Denna artikel publicerades för precis ett år sedan. Efter vad jag förstår finns kapitalismen kvar, lika stark som tidigare. Artikeln är alltså lika aktuell idag! Därför åter publicering!
Jag tror att vänstern måste göra en rejäl analys över varför det gick snett, inte minst i Sovjetunionen och Kina. Bristande demokrati och utveckling av ökade klasskillnader? Men konkret.
Man måste också formulera och starkt gå ut med ett alternativ. alternativ. Här några – mycket -allmänna punkter att resonera kring. Hämtade ur nya, uppdaterade, faktarika skriften ”USA som världspolis”, kapitel 12, en skrift som annars inte direkt handlar om socialism. Skriften kostar 50 kr+porto, eller 25 kr. Se annons i höger kolumn!
För detta behövs ett riktigt marxistiskt, socialistiskt vänsterparti som kan ange riktningen och som kan mobilisera den breda arbetarklassen, som kanske omfattar minst 3/4, om man inkluderar de lägre tjänstemän, de i tjänstesektorn osv som lever under liknande förhållanden som arbetare. Att förverkliga detta kräver hård kamp, troligen mot våld från en liten härskande klass som vill att försvara ett orättvist ekonomiskt system.
12.7.2 Ett utopiskt eller nödvändigt alternativ?
Vi lever i en instabil och krigisk värld. Väl medvetna om förslaget kan verka utopiskt idag vill vi anföra några punkter, och även tankar på hur detta ska kunna förverkligas:
1. Demokratisk kontroll över de viktigaste tillgångarna. De viktigaste tillgångar i världen ställs under demokratisk kontroll, dvs. under kontroll av invånarna, vanligen genom valda ombud. Arbete av vanliga människor och fattiga har varit avgörande för rikedomarna hos ett fåtal. Detta innebär socialisering av bank- och finansväsendet, energiförsörjningen, de multinationella bolagen, tele- och datakommunikation, alla stora transportsystem, agrobusiness och hälso- och sjukvårdsmonopol, stora lantegendomar, gruvor och storskalig utvinning av naturresurser. Vattenförsörjning och annan livsnödvändig försörjning. Viss ersättning utgår till de som äger detta, som är en produkt av många fler människors arbete.
2. Energihushållning och -planering. Genomför direkt åtgärder för att reducera energi- och resursförbrukningen i världen och för att hjälpa fattiga länder att börja använda mer energiekonomiska system. Upprätta en långsiktig plan för energihushållning i världen med inriktning på ökad rättvisa.
3. Minskad fattigdom och ojämlikhet och ökad rättvisa. Satsa resurserna medvetet på att minska fattigdomen, på insatser efter behov och inte efter köpkraft.
4. Kraftig nedrustning. Genomför kraftig nedrustning under internationell kontroll, och avskaffa snabbt alla kärnvapen.
5. FN demokratiskt och starkare. Detta kan innebära att veto-systemet avskaffas, och att varje individs röst har samma tyngd. En majoritet av världens befolkning lever inte i de länder som har vetorätt. Responsibility to protect (R2P) måste snävas in rejält eller tas bort.
6. Arbete åt alla. Detta kunde genomföras i fattiga socialistiska stater utan vår demokrati. Varför ska inte detta vara möjligt i rikare, demokratiska samhällen? Sannolikt kommer detta att innebära en minskad arbetstid för de flesta, och ökade möjligheter till självförverkligande.
7. Lön efter arbetsinsatser och utbildning. Människor som skaffar sig utbildning, arbetar mer eller har arbeten med större ansvar bör ha mer betalt. Entreprenörskap, men ej utsugning, ska vara möjligt i det demokratiska, socialistiska samhället.
8. Kreativitet och uppfinningar ska stimuleras och ersättas, men inte hindras av patent.
9. Mer samarbete och informationsspridning och mindre onödig konkurrens. Inom dagens ekonomiska system sker mycket omfattande och kostsamt dubbelarbete genom att man i konkurrens namn döljer utvecklingsarbete, forskning och forskningsresultat.
10. Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet och lika villkor för män och kvinnor.
12.7.3 Hur ska detta uppnås?
För att uppnå detta behövs information och mobilisering av människor. Det innebär politiskt arbete, i och utanför parlament för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och dettas talesmän samt organisering. Opinionsarbete mot krig, och för en annan energi- och klimatpolitik är särskilt brännande. Vi ser sådana rörelser också. Hit hör World Social Forums protester under parollen ”En annan värld är möjlig”. Hit hörde också den världsomspännande ”Occupy Wall Street”-rörelsen i många länder, med ett motto som ”Vi är 99 %, de är bara 1 % ” (rika), vilket har starkt stöd av mycket fakta. Det behövs kraftigt ökat samarbete mellan de många, enhetsfronter och minimiprogram. Men historien visar också att de styrande kretsarna inte släpper sin makt utan strid. Kolonialismens historia och befrielsekrigen visar detta.
Samir Amin, förgrundsgestalt i World Social Forum (WSF) diskuterar problem och möjligheter i en kamp, mot imperialismen och för en ny, bättre värld i boken ”The world we wish to see” (2008). Han ger ett konkret förslag hur Triadens nyliberala politik och USA:s militär ambitioner kan bemötas och kanske besegras. Detta utgår från Bamako-appellen som antogs på WSF:s möte 2006, och kan ses som en fortsättning på Bandung-appellen. Amin menar att en förutsättning för framgång är att USA lider nederlag i Mellanöstern. En huvuduppgift är att hindra Triadens marknadsliberala expansion i världen.
12.7.4 En antiimperialistisk front
En antiimperialistisk rörelse måste vara grundad på solidaritet, respektera nationers självständighet, vara sekulär och tillämpa demokratiska arbetsformer. Den antiimperialistiska fronten måste arbeta på alla nivåer – från krav på reformering av FN, Världsbanken och WTO till lokalt och internationellt fackligt arbete. Det är i det dagliga lokala arbete på nationell nivå som den avgörande kraften finns. Folken i varje land måste analysera sin situation, formulera sin politik och arbeta i lämpliga organisationer och konstellationer. De måste arbeta för ett mer demokratiskt samhälle. Man får i sitt arbete inte bli ett redskap för USA-imperialismen. Vare sig demokrati eller revolution kan exporteras. Samir Amin (2008, 2010) hoppas på ett bra alternativ till dagens orättvisa kapitalism. Hans vision är att detta blir ett socialistiskt alternativ, och att det på lång sikt medför att världskapitalismen övergår i världssocialism.
22 svar till “Ett alternativ till kapitalismen?”
JAG TÄNKER GENOM ETT RELIGIÖST TANKEFILTER – JAG BETRAKTAR SKEENDET PÅ ETT ANNAT SÄTT.
Tillåt mig snabbskissa vad som sker. Detta för att undvika att träden skymmer skogen.
1): Beteckningen masskjutningar ”public mass shootings” används av amerikanska myndigheter för att beskriva skjutningar där fyra eller fler människor skjuts till döds. Under Obamas presidentperiod har fler masskjutningar inträffat än under sammanlagt fyra tidigare presidentperioder. Det blir bara värre och värre och värre. I år vid månadsskiftet nov/dec hade 355 masskjutningar ägt rum i USA.
2): Skolor har blivit mycket populära skjutmål. 142 skolskjutningar på tre år rapporterar CNN.
3): Antalet personer som skjuts ihjäl av poliser i USA har ökat dramatiskt. Bara under januari månad sköts fler personer ihjäl av polis i USA än antalet människor som skjutits ihjäl av polis i England och Wales under de senaste 24 åren – rapporterar The Guardian.
4): Självmorden bland krigsveteraner i USA chockerar hela världen. ”The United States Department of Veterans Affairs” rappoterade för en tid sedan att att en krigsveteran begår självmord var 65:e minut – nästan en i timmen. Räknar man med antalet självmord inom krigsveteranernas familjer blir den nakna sanningen extremt obehaglig. Krig är statligt organiserade massmord – men det skördar mest offer när krigarna återvänt hem.
