Den så kallade Kulturprofilen har tilldragit sig stor uppmärksam. Alla ansvariga verkar så överraskade över något som varit känt av andra i decennier. Konstigt?
Jag har förmånen att här kunna publicera reflexioner av professor emeritus Per-Olov Käll. Han harv tidigare berikat bloggen med artiklar i andra ämen, främst då det gäller klimatet och olika möjliga enerigkällor. Han är också redaktör för tidskriften ”Förr och Nu”
Läs FÖRR OCH NU Tidskrift för en folkets kultur och historia!
Svenska Akademin och makten
Man kommer inte ifrån att den senaste tidens skriverier om sextrakasserier inom svensk kulturelit har ett visst underhållningsvärde. I varje fall för oss som inte själva är inblandade i den sängkammarfars, som sägs pågå bakom kulisserna på Dramaten, Operan, Svenska Akademien m.fl. platser, där seriös samtidskultur utövas. Dessa ärevördiga och oantastliga – nåja, mer eller mindre – institutioner framträder med ens inför våra blickar som orgiastiska
bastuklubbar.
Frågan är hur mycket av detta man ska tro på?
I DN har 18 – ett i sammanhanget magiskt tal – olyckliga kvinnor framträtt och berättat om de våldtäkter och andra övergrepp som den
numera riksbekanta ”kulturprofilen” (låt oss kalla honom för JCA) utsatt dem för. Ebba Witt Brattström påstod i Aktuellt att JCA är en
”serievåldtäktsman”. En synnerligen allvarlig anklagelse, som den juridiskt sakkunnige kan räkna hur många år i fängelset en fällande dom
kan ge. Ändå tycks inte en enda polisanmälan ha lämnats in.
Att herr JCA verkar vara en sannskyldig Don Juan, som kanske skulle kunna ge stoff till en nutida variant av Mozarts Don Giovanni, kan vi nog ta för givet. Men att vara Don Juan är i sig inte straffbart. Om än moraliskt tvivelaktigt. I de kretsar JCA rör sig är nog också risken att drabbas av fysisk misshandel liten.
Däremot är det inte överraskande att ministrar, ledarskribenter, teaterdirektörer, ansvariga TV-chefer och åtskilliga andra förträffliga medborgare står upp och vittnar om sin djupa förtrytelse. Om de bara hade vetat vad många i deras omgivning tycks ha vetat i ett decennium! Men dessa personer har inte bara sin publik och sina väljare att tänka på utan även ett ansvar för att den verksamhet de är satta att leda inte går överstyr i en lavin av känsloutbrott.
Själv misstänker jag att det kan ligga en del i vad Ann Heberlein – en skribent som inte verkar främmande för att säga sanningen som hon uppfattar den – skriver i sin bloggkrönika: Ann Heberlein
i kvinnor, kvinnoförtryck, Me too, musik, asex, Muskialiska Akademin, kulturpersonlighet, Svenska Akademin, politik feminism, massmedia JCA/a>, folkrätt imperialism, demokrati
3 svar till “Don Juan besöker Svenska Akademin”
Underhållande???
Tro på???
Jag tror inte att du skulle uppskatta att varje dag höra könsord och bli utskrattad.
Tänk dig – varje dag går du till jobbet, t ex om du är byggnadssnickare, butiksbiträde eller lokalvårdare, få höra av arbetskamrater och chefer att du är en …
Dina arbetskamrater sinsemellan drar viskande ett sexistiskt skämt och skrattar högt …
Du får inte vara med i arbetslaget om du inte ’ställer’ upp. Du vet inte om det var sagt på skämt eller allvar.
Dina arbetskamrater och/eller chef/arbetsledare kommenterar dina bröst, ben, håret, om du är för tjock eller smal, eller för gammal.
Du bedöms efter hur din kropp ser ut. Inte för din kunnande.
Varje dag är det samma sak. Dag ut och dag in. Ingen säger ifrån.
Skulle du då kunna tänka dig gå till arbetet med glädje varje dag och jobba åtta timmar? Sedan upprepas allting nästa dag. Och nästa vecka. och nästa månad.
Inte konstigt att människor går in i väggen!
Och detta är inte kul. Detta är ett arbetsproblem. Ett samhällsproblem.
Och det är absolut inte underhållande för någon. Inte ens för den som mobbar eller trakasserar.
Kan ni inte lära er vad som har framkommit i vittnesmålen?
Det är ingen som har pekat ut någon. Det är inga namn som har publicerats. Det är endast vittnesmål från dom drabbade.
Men det är finns säkert de som känner sig träffade – och det är dom som protesterar mot Mee Too kampanjen.
Den här mobbningen eller trakasserierna drabbar alla – både kvinnor och män. Särskilt män med olika kroppsformer, sexuell läggning, funktionshinder eller är invandrare. Eller är enbart äldre i ett arbetslag av unga människor.
Det är inte ok att utnyttja nepotism eller ge sliskiga chefer sex för att själv nå framgång. Tyvärr är det ofta så i den värld vi lever i. Man bör inte likställa detta med unga pojkars klumpiga försök att närma sig flickor. Här har hela vuxenvärlden ett ansvar att lotsa både flickor och pojkar genom den svåra tid som tonåren utgör.
Att vi hanterar män som tafsar och beter sig illa, olika utifrån klass är helt klart. Hur gick det med rätta för byggnadsarbetarna i Kalmar http://www.byggnadsarbetaren.se/2017/10/skanska-kastar-ut-underentreprenorer-fran-kalmarbygge-efter-sexuella-trakasserier/. Detta hade inte hänt om det varit på chefsnivå, med mindre än att de fått ett avgångsvederlag och goda vitsord för ett framtida jobb. Inom hierarkiska kulturer är tystnaden större på grund av lojalitets kultur, som exempel kan jag nämna Katolska prästers övergrepp. Ibland förstår jag mig inte på människorna. Vi hade en präst på orten där jag bor som var kvinnoprästmotståndare, lika förbannat gick folk och lyssnade på honom och majoriteten var kvinnor som satt i kyrkan. Det är för övrigt likadant inom de flesta religioner. Det är dags att reagera mot dessa dysfunktionella strukturer.
Mitt förslag är att införa mer demokrati på arbetsplatserna, bryta ner makt hierarkierna. Rudolf Meidners förslag med löntagarfonder var ett försök att göra detta. Det urvattnade förslag som genomfördes och sedan stoppades var inte vad Meidner önskade. Får jag föreslå en föreläsning? http://urplay.se/program/202139-ur-samtiden-porren-elefanten-i-rummet-hur-porrindustrin-kapat-var-sexualitet
No Comment :
https://www.sott.net/article/369185-What-a-surprise-Men-in-political-power-abuse-women-out-of-an-all-consuming-and-insatiable-need-to-control-and-dominate