Electrolux och Wallenberg

Idag avslöjar Kaliber att Wallenbergarnas Electrolux missköter sig grovt i Mexiko. Electrolux talesman, Henrik Sundström, säger sig aldrig hört talas om detta förut.


Ekot:
”Arbetare på Electrolux kylskåpsfabrik i Mexiko med flera tusen anställda vittnar om allvarliga missförhållanden. Det avslöjar P1-programmet Kaliber på söndagen. Arbetarna hindras bland annat från att organisera sig fackligt trots att ett sådant förbud är olagligt.

– Cheferna skriker: ”Din odugliga idiot. Du är en värdelös nolla och klarar ingenting. Din hund, din oxe”. Ja, sådana saker skriker de till oss om dagarna, berättar Selena och Fransisco, två av de anställda på Electrolux fabrik i Mexiko.

Varje dag produceras runt 5 000 kylskåp här. De lägst betalda på fabriken tjänar runt sju kronor i timmen.”

När det gäller industriföretags etablering utomlands så är motiven i hundra falla av hundra ekonomiska. Det blir förstås dyrt att tillverka kylskåp i Europa och sedan skeppa dem till Latinamerika. Dessutom är lönerna behagfullt låga, för sju kronor i timmen får man inte många knop gjorda i Sverige.

En gissning från min sida är att de mexikanska kylskåpen exporteras till USA vilket gör att förtjänsten blir extra hög. Vid en snabbsökning på Google ger ”Electrolux lägger ner” sjuhundratrettiofyra träffar vilket kan anses bevisa att Electrolux gör det, lägger ner. Och det vanligaste skälet är förstås att de hittat något nytt land där lönenivån är så låg att det faktiskt lönar sig att flytta. Tillhör du dem som tror att ditt kylskåp eller din dammsugare är tillverkad i Sverige?

Nej familjen Wallenberg har aldrig gjort sig kända för annat än att se till de egna plånböckernas tjocklek, och det är väl i princip helt okey. Det är vad kapitalister förväntas göra och i normalfallet är det till och med bra för den så kallade marknaden. Men någonstans finns det en gräns för vad som ska anses som acceptabelt. Den gränsen går givetvis vid rena förbrytelser, vid brottslighet.

Och det är just vad Wallenbergsfären ägnar sig åt i detta fall. Lagen i Mexiko är klar och tydlig, arbetskraften får inte hindras från att ansluta sig fackligt. Den lagen sätter sig Electrolux över och
– förbjuder personalen att vara medlemmar. Dessutom förefaller cheferna bete sig som idioter i största allmänhet. Uttryck som ”- Din odugliga idiot. Du är en värdelös nolla och klarar ingenting. Din hund, din oxe” förväntar man sig inte från en industri som ägs av Wallenberg och Investor.

Kaliber har talat med Electrolux ansvarige för miljö och sociala frågor, Henrik Sundström, men det tycker jag är en tämligen ointressant person i sammanhanget. Jag skulle vilja höra Marcus Wallenbergs syn på den här saken. Vilken policy har Investor när det gäller de företag som bolaget kontrollerar. Kan vi förvänta oss fler avslöjanden som det Kaliber kom med? Har Investor förmedlat några regler för hur ABB, AstraZeneca, Atlas Copco, Ericsson, Husqvarna, SAAB, Scania och SEB ska sköta sig på marknaden?

Är det sant som rykten gör gällande att Investor indirekt är ägare till ett antal olagliga kolgruvor i Kina?

Jinge

Ekot Kaliber AB

Andra om: , , , , , , , , , , , ,

[tags]Electrolux, Investor, Wallenberg, Moral, ABB, AstraZeneca, Atlas Copco, Ericsson, Husqvarna, SAAB, Scania SEB, Mexiko, Politik[/tags]

  8 comments for “Electrolux och Wallenberg

  1. Bengt Nilsson, röd gråsosse
    6 april, 2008 at 08:45

    Jag har slutat köpa produkter av Electrolux och deras underleverantörer, sedan de la ner dammsugarfabriken i Västervik 2004,trots 164 miljoner kr i vinst 2003,och gjorde 500 människor arbetslösa. Tillverkningen flyttades till Ungern (som samma år kom in i EU?!).

  2. Kurt
    6 april, 2008 at 08:46

    Ja, det är väl ganska uppenbart varför regeringen har bråttom att avveckla Public Service radio.

  3. Calle
    6 april, 2008 at 10:51

    Läs kommentarsreglerna!

  4. palle
    6 april, 2008 at 11:05

    Jag har nog handlat klart Elux produkter – liksom Ericssons i slutet på 90-talet då man oförskämt utövade påtryckningar på regeringen med hot om att flytta ut det ena och det andra. Vi vet nu hur det har gått för Ericsson de senaste 10 åren – men så kan det bli när ledningen är mera ockuperad av den privata skatteplaneringen och huvudkontorsflytten till London än det som företaget lever på.

  5. Mona
    6 april, 2008 at 15:19

    Delvis är det konsumentens fel! Vi finner oss i vad fasen som helst bara för att få lite pengar över så att vi kan konsumera mera… Medan Elux och Lidl och andra företag från helvetet håller på att undergräva våra liv!

    Snart är de flesta av oss slavar som inte har råd med mer än mat!

  6. nature
    6 april, 2008 at 19:11

    Mona, inte kan det vara konsumenternas fel att företags ledningen i Mexico tvingar anställa (kvinnliga företrädesvis då chefspositioner är något som per definition är en manlig business) till sexuella tjänster eller avsked? I så fall kan vi även säga att det är dammtussarnas fel, eller vår strävan att få bort dem!
    Nej, återigen så ser vi exempel efter exempel på människor som innehar maktpositioner som de inte klara av att handskas med utan att begå övergrepp. Skulle man inte kunna inför något slags obligatoriskt maktträning redan i skolarna? Alltså inte en lärdom i hur makt skaffas, utan i hur man hanterar den? Efter det här kunde ju t ex Electrolux finansiera det hela!

  7. Mona
    6 april, 2008 at 20:12

    Nature,

    Det är inget fel på din tes men jag anser fortfarande att det är vi konsumenter som inte längre bryr oss! ”Ge oss billiga produkter och berätta inte vad de egentligen har kostat!”

    Vi kan ta ett närmare exempel: Hur många rapporter har det inte kommit ut om de vidriga förhållandena på Lidl?? Hur många har slutat handla på Lidl?

    Att Lidl inte tvingats slå igen för länge sen är en gåta för mig!

  8. nature
    7 april, 2008 at 06:46

    Mona, många jag har pratat med bojkottar Lidl efter att jag har berättat att de t ex inte har kollektivavtal (jag är ingen älskar av just kollektivavtal fast på s.k. arbetarnivå är det kanon!0 Annat är det på tjänstemanna nivå. Jag har många gånger förhandlat till mej ett bättre avtal än det som kollektivavtalet kunna ge mej – men det fungerar bara när man har något attraktivt att erbjuda arbetsköparen) samt att kassabiträdarna får provision på sålda varor för att inte tala om snusket i dels deras transporter samt i mat hyllorna. Maskar i rutten mat som de vägar byta ut eller ens ge pengarna tillbaka till kund. Tvi!

    Men visst har du rätt; jag brukar fundera på VEM som egentligen får betala när något är billigt – för det är ALLTID någon som får betala i slutändan: i miljöpåverkan eller i utslitna kroppar eller svält.

Comments are closed.