5): Morden ökar lavinartat i USA:s storstäder. New York Times rapporterar att fler än 30 städer har rapporterat en kraftig ökning av dödligt våld under det senaste året.
6): Ett storskaligt landsomfattande gängkrig har brutit lös i USA. Amerikansk press rapporterar att det gängrelaterade dödandet har ökat chockerande det senaste året – i många storstäder med omkring 40 procent. Låt mig citera ur en artikel från The Guardian: ”There is a block-to block war here – a different dynasti on every street” – berättar en ung man med kraftiga tatueringar som kallar sig själv en ”killer”,
7): USA:s skuld är hela 65 000 miljarder dollar – inte drygt 18 ”trillioner” som officiellt uppges, rapporterar den f d chefen för USA:s myndighet som ansvarar för kontrollen av USA:s ekonomi (motsvarar Riksrevisionen i Sverige). Hans rapport skakade om hela finansvärlden. Då hade inte delstaternas skulder räknats in – vilket självklart måste göras. USA är redan i konkurs – en astronomisk konkurs. ”The financial Cliff” är nära.
Detta är bara sju axplock från nätet – men räcker det för att förstå vad som kommer att hända?
USA FALLER OCH DRAR MED SIG EU I FALLET
Vakna för Guds skull. Det har skapats en trippelallians i öster. Nästan jordens halva befolkning har börjat samarbete. Den nya sidenvägen är mänsklighetens i särklass största industriella satsning någonsin. Den ryska björnen, den kinesiska draken och den indiska tigern håller på att ta över världen. Den sista militära supermakten på jorden faller.
USA:s fall går oerhört snabbt. Förlusten av Indien är ett så stort bakslag för USA att det inte går att beskriva med ord. Förlusten av Iran är också en politisk mega-händelse. Irak blev en amerikansk totalkatastrof. USA står med byxorna neddragna. Hela världen vet att ISIS var CIA:s viktigaste terrorgrupp för att tillsätta en amerikansk marionettregim i Syrien. Men även Syrien har sluppit lös från USA:s mördargrepp. Dollarn faller. Inbördeskriget i USA är nära. Varje människa på jorden kommer att föräras över de scener som snart kommer att visas i TV. USA slutar att fungera som statsbildning. Landet blir sig aldrig mera likt.
Det blir inget tredje världskrig. USA är utsuget till sista blodsdroppen. Den stenrika finanseliten i USA har på kort tid satt landet i ruin. Det behövs ett nytt värdträd för att girighetens likmask ska överleva. Det blir ett sista desperat försök av Wall Streets banksters att försöka inlemma EU i sin vidriga finansiella diktatur. Men även detta försök kommer att misslyckas.
Det som nästan ingen förstår är att det just nu föds en värld i fred. Ett fredsrike är på väg. De tusenåriga krigens epok är snart över. Diplomatins tidevarv är på väg. Fallet av USA blir mänsklighetens största glädjeämne detta århundrade. Nyårsnattens vackra dikt – ring ut de tusenåriga krigens helvete från alla jordens hörn och kanter – kommer att klinga så vackert.
Äntligen blir våra drömmar verklighet.
Brage Norin – Skogså Tankesmedja.
Den viktigaste metoden för att få folk att förstå att ett annat system är möjligt, och för att väcka dem ur vanmakten och förstå att de själva kan vara med och göra skillnad, är inte traditionella verktyg som demonstrationer, appelltal och flygblad (och sannerligen inte genom att mobilisera valkampanjer!).
