Frågan om imperialism har diskuterats här i blogginlägg med Niklas Lindgren 14/8, 16/8, och senast 2/9. Min syn på imperialism, som kommer från boken ”USA som världspolis” har beskrivits i inlägg 20/8 och 21/8. I kommentarsform har vi diskuterats relationen mellan f.a. USA och Kina/BRICS. Niklas Lindgren har återkommit med en lång kommentar, som jag nu återger i bloggform med några kommentarer av. Kan ses som en fortsättning av blogginlägget 2/9. En utgångspunkt är Lenins beskrivning av imperialismen år 1916, som återgets. I boken pekar vi teorins stora förtjänster när den sjösattes, men påpekar också hur några av Lenins karakteristika försvagats och inte ens gäller längre (s, 290, & kap 10.7). Om det inte är kritik, då begriper jag inte vad som menas med kritik.

Lenin sammanfattar att imperialismen är kapitalismens högsta stadium med fem kännetecken:

1. Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett utvecklingsstadium, som medfört monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit.
3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller mycket stor betydelse.
4. Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.

Niklas Lindgren nya kommentar.
För mig handlar begreppet imperialism ytterst om politisk och militär makt där den starke, på ett otillbörligt sätt, tar sig rättigheter över den svage. Vad som driver denna imperialism är ofta kapitalintressen men det kan även finnas andra drivkrafter som religiösa och politiska ideologier.
Kommentar: Sedan den engelske liberale ekonomen Hobsons bok 1902 kopplar man den expansiva politiken och användning av militär till ekonomiska intressen som det grundläggande. Även krigsföretag under Alexander den store, under romarriket, Djingis Khan och korstågen hade starka ekonomiska incitament, liksom naturligtvis kolonialismen. Imperialismen behöver ej territoriell kontroll, vilket diskuterats i tidigare blogginlägg

Det Lenin gör är att utvidga begreppet till något annat än dess egentliga innebörd. Jag vidhåller att Lenins definition mer är ett medel för att ”bevisa” världsrevolutionens snara och oundvikliga inträffande än ett sätt att öka förståelsen för stormakters politiska och militära maktspel. Lenins budskap är att när kapitalismen nått sitt högsta stadium, ”imperialismen”, då kommer världsrevolutionen – d.v.s. determinism.
Kommentar: Nej, Lenin gjorde sin analys på basis av 150 böcker och mängder av andra fakta, vilket jag nämnt i tidigare kommentar. Och senare författare har funnit stöd i grundvalen för Lenins synsätt, som bygger på Hobsons. Ser ej bevis av dig för Lenins påstådda ”bevis”
”Om Lenin framför en teori, på basis av det empiriska material han redovisar, är det naturligtvis inte determinism. Med den typen av argument bör vi kritisera Newton för att ha framfört en generell teori om gravitationen.”

N Lindgren:Skillnaden mellan Newtons gravitationsteori och Lenins teorier, om än byggda på tolkningar av empiriskt material vars kvalitet är svårt att uttala sig om, är att gravitationsteorin – tämligen enkelt – kan visas genom fysikaliska experiment. Giltigheten av Lenins teorier är oändligt mer svårt att visa då kapitalintressenas maktspel inte enkelt låter sig beskrivas:
Kommentar: Många författare alltsedan Hobson fram till våra dagar (inkluderande vår bok ”USA som världspolis”) har massor av fakta för att underbygga sin uppfattning. Newtons gravitationsteori är lättare att bevisa. Men har inte en viss Albert Einstein visat att Newtons teori inte är helt korrekt?

N Lindgren: ”Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig”
I verkligheten ändrar kapitalintressena ständigt färg, form och skepnad. Följden är att de blir allt svårare att ta på. Omöjligheten att empiriskt visa består i att så snart mätproben anbringas så ändrar mätobjektet skepnad. Visst uppkommer oligopol, och möjligen någon gång monopol, men dessa är sällan beständiga (jämför med mina exempel från nutiden IT och kommunikationsindustri). Dessutom blir kapitalintressenas geografiska hemvist alltmer diffus i en globaliserad värld, en värld där den kapitalistiska tillväxten inte främst sker i västvärlden utan i länder som Kina och Indien. Sedan är det inte enbart den geografiska hemvisten, som är diffus, utan också ägandet som sådant då den ”klassiske” kapitalisten – av kött och blod – allt mer ersätts av institutioner, inte sällan pensionsfonder vars uppgift är att förvalta pensionsmedel åt dig och mig. En annan komplikation är att värdering av företag till en allt högre grad grundas i förväntningar och till en allt mindre grad av substantiella värden.
Kommentar: Det går visst att ganska bra kartlägga de dominerande kapitalistiska företagen, något som ger stöd till Lenins teori, även om utvecklingen medfört att andra karakteristiska bör läggas till. Du har kanske läst mitt blogginlägg om detta, eller rentav boken? Ett utdrag:

