ”World Order”. Om Krim sa han bland annat:
”Crimea is a symptom, not a cause. Furthermore, Crimea is a special case. Ukraine was part of Russia for a long time. You can’t accept the principle that any country can just change the borders and take a province of another country. But if the West is honest with itself, it has to admit that there were mistakes on its side. The annexation of Crimea was not a move toward global conquest. It was not Hitler moving into Czechoslovakia.”
”One has to ask one’s self this question: Putin spent tens of billions of dollars on the
Winter Olympics in Sochi. The theme of the Olympics was that Russia is a progressive state tied to the West through its culture and, therefore, it presumably wants to be part of it. So it doesn’t make any sense that a week after the close of the Olympics, Putin would take Crimea and start a war over Ukraine. So one has to ask one’s self why did it happen?”
http://www.spiegel.de/international/world/interview-with-henry-kissinger-on-state-of-global-politics-a-1002073.html
Intervjun blev uppmärksammad av både R Parry och PC Roberts:
http://consortiumnews.com/2014/11/12/when-henry-kissinger-makes-sense/
http://www.paulcraigroberts.org/2014/11/17/guest-column-henry-kissinger/
Hej du n’Anders!
Jag kan dela din uppfattning, och vad jag tycker min förmåga att förklara världen med vad jag läser i SvD och DN eller the Guardian eller NYTimes helt enkelt brutit sammans, och jag har genom alternative medier försökt förstå hur världen egentligen hänger samman eller styrs. Mycket som varit svårt att förstå hänger nu samman. Irakkriget 2003 är förstås ett stort ögonblick, men ingen i Europa var väl egentligen förvånad över att Bush och Cheney fixade med sanningen, även om USA medier i stort gick i husses koppel. Nästa chock kom vid Georgien kriget 2008 då jag råkade se på BBC hur Georgiskt raketartilleri på natten beskjöt staden Tshinkvali, full av civila, utan förvarning. Sen märkte jag hur detta förvreds i media, även i Sverige till en rysk invasion. Jag var häpen. Sen kom ekonmikrisen och hur bankerna stöddes av centralbankerna med skattebetalarna som garantör och vinsterna som gick till 1% av 1%. Sen Libyen, Syrien, Ukraina …
Några bloggar jag följer ( och jag kommer följa din nu) är
http://vineyardsaker.blogspot.com/
http://www.moonofalabama.org/
http://www.syrianperspective.com/
http://turcopolier.typepad.com/
http://www.nakedcapitalism.com/
Angående Georgien så erkände faktiskt EU motvilligt att det var den av USA tillsatta slipsätaren Saakashvili som anstiftade kriget. Det kan tilläggas att denna Saakashvili numera är efterlyst i Georgien för korruption och valfusk m.m vilket vi ju inte får höra ett ord om i västmedia. Han skyddas av sina uppdragsgivare i USA och lämnas knappast ut för åtal. USA skyddar än så länge sina lakejer! Det han lyckades med var att förstöra Georgiens handel med Ryssland och relationerna länderna emellan…känns detta scenario igen? När kommer Poroshenko att fly till USA? Det är nog bara en tidsfråga. Angående Ukraina så har Putin dragit en linje för vad han kommer att tolerera vad gäller ukrainarnas fortsatta artilleribeskjutning av civila och de följder som kommer om deras trupper återigen upptar offensiven mot frihetskämparna. Att Putin varit så återhållsam beror på att han vet att det är USA:s plan i Ukraina att Ryssland på riktigt går med i kriget. Då får USA större spelrum i mellanöstern och Syrien. De västra delarna av Ukraina har redan i praktiken lämnat Kiev åt sitt öde även om man fortfarande stödjer Kievs mördande i östra Ukraina. I praktiken är alltså Ukraina redan tre länder och ju fortare politikerna i väst inser detta desto fler människoliv räddas.
Utsikterna utsikter för framtiden? USA-imperiet på nedgång och dess konkurrenter Kina med Ryssland på väg att bli nya kapitalistiska supermakter som vill behärska världen!