Den enda metoden är genom att börja förverkliga socialismen här och nu. Detta genom att se vilka behov som finns i samhället, på vilka ställen som välfärdssystemet sviker, och pröva enkla, symboliska men ändå konkreta lösningar som genomförs kollektivt. Ungefär som detta KKE gjort i Grekland: när kapitalisterna stänger av elen, så kommer kommunister och slår på elen igen och ställer sig och vaktar elskåpet. Eller som Svarta pantrarna på 60-talet: när skolor inte funkar och barnen inte får nån frukost p.g.a. problem hemma, så ska organisationen istället erbjuda detta, genom att ideellt anordna undervisning & skolfrukost.
Men jag talar inte om välgörenhet, utan att bygga grunden för en kommande socialism. Detta enligt tre punkter:
– det ska ej vara uppdelat mellan en organisation å ena sidan, och en passiv folkmassa som tar emot hjälpen å andra sidan, utan det ska vara en ganska lös verksamhet där folk både tar emot hjälp och bidrar i arbetet, från var och en efter förmåga, till var och en efter behov
– hela verksamheten måste genomsyras av politiska diskussioner, analyser och propaganda; målet ska vara att alla, både de som tar emot hjälp och de som arbetar, förstår varför situationen är som den är (kapitalismen) och vad man ska göra åt den (revolution, socialism)
– verksamheten i sig kan styras på olika vis, förslagsvis genom direktdemokratiska system som innefattar alla som har någon koppling till verksamheten; men för att vara del i en större revolutionär process så måste denna typ av sociala verksamhet ytterst övervakas & styras av en marxist-leninistisk organisation, med ett medvetet mål. Detta ”avant garde” ska dock ej sitta i något slutet rum utan vara ute bland vanliga människor ”röra sig som fisken i vattnet”, samt uppmana de mest lovande individerna (utifrån engagemang, medvetenhet & allmän pålitlighet) att studera marxismen och engagera sig i kärnan, avant-gardet.
De här tankarna hade vi i RKU i Gottsunda för många år sedan, tyvärr kom vi aldrig så långt eftersom vi var för få, saknade tid, ork och förmåga…
En mycket viktig tanke som jag blivit helt övertygad om de senaste åren, är att det revolutionära avant-gardet ICKE ska styras genom ”demokratisk” omröstning (ty i alla grupper uppstår, hur man än försöker hindra det, maktklicker och maktkamp – vissa personer tenderar att väljas oftare, kanske är de mer karismatiska eller självsäkra i sina yttranden, osv osv). Nej, jag tror helt på LOTTNING. Trots allt, alla i en marxist-leninistisk organisation förväntas vara jämlika och ha grundläggande insikt i ideologin såväl som erfarenhet av praktiken. ”Varenda kock ska kunna styra staten”! Tänk dig ett ledarskap på 10 pers där alla har lottats ut till sin post – vissa är mer kunniga än andra, men de hinner ej fördärvas eller bygga upp någon fraktion, ty inom en begränsad person lottas nästa random person in. Och gruppen som tillsammans kommer vara helt representativ för medlemmarna i stort kommer, pga viss osäkerhet, tvingas återvända till grundprinciperna, ”vad är det egentligen vi ska göra, hur ska vi arbeta?” istället för att bli förblindade av sina egna individuella tankar. Priset blir nog bristande effektivitet, vissa riktigt kunniga personer kanske aldrig lottas in av rent slumpmässiga skäl – men de kan nog förmedla sin skicklighet & idéer underifrån istället, och hela tanken om ett avant-gard måste bygga på ett medvetet kollektiv, ett slags ”gruppmedvetande”.
Det vore kul att höra dina åsikter om detta. Jag har i många år velat sprida mina tankar men har varken hunnit eller orkat…
Flera av dina tankar ät tilltalande, inte minst förslagen på olika slag av direkt deltagande. I ett socialistiskt land liksom i ett kapitalistiskt behövs också representativ demokrati, organisering och struktur. Lottning? Mellan vilka? Vi måste vara medvetna om att det är deltagarna i en socialistisk rörelse eller i ett socialistiskt land som själva måste fatta besluten.
