Nelson Mandela är död. Jag hör detta på Al Jazeera i Paris nu och lyssnar på ett fint tal av president Zuma. Ingen annan statsman har väl under senare år varit så aktad som Nelson Mandela. Vi ska här ge en rapsodisk levnadsbeskrivning, skriven under hans sjukdomsperiod i somras men ej publicerad tidigare. Han föddes 18 juli 1918 var som bekant en sydafrikansk advokat, politiker och statsman och var Sydafrikas president 1994-1999, den förste presidenten i landets som valts i demokratiska val med allmän rösträtt.

Under apartheideran var Nelson Mandela en framträdande företrädare för den fredliga kampen mot apartheid, men efter Sharpevillemassakern blev han involverad i den beväpnade motståndsrörelsen.

Sharpevillemassakern ägde rum den 2/3 1960 i det svarta bostadsområdet Sharpeville i Transvaal i Sydafrika. Tusentals medlemmar av Panafrikanska Kongressen (PAC), demonstrerade mot den vita apartheidregimens nya passlagar, som diskriminerade svarta sydafrikaner. Eftersom svarta avkrävdes pass, bar demonstranterna inga. Detta var ett brott och enligt planen skulle de låta sig arresteras. När så demonstranterna började kasta sten på det tjugotalet närvarande poliserna och deras polisbilar sköt polisen mot folkmassan med automatvapen, varpå 69 människor dödades, varav 10 barn och 8 kvinnor. 180 sårades, bland dem 31 kvinnor och 19 barn. FN antog en resolution 134 som kritiserade händelsen. Röstsiffrorna i säkerhetsrådet var 9-2.
De förträffliga och aktade demokratierna Storbritannien och Frankrike, de som så gärna vill öka kriget i Syrien och vars kolonial- och utrotningspolitik orsakat större elände än något annat under 1800- och 1900-talet la ned sina röster. Flera länder började även att bojkotta sydafrikanska exportvaror, vilket på sikt slog hårt mot landets ekonomi.

Mandela satt 27-år i fängelset varav 18 år på Robben Island, som jag besökte hösten 2000. Han var han en viktig symbol för kampen mot apartheidregimen både inom och utanför Sydafrika. Apartheidregimen och länder sympatiska till regimen, som USA och Frankrike, stämplade ANC och Nelson Mandela som terrorister.

Den aktade demokratin USA hade Mandela terroriststämplad till hand 90-årsdag 18/7 år 2008, dvs. 18 år efter hand frigivning, och 9 år efter det han frivilligt avgått som landets president.Hur många förkämpar för frihet, rättvisa och demokrati är idag på bevakningslistan? Hur många motståndsrörelser kämpar ockupation och förnedring?Övergången till ett mer försonligt budskap under 1980-talet banade väg för Mandelas frigivning 1990, för Sydafrikas fredliga övergång till en representativ demokrati och för Mandelas val till president efter avskaffandet av apartheid.

Han fick Nobels fredspris 1993, vilket visar att Nobelkommittén även kan utdela Nobelpris till tämligen välförtjänta personer och inte bara till krigshetsare och massmördare som Henry Kissinger, Barack Obama och EU.

Frihetsdeklarationen.Mandela tillhörde, liksom de senare presidenterna och regeringsledamöterna ANC, Afrikanska nationalkongressen, vars grundläggande dokument var Frihesdeklarationen. Processen bakom den inleddes 1955 då ANC skickade 50 000 volontärer ut bland folket i landet för att samla ihop politiska önskemål och krav. Dessa antogs sedan 26/6 1955 på den legendariska folkkongressen i Kliptown, en ”buffertzon” som byggts för att skydda via bostadsområden från de svartas Soweto.

Första kravet var ”Folket ska styra”. Frihetsdeklarationen slg fast rätt till tankefrihet, yttrandefrihet, rätt till arbete – och radikalast av allt rätt till en andel av rikedomarna i Sydafrika. (I USA och Sverige saknar folken rätt till produktionsmedlen och landets resurser, vilka ju kontrolleras av en liten grupp medborgare utan demokratisk insyn).
Man deklarerade ”Vårt lands rikedomar, sydafrikanernas arvedel ska åter till folket. Mineralfyndigheterna, bankerna och monopolindustrierna ska bli hela folkets ägande. Alla andra industrier ska kontrolleras så att de bidrar till folkets välstånd”

Just före sin frigivning skrev Mandela ett kort meddelande till sina anhägnare. Det löd ”ANC:s politik är att nationalisera gruvorna, bankerna och monopolindustrierna och varje förändring eller modifiering av vår uppfattning i detta avseende är otänkbar. Att ge svarta ekonomisk makt är ett mål vi helt stödjer och uppmuntrar, men i vår situation är statskontroll över vissa ekonomiska sektorer ofrånkomlig”.

ANC följde inte sitt program trots stort majoritetsstöd.
Trots tydligt stöd från majoriteten i befolkningen, bl.a. vid allmänna val (vid senaste valet 2009 fick ANC 66 % av rösterna) infriades inte programmet. Sydafrika är nu ett världens mest ojämlika länder. Varför blev det så? Ett viktigt skäl var att apartheidregeringens ledare de Klerk med stöd av ideologin i ”Washington Consensus”, den neoliberala politike i samförstånd mellan Världsbanken, IMF och USA:s finansdepartement, som gjort sådan skada i många länder, och nu gör det i Grekland, lyckades föra över kontrollen över landets nyckelsektorer till påstått oberoende experter hos Världsbanken och IMF.

Varför såg ANC inte detta, eller ville delar av ANC:s ledning inte se det? Förhandlingarna inom ekonomiområdet leddes av förre presidenten Thabo Mbeki. Men inget hindrar Sydafrikas regering att fatta beslut enligt sitt program – eller…?
Naomi Klein nämner i ”Chockdoktrinen” i det utförliga kapitlet om Sydafrika ”Att slå igen dörren om historien” boken ”Thabo Mbeki and the Battle for the Soul of the ANC” som beskriver hur ANC förhandlade bort landets ekonomiska suveränitet”. Vad visste inte ANC:s högste ledare Nelson Mandela om detta?

ANC lät bygga bostäder, telefonledningar och ge tillgång till vatten. Efter ett årtionde stängdes miljontals människor av från detta, då inte kunde betala räkningarna – varför sänkte man inte tarifferna? År 2005 var 70 % av Sydafrikas land monopoliserad av de vita som utgör 10 % av landets befolkning. Man har inte kunnat hantera HIV/AIDS-epidemin. Under de 15 första åren efter Mandelas frigivning har sydafrikanernas förväntade medellivslängd sjunkit med 15 år. En sannings- och försoningskommission kom med den blygsamma rekommendationen att ta ut en engångsskatt på en procent av bolagens vinst för att finansiera ersättning till apartheidepokens offer. Svarta gruvarbetare hade 1/10 av vita gruvarbetares lön, till exempel.

ANC avslog detta. Varför? Vems intressen tjänar egentligen ANC? Hade Nelson Mandela varit lika aktad om han följt ANC:s program?

i Andra om: Mandela, ANC, Sydafrika , korruption, socialism, kapitalism, svek, Politik, terrorism, orättvisor kapitalism