”2.6.4 Vitalis koncentrationsstudie”
Vitali och medarbetare (2011) fann i en analys av 37 miljoner företag i världen att 147 av dessa kontrollerade 40 procent av de samlade tillgångarna. Hösten 2011 presenterades denna studie av nätverk och
kontrollstruktur bland de 43 000 största transnationella företagen av forskare vid Swiss Federal Institute of Technology. Forskarna utgick från en databas på cirka 37 miljoner företag i OECD:s databas Orbis år 2007 och identifierade sedan 43 060 transnationella företag. (TNC*). Med en matematisk metod för nätverksanalys identifierades 1 318 stora företag med i genomsnitt ett tjugotal band till andra företag. Dessa företag representerade 20 procent av rörelseintäkterna bland alla företag och ägde genom aktier majoriteten av världens största företag inom teknik och tillverkning (≫world’s large blue chip and manufacturing firms«), med ytterligare 60 procent av de globala rörelseintäkterna.

Uppgifter från ekonomitidskriften Fortune talar i samma riktning. År 1960 svarade de 500 största företagen for cirka 17 procent av BNP* i världen, i början av 1990-talet för cirka 25 procent och i början av
2000-talet for närmare 38 procent, med en minskning till 32 procent år 2008 (Fortune Global 500 2012).

Niklas Lindgren utgående från oss i föregående blogginlägg”Vårt svar: Det är alldeles klart från Lenin att ha menade att en ny territoriell uppdelning kunde ske.” Utan bakomliggande resonemang är denna utsaga en motsägelse. De facto säger Lenin ”Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.”
Kommentar: Bör tolkas som ”avslutad för tillfället”. Givetvis menade Lenin att förändringar kunde och skulle ske framöver, en grundtanke hos denne analyserande dialektiske marxist.

Jag tror inte Lenin har särskilt mycket att tillföra. ”Lenin var en katastrof” sa Jonas Sjöstedt i SVTs partiledarutfrågning. I detta är det inte svårt att instämma.
Det tycks enligt dig inte gå att ställa upp en samhällsvetenskaplig teori? Så Karl Marx´ koncept är således värdelöst? Så mycket som tiden har förändrats sedan 1867? Kommentar? Det finns massor av sådana teorier. Jonas Sjöstedt är känd Lenin-motståndare.
Nej, jag tror inte det finns en enda allmängiltig teori som förklarar den oändligt komplexa organism som samhället utgör. Ytterst är samhället frågan om miljarder av människor i samverkan som inte sällan agerar irrationellt. Det innebär inte att Marx eller någon annan som ställer upp modeller är värdelös men någon allmängiltig sanning tror jag inte det går att åstadkomma på detta sätt – därtill är samhället allt för komplext. Det fanns en tid då även jag var ganska dogmatisk (en gång gick jag ”marxistisk grundkurs”) men tron på dogmatismen har jag förlorat. Detta innebär dock inte att jag tycker att världen är rättvis eller att kapitalintressenas makt måste accepteras. Däremot tror jag enkla lösningar saknas. Svar: Teorier kan kanske förklara viktiga centrala skeende men ej inrymma alla enskildheter, om de ej avser just enskildheter. Vad lärde du dig på kursen? Finns klasser och klasskamp? Samband mellan ekonomiska förhållanden och system samt politik och militära insatser?

Avsnitt ur boken ”USA som världspolis” Kapitel 10.9 Sammanfattning
Begreppet imperialism har funnits i omkring 150 år. Från början avsågs territoriell kontroll, kolonialism, men sedan snart ett sekel avser imperialism betydande kontroll över andra länders råvaror, ekonomi och politik. I kapitlet beskrivs olika uppfattningar om imperialismen över tid. Vi finner att begreppet används under detta millennium av företrädare för den amerikanska ledningen och ideologer. På basis av teori och data från olika områden presenteras en beskrivning av karakteristika för dagens imperialism.
Beskrivningen sker efter analys av omfattande data från det ekonomiska, politiska, militära och ideologiska området. I vår analys är ekonomin det basala. Finanskapitalets ställning är nu av dominerande betydelse. Ett nära samband finns mellan ekonomi, militär, handels- och utrikespolitik. USA är världens enda supermakt, trots viss försvagning ekonomiskt. Kampen om resurser och marknader har medfört krig med USA som angripare, ibland via allierande, och vi bedömer att risken för små och stora krig har ökat.
Man kan se en huvudmotsättning* i världen mellan å ena sidan USA som ledare för Triaden (USA, EU, Japan och vissa andra i-länder) och majoritetens av länder och människor i världen, ofta med Kina och Sovjetunionen i framträdande roll.

i Andra om: Lenin, imperialism,utsugning, imperium, militär, USA, politik, fattigdom, rikedom, kapitalism, socialism, orättvisor, ekonomi, demokrati

Dagens Industri 18/10 DN 15/10