Men man kan inte bygga socialism i en liten del i ett kapitalistiskt samhälle, ett kapitalistiskt land med en stat och en våldsapparat som förstås har som uppgift att slå vakt om det rådande ekonomiska systemet – där ”demokratin” inte innefattar frågan om ägande och skötsel av produktionsapparaten.
För att socialismen ska uppnås måste de som vill införa socialismen också ha kontroll över statsapparaten. Lenins ”Staten och revolutionen” från 1916 (?) är fortfarande aktuell tror jag.
Maduro har/hade kontrollen över statsmakten i Venezuela men misslyckades skändligen ändå.
Men han hade inte kontroll över en stor del av ekonomin, som var i privata händer.
Men han hade inte kontroll över en stor del av ekonomin, som var i privata händer.
Frågan man borde ställa är ”Alternativ till bankirvampyr kapitalism?” Makten över penningen skall var endast folkets. Bankirvampyrer få gärna öppna kiosker och sälja tyg men absolut inte skapa pengar från intet.
Och jag tror att såna här föreställningar om att det behövs Ett Marxistiskt Parti är den säkraste garantin för att det inte ska uppstå nån massrörelse över huvud taget. Folk är grundligt less på att ledas av ett gäng självutnämnda experter. Och utan massrörelse går det inte att göra något över huvud taget.
Så gärna initiativtagare till kamp och motstånd mot verkligt förtryck och verklig utsugning. Men inga försök att på förhand bestämma vilken ”ideologi” som är Rätt, tack. Sånt måste få visa sig med tiden.
Och som exempel på vad jag menar, läs gärna den här beskrivningen ur en facklig synvinkel: https://francesblogg.wordpress.com/2011/08/13/kampen-och-ofarliggorandet/
Ett försök till massrörelsen utan ideologi eller mål får knappast någon framgång. Se på ”Occupy Wall Street- We are the 99 % ”). Snabbt oskadliggjord genom infiltration, arresteringar (motståndaren) och splittring (troligen bidrog motståndaren). I värsta fall kan det bli en invandrarfientlig massrörelse. Jag tror att marxismen är en bra utgångspunkt ideologiskt, men man behöver inte köra fram ordet ”marxism”, vilket borgarklassen och andra har lyckats förvrida och demonisera så bra.
Lite lustigt med ett enda anekdotiskt skäl till varför det skulle vara omöjligt med massrörelser som inte styrs uppifrån – när man kan visa på dussintals eller tjogtals sedan 1968 som har försökt med just ”marxistiska partier”, och misslyckats lika grundligt som Occupy.
Att försöka och misslyckas är hedervärt – men att inte lära av misslyckandena är det inte.
PS. är är en artikel om en två grupperingar som tillsammans har lyckats bättre än alla marxistiska partier tillsammans: http://www.redpepper.org.uk/podemos-politics-by-the-people/
Det är förstås möjligt att dom också misslyckas – men kan vi åtminstone inte misslyckas med något nytt istället för att upprepa oss hela tiden?
Lenin skrev ’Staten och revolutionen’ sommaren 1917, i ett läge där det såg ut som bolsjevikerna misslyckats. Men sedan gick det bättre. Som en historisk övning kan man, i stället för att fråga om misslyckanden, fråga sig varför de ryska, kinesiska och andra revolutioner faktiskt lyckades med en hel del saker under ganska lång tid.
Men det befriar oss inte från uppgiften att titta på ”här och nu”, att fråga vad som kan göras med de mänskliga och materiella resurser som finns idag. Till skillnad från ryssar och kineser behöver vi inte starta med att ”bygga socialismen”, med andra ord behöver vi inte först skapa förutsättningar för socialism. Dessa förutsättningar finns redan, vilket borde göra vår uppgift mycket lättare. I stället för kapitalistisk planekonomi och vanskötsel gäller det att ändra förutsättningarna så att reglerna för ekonomin blir socialistiska/kommunistiska och vanvård ersätts av vård. Kapitalismen borde lyftas ut med hänsyn till någon sorts vanhävdsparagraf!
