Frågan om värdlandsavtalet var framträdande i den utrikespolitiska debatten i riksdagen igår. Valter Mutt i Miljöpartiet ifrågasatte värdlandsavtalet, medan utrikesminister Wallström ej deltog i debatten om detta.
Detta gästblogginlägg har skrivits av Ulf Karlström, som förstärkt bloggen med flera artiklar i olika ämnen.
Artikeln.
Hösten 2014 undertecknade dåvarande överbefälhavare Sverker Göranson, på Alliansregeringens uppdrag, ett s.k värdlandsavtal med Nato. Avtalet ger Nato möjlighet att ha militärbaser och militära högkvarter i Sverige och att agera självständigt på svensk mark. Avtalet har publicerats i en promemoria från Försvarsdepartementet; Ds 2015:39.

Sedan över tjugo år tillbaka har Sverige successivt närmat sig Nato alltmer, med avtal efter avtal. Allianspartierna, utom Centern, säger att vi nästan är inne i NATO, och då kan vi lika gärna gå med. Den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist spelar ett fullt spel, och slår ifrån sig Allianspartiernas krav på medlemskap. Nej, säger Hultqvist, vi skall absolut inte gå med i NATO; vi skall slå vakt om vårt oberoende. Det är ett stort mått av hyckleri. Sverige är genom ”de många små stegens politik” nästan inne i NATO-rummet. Det oberoende och den alliansfrihet som Hultqvist talar finns det inte om Riksdagen ställer sig bakom värdlandsavtalet.. Avtalet med NATO är en mycket farlig väg som äventyrar vår säkerhet.

Formellt bygger avtalet på att Sverige bjuder in Nato, men Sverige är genom ”de många små stegens politik” – som sagts ovan – nästan inne i NATO-rummet. Enligt avtalet har ”i kritiska lägen” båda parter initiativrätt. Med avtalet förändras maktbalansen i norra Europa och då ökar risken för krig och svensk inblandning. Sverige är inte längre alliansfritt och kommer inte kunna avvisa Natos
planer på att använda svenskt territorium. Ifall Nato hamnar i krig gör avtalet oss till en måltavla och ökar risken för att vi, genom ”stormakternas spel”, dras in i krig som vi inte har
något med att göra, och inte vill delta i.

Det finns inom (s) en kritik mot värdlandsavtalet, t ex välartikulerat av Maj-Britt Theorin och Pierre Schori. Den senare deltog även i den viktiga Natoutredningen – beställ den via Celanders förlag, 0702-45 45 06! Natoutredningen klargör föredömligt det mycket förrädiska i värdlandsavtalet. Emellertid har Theorin också lanserat förslaget att Sverige skall skriva in ett förbehåll att kärnvapen inte får föras in i och förvaras på svensk mark. Nu i dagarna toppar oppositionen inom (mp), med hedersmannen Carl Schlyter i spetsen, Theorins krav. Anfall på tredje part (läs: Ryssland) skall inte få ske från svenskt territorium. En talesman för (mp) och ledamot av Försvarsutskottet antydde i radions P1den 22/2 att man inom regeringen nog skulle bli överens om dessa förbehåll (sant eller inte kan jag inte bedöma).

Nå, till huvudfrågan. Blir värdlandsavtalet acceptabelt med dessa två förbehåll? Svaret måste entydigt bli nej, t ex utifrån NATO-utredningen (sid 171-175). De två förbehållen är i sig naturligtvis inte felaktiga, men de ter sig som små, om man ändå sväljer resten av värdlandsavtalet.

Oppositionen inom (s) och (mp) mot delar av värdlandsavtalet har självfallet vällovliga syften. Inte tu tal om annat. Emellertid gör man sig omedvetet till redskap för mörka krafter, och framstår till viss del som ”nyttiga idioter”. Det är nämligen helt korrekt som Allianspartierna, utom Centern, framhåller, att vi är nästan inne i NATO-rummet. Att i detta läge gå vidare på ”de små stegens politik” och godkänna ett så avgörande, stort steg som värdlandsavtalet representerar, även med de två relativt små förbehållen, är att inför hela världen basunera ut: ”Vi står entydigt tillsammans med NATO och deras globala herraväldespolitik”. Det är ett mycket farligt steg, och gör Sverige ännu mer till fiende för dem som motsätter sig NATO:s globala herravälde. Det är illa nog som det har varit med Sveriges groteska uppslutning bakom NATO i Afghanistan och Libyen, m fl länder.

1980 röstade svenska folket om kärnkraftens vara eller icke vara. Frågan tycktes ganska enkel: Ja eller Nej till kärnkraft. Emellertid lanserade (s) ett mellanläge: Bygg ut kärnkraften och avveckla den inom 30 år. Och vad blev resultatet? Göran Persson skall ha heder av att ha lagt ned Barsebäcks två reaktorer, men avvecklades kärnkraften till 2010? Läsaren vet svaret. Vad skall man kalla linje 2 i omröstningen 1980? ”Lögn och förbannad dikt” är väl det mest nyanserade svar man kan ge.

Nu försöker delar inom (s) och (mp) med samma trick. Gör undantag för kärnvapen och anfall från svenskt territorium så blir värdlandsavtalet så bra, så bra. Ja eller Nej till värdlandsavtalet? Mjau! Eländigt Katzenjammer!


intressant.se Sverige NATO Värdlandsavtal, Ryssland, neutralitet, politik, USA, socialdemokraterna krig, desinformation ekonomi imperialism, EU,

SIFO-undersökningen Remissvaret Nato-debatt på Kulturhuset Blekinge läns Tidning 29/9 Aktionsgruppen Nej till NATO Nyhetsbanken DN 19/4 SvD 18/9 SvD 19/9 Blogginlägg 15/9 DN 13/9 Globalresearch V Kozin 18/6 Pål Steigan 28/6 Pål Steigan 27/6 IBS Ukraina Deutsche Welle Sven Hirdman DN Debatt Aftonbladet 21/6 Nyhetsbanken DN 21/6 Wolodarski Washington blog Steigan 14/5 Steigan 17/5 DN 13/5 New York Times 16/5 Nuland i Kiev Post Pepe Escobar i Globalresearch Pål Steigan 27/4 Pål Steigan 21/4 Grardian 16/4 Expressen 21/4 DN 14/4 DN 17/4 Pål Steigan 14/4 Pål Steigan II 14/4 DN Kolumnen 7/4 Pål Steigan 6/4 Information från Ukrainas försvarsdepartement Namnuppropet Krypskyttarnas massaker på Majdan Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2