USA:s angreppskrig mot Syrien är inne på sitt sjunde år. Det bedrivs via synnerligen väl dokumenterat stöd till terrorister, och även till kurdiska SDF. Dessutom har USA ett tiotal militärbaser i Syrien, som inte har några militärbaser i USA. FN? Tiger som vanligt. Urholkar och förstör organisationen och dess anseende.

Jag återger del av en artikel av den USA-amerikanske historikern Eric Zuesse, som översatts av en läsare och av mig. Strategic Culture

”Nu när USA (i samarbete med sina NATO-partner) har förvandlat de tidigare Sovjetunionens stater (dock inte Ryssland) till NATO-allierade och också gjort Sovjetunionens Warszawapakt allierade till USA:s egna militära allierade i Nato, börjar USA dra åt tumskruvarna direkt mot Syriens allierade Ryssland och Iran.

USA varnar Syriens regering om att del av Syriens territorium, (som ockuperas av USA och av de anti-regeringsstyrkor som USA skyddar i Syrien), egentligen inte längre är Syriens egen mark. USA säger att det kommer att bli ett direkt krig mellan Syriens väpnade styrkor och USA:s väpnade styrkor om Syrien försöker återställa kontrollen över det landet. USA varnar Syrien för att starta en offensiv mot terroristpositioner i södra Syrien och hävdar att den amerikanska militären kommer att reagera om syriska styrkor startar en operation som syftar till att återställa den legitima regeringens kontroll över de rebellbaserade områdena, inklusive territorium i sydvästra Syrien mellan Daraa och av Israel ockuperade Golanhöjderna.
USA-baser i Syrien
Washington utfärdar order till en nation, vars ledarskap aldrig bjudit in Amerika. Själva tanken att ett annat land skulle berätta för den internationellt erkända syriska regeringen att den inte kan vidta åtgärder för att upprätta kontroll över delar av sitt eget nationella territorium är udda och förvirrande. USA har ingen rättslig auktoritet att säga till Syriens regering vad man ska göra eller inte göra i sitt eget land.
Planen är att transportera irakisk olja till Haifa [Israel] hamn vid Medelhavet genom Deir Ezzor och Tanf.
I själva verket är Deir Ezzor också huvudstaden i Syriens egen oljeproducerande region, och så är den här åtgärden av USA mer än bara en transitväg för Iraks olja för att nå Israel. Det handlar huvudsakligen om att Amerika försöker stjäla olja från Syrien.
USA:s president Trump pressar nu till gränsen, förmodligen med den säkra förhoppningen att han som amerikanska presidenten säkert kan ta de territorium han önskar och stjäla vilken olja eller annan naturresurs som helst, oavsett vad Ryska regeringen, eller någon annan tycker, tänker eller vill.

Rysslands grundläggande inställning, åtminstone sedan Vladimir Putin trädde in år 2000, är att varje nations suveränitet över sitt eget land är den grundläggande grundstenen på vilken demokrati har möjlighet att existera. USA: s regering utmanar nu direkt den grundläggande principen inför Syrien och dess allierade Ryssland som hjälper till att besegra tiotusentals invaderande och ockuperande styrkor.

Om Ryssland tillåter USA att ta över – antingen direkt eller via den amerikanska regeringens al Qaida-länkade eller dess anti-arabiska kurdiska proxystyrkor – delar av syriska territoriet, så kommer Rysslands ledare Vladimir Putin att ses som dagens version av Storbritanniens ledare Neville Chamberlain, berömd, för ”sitt godkännande av Münchenöverenskommelsen 1938, medgivande tyskspråkiga Sudetenlandsregionen Tjeckoslovakien till Tyskland.”
Så Putin kan antingen ge efter eller hålla fast vid internationella demokratiska principer, särskilt principen att varje nations suveränitet är sakrosankt och den enda grunden för vilken demokrati är möjlig.

Detta är inte allt. Den 30 maj beskrev den turkiska tidningen Yeni Safak hur ”USA utbildar beväpnade grupper vid Tanf-basen till ny terrorkorridor”.

Trumpadministrationen har i Nuclear Posture Review sänkt trösklarna för att sätta in kärnvapen. Ett förslag från demokraterna att gå emot detta förlorade vid omröstning i kongressen med siffrorna
226-1888. USA tillverkar nya, mindre kärnvapenspetsarna, en ”W76-2-variant”, som motsvarar 43% av bomben som USA släppte i Hiroshima (som dödade drygt 100 000 människor). Den kallas ett ”taktiskt kärnvapen” vilket innebär att det förmodligen är avsett att användas i ” konventionella ”krig, så att den faktiskt är utformad för att helt och hållet eliminera den tidigare metastrategiska principen om “Mutually Assured Destruction” som hittills hindrat kärnvapenkrig.

USA: s president Trump pressar nu till gränsen, förmodligen med den säkra förhoppningen att han som amerikansk president säkert kan ta tag i det territorium han önskar och stjäla vilken olja eller annan naturresurs som helst, som han vill, oavsett vad Ryssland, eller någon annan, tänker eller vill.

Jag skrev i tidigare bloggartikel. Mycket stor risk för kärnvapenkrig
Vidare ska USA satsa på nya mindre kärnvapen, B 61-12. Denna bomb skiljer sig från tidigare versioner av B 61 som var ”gravity bombs”, d v s föll fritt från bombplanet. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie. B 61-12 har en variabel laddning på 0,3-340kt. Bomben förefaller vara kapabel att penetrera mer än 3 m vanlig jord innan den detonerar. Effekten på djupet blir därför flera gånger större än en bomb av motsvarande laddning skulle ge utan penetrerande förmåga.

USA:s hycklande kärnvapenpolitik.

USA ingick visserligen ett nytt START-avtal med Ryssland i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

Enligt Obama’s SSM-plan ska många miljarder US dollar spenderas varje år i c:a 15 år för att söka förlänga användningstiden för kärnvapen.
USA:s militärutgifter uppgår till enligt svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI till 40 % av de totala och landet har mer än 700 militärbaser i mer än 100 länder. Vem tror fortfarande att USA, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, rustar upp kärnvapnen för fred?
Senare har framkommit att USA ska satsa motsvarande 10 000 miljarder kronor på på kärnvapenupprustning.

SvD skrev 11/5 2016 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”

Ett hundratal artiklar om Syrien

i Andra om: Syrien, krig, USA, Politik, FN, utrikespolitik massmedia sanktioner Syrien, Putin, folkrätt imperialism, demokrati,fred, terrorism, Ryssland FN-stadgan