Jag tror vänster och marxistdefinitionerna blir en belastning. Inte på sätt att det saknas ideer och lösningar därifrån och att man ska bortse från dem, utan men pga propagandaskäl. Det har förekommit så mycket smutskastning och finns så mycket fördomar. Bygg gärna upp enligt sunda vänsterideal, men formulera om dom.
Dessutom har jag svårt att tro att det går att skapa verklig uppslutning bakom traditionella namn och arbetarrörelsen. Och det är inte på något sätt underligt. Den svenska arbetarrörelsen verkar ha blivit en del borgerligheten och saknar trovärdighet. Saker behövs organiseras under nytt paraply. T ex som i Spanien.
på abf 26 november ville stefan sjöberg cms ha en aktuell undersökning om ägandet i svenskt näringsliv. det var 1965 som hermansson belyste de 15 familjerna….alltså vem äger sverige?
När man hävdar att Marxismen misslyckats utgår man från att dess mål var att skapa en rimligare värld. Men så var det aldrig. Den skapades för att monopolkapitalister skulle kunna utmanövrera nationellt ansvariga maktetablissemang och lyckades med det. Rysslands snabba utveckling tog tvärt slut och oljepriserna steg i höjden för angloamerikanernas oljemagnater som hade önskat revolutionen. Kina hindrades att använda det framgångsrecept som väst unnar sig och kunde först efter 40 år slå in på en konstruktiv väg, vilken hade varit möjlig redan med Sun Yat Sen om han inte bekämpats av aa. Dessutom förtrycktes i Marxistisk/flumfilosofisk anda den Sovjetiska /och senare den Kinesiska medelklassen.
De många anhängarna av socialism i olika former, dess gräsrötter, har gott uppsåt, men har genom påverkan av marxismen, som finns med i form av klasskamp även hos en del av traditionella S(som väl har dunstat bort och ersatts av vaddå?) försvårat möjligheter till allianser med kompetenta och dugliga krafter i samhället.
Ett samhällsnyttigt entreprenörsskap innehåller både sånt som direkt brukar intressera socialister men också annat som socialister brukar ha en styvmoderlig och förvirrad relation till. Det är nog i den änden som socialister borde fokusera intresset. Att intressera sig mer för den kreativa klassens förutsättningar och bejaka den snarare än att ignorera och misstro. Oavsett vilka massrörelser som går att frammana måste det finnas ett trovärdigt framgångsrecept. Socialism är inte fientligt inställt till en stark statsmakt. Vad kan en stark statsmakt göra för att skapa ett drivhusklimat för den kreativa klassen, utöver det ständiga liberala mantrat som jag inte behöver nämna.
Detta är helt förledande. Kapitalisterna och deras statsapparat har hela tiden motarbetat marxismen, alltifrån angreppet på Sovjetunionen efter Oktoberrevolutionen 1917, undfallenheten under 30-talet mot Hitler som hade Sovjet som sin uttalade huvudfienden, Koreakriget, Vietnamkriget, statskuppen i Indonesien 1965, i Chile 1973. I Sverige har vi arbetslägren, dvs. interneringen av kommunister under Andra Världskriget.
Jag noterar att du nu inte längre förnekar att bolshevikrevolutionen orsakades av angloamerikanerna och att dom tjänade på det och hindrade Rysslands utveckling.
Fortfarande ignorerar du allt jag tidigare tagit upp som visar att angloamerikas inblandning i interventionskriget inte alls stärkte utan saboterade för nationalisttrupperna. Kommer du ihåg att jag flera ggr räknat upp åtskilliga detaljer återgivna av ögonvittnet Alexander Kuprin mfl om det eller är det som bortblåst? Men varför inte ta upp den positiva tråden ist för att du ständigt hamnar på samma sida som dom bluffande angloamerikanerna. Vad kan en nominellt socialistiskt inriktad folkrörelse som S eller ngn annan göra med utgångspunkt från en stark statsmakt för att vi skall ’få vingar’ i Sverige och kunna växa och utvecklas? Hur kan framväxten av konkurrenskraftiga kadrer stimuleras istf liberalernas recept som blottar nationen för fjärrstyrning?
Jo, jag förnekar verligen att Oktoberrevolutionen orsakades ac angloamerikanderna, som sände trupper mot Sovjetunionen efter revolutionen.
Jättebra initiativ, men nummer tio måste vara tydligare, anser jag.
Nuvarande formulering:
”10. Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet och lika villkor för män och kvinnor.”
Att sätta samman ordet religion med ”frihet, yttrande- och åsiktsfrihet och lika villkor för män och kvinnor” blir en självmotsägelse när tron står i strid med dessa värden. Sekularism och ateism står i bjärt kontrast till den religiösa viljan att få människor att underkasta sig religionens doktriner, den s.k. ”sanningen”, vilken ofta har direkt politiska konsekvenser förutom att det låser in människors andliga upplevelser i ett begränsat fack och gör dem andefattiga.
Jag föreslår:
10. Rätten till egen personlig tro och personlig andlighet efter vetenskaplig och moralfilosofisk utbildning. Frihet från ideologiers och religioners mentala förtryck av den fria tanken. Frihet från sekteristisk masspsykologisk påverkan. Frihet från skambeläggande och onödigt tvång. Yttrande- och åsiktsfrihet, samt lika villkor för män och kvinnor. Lika villkor för alla medborgare genom lagar och regler i samhället som inte diskriminerar vare sig negativt eller positivt.
Många bra punkter i Anders förslag, liksom i kommentarerna.
Min egen observation efter att ha upplevt Sovjetunionens fall (på nära håll, i Riga), Rysslands katastrofala nyliberalkapitalistiska shockterapi under 90-talet samt förändringarna under President Putin är att ett land måste drivas som ett företag. Kalla det gärna för statskapitalism.
I video presentationen mot slutet av detta inlägg http://www.iryssland.nu/ryssland-ekonomi/sa-har-kan-ryssland-radda-socialdemokraterna/, så beskriver ”vänstermannen” Boris Kagarlitsky på ett bra sätt hur Putin strävar efter konsensus med ALLA intressenter, oligarker, kyrkan, militären och ”folket”.
Resultatet är en bland-ekonomi, där statens intressen framförallt tas tillvara genom att upprätthålla kontrollen av naturliga monopol (d v s optimalt utnyttjande av natur-resurser).
Mycket av idéerna bakom detta återfinns hos den utomordentliga ekonomiprofessorn Michael Hudson (Michael-hudson.com) i hand bok ”Killing the Host”.
Det parti som blir först i Sverige med ett sådant ekonomiskt program, kommer att få gehör hos de flesta därför att blandekonomi modellen helt enkelt passar den svenska ”lagom” mentaliteten ( i den mån den nu finns kvar).
”Gör Sverige Lagom Igen!”
Det påminner om den ”bland-ekonomi” som fanns i Sverige för 40-50 år sedan. Kapitalism med störe roll för staten, i Keynes anda. Tillväxten vad dålig under slutet av 70-talet. Stod då inte valet mellan ökad roll för staten? Löntagarfonderna var väl ett uttryck för detta. Eller minskad roll, avregleringar av olika slag, kraftigt ökad roll för finansekonomin. Resultatet blev tillväxt med kraftigt ökade ekonominska skillnader, minskad välfärd, minskade inslag av demokrati i arbetslivet, ökad ekonomisk kriminalitet (skatteparadisen t.ex.) och ökad kamp om marknader, bl.a. med krig. USA gick i spetsen (Reagan) tillsammans med Storbritanniens Thatcher.
Avregleringar leder till att banker och deras storbolag tar kontroll över politikerna med just det resultat som du pekar på. PLUS den enorma tillväxt vi har sett i väst av de oproduktiva och ojämnlighetsskapande FIRE-sektorerna (Finance Insurance Real Estate).
Michael Hudson beskrivet ingående detta i sin bok.